Från skogen & en värld av bokstäver

 
 
Tror jag aldrig har upplevt att en månad har gått så snabbt som den här har gjort. Minus förkylningen så har jag dock haft riktigt kul även om det känns som att jag bara har hunnit med en liten bråkdel av allt jag hade önskat den här månaden men så är det ibland, livet händer nu. På universitetet håller vi på att göra en "trycksak" om typografi. Tycker det är otroligt kul att jobba med något riktigt intensivt och sakta se hur något börjar ta form, hur idéer blir till verklighet.
 
Min värld består av bokstäver just nu. Bokstäver och linjerna i InDesign som hjälper en att placera ut objekt på en sida. Det är riktigt kul även om det är allt man ser när man sluter ögonen, haha. Man blir lite ärrad när man sitter och tittar på samma text flera timmar i rad, fem dagar i veckan. Gemena siffror, äkta kapitäler och styckemallar är numera vardagsmat och tycker det verkligen är så spännande, känns lite som att man lär sig ett nytt språk. Vi ser det varje dag men hur många är det som faktiskt ser hur en bok är uppbyggd eller varför vissa texter ser ut som de gör? De allra flesta känner dock av när någonting inte riktigt är som det ska med en text även om de inte kan sätta fingret på det. Lär man sig det "typografiska språket" kan man dock börja se de där små misstagen som kan påverka hela helhetsintrycket/satsytan. Att marginalerna kanske är för små eller att radavståndet är lite för stort för att ögat lätt ska kunna hitta till nästa rad (brödtexten här på min blogg bryter till exempel mot en typografisk regel så ska se om jag kan åtgärda det någon dag haha).
 
 
 
 
Några provutskrifter där jag har tagit sidor/delar av sidor från min "bok" och tryckt ihop dom huller om buller på ett A3 för att kolla hur saker och ting ser ut i print och vad man eventuellt bör ändra. Ibland får man fylla massa textrutor med nonsenstext bara för att exempelvis kolla vilket typsnitt man vill ha samt hur det beter sig. Hur ser siffrorna hur? Finns det ens gemena siffror?
 
 



Guldskog

 
 
 
 ~ En kväll i skogen ~
 
 
 
 



Morgonljus & Varför grafisk design?

 
 
 
 
Äntligen är tiden här när man kan äta morgongröten med både (egenplockade) hallon och blåbär! Hallon är förmodligen mitt favoritbär och just nu mognar dom i rasande fart nere i landet, är där och plockar mängder varje dag känns det som. Augusti är en mysig månad.
 
 
 
 
 Till hösten kommer jag börja studera grafisk design i tre år. Valet har egentligen inte alltid varit självklart utan det var egentligen runt den sista anmälningsdagen som jag fyllde i och skickade iväg alla uppgifter med inställningen "Det får bli som det blir", ungefär. Ju närmare datumet för antagningsbeskedet kom desto mer insåg jag dock att jag verkligen ville komma in, typiskt mig haha. Men varför grafisk design om man vill arbeta med fotografi egentligen? Fotografi är min grej, det är ett område som jag känner mig trygg i. Så klart finns det mer att utforska men jag känner att den typ av fotografi jag vill syssla med, kan jag mer eller mindre lära mig själv. Just på grund av att intresset finns där. Grafisk design är jag lite bekant med efter att ha läst en kurs i gymnasiet, egentligen har det alltid varit något jag har velat lära mig men eftersom det för tillfället inte är min starka sida är det mindre troligt att jag kommer ta mig i kragen och utveckla det på egen hand.
 
Jag började faktiskt pyssla med design och layout tack vare stallet.se, haha. Jag kunde inte ha varit mer än elva år när jag laddade ner gratisprogrammet  "Gimp" så jag kunde börja designa egna infosidor till mitt stall. Det minnet får mig alltid att skratta för på den tiden var det blodigt allvar för mig, jag ville bli riktigt bra. Folk började faktiskt beställa av mig (för stallpengar) så jag antar att jag var rätt hyfsad (fast egentligen inte) haha. Det kanske låter lite löjligt men faktum är att om jag inte hade upptäckt stallet.se skulle jag förmodligen heller aldrig ha intresserat mig för fotografi så jag är ändå rätt tacksam över att mitt yngre jag nördade ner sig totalt i den där sidan för det förändrade faktiskt mitt liv. Utan det hade jag förmodligen avslutat tredje året på samhällslinjen och inte ha den blekaste aning om vad jag ville göra vid det här laget. 
 
