A collection of several small adventures

 
 
Från små äventyr till stora äventyr, just nu befinner jag mig i fjällen bland berg som är fläckade av snö och renar som ständigt springer över vägen. Det är inte förrän på tisdag eftermiddag som det är dags för hemfärd och jag ser fram emot att få spendera fler dagar här i Hamra än förra gången när jag var här i augusti. 
 
 
 
 
Bilderna i det här inlägget kommer från tre små äventyr som jag har vandrat iväg på när dimman låg som ett lock över landskapet. Jag är väldigt bra på att dokumentera molniga då de alltid får mig att vilja gå ut haha, finner det väldigt mysigt och mystiskt.
 
 
 
 
 
 
 
 



På Hälsinglands vägar ~ Roadtrip

 
 
I söndags korsade jag, Josefin och Thimmy gränsen till Hälsingland och begav oss ut på en roadtrip där vi lät loppisskyltarna avgöra riktningen. Hälsingland är ett otroligt vackert landskap och helt perfekt att åka på roadtrip i, sjöar, skogar, fält och välskötta samhällen om vartannat. Även om jag inte hittade något att ta med mig hem från någon loppis så är det lite det som är tjusningen, man vet aldrig vad man kan hitta. Ibland hittar man ingenting men då och då händer det att man snubblar på något som man halvt omedvetet har sökt och lyckan är total. 
 
 
 
 
I bilen pratade vi lite om att "det är när man tror att man har kommit fel, som man har kommit rätt". Med kartboken i knäet körde vi in på en grusväg som bjöd oss på snäva kurvor och dålig sikt. Kilometer efter kilometer följde vi vägen utan att se tillstymmelse till bebyggelse, men vips övergick gruset till asfalt och granarna till lövträd. En kurva senare kom vi ut i en liten mysig by som bara visade sig vara början på en riktigt fin sträcka...
 
 
 
 
Sjöar, betesmarker, och loppisskyltar som ledde oss till gårdar med lador fulla med prylar till salu.
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi klappade även några kor, en oerhört viktig del av resan.
 
 
 
 
När vi väl började vända hemåt blev vi jagade av ett regnoväder samtidigt som vi körde rakt in i ett åskoväder. De
dramatiska molnen som tornade upp sig på himlen gav slitna hus ett vemodigt, men vackert, intryck. 
 
 
 
 
Med regnet smattrandes på biltaket stannade vi intill en tjärn för att äta kladdkaka,
ett bra avslut på en härlig resa.
 
 



Åstjärnarna

 
 
 
Det var för knappt ett år sen som jag upptäckte den här platsen, första gången jag besökte Åstjärnarna var det relativt soligt men när vi (jag och mamma) svängde in på den lilla grusvägen slog vädret succsesivt om och världens dimma rullade in, som att träda in i en sagovärld (bilder från den dagen kan ni hitta här)Ingen dimma den här gången men fortfarande väldigt vackert, det häftiga med den här platsen är att det gick en väg här som användes flitigt under medeltiden och jag kan inte låta bli att önska att jag kunde färdas bakåt i tiden bara för att se vilka dessa människor var. Någon dag när vädret är rätt vill jag försöka ta mig tillbaka hit, dimma och skogstjärnar är en oslagbar kombination som jag aldrig kommer kunna se mig mätt på.
 
 
 
 



Vandring längst med Ljungan

 
 
 
 För lite drygt en vecka sen när dagen inleddes med tunga moln och grönskan ännu inte riktigt hade tagit fart snörade jag på mig mina uråldriga träningsskor som vittnar om alla äventyr de har varit med på. De är slitstarka, något som behövs om man ska vandra längst med Ljungans steniga stränder där stigen ibland leder en under träd och över stenar. Just den här dagen hade jag hela strandremsan för mig själv, med en dånande älv på min ena sida och en brant, skogsbeklädd, sluttning på min andra. 
 
 
 
 
De smala remsorna av sand är korta och avslutas ofta med en krök och ett gäng stenbumlingar som måste passeras innan man kan ta sig vidare till nästa strandremsa, nästa nivå. Ingen plats är den andra lik, vissa är täckta av stenar medan andra är inramade av lågt hängande träd som ger en känslan av att man går under ett tak. Dånet från älvens kollision med stenarna som är fastkilade i botten avtar och ersätts av ett avlägset brus, en slags bakgrundsmusik som påminner en om de krafter som finns under vattenytan. Den starka strömmen bildar linjer på ytan och det ser ut som att älven dansar fram. Harmoniskt och våldsamt på samma gång.
 
