Morgonljus & Varför grafisk design?

 
 
 
 
Äntligen är tiden här när man kan äta morgongröten med både (egenplockade) hallon och blåbär! Hallon är förmodligen mitt favoritbär och just nu mognar dom i rasande fart nere i landet, är där och plockar mängder varje dag känns det som. Augusti är en mysig månad.
 
 
 
 
 Till hösten kommer jag börja studera grafisk design i tre år. Valet har egentligen inte alltid varit självklart utan det var egentligen runt den sista anmälningsdagen som jag fyllde i och skickade iväg alla uppgifter med inställningen "Det får bli som det blir", ungefär. Ju närmare datumet för antagningsbeskedet kom desto mer insåg jag dock att jag verkligen ville komma in, typiskt mig haha. Men varför grafisk design om man vill arbeta med fotografi egentligen? Fotografi är min grej, det är ett område som jag känner mig trygg i. Så klart finns det mer att utforska men jag känner att den typ av fotografi jag vill syssla med, kan jag mer eller mindre lära mig själv. Just på grund av att intresset finns där. Grafisk design är jag lite bekant med efter att ha läst en kurs i gymnasiet, egentligen har det alltid varit något jag har velat lära mig men eftersom det för tillfället inte är min starka sida är det mindre troligt att jag kommer ta mig i kragen och utveckla det på egen hand.
 
Jag började faktiskt pyssla med design och layout tack vare stallet.se, haha. Jag kunde inte ha varit mer än elva år när jag laddade ner gratisprogrammet  "Gimp" så jag kunde börja designa egna infosidor till mitt stall. Det minnet får mig alltid att skratta för på den tiden var det blodigt allvar för mig, jag ville bli riktigt bra. Folk började faktiskt beställa av mig (för stallpengar) så jag antar att jag var rätt hyfsad (fast egentligen inte) haha. Det kanske låter lite löjligt men faktum är att om jag inte hade upptäckt stallet.se skulle jag förmodligen heller aldrig ha intresserat mig för fotografi så jag är ändå rätt tacksam över att mitt yngre jag nördade ner sig totalt i den där sidan för det förändrade faktiskt mitt liv. Utan det hade jag förmodligen avslutat tredje året på samhällslinjen och inte ha den blekaste aning om vad jag ville göra vid det här laget. 
 
Så intresset för grafisk design har alltid funnits där även om det har skuggats av fotografin. Tack vare gymnasiet fördes det in i ljuset igen men det var först när jag upptäckte Corinne Alexandras blogg, Stuck with pins, som jag insåg vilken typ av kreatör jag ville vara. Corinne kombinerar (bland annat) grafisk design med fotografi och hon är förmodligen min favoritkreatör, så mycket talang och kreativitet. Hon kan otroligt mycket inom så många olika områden och smider ihop allting till en helhet. Det är något jag beundrar och nu har jag tagit ett aktivt steg till att lära mig mer om grafisk design för att kunna bygga upp min helhet, känns bra. 
 
Min förhoppning är att utbildningen ska ge mig den där knuffen jag behöver inom grafisk design, ge mig verktygen som gör det möjligt för mig att lättare fortsätta vilja utvecklas även när utbildningen är över. I framtiden hoppas jag att jag kan kombinera fotografi med grafisk design och kanske starta eget, det är den tanken som driver mig just nu. Mitt mål. Har kollat på schemat inför hösten och det får mig att bli riktigt taggad, typografi, print, posters och till och med lite fotografi/retouch m.m. Sen blir jag ju alltid lite skraj när jag ställs inför något nytt, haha, men jag tror det kommer bli bra. Jag ska tamefan arbeta inom något kreativt område i framtiden, så är det bara.
 
 
 
 



Wall decor & August bucketlist

 
 
 
 Långsamt skapande
Känns som att det alltid är något jag tjatar om men det är svårt att vänja sig vid att låta saker och ting ta sin tid när man är van att allt helst ska publiceras så snabbt som möjligt. Hade tänkt börja ett fotoprojekt men även om jag har idén klar vet jag inte om det kommer bli av, vi får se helt enkelt. Jag har flera tidsinställda inlägg på gång så det är egentligen ett perfekt tillfälle för mig att vänja mig vid att skapa i ett långsamare tempo. Create with intention.
 
 Plocka bär och äta massor av hallon
Bärsäsongen drar igång på riktigt och det är dags att försöka fylla frysen med så mycket blåbär och hallon som möjligt haha. Förra året började jag plocka blåbär redan i juli men det verkar lite segare i år. Är dock väldigt ivrig på att få börja äta nyplockade hallon, det är ju så gott!
 
 
 
 
 
➢ Fota porträtt i dimma
Det bara måste ske.
 
 ➢ Kliva upp tidigt en dag
Den här punkten kan gå ihop med den ovan, det är ju ofta dimma precis i gryningen och det är ju så fantastiskt vackert när solen börjar gå upp. Gulddimma.
 
 
 
 
 ➢ Fota med sago/medeltidstema
Den medeltidsmarknad jag brukar gå på vart inställd i år vilket innebär att jag inte kommer att ha gått på någon medeltidsmarknad överhuvudtaget i år...Kan man inte gå på en medeltidsmarknad får man åtminstone göra någonting i medeltidens tecken, så en photoshoot får det bli. 
 
 ➢ Få allting klart i god tid innan terminen börjar
Och då menar jag alla de tråkiga sakerna som att ansöka om studiebidrag, registrera sig på kurser och skaffa diverse inloggningar som behövs. Trist men nödvändigt, såklart. Att skaffa material, så som skrivblock osv är dock lite roligare. 
 