Så intresset för grafisk design har alltid funnits där även om det har skuggats av fotografin. Tack vare gymnasiet fördes det in i ljuset igen men det var först när jag upptäckte Corinne Alexandras blogg, Stuck with pins, som jag insåg vilken typ av kreatör jag ville vara. Corinne kombinerar (bland annat) grafisk design med fotografi och hon är förmodligen min favoritkreatör, så mycket talang och kreativitet. Hon kan otroligt mycket inom så många olika områden och smider ihop allting till en helhet. Det är något jag beundrar och nu har jag tagit ett aktivt steg till att lära mig mer om grafisk design för att kunna bygga upp min helhet, känns bra. 
 
Min förhoppning är att utbildningen ska ge mig den där knuffen jag behöver inom grafisk design, ge mig verktygen som gör det möjligt för mig att lättare fortsätta vilja utvecklas även när utbildningen är över. I framtiden hoppas jag att jag kan kombinera fotografi med grafisk design och kanske starta eget, det är den tanken som driver mig just nu. Mitt mål. Har kollat på schemat inför hösten och det får mig att bli riktigt taggad, typografi, print, posters och till och med lite fotografi/retouch m.m. Sen blir jag ju alltid lite skraj när jag ställs inför något nytt, haha, men jag tror det kommer bli bra. Jag ska tamefan arbeta inom något kreativt område i framtiden, så är det bara.
 
 
 
 



Wall decor & August bucketlist

 
 
 
 Långsamt skapande
Känns som att det alltid är något jag tjatar om men det är svårt att vänja sig vid att låta saker och ting ta sin tid när man är van att allt helst ska publiceras så snabbt som möjligt. Hade tänkt börja ett fotoprojekt men även om jag har idén klar vet jag inte om det kommer bli av, vi får se helt enkelt. Jag har flera tidsinställda inlägg på gång så det är egentligen ett perfekt tillfälle för mig att vänja mig vid att skapa i ett långsamare tempo. Create with intention.
 
 Plocka bär och äta massor av hallon
Bärsäsongen drar igång på riktigt och det är dags att försöka fylla frysen med så mycket blåbär och hallon som möjligt haha. Förra året började jag plocka blåbär redan i juli men det verkar lite segare i år. Är dock väldigt ivrig på att få börja äta nyplockade hallon, det är ju så gott!
 
 
 
 
 
➢ Fota porträtt i dimma
Det bara måste ske.
 
 ➢ Kliva upp tidigt en dag
Den här punkten kan gå ihop med den ovan, det är ju ofta dimma precis i gryningen och det är ju så fantastiskt vackert när solen börjar gå upp. Gulddimma.
 
 
 
 
 ➢ Fota med sago/medeltidstema
Den medeltidsmarknad jag brukar gå på vart inställd i år vilket innebär att jag inte kommer att ha gått på någon medeltidsmarknad överhuvudtaget i år...Kan man inte gå på en medeltidsmarknad får man åtminstone göra någonting i medeltidens tecken, så en photoshoot får det bli. 
 
 ➢ Få allting klart i god tid innan terminen börjar
Och då menar jag alla de tråkiga sakerna som att ansöka om studiebidrag, registrera sig på kurser och skaffa diverse inloggningar som behövs. Trist men nödvändigt, såklart. Att skaffa material, så som skrivblock osv är dock lite roligare. 
 
 
 
 



Small adventures

 
 
 
Ibland behöver jag påminna mig själv om att det inte finns något korrekt sätt att spendera en dag. Jag såg en film för några dagar sen, The Little Prince, där huvudkaraktären hade en planering för exakt vad som skulle göras under dygnets alla 24 timmar. 
 
Även om jag inte har en tavla där allt står inplanerat känns det som om jag har det. De förväntningar jag har på sommaren är alldeles för höga och resulterar ofta i att jag ständigt försöker vara produktiv i ett försök att ta tillvara på...ja, vadå egentligen? Det kanske inte låter som något dåligt men det blir det när det man jagar vänder sig om och biter en. Det känns som jag slösar tid när jag inte är produktiv och när jag väl är det så är det som att jag har en tickande klocka i huvudet, "Jag måste hinna med mer". Jag har funnit det väldigt svårt att bara koppla av och fokusera, jag tänker ständigt på annat. Är jag i stallet tänker jag på vad jag ska göra när jag kommer hem och när jag är hemma tänker jag på vad jag ska göra dagen därpå, det skapar ett slags frånvarande tillstånd tillslut och även om man i stunden känner sig produktiv (det heliga ordet) så kommer man känna sig allt annat än nöjd när man blickar tillbaka för man vet att man inte tog tillvara på situationen till fullo. Det är tröttsamt att ständigt försöka kalkylera ungefär hur lång tid något kommer ta så man därefter kan försöka räkna ut vad som rimligtvis skulle kunna göras efter det. Varför inte bara låta saker ta tid? Av naturen mår jag bra när jag är produktiv, men speciellt under sommaren när jag känner att jag måste ta tillvara på varje minut blir det någon slags monsterversion av det hela som får motsatt effekt. 
 