 
 
 
På den stentäckta stranden går det att hitta tilltygade åror och avbrutna stammar från träd som kan ha färdats en lång väg. Bland dom ligger det även mindre pinnar och nakna grenar som bävrarna har låtit gå. Pinnarna som ligger kors och tvärs bildar små konstverk, ett konstverk med kontraster, texturer och former som leder blicken vidare till nästa del av tavlan. 
 
 
 
 
 
 
 
 



Feathers & Driftwood

 
 
 
Bilder från när jag var ute vid kusten och samlade drivved tillsammans med mamma. Att samla drivved är något som jag kopplar till min barndom, lukten av tång och saltvatten gör mig alltid lite nostalgisk även om mitt rätta element är skogen, men det ena utesluter inte det andra som man brukar säga. Trots det har jag känt en dragning till havet på sistone och jag vet inte riktigt varför. Kanske är det helt enkelt för att det är så spännande att gå längst med kustremsan och klipporna, en slags skattjakt där guldet består av stenar slipade av vågorna, fjädrar och träbitar som har flutit i land. 
 
 
 
 



Shoreline

 
 
 
 
Förra veckan spenderade jag några dagar av lovet hos mormor och morfar, liksom mig tycker de om att promenera i naturen så en utav dagarna begav vi oss ut till Indalsälvens mynning i Timrå. Det hängde regn i luften men trots det gick vi hela kustremsan ut, hänförda av allt som vågorna hade spolat upp på stranden. Allt från vackra fjädrar till jättelika rötter och stammar. I början av april skrev jag en lista på vad jag ville göra under månaden, ett av målen var att åka ut till kusten för att samla drivved och nu kan jag bocka av den, halvt. Kommer ta med den punkten igen i maj för det är så kul + så har jag några specifika bilder jag skulle vilja fota på en specifik plats.
 
 
 
 



Utflykt längst med Ljungan

 
 
Alltid när jag rider förbi den här åkern kan jag inte låta bli att fästa blicken på en liten stuga som står i skuggan av skogen. Varje gång har den väckt min nyfikenhet och varje gång har jag tänkt att någon dag ska jag ta mig en närmare titt. Det var dock inte förrän nu som jag för första gången korsade åkern, och vilket kungadöme jag upptäckte...
 
 
 
 
Det var tydligt att stugan har varit bebodd en gång i tiden, förutom den uppenbara skorstenen som kan ses på långväga håll fanns där även små sängar. Även om stugan i sig var intressant så var det skogen bakom som fick fantasin att vakna upp på riktigt. Små stigar som förband stugan med en förfallen lada och delar av ett staket som skulle kunna vittna om att den glesa skogen en gång i tiden har varit hagmark. Det är såklart närmast omöjligt att veta exakt hur deras liv såg ut men det lämnar bara ännu mer rum för fantasin att ta plats. Vintrarna måste ha varit hårda men somrarna måste stundvis ha varit ljuva...
 
 
 
 
Vart en aning chockad när jag fick syn på något knallrosa som växte i ena hörnet av åkern. Temperaturen var runt noll, resten av landskapet var brunt och livlöst men ändå blommade en växt (tibast) precis som om sommaren var nära. Den doftade dock ljuvligt och jag hade lite svårt för att gå därifrån då det kändes som att jag hade gjort världens upptäckt, haha.
 
 
 
 
Någon gång i maj när det är varmare och grönskan börjar spira kommer jag utan tvekan återvända till den här platsen. För mig, som älskar att upptäcka, var detta som att träda in i Narnia. Trots det ville magin inte riktigt fastna på bild, men snart så...
 
Tillslut gick jag dock vidare och med stelfrusna fingrar följde jag älven och diverse skogsstigar. Även om naturen är fin på sitt sätt redan nu blir den lätt tråkigt på bild om man inte fotar något objekt som får bakgrunden att smälta ihop till vackra naturfärger. Så istället passade jag på att fota matsäcken som jag tog med mig, kändes rätt lyxigt på något sätt att äta en avocadomacka (med örtsalt) i naturen, det gäller att uppskatta det lilla i livet ;) Fick mer bilder på mackan i sin lilla plastbytta än vad jag fick på älven som dånade i bakgrunden, prioriteringar.
 