 
 
 



Small adventures

 
 
 
Ibland behöver jag påminna mig själv om att det inte finns något korrekt sätt att spendera en dag. Jag såg en film för några dagar sen, The Little Prince, där huvudkaraktären hade en planering för exakt vad som skulle göras under dygnets alla 24 timmar. 
 
Även om jag inte har en tavla där allt står inplanerat känns det som om jag har det. De förväntningar jag har på sommaren är alldeles för höga och resulterar ofta i att jag ständigt försöker vara produktiv i ett försök att ta tillvara på...ja, vadå egentligen? Det kanske inte låter som något dåligt men det blir det när det man jagar vänder sig om och biter en. Det känns som jag slösar tid när jag inte är produktiv och när jag väl är det så är det som att jag har en tickande klocka i huvudet, "Jag måste hinna med mer". Jag har funnit det väldigt svårt att bara koppla av och fokusera, jag tänker ständigt på annat. Är jag i stallet tänker jag på vad jag ska göra när jag kommer hem och när jag är hemma tänker jag på vad jag ska göra dagen därpå, det skapar ett slags frånvarande tillstånd tillslut och även om man i stunden känner sig produktiv (det heliga ordet) så kommer man känna sig allt annat än nöjd när man blickar tillbaka för man vet att man inte tog tillvara på situationen till fullo. Det är tröttsamt att ständigt försöka kalkylera ungefär hur lång tid något kommer ta så man därefter kan försöka räkna ut vad som rimligtvis skulle kunna göras efter det. Varför inte bara låta saker ta tid? Av naturen mår jag bra när jag är produktiv, men speciellt under sommaren när jag känner att jag måste ta tillvara på varje minut blir det någon slags monsterversion av det hela som får motsatt effekt. 
 
Det är dags att sluta jaga falsk produktivitet och istället fokusera på det man gör, ta det som det kommer. Vare sig det är att utforska en nästan uttorkad bäck efter att man har varit i stallet eller att bara sitta och äta frukt ute på bron i solskenet.
 
 
 
 
 



A collection of several small adventures

 
 
Från små äventyr till stora äventyr, just nu befinner jag mig i fjällen bland berg som är fläckade av snö och renar som ständigt springer över vägen. Det är inte förrän på tisdag eftermiddag som det är dags för hemfärd och jag ser fram emot att få spendera fler dagar här i Hamra än förra gången när jag var här i augusti. 
 
 
 
 
Bilderna i det här inlägget kommer från tre små äventyr som jag har vandrat iväg på när dimman låg som ett lock över landskapet. Jag är väldigt bra på att dokumentera molniga då de alltid får mig att vilja gå ut haha, finner det väldigt mysigt och mystiskt.
 
 
 
 
 
 
 
 



Bilder från en regnig dag & lite om att blogga

 
 
 
Monday rant
 Då och då händer det att jag kommer på mig själv med att fundera över varför jag bloggar, inte för att jag överväger att sluta eller något sådant utan snarare av nyfikenhet. Jag lägger trots allt ner ganska många timmar på att pyssla med det här lilla utrymmet på internet som jag kan kalla mitt. Att driva en liten blogg kan ibland vara tufft men samtidigt har jag insett att det har lärt mig otroligt mycket. Det kan kännas en aning frustrerande när man lägger ner så mycket tid på något och när man väl publicerar det är det som att det går obemärkt förbi, jag tror att det är många som ger upp vid den punkten. Även om jag förstår den känslan så tror det det är viktigt att påminna sig själv om varför det är man gör det man gör. Att blogga har gett mig många nyttiga färdigheter som jag tvivlar på att jag hade utvecklat lika snabbt utan den här plattformen, det väcker en strävan efter att hela tiden bli en bättre kreatör. Personligen ger det mig även ett mål med mina bilder, allt blir ett projekt med en början och ett slut, man lär sig att skapa en helhet. Det är en hel vetenskap i sig att försöka göra allting till en visuell berättelse men det är också riktigt kul att försöka pussla ihop bilder för att skapa en specifik känsla som man inte kan förklara med ord. Det är vad jag gillar med att blogga. Det lär en också att bli tryggare i sin roll som kreatör (älskar det ordet), man lär sig att inte basera värdet på det man gör efter statistik och siffror, något som kanske är en bedrift i sig med tanke på de värderingar som finns i samhället. Jag ser den här bloggen lite som ett personligt projekt, det är här jag försöker skapa mitt "märke", försöka hitta min nisch och det som gör att jag som kreatör sticker ut. Det är en spännande utmaning och det enda sättet att anta den är att fortsätta skapa. Jag tror på att alla har något att tillföra, något att ge och meningen är kanske att hitta sin nisch så att man i sin tur kanske har möjlighet att inspirera andra. Jag själv har en lång väg kvar men det är en väg jag gärna vandrar. Det kan vara svårt att veta vart man ska börja men det viktigaste är att inte vänta på något startecken, börja nu.
 
 
 
 
Det jag vill med det här utrymmet är att dela med mig av berättelser, i bilder, stora som små. Vare sig det handlar om en utflykt eller en porträttserie, det finns en berättelse i allt och en fotografs jobb går ut på att hitta den.  Kanske berättas den bäst via en bildserie eller så lägger man allt krut på att frambringa den ur en bild som får tala för sig själv. Jag vill låta det ta tid, fokusera på en sak i taget och göra det med hela mitt hjärta. 
 