Det är dags att sluta jaga falsk produktivitet och istället fokusera på det man gör, ta det som det kommer. Vare sig det är att utforska en nästan uttorkad bäck efter att man har varit i stallet eller att bara sitta och äta frukt ute på bron i solskenet.
 
 
 
 
 



A collection of several small adventures

 
 
Från små äventyr till stora äventyr, just nu befinner jag mig i fjällen bland berg som är fläckade av snö och renar som ständigt springer över vägen. Det är inte förrän på tisdag eftermiddag som det är dags för hemfärd och jag ser fram emot att få spendera fler dagar här i Hamra än förra gången när jag var här i augusti. 
 
 
 
 
Bilderna i det här inlägget kommer från tre små äventyr som jag har vandrat iväg på när dimman låg som ett lock över landskapet. Jag är väldigt bra på att dokumentera molniga då de alltid får mig att vilja gå ut haha, finner det väldigt mysigt och mystiskt.
 
 
 
 
 
 
 
 



Tomatplantor & Harry Potter

 
 
 
Midweek ramblings
För ungefär en dag sen gick det upp för mig att det bara är lite drygt en vecka kvar tills jag tar studenten. På något sätt kändes det som att det var flera veckor bort, betygen är satta och det finns med andra ord inget mer att göra i skolan. Man tappar tidsuppfattningen lite. Det är ett märkligt mellanläge och jag försöker bara få tiden att passera i väntan på nästa milstolpe. Det är en dålig vana att vänta, ständigt vänta på ett bättre tillfälle. Sanningen är att livet består av väntan men man behöver inte leva väntandes. Även om jag inte vad vad ännu så är det någonting nytt på gång, mitt i allt det nya bestämde jag mig dock för att plocka upp något bekant. Att öppna den första Harry Potter boken igen var lite som känslan av att komma hem efter ett långt äventyr. 
 
 
 
 
Några bilder från när Josefin och Thimmy kom hem till mig för att planera roadtripen vi gjorde
för ett par veckor sen. I väntan på att kakan vi bakade skulle svalna hälsade vi på grannens kor.
Gillar verkligen första bilden på Josefin och korna.
 
 



Kväll i stallet

 
 
Tre bilder som för mig ruvar på ett av mina bästa minnen, hemkommer från en hel dag fylld med äventyr känner jag mig fortfarande inte klar. Regnmolnen har skingrats och jag vill ut, vart vet jag inte men jag dras till stallet och efter att ha sadlat Tösen med den tunga westernsadeln bär det iväg ut i skogen. Det är tyst, bortsett från fågelsången som ekar mellan träden och Tösens dova steg på skogsstigen. Luften är fuktig från allt regn och framhäver alla dofter från skogen, himlen har skiftat färg och på avstånd stiger en vägg av ånga upp från den närliggande älven som ringlar sig genom landskapet. Det finns ingen tillstymmelse till mänsklig aktivitet och det enda vi möter är en skara hästar som nyfiket står och betraktar oss från andra sidan staketet.
 
Vi rider vidare och svänger in på en gammal skogsväg som leder ner till grustaget. Ångan i luften färgas till guld av de sista solstrålarna och jag ler för mig själv. Väl nere i grustaget är vi bara några meter från älven och vi är omgivna av dimma. En lång raksträcka är framför oss men idag håller vi oss till skritt för att kunna njuta så länge som möjligt av naturfenomenet, jag tänker tyst för mig själv att det är såhär kvällar ska spenderas. En brant backe tar oss upp ur grustaget och jag känner hur Tösens muskler spelar under mig. Väl uppe blickar jag ut över dalen som badar i de varma färgerna från solnedgången.
 
Tösen känner av att vi är på väg hem och ökar självmant på steget, vi tar skogsvägen hem. Tösen sträcker sig efter de färska bladen på de närliggande grenarna medan jag försöker få se en skymt av tjärnen som då och då glimmar mellan träden. Nästan hemkommen vänder jag mig om i sadeln och blickar tillbaka på skogsgläntan som är insvept i dimma. Det ser ut som en port till en annan, magisk, dimension och när jag låter min blick återgå till stigen vi har framför oss känner jag mig nöjd.
 