 
 
 
 



På äventyr i skog & mark

 
 
I söndags när himlen var grå passade jag på att bege mig ut i skogen efter att jag hade ridit en sväng med Tösen på en "skogstravbana" som finns i närheten. Naturen håller på att vakna till liv igen och fåglarna kvittrar överallt, motivationen har varit låg den senste veckan men en molnig dag och en ridtur i skogen kan, enligt mig, vara det bästa botemedlet. Även om det är härligt med sol efter en lång och mörk vinter så märker jag att jag behöver tunga moln och regn också.
 
 
 
 
Det är alltid på våren som intresset för sagor och medeltiden sakta börjar växa fram igen, från att nästan ha gått i dvala under vintern växer det sig starkare i takt med naturen. Det som sker i naturen så här års är som magi för mig och jag betraktar det med en barnslig fascination. En fot i den moderna världen och en fot i sagovärlden, min källa för inspiration. I år vill jag se hur väl jag kan kombinera det uråldriga med det nya, jag vill se hur väl jag kan låta det inspirera mig och det jag gör. 
 
 
 
 



En skogspromenad med Tösen

 
 
 
Plusgraderna håller i sig och snön smälter i rasande fart. Nu när det är ljust länge känns det som att man hinner med mycket mer, bara en sån sak som att kunna ta en promenad till stallet efter skolan och det fortfarande är ljust när man börjar gå hem igen. Ridstigarna börjar tina fram och endast en envist islager dröjer sig kvar här och där. Ser verkligen fram emot dagen när man utforska skogen med lätta skor och en tunn jacka, snart...
 
 
 
 
 
 
Tösen mår bra och även om hon gillar snön så tror jag hon är glad över att det börjar bli vår (eftersom växtligheten börjar komma fram igen), under vår promenad stannade hon flera gånger för att gnaga på träd och mossklädda stenar, att dricka från pölar i skogen var också populärt, antar att hon fyllde på med olika mineraler som det har varit bristvara på under vintern. Det är rätt intressant att betrakta och jag kan inte låta bli att tänka på boken Alla kungens hästar av Emelie Cajsdotter där hon tar upp sin filosofi kring hästar och hur dom fungerar i flock. Hon menar på att flocken inte bygger på dominans eller någon slags hierarki utan istället har varje häst unika egenskaper som fyller en viktig funktion i flocken. "Bråken" vi människor uppfattar som en maktkamp är egentligen bara ett sätt att fastslå vem som är bäst lämpad att göra vad, samt att testa varandra för att se vad de har för egenskaper. Tösens egenskap skulle definitivt vara att finna föda, hon är otroligt skicklig på att skrapa fram rötter och försiktigt plocka nypon från de taggiga grenarna. Personligen samtycker jag med Cajsdotters filosofi och jag är otroligt less på frasen "visa vem som bestämmer" som verkar frodas speciellt på ridskolorna där man lär barn att samspelet mellan häst och människa bör bestå av en sträng diktatur. Det är inte okej. Hästar är inte ett maktgalet djur som krånglar i ett försök att "vinna över oss". Det är deras enda sätt att kommunicera deras misstycke till olika situationer, de är trots allt inga maskiner.
 
 
 
 
 
 



Eldshowen

 
 
~ Väsen ~
 
 
Sent på kvällen bjöds det på eldshow av gycklargruppen Väsen, är faktiskt inte helt säker på att jag har sett någon eldshow live förut men det var häftigt och väldigt
effektfullt! Det syns inte riktigt på de sista bilderna men i slutet skapade dom en eldsprutande drake med rörliga vingar och allt! Ett
fantastiskt avslut på en fantastisk dag i medeltidens tecken.
 
 



Hassela Medeltidsdagar

För en vecka sedan var jag på en av Hasselas två medeltidsdagar. Dagen innan öste regnet ner men på lördagen klarnade det mirakulöst upp över om molnen såg
 hotfulla (vackra och dramatiska) ett tag vilket jag av någon anledning bara förhöjde medeltidskänslan, det vart mysigare på något sätt. Mot kvällen klarnade det dock upp
och det bjöds på ett gyllende motljus. Här kommer dagen i bilder.
 
 
 
 
Marknaden var i full gång när vi anlände och även om den kanske inte
är extremt stor så är det som säljs otroligt välgjort.
 
 
 
 
Mysig atmosfär.
 
 
 
 
Hembakakat bröd, gott och saftigt!
 