 
 
 
 



Tomatplantor & Harry Potter

 
 
 
Midweek ramblings
För ungefär en dag sen gick det upp för mig att det bara är lite drygt en vecka kvar tills jag tar studenten. På något sätt kändes det som att det var flera veckor bort, betygen är satta och det finns med andra ord inget mer att göra i skolan. Man tappar tidsuppfattningen lite. Det är ett märkligt mellanläge och jag försöker bara få tiden att passera i väntan på nästa milstolpe. Det är en dålig vana att vänta, ständigt vänta på ett bättre tillfälle. Sanningen är att livet består av väntan men man behöver inte leva väntandes. Även om jag inte vad vad ännu så är det någonting nytt på gång, mitt i allt det nya bestämde jag mig dock för att plocka upp något bekant. Att öppna den första Harry Potter boken igen var lite som känslan av att komma hem efter ett långt äventyr. 
 
 
 
 
Några bilder från när Josefin och Thimmy kom hem till mig för att planera roadtripen vi gjorde
för ett par veckor sen. I väntan på att kakan vi bakade skulle svalna hälsade vi på grannens kor.
Gillar verkligen första bilden på Josefin och korna.
 
 



Kväll i stallet

 
 
Tre bilder som för mig ruvar på ett av mina bästa minnen, hemkommer från en hel dag fylld med äventyr känner jag mig fortfarande inte klar. Regnmolnen har skingrats och jag vill ut, vart vet jag inte men jag dras till stallet och efter att ha sadlat Tösen med den tunga westernsadeln bär det iväg ut i skogen. Det är tyst, bortsett från fågelsången som ekar mellan träden och Tösens dova steg på skogsstigen. Luften är fuktig från allt regn och framhäver alla dofter från skogen, himlen har skiftat färg och på avstånd stiger en vägg av ånga upp från den närliggande älven som ringlar sig genom landskapet. Det finns ingen tillstymmelse till mänsklig aktivitet och det enda vi möter är en skara hästar som nyfiket står och betraktar oss från andra sidan staketet.
 
Vi rider vidare och svänger in på en gammal skogsväg som leder ner till grustaget. Ångan i luften färgas till guld av de sista solstrålarna och jag ler för mig själv. Väl nere i grustaget är vi bara några meter från älven och vi är omgivna av dimma. En lång raksträcka är framför oss men idag håller vi oss till skritt för att kunna njuta så länge som möjligt av naturfenomenet, jag tänker tyst för mig själv att det är såhär kvällar ska spenderas. En brant backe tar oss upp ur grustaget och jag känner hur Tösens muskler spelar under mig. Väl uppe blickar jag ut över dalen som badar i de varma färgerna från solnedgången.
 
Tösen känner av att vi är på väg hem och ökar självmant på steget, vi tar skogsvägen hem. Tösen sträcker sig efter de färska bladen på de närliggande grenarna medan jag försöker få se en skymt av tjärnen som då och då glimmar mellan träden. Nästan hemkommen vänder jag mig om i sadeln och blickar tillbaka på skogsgläntan som är insvept i dimma. Det ser ut som en port till en annan, magisk, dimension och när jag låter min blick återgå till stigen vi har framför oss känner jag mig nöjd.
 
 
 
 



Första skörden

 
 
Rabarber är en såndär tacksam växt som, uppenbarligen, blir ätbar otroligt tidigt på året. Liksom många andra grönsaker innehåller rabarbern en mängd olika vitaminer och mineraler, tycker verkligen om att ha en stor planta på gården som återkommer år efter år. Den första skörden resulterade i en rabarberpaj blandat med ett äpple för att ge lite sötma. Smulpaj är något som jag starkt kopplar till sommaren, sittandes ute på bron i solnedgången med en skål som har blivit varm i botten av den färska pajen, blir inte mycket bättre än så om man frågar mig.
 
 
 
 



Att ta med sig naturen in

 
 
 Mitt rum har sett väldigt olika ut genom åren, jag har gått från att täcka varje vägg med hästaffischer till att rensa ut nästan varje onödigt föremål i mitt rum. Förra året påbörjade jag min resa mot att leva mer minimalistiskt, för mig är minimalism en filosofi. Det har inget att göra med hur många saker man faktiskt äger utan det handlar snarare om förhållandet man har till det man äger samt hur man konsumerar. Att man börja rensa ut och göra sig av med saker är/kan vara en följd. Trots det ser jag inte nödvändigtvis mig själv som en minimalist, jag ser inte mitt sätt att leva som en kategori och även om jag inte har något problem med att bli kallad minimalist bryr jag mig inte speciellt mycket om benämningar varken på mig själv eller andra. Jag bara gör mitt bästa för att lotsa mig genom livet och hittar jag en stig som verkar intressant så undersöker jag den.
 
Den senaste sidostigen som jag har börjat följa involverar växter och naturen, jag har insett att jag älskar växer och att jag gärna låter dom ta plats i mitt rum tillsammans med andra föremål som jag på något sätt har hittat, vare sig det är i en second hand butik eller på skogens mjuka golv. 
 
(Kan passa på att nämna att de bruna fasanfjädrarna i bilden till vänser är köpta för några år sen i en pysselbutik, idag hade jag aldrig köpt dom. Gjort är gjort men planen nu är att för varje fjäder jag själv hittar ska jag byta ut en av dom.)
 