 
 
 



Vårpromenad i skogen

 
 
 
Naturen vaknar till liv, trädkronorna svajar kraftigt i vinden och smältvattnet har bildat stora pölar. Synen av smältvattnet får mig att bli lite nostalgisk, jag kommer ihåg när jag var liten och gjorde kanaler i gruset på vår uppfart så vattnet lätt skulle kunna transporteras ner i diket istället för att samlas i en pöl. Det var något jag gjorde varje år, en uppgift som jag tog på största allvar. Ibland gjorde jag små båtar av löv som jag lät följa med vattnet och ibland fyllde jag en hink genom att tålmodigt samla vatten i en liten röd plastspade som jag sen försiktigt förde till hinken. Av någon anledning kommer jag också att tänka på en gul/vit/blå jacka jag hade under en period, en jacka som alltid kom fram när temperaturen vart mildare. Jag har aldrig tyckt om de klumpiga vinterkläderna så skiftet till tunnare jackor är något som än idag gör mig väldigt glad. Kanske är det just för att det symboliserar vår, mer frihet att röra sig i skog och mark utan tunga kläder, som liten var jag ute nästan hela tiden kändes det som och jag älskade att bara springa omkring så det där med rätt kläder var en viktig detalj haha.
 
 



Imposter syndrome

 
 
Imposter syndrome // Bluffsyndromet
"En informell psykologisk term som myntades på 1970-talet för att beskriva hur vissa personer har svårt att
internalisera sina förmågor eller prestationer. Trots yttre tecken på kompetens är de som lider av 
bluffsyndromet övertygade om att de är "bluffar" och inte förtjänar den framgång de har nått."
 
 
Under min uppväxt har jag blivit tilldelad ordet "blyg", främst av lärare som tycktes bedöma en utifrån hur mycket man pratade och hur ofta man räckte upp handen. Kanske låg det en viss sanning i begreppet eller också var det något jag bara accepterade och därmed gav jag det tillåtelse att forma mig genom åren. Det var inte särskilt längesen jag först hörde talas om "introvert" och "extrovert", när jag först hörde talas om det var det som att många pusselbitar (äntligen) började falla på plats. Istället för att enbart se mig själv som blyg började jag förstå hur jag fungerade istället för att undra vad det var som var fel med mig. Att vara introvert är inget ovanligt även om det kanske kan kännas så ibland eftersom extroverta personer ofta är de som syns och hörs mest (inget fel med det).
 
Men trots att jag hade kommit i underfund med en stor del av min personlighet var det fortfarande någonting som satte käppar i hjulet, jag började inse att anledningen till varför jag höll mig från att räcka upp handen och ta plats inte enbart kunde förklaras med att jag var introvert. Det här handlade om något annat. När jag började läsa om imposter syndrome var det som att läsa en självbiografi. 
 
 
 
 
 
 
Det har alltid gått rätt bra för mig i skolan, redan som liten tyckte jag om att läsa, skriva och bara lära mig saker och jag antar att det underlättade för mig, men att redan som liten prestera bra hade ett pris. Istället för att bara tyckta det var kul började jag istället att oroa mig i takt med att betygen vart allt viktigare, helt plötsligt satte jag press på mig själv att jag alltid var tvungen att prestera bra i alla områden. Vad skulle folk tro om jag helt plötsligt presterade sämre? Förmodligen inget men i min värld var det som om min identitet hängde på det. Ett litet snedsteg och alla skulle se vilken bluff jag var, trodde jag. Jag höll mig från att räcka upp handen i rädsla för att ha fel och jag höll mig från att göra saker som jag egentligen visste att jag skulle klara av bara för att jag var rädd för att göra ett litet snedsteg. Istället lät jag andra ta för sig trots att jag visste att jag förmodligen hade kunnat gjort det bättre själv om jag bara hade vågat försöka. 
 
På utvecklingssamtalen i skolan fick jag alltid kommentaren om att jag måste bli mer aktiv under lektionerna, jag gjorde alltid det jag skulle men hur bra det än var räckte det inte på grund av att jag inte räckte upp den där förbaskade handen, det gör ont att veta att så många fler barn måste gå igenom precis samma sak. För mig vart det kortslutning när jag hörde de orden, jag fick det inte att gå ihop eftersom i min värld var det en risk att uttrycka sig.
 