 
 
 
Många besökare, alla hittade någonting att göra.
 
 
 
 
Bågskyttetävling.
 
 
 
Efter bågskyttet fortsatte vi att strosa runt lite innan vi slog oss ner på en
filt i väntan på tornerspelet.
 
 
 
 
Maffiga hästar.
 
 
 
 
Efter det vilade vi benen och njöt av den vackra solnedgången.
 
 
 
 
Det bjöds också på vacker sång under kvällen.
 
 
 
 
Efter det satt alla och väntade förväntansfullt på att eldshowen skulle börja...Men mer om den i del II.
 
 



Högsta punkten | Fjärde dagen

 
 
Vi startade den fjärde och sista dagen i Hamra med att besöka fjället
en sista gång, den här gången tog vi dock fjället på andra sidan dalen.
 
 
 
 
Andra som också var uppe på fjället och njöt av utsikten.
 
 
 
 
Renarna var också där.
 
 
 
 
Sen var det bara att börja klättra, när man hade kommit upp för det man tyckte
var den värsta biten tornade en ny kulle upp sig. Utsikten var dock oslagbar
när man hade kommit upp på den högsta platån.
 
 
 
 
Ens ego försvinner när man är på sånna här ställen, vi bär alla små världar
inom oss men här existerar bara en. Man inser ett och annat när man kan
kolla på sin uppbyggda värld utifrån, man kan börja skala av sådant som man
tidigare ansåg var vikitgt men som nu, sett från ett annat perspektiv, bara håller
en tillbaka.
 
 
 
 
På vår väg nedför berget.
 
 
 
 
Detta var det sista inlägget med bilder från vår resa till Härjedalen/Norge. Jag har verkligen haft en magisk upplevelse och jag är tacksam över allt vi har hört, sett och gjort under dessa fyra dagar. Som jag nämnde redan i första inlägget så hade jag egentligen inga förväntningar och det är just när man inte förväntar sig något som magiska saker händer, ibland handlar det bara om hur man väljer att tolka det man ser i sin omgivning. 
 
 



En dag i Røros | Tredje dagen

 
 
Som jag nämnde i slutet av förra inlägget så körde vi över gränsen och spenderade
en dag i Norge också! Norge är ett så vackert land, dyrt men vackert haha.
 
 
 
 
Røros var väldigt mysigt och så fort vi kom i de äldre
kvarteren av byn så fick vi syn på en fin fjording.
 
 
 
 
Fina (och färgranna) hus.
 
 
 
 
Rustiskt och vackert!
 
 
 
 
Vi träffade ett par ståtliga kallblod också!
 
 
 
 
Mäktiga utsikter.
 
 
 
 
Ännu mer kallblod! Dessa verkade tillhöra en teatergrupp.
 
 
 
 
Tillbaka i Sverige!
 
 
 
Fint avslut på en mysig dag! Dagen efter åkte vi hem men 
inte förrän vi hade klättrat upp på fjället en sista gång...
 
 



Fjällvandringen | Andra dagen

 
 
Andra dagen inleddes med en renflock som passerade vår stuga, här är en som stannade för att beta. Jag som
är från kusten har målat upp renar som något slags mytologiskt väsen så när morfar lugnt utbrast att det stod
en ren på gräsmattan hade jag lika gärna kunna hört det som att "det står en enhörning på gräsmattan".
 
 
 
 
Efter frukosten begav vi oss ut, uppför fjället vandrade vi. Vi var inte riktigt säkra på hur vi skulle gå
så vi hamnade på en led som visade sig bestå av ganska mycket sumpmark, men vi tog oss igenom,
fint var det i alla fall! (även om vi tog en annan väg ner)
 
 
 
 
Många leder att välja mellan.
 
 
 
 
Innan vi kom upp på kalfjället gick vi igenom en skog som
var som hämtat ur en sagobok med sina knotiga träd.
 
 
 
 
...Men så öppnade landskapet upp sig och vyerna som presenterade
sig var som balsam för sinne och själ. Vad är det med dalar och berg
som får en att må så otroligt bra?
 
 
 
 
Vi bestämde oss för att ta en liten paus, mormor och morfar berättade
gamla minnen från den här platsen, hur dom hade vandrat och vad
dom hade sett.
 
 
 
 
Man kan ju inte göra annat än att le och känna sig rik på livet.
 