 
 
 
Numera har jag till exempel en gardinstång som består av en gren samt en klädhängare av drivved. Det ger mer själ och karaktär samtidigt som det påminner mig om om någonting, en historia. De prickiga fjädrarna från en hakspett tar mig tillbaka till en ridtur med Tösen och drivveden på bokhyllan påminner mig om en dag när jag gick med mormor och morfar på stranden. Det jag omger mig med är levande och det finns ingenting som slår det, för mig är det är ovärderligt. Från ett minimalistiskt perspektiv så handlar det om att inte låta det man äger bli en del av ens personlighet. När jag var mindre var det definitivt något som jag föll för, det fanns faktiskt en tid när jag tog med mig vissa böcker till skolan för jag tänkte att om vårt hus började brinna när jag var borta skulle jag inte kunna rädda dom, haha. Idag gillar jag att hålla ögonen öppna och sparsamt samla saker jag tycker om, till skillnad från när jag var liten låter jag dom inte utgöra min personlighet, istället tänker jag att det är på grund av min personlighet som jag samlar dom. De reflekterar den även om de inte utgör den.
 
 
 
 
Just det där med att samla drivved är något som jag förknippar med utflykter och äventyr då min mamma alltid brukade ta med mig och min bror till kusten för att leta vackra trädformationer. Kanske är det anledningen till varför jag har placerat en halvrostig gammal hink vid skrivbordet där jag i fortsättningen tänker samla drivved, något som får symbolisera de smä äventyr jag har varit på.
 
 
 



Imposter syndrome

 
 
Imposter syndrome // Bluffsyndromet
"En informell psykologisk term som myntades på 1970-talet för att beskriva hur vissa personer har svårt att
internalisera sina förmågor eller prestationer. Trots yttre tecken på kompetens är de som lider av 
bluffsyndromet övertygade om att de är "bluffar" och inte förtjänar den framgång de har nått."
 
 
Under min uppväxt har jag blivit tilldelad ordet "blyg", främst av lärare som tycktes bedöma en utifrån hur mycket man pratade och hur ofta man räckte upp handen. Kanske låg det en viss sanning i begreppet eller också var det något jag bara accepterade och därmed gav jag det tillåtelse att forma mig genom åren. Det var inte särskilt längesen jag först hörde talas om "introvert" och "extrovert", när jag först hörde talas om det var det som att många pusselbitar (äntligen) började falla på plats. Istället för att enbart se mig själv som blyg började jag förstå hur jag fungerade istället för att undra vad det var som var fel med mig. Att vara introvert är inget ovanligt även om det kanske kan kännas så ibland eftersom extroverta personer ofta är de som syns och hörs mest (inget fel med det).
 
Men trots att jag hade kommit i underfund med en stor del av min personlighet var det fortfarande någonting som satte käppar i hjulet, jag började inse att anledningen till varför jag höll mig från att räcka upp handen och ta plats inte enbart kunde förklaras med att jag var introvert. Det här handlade om något annat. När jag började läsa om imposter syndrome var det som att läsa en självbiografi. 
 
 
 
 
 
 
Det har alltid gått rätt bra för mig i skolan, redan som liten tyckte jag om att läsa, skriva och bara lära mig saker och jag antar att det underlättade för mig, men att redan som liten prestera bra hade ett pris. Istället för att bara tyckta det var kul började jag istället att oroa mig i takt med att betygen vart allt viktigare, helt plötsligt satte jag press på mig själv att jag alltid var tvungen att prestera bra i alla områden. Vad skulle folk tro om jag helt plötsligt presterade sämre? Förmodligen inget men i min värld var det som om min identitet hängde på det. Ett litet snedsteg och alla skulle se vilken bluff jag var, trodde jag. Jag höll mig från att räcka upp handen i rädsla för att ha fel och jag höll mig från att göra saker som jag egentligen visste att jag skulle klara av bara för att jag var rädd för att göra ett litet snedsteg. Istället lät jag andra ta för sig trots att jag visste att jag förmodligen hade kunnat gjort det bättre själv om jag bara hade vågat försöka. 
 
På utvecklingssamtalen i skolan fick jag alltid kommentaren om att jag måste bli mer aktiv under lektionerna, jag gjorde alltid det jag skulle men hur bra det än var räckte det inte på grund av att jag inte räckte upp den där förbaskade handen, det gör ont att veta att så många fler barn måste gå igenom precis samma sak. För mig vart det kortslutning när jag hörde de orden, jag fick det inte att gå ihop eftersom i min värld var det en risk att uttrycka sig.
 
Allt detta fortsatte under hela min skolgång, jag skriver mycket om skolan här för det är där jag tror det hela startade men det påverkar i princip alla områden i mitt liv. Olika områden men samma röst i bakhuvudet som säger åt mig att avstå från att göra saker jag egentligen hade velat göra. Under alla dessa år har jag lyssnat på den där rösten, ibland ens utan att inse det. Men jag börjar bli less. Riktigt less.
 
 
 
 
 
 
Anledningen till varför jag tror detta ha dykt upp extra starkt just nu har med studenten att göra. Skolan är snart över och det är dags för mig att gå vidare. Högskolorna skrämmer mig för det känns som att jag inte har det som krävs, "jag är inte tillräckligt duktig och jag kommer inte ha en chans". Jag vågar inte tro att jag har det som krävs och det gör mig förbannad. Det gör mig arg att tänka på hur många möjligheter jag har låtit rinna ut i sanden bara för att jag inte har känt mig bra nog trots att jag förmodligen hade kunnat klarat det, och gjort det bra. Men även om det inte skulle bli bra, vem bryr sig, jag försökte åtminstone.
 
I flera år har jag låtit det ske men nu säger jag stopp. Istället för att ta ett steg bakåt varje gång en möjlighet uppenbarar sig vill jag ta ett steg framåt, vara nyfiken. Åtminstone prova innan jag bestämmer mig istället för att avstå och sen ångra mig.
 
 
 
 
 
Hur?
 