Allt detta fortsatte under hela min skolgång, jag skriver mycket om skolan här för det är där jag tror det hela startade men det påverkar i princip alla områden i mitt liv. Olika områden men samma röst i bakhuvudet som säger åt mig att avstå från att göra saker jag egentligen hade velat göra. Under alla dessa år har jag lyssnat på den där rösten, ibland ens utan att inse det. Men jag börjar bli less. Riktigt less.
 
 
 
 
 
 
Anledningen till varför jag tror detta ha dykt upp extra starkt just nu har med studenten att göra. Skolan är snart över och det är dags för mig att gå vidare. Högskolorna skrämmer mig för det känns som att jag inte har det som krävs, "jag är inte tillräckligt duktig och jag kommer inte ha en chans". Jag vågar inte tro att jag har det som krävs och det gör mig förbannad. Det gör mig arg att tänka på hur många möjligheter jag har låtit rinna ut i sanden bara för att jag inte har känt mig bra nog trots att jag förmodligen hade kunnat klarat det, och gjort det bra. Men även om det inte skulle bli bra, vem bryr sig, jag försökte åtminstone.
 
I flera år har jag låtit det ske men nu säger jag stopp. Istället för att ta ett steg bakåt varje gång en möjlighet uppenbarar sig vill jag ta ett steg framåt, vara nyfiken. Åtminstone prova innan jag bestämmer mig istället för att avstå och sen ångra mig.
 
 
 
 
 
Hur?
 
1. Säg ja
Bara för att man är öppen för nya möjligheter behöver det inte betyda att man behöver säga ja till precis allt som kommer i ens väg men min automatiska reaktion har alltid varit att säga nej innan jag ens vet vad det handlar om. Ofta när jag säger nej beror det inte på ett bristande intresse utan det har bara känns som att jag inte har vad som krävs och det är det tankesättet jag vill bekämpa. Så i början kanske det är bäst att bara säga ja utan att tänka alltför mycket, learn as you go.
 
2. Bli okej med att misslyckas
This is a big one. Någon gång i mitt liv bestämde jag mig för att jag inte fick misslyckas. Aldrig. Det visade sig dock väldigt snabbt att det är väldigt svårt att lyckas med något sådant (surprise, surprise) så min reaktion var helt enkelt att börja avstå, för om man inte gör något kan man inte misslyckas, right? Men det är precis lika tråkigt som det låter. Det gäller bara att inse att "misslyckande" utgör en naturlig del av livet samt att det bara är ett kvitto på att man åtminstone har gjort något, istället sitta en bit på sidan om och titta på, utan att någonsin veta vad som skulle hända om man försökte.
 
3. Bara gör och strunta i vad andra tänker (för chansen är att de inte ens bryr sig)
Detta hänger ihop med punkten innan, jag tänker alltid efter innan jag gör något (vilket såklart är bra till en viss gräns) men ofta börjar jag tänka på vad andra kommer tycka och tro. Att bara göra har alltid varit svårt för mig då min hjärna alltid tar ut händelserna i förskott (enbart de negativa såklart). Att bry sig för mycket tar mycket energi och glädje. Strunta i hur många det är som kanske kommer se bilden du tagit eller texten du skrivit, vare sig det är 1000 eller 0. Hur många som ser det du skapar eller gör är irrelevant. Det bör åtminstone inte vara det första du oroar dig över, bara lägg ned din själ i det du gör och få ut det i världen för att sen direkt gå vidare.
 
4. Våga inse att det du gör är bra och att du förtjänar framgång
Ibland skapar man något som kanske inte är det bästa men ibland skapar man något riktigt bra. Så ta åt dig och våga tro på att du förtjänar det.
 
 
 
Kanske finns det någon som känner igen sig, imposter syndrome är rätt vanligt och det finns väldigt mycket att
läsa kring ämnet, både intressant och hjälpsamt. Här finns till exempel ett bra och humoristiskt Ted talk om det.
 
 



Djupa skogar

 
 
 
Våren varade i några dagar men vintern gjorde en återkomst och nu är allting täckt i ett rejält lager snö igen, hade verkligen hoppats på bar mark men vad kan man göra, det är ju trots allt bara februari. Hörde dock att någonstans i södra Sverige hade man officiellt fastslagit vårens ankomst, längtar verkligen tills dagen när vi kan kalla det vår här i den norra delen också, haha. Dessa bilder fotade jag dock under de dagar när vädret var fantastiskt, tog en sväng på eftermiddagen och senare på kvällen fick jag bevittna hur de sista solstrålarna färgade skogen till renaste guld.
 