 
 
 
Efter pausen gjorde jag en liten egen avstickare för att ta en ordentlig
titt på utsikten,  efter det begav vi oss av mot sjöarna.
 
 
 
 
Vädret enligt mig var helt perfekt, dramatiska moln som
verkligen framhävde landskapets skönhet.
 
 
 
Vi kom in i ett och annat skogsparti, och vilken skog! Lövskogarna i söder i all ära men
dessa partier av björkskog med sina förvridna träd var något alldeles extra. Men jag säger som
mormor "Det ena behöver inte förta det andra". Vad ser du för något i bilden längst ner?
Jag kan inte släppa bilden av en ko som håller huvudet högt med mulen i vädret.
 
 
 
 
Sen kom vi fram till en liten sjö där det finns ett träd, vildmarkens tron,
eller "mormors träd" som vi också kallar det. På vissa ställen var det
otroligt många flugliknande insekter i luften (se de svarta prickarna i
bilden längst ner) Inte så trevligt då de lätt fastnade i håret men det
positiva var ju att de var fredliga till skillnad från myggorna (som
lyckligtvis bestämde sig för att inte dyka upp)
 
 
 
 
Efter att ha gått i ett par timmar tog vi en lunchpaus vid en flod, aldrig har en macka smakat så gott!
 
 
 
 
Efter det började vi sakta gå tillbaka genom den vackra fjällvärlden.
 
 
 
 
När vi kom nedför fjället och ner bland stugorna höll vi nästan på att missa den vita renen
som till en början lugnt stod på bron vid en av stugorna, bara hornen stack fram haha.
 
 
 
 
Senare under dagen åkte vi till en närliggande by som vi utforskade lite. Dagen efter
åkte vi över gränsen till Norge för att gå runt i den mysiga tätorten Røros.
 
 



Första dagen i Tänndalen

Redan i våras pratade mormor och morfar om att de ville ta med mamma och mig till Hamrafjället, en plats där dom var rätt mycket när dom var yngre/när min mamma var liten. När
jag tänker på fjällen tänker jag på skidbackar och jag som aldrig ens har stått på ett par slalomskidor är långt ifrån bekant med fjällen. Så även om jag tyckte denna resa lät spännande så hade
jag nog inga egentliga förväntningar, kanske för att jag inte ens visste vad man kunde förvänta sig. Jag var allt annat än beredd på fjällens storhet.
 
 
 
 
Dock så hade jag en förhoppning om att få se en ren och den
förhoppningen uppfylldes redan på väg dit, otroligt fina verkligen.
 
 
 
 
Vi stannade också till en stund i Funäsdalen där dom hade anordnat en marknad,
 kolbullar är ju bland det bästa som finns så vi passade på, lätt att få vegetarisk också! 
 
 
 
 
"Stugan" vi bodde i, eller ja, ena halvan av den vilket räckte gott och väl! Vi anlände ganska sent på
eftermiddagen så det blev rätt sent innan vi hade packa upp och värmt maten vi hade tagit med
oss. Inte överdrivet sent men tillräckligt för att man inte skulle hinna utföra något större äventyr. Så vi
nöjde oss med att klättra upp på ett fjäll, haha. Nämen vi tog en liten promenad i området och det bara
blev så att jag och mamma började klättra uppför fjället. 
 
 
 
 
Hur vackert som helst. Mormor och morfar följde med oss en bit men eftersom mormor
har problem med sina knän så stannade dom när sluttningen övergick till ren och skär brant.
Jag kunde dock inte hålla mig från att ta mig ända upp (och inte mamma heller).
 
 
 
 
Det var så vackert. Har man inte varit i fjällerna är det omöjligt att förstå hur det verkligen ser
ut och känslan man får när man står där och blickar ut. Obeskrivligt. 
 
 
 
 
Kan du hitta renarna?
 
 
 
 
Vi fick minst sagt en underbar start på denna resa, här är förresten en bild på mormor i branten
fast hon sa att hon inte skulle gå där haha, jag antar att vi har en viss kämparglöd i släkten.
 
 
 
 
När vi kom ner gick det en renflock och betade vid ena hotellet.
 
 
 
 
Dag två gick vi på fjällvandring och åkte till en närliggande by, bilder kommer, många bilder. Ska bara redigera dom först.
 
 



Fjällen...

 
 
Tusen tack för denna upplevelse.
 