1. Säg ja
Bara för att man är öppen för nya möjligheter behöver det inte betyda att man behöver säga ja till precis allt som kommer i ens väg men min automatiska reaktion har alltid varit att säga nej innan jag ens vet vad det handlar om. Ofta när jag säger nej beror det inte på ett bristande intresse utan det har bara känns som att jag inte har vad som krävs och det är det tankesättet jag vill bekämpa. Så i början kanske det är bäst att bara säga ja utan att tänka alltför mycket, learn as you go.
 
2. Bli okej med att misslyckas
This is a big one. Någon gång i mitt liv bestämde jag mig för att jag inte fick misslyckas. Aldrig. Det visade sig dock väldigt snabbt att det är väldigt svårt att lyckas med något sådant (surprise, surprise) så min reaktion var helt enkelt att börja avstå, för om man inte gör något kan man inte misslyckas, right? Men det är precis lika tråkigt som det låter. Det gäller bara att inse att "misslyckande" utgör en naturlig del av livet samt att det bara är ett kvitto på att man åtminstone har gjort något, istället sitta en bit på sidan om och titta på, utan att någonsin veta vad som skulle hända om man försökte.
 
3. Bara gör och strunta i vad andra tänker (för chansen är att de inte ens bryr sig)
Detta hänger ihop med punkten innan, jag tänker alltid efter innan jag gör något (vilket såklart är bra till en viss gräns) men ofta börjar jag tänka på vad andra kommer tycka och tro. Att bara göra har alltid varit svårt för mig då min hjärna alltid tar ut händelserna i förskott (enbart de negativa såklart). Att bry sig för mycket tar mycket energi och glädje. Strunta i hur många det är som kanske kommer se bilden du tagit eller texten du skrivit, vare sig det är 1000 eller 0. Hur många som ser det du skapar eller gör är irrelevant. Det bör åtminstone inte vara det första du oroar dig över, bara lägg ned din själ i det du gör och få ut det i världen för att sen direkt gå vidare.
 
4. Våga inse att det du gör är bra och att du förtjänar framgång
Ibland skapar man något som kanske inte är det bästa men ibland skapar man något riktigt bra. Så ta åt dig och våga tro på att du förtjänar det. "Just do it" som Shia LaBeouf så fint säger ;)

 

 
 
 
 
Kanske finns det någon som känner igen sig, imposter syndrome är rätt vanligt och det finns väldigt mycket att
läsa kring ämnet, både intressant och hjälpsamt. Här finns till exempel ett bra och humoristiskt Ted talk om det.
 
 



From the wilderness

 
 
 
Jag längtar efter bar mark. Att med lätthet kunna gå i skogen utan att behöva kämpa sig fram i tung snö, kunna se alla detaljer istället för ett opersonligt vitt täcke som döljer allt. Jag längtar efter att kunna gå på en strand och  betrakta stenar och drivved som har formats av vattnet och vågorna. Jag längtar efter att kunna gå ut i skogen med en tunn jacka och lätta skor istället för klumpiga täckbyxor och kängor som inte uppmanar till spontana språng över stock och sten.
 
Det är mycket jag längtar till, de senaste dagarna har jag velat gå i ide, bara för att vakna när marken är bar och luften ljum. Att kolla ut genom fönstret gör mig trött. Det finns såklart bättre saker att klaga på här i världen än snö men jag kan inte låta bli att tänka på våren, det är ju så nära nu...
 
 
 
 
 
 
Det verkar som att jag befinner mig i något slags mellanläge, kroppen är på en plats medan tankarna ständigt vandrar iväg till andra årstider. Jag känner mig otålig och rastlös. En märklig kombination av styrka och utmattning, jag vet vad kroppen skulle kunna klara av men sinnet ger upp. Under dessa dagar brukar jag försöka förlora mig själv i en bok eller låta yogan sätta mig i något slags transliknande tillstånd där jag bara försöker lyssna på kroppen och röra mig därefter.  Den här veckan innebär lov för mig och jag kommer nog mestadels bara ta det lugnt även om jag förhoppningsvis kommer iväg på en del grejer.
 
 
 
 
 
 



Vårshow & lite planering

 
 
Efter att ha fått smaka på våren i en vecka känns det fortfarande lite surt att kolla ut genom fönstret och bara se en massa snö. Det är förstås inte lönt att klaga men är ganska less på vintern vid det här laget om jag ska vara ärlig, haha. Känns lite som att jag har låtit vädret påverka min motivation och just nu känns det som att den här perioden bara är något som jag lite håglöst måste ta mig igenom istället för att ta en dag i taget. Våren kommer dock en vacker dag, det gäller bara att ha tålamod. Den här veckan innan lovet kommer skolan sluka väldigt mycket tid då musik-esteterna på skolan, tillsammans med oss media-esteter, anordnar Vårshow. Ett projekt som vi har jobbat på hela månaden för att nu knyta ihop alltsammans med "showveckan". Detta innebär att jag nästan kommer att bo på skolan under några dagar, tidiga morgnar och sena kvällar. Var inte särskilt entusiastisk till det här projektet till en början men nu när alla bitar börjar falla på plats känns det rätt kul! 
 
Efter vårshowen blir det nya tag och jag ska fixa det sista med mitt gymnasiearbete, det har stått still ett tag på den fronten, mest på grund av att jag inte har vetat hur jag ska publicera det hela på ett bra sätt eftersom det inte kommer gå att printa ut "boken" i fysisk form. Trots det vill jag ha något att visa upp även om det kommer bli en digital bok, så igår när jag var ute och gick kom jag på att jag skulle kunna lösa det på ett enkelt sätt. Mer om det senare...En annan grej som jag dock har påbörjat är att rita. Har velat ta itu med det hur länge som helst men nu äntligen har jag börjat damma av öga-hand motoriken genom att bara rita slumpmässiga objekt. Känns väldigt kul att kunna känna en viss skillnad redan efter bara några dagar, allt blir verkligen inte snyggt men det är lite det som är poängen också, lära sig att acceptera det faktum att ibland ser det förjävligt ut. Det är bara att träna, träna och träna. 
 