 
 
 
 
 
En bild som jag också fotade för ett tag sen när jag funderade på att klippa av håret. Om mina toppar hade varit kluvna hade jag sagt att jag är lika kluven som mina toppar i denna fråga men dom är faktiskt rätt bra trots att jag inte har klippt mig på ett tag så det skämtet håller inte. Lär dock inte klippa det speciellt kort men det fick mig att börja tänka på hur det skulle vara och vad man skulle våga göra om det fanns ett "ångra" alternativ i verkliga livet. Det skulle lätt missbrukas men om allt hölls på en fredlig väg är det intressant att fundera på vad folk skulle göra vare sig det är att göra något galet med håret eller ta en chans i livet som man tidigare inte vågat ta. Ett "ångra" alternativ i verkliga livet hade varit fantastiskt på många sätt men samtidigt skulle det ta ifrån mycket spänning också. Men vad hade du gjort om det fanns? Kanske kan man lära sig något av svaren trots allt. 
 
 



En vårdag i februari

 
 
 
Tror detta kan ha varit en av de härligaste dagarna på hela månaden, +8°, strålande sol, fågelkvitter och bar mark (här och där). Under lördagen hade jag dessvärre ingen energi till att göra någonting alls egentligen men orken och motivationen verkade vända över natten så idag har jag hunnit med en hel del. Började som vanligt dagen med en skål havregrynsgröt, trodde jag hade ätit upp alla blåbär som jag plockade i höstas men så visade det sig att det fanns en låda kvar, lycka! 
 
 
 
 
 
 
Efter att ha läst lite Sherlock Holmes tog jag en promenad till Tösen för att pyssla om henne lite, hon har fått en mystisk bula på ena knäet så även om hon inte markerar något så tar vi det lugnt tills vidare. Hennes päls markerar dock att "nu är det vår" så det blir extra mycket borstning just nu, haha. Jag klagar dock inte, tycker det är mysigt att lugnt kunna stå i utestallet och höra smältvattnet som droppar ned från taket.
 
 
 
 
 
 
På väg hem från stallet bestämde jag mig jag mig för att ta en omväg och tack vare det hittade jag ett rådjurshorn liggandes under en gran precis bredvid stigen. Synd att jag inte hittade det innan gnagarna gjorde det men trots att det nästan var helt söndergnagt tog jag med mig det hem. Tycker det är fint på sitt eget vis.
 
 
 
 
 
Det är lustigt hur man kan gå från att vara helt trött i kroppen till att känna att man bara vill dra iväg på en springtur. Har inte sprungit sen i somras så även om jag har gått på många promenader så är konditionen lite såhär. Bättre än vad jag hade väntat mig dock så det är ju skönt att inte behöva starta helt från noll i alla fall. Att springa är verkligen en träningsform som jag gillar så det ska bli skönt att komma igång igen!
 
 



Second hand

 
 
 
I tisdags följde jag med mamma på några second hand butiker och ibland känns det som att det är när man inte söker efter något speciellt som man kan göra riktiga fynd. Ett av mina mål för det här året är att göra medvetna val och tänka efter innan jag köper något, även om något är billigt är det värt att tänka på det eftersom saker kräver  trots allt sin plats. Att handla second hand är något som jag uppskattar mer och mer för varje år känns det som, dels med tanke på miljön och den etiska biten men också för att om man hittar något blir det mer speciellt än om man går in i en butik och det finns 20 identiska kopior att välja mellan. Handlar man second hand gäller det att man befinner sig på rätt plats i rätt tid, något man såklart aldrig kan ta reda på i förväg.
 
 
 
 
 
 
Första stoppet gjordes på HK (Humanistiskt Kapital) och efter att ha strosat runt lite i klädavdelningen drogs mina ögon till en vinröd kavaj med en sammetsliknande textur. Eftersom jag precis har sett The Hobbit gick mina tankar direkt till den vinröda kavajen som Bilbo Baggins har. Den är lite för stor och jag stod länge och funderade om det var en deal breaker men jag kunde inte låta bli den eftersom det känns som jag ska ut på något stort äventyr så fort jag tar på mig den. Sen kostade den bara 20 kr också...Risken med såna priser är ju att man lockas att köpa "bara för att" vilket jag försöker komma ifrån, nu går ju pengarna ändå till något bra så den fick följa med hem.
 