 



Snapshots från Hedkärra

 
 
I början av veckan följde jag med och besökte en hästgård nere i Västmanland/precis på
gränsen till Dalarna. De som äger gården har bara ägt den i lite drygt ett år och de har
fullt upp med att renovera, hur som helst var det väldigt kul att få se!
 
 
 
 
På rundvandring i området, väldigt många röda hus i den här delen av Sverige,
fin kontrast mot det gröna måste jag säga. Tycker också att gamla spruckna
stenväggar är så vackra.
 
 
 
 
Det fanns många hundar på gården också! 
 
 
 
 
...Och en massa hästar förstås!
 
 
 
 
Intag, med gården ingår fyra stall i olika storlekar och 
allt som allt fanns det plats för runt 44 hästar.
 
 
 
 
Löslongering av Sam, hästen som fick en andra chans.
 
 
 
 
Soliga dagar.
 
  



I de norrländska skogarna

Jag och mamma begav oss ut på en liten tur för att kolla upp två tjärnar som jag hade sett via google earth
(bästa verktyget för de som älskar att utforska). Nästan precis när vi hade svängt in rullade dimman in över
trädtopparna och här kommer utflykten i bilder.
 
 
 
 
Först en kort åktur genom bebyggelsen innan vi svängde och trädde in i...
 
 
 
 
...vildmarken (bortsett från några få ödsliga hus här och där då).
 
 
 
 
Trots vägens dåliga underlag kändes det värt det när vi klev
 ur bilen och gick in på en liten stig för att möta detta:
 
 
 
 
Helt tyst.
 
 
 
 
Efter att ha stått och beundrat naturens skådespel gick vi
tillbaka till bilen för att se om vi kunde hitta Lillåstjärn.
 
 
 
 
Stannade till på den här platsen igen.
 
 
 
 
Det häftiga med den här skogsvägen är att den är byggd på Norrstigen, en stig som användes under
medeltiden när människor skulle färdas genom landet. "Stigen som förband Stockholm med Norrland."
Tänk alla människor som har färdats här, både till fots och med häst. Vilka var de och vad tänkte de på?
Någon gång måste det ha kommit någon dundrande genom skogen i en vild galopp mitt i natten med 
något viktigt ärende. Kanske har jag kollat på för mycket medeltidsfilmer men chansen finns ju, jag gillar
att tro det i alla fall.
 
 
 
 
En vacker myr.
 
 
 
 
På väg till Lillåstjärn.
 
 
 
 
Makalöst vackert. Det är svårt att fånga den där sagolika känslan som hängde i luften i några bilder,
en plats som man skulle behöva se med egna ögon. Men bilderna kommer hjälpa mig att minnas hela
upplevelsen,  det är det som är det fina med fotografier. Man färdas liksom tillbaka till platsen och man
ser allt för sitt inre igen.
 
 
 
 
Kändes som att jag var med i en saga.
 
 
 
 
Hit kommer jag att återvända många gånger. Det bästa är att det är på cykelavstånd.
 
 
 
 
Atmosfären var något alldeles extra den dagen.
 
 
 
 
Ett fint avslut på en lyckad utflykt.
 
 



Kväll på landsbygden

 
 
Home.
 
 
I söndags bjöds det på en fantastisk kväll med magiskt ljus, det kliade i fingrarna att göra någonting så jag begav mig ut på en cykeltur. Kombinationen av det vackra ljuset och äventyr var en storslagen kombination som fick mitt hjärta att sjunga, även om jag har cyklat den här slingan flera gånger så kändes det som att jag såg området med nya ögon. Detta är hur jag kommer spendera de soliga kvällarna i fortsättningen!
 
 



Älgarnas rike

 
 
Idag var det väldigt varmt och kanske begick jag ett misstag när jag bestämde mig för att gå ut och utforska mitt på dagen, det som dock gjorde det värt det var när jag fick se en älg. Jag gick en sväng på travbanan + en liten avstickare/den gamla vägen där stenfigurerna står. Jag hade inte märkt älgen som stod och åt löv i diket så jag vart först lite skärrad när jag såg något stort och brunt stå i skuggan cirka 30 meter framför mig, men det släppte och istället tog jag upp kameran ur ryggsäcken (jag fick en bild men den vart dålig), efter ett tag vände den på huvudet mot mig och traskade lugnt in bland träden. Jag är ingen älgexpert men jag skulle gissa på att det var en kviga då den inte hade några horn och såg rätt liten ut. Väldigt häftiga djur!