 
En bild på bar mark och varma toner för att ge mig själv motivation och ork att ta mig igenom den sista delen av vintern med bra humör: 
 
 
 



Djupa skogar

 
 
 
Våren varade i några dagar men vintern gjorde en återkomst och nu är allting täckt i ett rejält lager snö igen, hade verkligen hoppats på bar mark men vad kan man göra, det är ju trots allt bara februari. Hörde dock att någonstans i södra Sverige hade man officiellt fastslagit vårens ankomst, längtar verkligen tills dagen när vi kan kalla det vår här i den norra delen också, haha. Dessa bilder fotade jag dock under de dagar när vädret var fantastiskt, tog en sväng på eftermiddagen och senare på kvällen fick jag bevittna hur de sista solstrålarna färgade skogen till renaste guld.
 
 
 
 
 
 
En bild som jag också fotade för ett tag sen när jag funderade på att klippa av håret. Om mina toppar hade varit kluvna hade jag sagt att jag är lika kluven som mina toppar i denna fråga men dom är faktiskt rätt bra trots att jag inte har klippt mig på ett tag så det skämtet håller inte. Lär dock inte klippa det speciellt kort men det fick mig att börja tänka på hur det skulle vara och vad man skulle våga göra om det fanns ett "ångra" alternativ i verkliga livet. Det skulle lätt missbrukas men om allt hölls på en fredlig väg är det intressant att fundera på vad folk skulle göra vare sig det är att göra något galet med håret eller ta en chans i livet som man tidigare inte vågat ta. Ett "ångra" alternativ i verkliga livet hade varit fantastiskt på många sätt men samtidigt skulle det ta ifrån mycket spänning också. Men vad hade du gjort om det fanns? Kanske kan man lära sig något av svaren trots allt. 
 
 



En vårdag i februari

 
 
 
Tror detta kan ha varit en av de härligaste dagarna på hela månaden, +8°, strålande sol, fågelkvitter och bar mark (här och där). Under lördagen hade jag dessvärre ingen energi till att göra någonting alls egentligen men orken och motivationen verkade vända över natten så idag har jag hunnit med en hel del. Började som vanligt dagen med en skål havregrynsgröt, trodde jag hade ätit upp alla blåbär som jag plockade i höstas men så visade det sig att det fanns en låda kvar, lycka! 
 
 
 
 
 
 
Efter att ha läst lite Sherlock Holmes tog jag en promenad till Tösen för att pyssla om henne lite, hon har fått en mystisk bula på ena knäet så även om hon inte markerar något så tar vi det lugnt tills vidare. Hennes päls markerar dock att "nu är det vår" så det blir extra mycket borstning just nu, haha. Jag klagar dock inte, tycker det är mysigt att lugnt kunna stå i utestallet och höra smältvattnet som droppar ned från taket.
 
 
 
 
 
 
På väg hem från stallet bestämde jag mig jag mig för att ta en omväg och tack vare det hittade jag ett rådjurshorn liggandes under en gran precis bredvid stigen. Synd att jag inte hittade det innan gnagarna gjorde det men trots att det nästan var helt söndergnagt tog jag med mig det hem. Tycker det är fint på sitt eget vis.
 
 
 
 
 
 
Väl hemkommen åt jag en rejäl lunch bestående av pasta med tomatsås, broccoli och svarta bönor (smaksatt med curry). Så simpelt och gott. 
 
 
 
 
 
 
Efter lunchen lindade jag in de mest söndergnagda delarna av hornet med hampasnöre i ett försök att göra det något jämnare. 
 
 
Det är lustigt hur man kan gå från att vara helt trött i kroppen till att känna att man bara vill dra iväg på en springtur. Har inte sprungit sen i somras så även om jag har gått på många promenader så är konditionen lite såhär. Bättre än vad jag hade väntat mig dock så det är ju skönt att inte behöva starta helt från noll i alla fall. Att springa är verkligen en träningsform som jag gillar så det ska bli skönt att komma igång igen!
 
 



Sherlock Holmes | 221B Baker Street

 
 
 
Från -14° till +5° på bara några dagar, i skogarna är marken i princip bar, det i kombination med plusgraderna och solskenet får det verkligen att kännas som vår! Helt fantastiskt verkligen, passade på att ta en promenad igår när jag kom hem från skolan och även om man blir fysiskt trött så är det som om någonting inombords laddas upp. Den här vintern har hittills varit rätt så mild men trots det har det kommit stunder när jag har funderat över varför människor, någon gång långt tillbaka i tiden, valde att bosätta sig här (och ännu längre norrut). På vinterhalvåret kan jag inte komma på något vettigt svar men när våren kommer börjar jag förstå och när solen knappt går ned på somrarna känns svaret glasklart. Nu antar jag att dåtidens människor inte valde att bosätta sig här på grund av dessa faktorer men när våren kommer och marken tinar väcks en känsla av att "här vill jag stanna". Kanske är det tack vare mörkret och kylan som får mig att uppskatta och glädjas över de små detaljerna som ljuset och de bruna tonerna som träder fram när snön drar sig tillbaka. 
 