 
 
 
 
 
På Second hand butikernas bokavdelning kan man hitta spännande saker...Ibland hittar man ingenting men då och då hittar man sådant som man aldrig trodde folk skulle lägga ifrån sig, "one man's trash is another man's treasure" som man brukar säga. Olästa böcker som knappt har en skråma på sig. När jag stod där och gick igenom raden av böcker fick jag syn på en bokrygg som såg sådär lagom sagolik ut och sen läste jag "Sherlock Holmes" och mina ögon spärrades upp en aning, ville göra en liten lyckodans där och då men jag fick hålla mig haha. Förutom det faktum att den är i otroligt bra skick så är den på engelska vilket gjorde mig väldigt glad! Trodde inte mina ögon när jag såg att den bara kostade 15 kr dessutom(!).
 
 
 



Roe deer

 
 
 ~ Jack Grimm ~
 
Efter flera omgångar av hett vatten och dagar av blekning är den äntligen klar. Efter att ha legat halvt i jorden i förmodligen över två år så den är lite missfärgad på ena sidan men det gör mig ingenting. Den skulle kunna vara täckt i jord och fortfarande vara vacker. Jag föredrar att se dessa djur vid liv men enligt mig är kraniet inte någon symbol för död och inte heller är det en trofé av något slag, jag ser det snarare som en makalöst vacker design från naturen, något som ska hyllas. Faktum är att jag hittade detta redan för ett år sen, då lät jag det dock ligga kvar ifall något djur skulle behöva det (möss brukar till exempel kunna knapra på sånt här för att få i sig kalcium). Men efter att det hade legat orört i över ett år bestämde jag mig som sagt för att ta med det hem och försöka göra den rättvisa.
 
 
 
 
 
 



Presentation & Info

Välkommen! Mitt namn är Molly Wiström, jag föddes den 19 september 1998 och går mitt första år på Mittuniversitetet i Sundsvall med inriktningen grafisk design.
 
Vart ska man börja? Min uppväxt är starkt präglad av hästar, även om jag aldrig har haft en egen så har jag varit medryttare och fodervärd åt en hel del. Bättre läromästare får man leta länge efter och även om jag i dagsläget inte aktivt håller på med hästar så ligger de nära hjärtat och ser dom som en stor del av min identitet, något jag knappt har reflekterat över förrän nu. 
 
Idag satsar jag på fotografin, och nu, även grafisk design. Att plugga grafisk design var för mig ett rätt spontant val men redan efter första kursen på universitetet så var jag hooked. Vad jag vill göra i framtiden återstår att se men jag hoppas kunna kombinera grafisk design med fotografi. 
 
Utöver det så har jag sen barnsben älskat att gå på äventyr och utforska nya platser. Äventyr ska inte behöva kosta pengar, det alltid finns nya ställen att utforska i ens närmiljö. I framtiden hoppas jag dock på att ge mig ut på längre äventyr och försöka dokumentera platser men samma tankar finns kvar, när man tror man har upptäckt allt som går att upptäcka på en plats...Så finns det alltid fler perspektiv. Det är något som jag kommer ta med mig vart jag än går, vilken väg jag än hamnar på.
 
 
 
Om det är något du undrar över är det antingen bara att kommentera eller skicka ett mejl till
mollywistrom@gmail.com. Annars går det även att hitta mig här:
 
 Instagram (@mollywistrom)
 
  
 
 
 



Snövärld

 
 
Vi har haft utvecklingssamtalsdagar på skolan vilket innebär att man bara behöver komma in på sitt samtal och sen är man ledig i två dagar. Jag tog första bästa tid på onsdagen och sen var jag fri, lite som ett förlängt lov. Vart ska jag ens börja, snöstormen eller presidentvalet? Trodde inte mina ögon när jag vaknade på onsdagen och såg att Trump ledde, när jag kom hem var han helt plötsligt president. Det är tråkigt att se människors hat vinna. Trodde vi hade kommit längre men bevisligen verkar det fortfarande som att många människor känner sig hotade av andra människors hudfärg, kön, sexuella läggning och religion, suck. Gjort är gjort och nu får vi blicka framåt, det bådar inte gott men samtidigt hoppas jag på att detta blir som ett "wake up call" samt att det börjar diskuteras mer än någonsin.
 