 
 
 
 
 
“I consider that a man's brain originally is like a little empty attic, and you have to stock it with such furniture as you choose. A fool takes in all the lumber of every sort that he comes across, so that the knowledge which might be useful to him gets crowded out, or at best is jumbled up with a lot of other things, so that he has a difficulty in laying his hands upon it. Now the skillful workman is very careful indeed as to what he takes into his brain-attic. He will have nothing but the tools which may help him in doing his work, but of these he has a large assortment, and all in the most perfect order. It is a mistake to think that that little room has elastic walls and can distend to any extent. Depend upon it there comes a time when for every addition of knowledge you forget something that you knew before. It is of the highest importance, therefore, not to have useless facts elbowing out the useful ones.”
 
― Arthur Conan Doyle, A Study in Scarlet
 
 
 
 
 
 
Under veckan har jag också börjat läsa The Greatest adventures of Sherlock Holmes som jag hittade i en second hand butik förra månaden, jag har läst klart the Lord of the Rings och den här boken fyller ut tomrummet. Gillar verkligen att sitta och läsa den, det finns många skådespelare som har givit karaktären ett ansikte i alla otaliga filmer och serier om Sherlock Holmes men Benedict Cumberbatch and Martin Freeman kommer alltid vara den ultimata Sherlock duon för mig. Så även om de tillhör en modern version av Sherlock så är det fortfarande dom jag ser framför mig när jag läser om 1890-talets London. Får kanske ta och kolla på The abominable bride för att få det att stämma, haha.
 
 



Self portraits

 
 
 
Sunday Rant
Några bilder jag fotade tidigare i veckan när jag kände att jag bara behövde fota någonting. Den här helgen har mestadels gått åt till att bara ta det lugnt, har känt mig rätt oinspirerad hela veckan, det känns lite som när man försöker nå något men när man tror man har det glider det iväg och förblir utom räckvidd. All inspiration är väldigt abstarkt på något vis och när jag försöker göra något av det vet jag inte vart jag ska börja/jag har inte vad som behövs. Jag känner igen den här känslan allt för väl, jag antar att alla som skapar känner såhär då och då. Det är frustrerande förstås men samtidigt har jag börjat känna igen det här fenomenet och för min del handlar det mest om att bara ha tålamod för på samma sätt som det sakta trängde sig på, kommer det sakta att försvinna också. 
 
Det hela låter en aning melodramatiskt, antingen har man inspiration till att skapa eller så har man inte, borde inte vara någon stor grej, egentligen. Idag tror jag dock det är lätt att tänka att man konstant behöver skapa eller göra någonting för annars har man misslyckats. "Svackorna" är dock, enligt mig, en oerhört viktig del i ens personliga utveckling. Oftast när jag själv kommer till en svacka brukar det bero på att jag är missnöjd över någonting eller att jag känner att jag vill något mer utan att riktigt veta vad det är jag är ute efter. Jag har lärt mig att det viktigaste för mig är att identifiera vad det är som orsakar missnöjet och därefter komma på vad det är jag behöver göra för att få det att försvinna. Det kräver att man gör något annorlunda, något som man inte har provat förut, och det är det som leder till utvecklig. 
 
Just nu är det min blogg som jag reflekterar mycket över, hur kan jag göra den bättre? Vad är min stil och hur utvecklar jag den? Mina tankar skenade dock iväg och jag började jämföra min blogg med större bloggar som har egna hemsidor och hela den biten, personer som har kommit en lång bit på väg med att utveckla sin identitet som bloggare. Det är superbra inspiration verkligen men man bör hålla sig ifrån att börja jämföra. Så nu försöker jag samla tankarna igen, vara nöjd över vad jag hittills har åstadkommit och samtidigt ta nya tag.
 
 



Strange trails, en bok & några självporträtt

 
 
“It's a dangerous business, Frodo, going out your door. You step onto the road, and if you don't
keep your feet, there's no knowing where you might be swept off to.”
-J.R.R Tolkien, The Lord of the Rings
 
 
 
 
 
När det är mulet väder brukar jag nästan alltid dra iväg på ett litet äventyr av något slag, det är inget jag planerar  utan det är helt enkelt bara något med gråa moln som får mig att vilja gå ut. I lördags hade jag egentligen bara tänkt ta en kort promenad men när jag kom till stället där jag planerade att vika av fick jag den där känslan av att jag inte ville att det skulle vara över så det slutade med att jag gick en betydligt längre runda som tog några timmar att gå, härligt var det dock! Hann med att tänka väldigt mycket på allt möjligt och det tror jag behövdes. Inte för att det har hänt något speciellt men ibland behöver man nog bara analysera/utforska sina egna tankar vare sig det handlar om att man fångar upp något i sin omgivning som får en att tänka på något man kommer ihåg eller saker man skulle behöva göra. Antar att det blir som en slags meditation, man bara låter tankarna komma och gå.
 
 
 
 
 
I måndags fick vi lite snö också, lyckan som uppstår när man kan bege sig ut vid tretiden och det fortfarande är ljust nog för att fota. Tror ett av mina intressen här i livet är att notera hur dagarna växer sig längre nu såhär på vårkanten, nämner det till mina kompisar minst varannan dag, haha.
 