 
"May the election of Trump bring forth the fiercest, smartest, toughest generation of ass-kicking women this
country could possibly imagine." - Jeffrey Wright
 
 
 
 
Men trots det så har jag passat på att njuta av dessa vinterdagar, har mest tagit det lugnt, tränat yoga, druckt varm choklad och kollat på film. Jag kollar på väldigt mycket film under vintern och nu har jag äntligen sett Miss Peregrine's Home for Peculiar Children och om jag ska vara ärlig så tyckte jag inte alls om den haha. Har läst boken två gånger nu och känner mig rätt klar med hela den där serien. 
 
 
 
 
Även om jag tycker det ser mysigt ut så har jag aldrig gillat varken te eller kaffe. Däremot så har jag börjat dricka varm choklad igen, det går i perioder men måste säga att jag älskar att sitta med en varm kopp i köket och kolla ut genom fönstret när det håller på att skymma. På sistone har jag har experimenterat med att göra varm choklad på havemjölk och efter många motgångar har jag äntligen hittat en blandning som jag tror kommer bli en standard på helgdagarna.
 
 
 
 
Kakao, lite gurkmeja, kanel och rörsocker är blandningen jag kör med för tillfället, måste säga att jag gillar att
det är lite kryddigt! Ska fortsätta experimentera med det här under vintern, ska försöka hitta någon bra topping,
är lite sugen på att prova kokosgrädde...
 
 
 
 
På onsdagen snöade det mest men idag, torsdag, har det varit helt stilla. På eftermiddagen började en dimma att träda fram vilket var väldigt vackert. 
 
 
 
 
Alltså dessa färger...
 
 
 
 



Blåbär i mängder

 
 



En dimmig höstmorgon

 
 
Jag försöker inte ens att förneka att hösten har anlänt till Norrland, istället omfamnar jag den med öppna armar. Ljusen tänds tidigare och jag har börja pynta rummet lite smått. När jag redigerar gör jag bilderna lite extra murriga, mycket svärta med både varma och kalla toner. Äpplena börjar mogna och det innebär att nu ska det bakas äppelpaj! Finns det något mysigare än när dofterna av kanel och äpple sakta börjar fylla huset samtidigt som regnet smattrar mot rutorna?
 
 
 
 
Dimman lockade mig att dra på ytterkläderna och bege mig ut på en kort promenad, vart överraskad av tre rådjur som graciöst galopperade över ängen, otroligt vackra. Hann inte få någon bra bild men när man ser dom på flykt inser man att dom är som gjorda för att springa, trots deras enorma språng rörde dom sig så gott som ljudlöst.
 
 
 
 
När jag kom hem gjorde jag i ordning en rejäl skål gröt kryddat med kanel och gurkmeja, har ätit gröt varje morgon sen i våras och jag verkar inte tröttna, hur kan man göra det när det finns så mycket gott att toppa den med? Hallonen är slut för i år men vad gör det när skogen erbjuder blåbär i stora lass. Försöker plocka så pass mycket att det räcker genom vintern. Det är så mycket blåbär i skogarna just nu, man känner sig rik när man gång på gång kan komma hem med en hink full med bär.
 
 



Mini roadtrip

 
 
En vacker plats.
 
 
 
 
Lugnet som vilade över sjön...
 
 
 
 
Vi passerade flera mindre sjöar och i en av dom fick vi se en bäver.
 
 
 
 
Tyckte det var så fint när solen endast lyste på trädtopparna.
 
 
 
 
Är denna ko med i någon saga månntro?
 
 
 
 
Nyfikna kalvar under uppsikt av mammorna.
 
 
 
 
De stora var dock minst lika nyfikna som de små.
 
 
 
 
 
Låt oss kalla denna ko för Saga.
 
 
 
 
En gammal pickup mitt ute på ett fält, det såg vackert ut på något sätt.
 
 



Noise

 
 
 
 
 
 
 
 
Otroligt skönt med en tjuvstart på påsklovet måste jag säga, det är dock svårt att ta en dag i taget när allt man vill göra är att tänka på saker man vill göra under årets gång, små ideér och möjligheter dyker upp lite då och då. Vintern gjorde en liten återkomst och det har snöat konstant i två dagar nu, flingorna är dock både små och få vilket är positivt. Idag har jag också gjort ett spännande köp som får det att klia i fingrarna men jag får ge mig till tåls i några veckor. De två första dagarna av lovet kommer jag spendera hos mormor och morfar, tänker bara ha det gott, skriva och läsa. Ska försöka läsa ut "A dance with dragons" av George R.R Martin, har bara några hundra sidor kvar och de lär avverkas ganska snabbt, den är så bra! Omöjlig att lägga ifrån sig när man väl har plockat upp den (som alla de andra böckerna i serien). Någon av er som har läst A song of ice and fire?