 
 
 
 
 
Under helgen har jag också hunnit med att läsa ut en bok, håller egentligen på att läsa tredje delen av The Lord of the Rings men tog en kort paus för att läsa Our tragic universe av Scarlett Thomas. På grund av bussen är jag ofta ganska tidig till skolan så brukar nästan alltid bära med mig en bok så jag kan sitta och läsa, något som min fotolärare noterade. Fick låna den här boken med motiveringen "Böcker mår inte bra av att inte läsas" och det tyckte jag var lite fint sagt. Så jag började läsa den direkt och till en början visste jag inte vad jag tyckte om den,  vart inte övertygad förrän jag kom ungefär halvvägs tror jag. Den handlar i princip om en kvinna i 30 års åldern och hennes vardagliga liv, låter kanske en aning trist men när man väl kom in i den ville man inte gärna sluta läsa. På något sätt tycker jag den har en mysig känsla över sig. Kvinnan i boken, Meg, vänder sitt liv och det var faktiskt väldigt intressant att läsa. Det jag tar med mig från den här boken är att hylla det lilla, det är de små sakerna i vardagen som gör det.
 
 
 
 
 
 
Efter att ha tagit en lång paus från att fota självporträtt börjar jag komma ikapp igen, har insett att jag verkligen gillar hattar. Hatten som jag har på mig här fick jag av mormor då den bara låg och samlade damm i garaget. Den passar dock inte helt och hållet och skulle vilja ha en annan form på kullen så nu till våren kommer jag förmodligen leta efter den (enligt mig) perfekta hatten, en som jag kan använda i vardagen och inte bara när jag fotar. 
 
 



Beyond

 
 
En bild från mitt gymnasiearbete
 
 
De senaste dagarna har jag jobbat väldigt mycket med mitt gymnasiearbete och det känns otroligt skönt att snart vara klar. Skrev de sista orden till boken/tidskriften idag och det som är kvar nu är att komma på hur jag ska publicera den och i vilken form (+ rapporten). Har inte hunnit med att fota någonting utan all tid har gått åt till att jobba med gymnasiearbetet och diverse andra skoluppgifter. Det känns lugnt men ändå hektiskt, känns lite som att jag hela tiden väntar på ett tillfälle att pusta ut. Även om jag såklart inte jobbar framför datorn hela tiden så är det något jag konstant har i bakhuvudet. Den här sista biten av januari känns som ett upplopp och nu är jag inne på slutspurten, i mitt huvud är första februari någon slags mållinje. Vi får se hur det går men det blir nog bra till slut, just nu åker jag på någon slags produktiv våg och den tänkter jag ta tillvara på.
 
 



Måndag, fynd i skogen och en vacker himmel

 
 
~ Roe deer jaw bone ~
 
 
 
 
 
Ett tag innan snön kom var jag ut en sväng i skogen och hittade ett käkben från ett rådjur inbäddat i mossan, finner det väldigt vackert. Naturens vackra design återigen. Skolan har börjat och nu får man börja komma tillbaka till rutinerrna, till min förvåning vaknade jag av mig själv vid 06:00 ungefär och kände mig energisk trots att jag har kämpat hela lovet med att kliva upp vid nio varje dag. Det vore dock trevligt om det höll i sig eftersom jag vill försöka komma upp tidigt så jag har hela dagen framför sig, väntandes.
 
 
 
 
 
 
Ett av mina mål för 2017 var att dokumentera/skriva mera vilket hittils har gått bra. Har bestämt mig för att i slutet av varje månad försöka göra en summering. Skriver upp saker och ting som jag har gillat under månaden och just nu är det mest diverse låtar och serier, men Januari är en bra tid för sådant tycker jag! Tycker veckosummeringar är ett bra koncept men har inte allför mycket att bjuda på just nu så det får bli en lite grundligare månadssummering istället tror jag, kanske försöker jag utmana mig själv med veckor nästa år, vi får se.
 
 
 
 
 
 
Januari erbjuder dock mäktiga skådespel på himlavalvet och dessa väcker en stark längtan efter våren. Jag tänker på svala vindar, mjuk mark och doften av jord. Även om längtan efter våren är stor så känns det bra här och nu trots kylan och mörkret. Det är betryggande att veta att det kommer en dag när det slår om, ha tålamod bara. Faktiskt så har jag börjat studera himlen med nya ögon, något som jag tror beror på boken: The book thief som jag läste för andra gången i höstas. Berättaren i boken (döden själv) beskriver ofta hur skyn ser ut samt hur den ofta byter nyans, något som jag tror har fått mig att börja uppskatta den mer, varje moln och varje nyans. En väldigt simpel och rofylld studie.
 
 



Second hand

 
 
 
I tisdags följde jag med mamma på några second hand butiker och ibland känns det som att det är när man inte söker efter något speciellt som man kan göra riktiga fynd. Ett av mina mål för det här året är att göra medvetna val och tänka efter innan jag köper något, även om något är billigt är det värt att tänka på det eftersom saker kräver  trots allt sin plats. Att handla second hand är något som jag uppskattar mer och mer för varje år känns det som, dels med tanke på miljön och den etiska biten men också för att om man hittar något blir det mer speciellt än om man går in i en butik och det finns 20 identiska kopior att välja mellan. Handlar man second hand gäller det att man befinner sig på rätt plats i rätt tid, något man såklart aldrig kan ta reda på i förväg.
 
 
 
 
 
 
Första stoppet gjordes på HK (Humanistiskt Kapital) och efter att ha strosat runt lite i klädavdelningen drogs mina ögon till en vinröd kavaj med en sammetsliknande textur. Eftersom jag precis har sett The Hobbit gick mina tankar direkt till den vinröda kavajen som Bilbo Baggins har. Den är lite för stor och jag stod länge och funderade om det var en deal breaker men jag kunde inte låta bli den eftersom det känns som jag ska ut på något stort äventyr så fort jag tar på mig den. Sen kostade den bara 20 kr också...Risken med såna priser är ju att man lockas att köpa "bara för att" vilket jag försöker komma ifrån, nu går ju pengarna ändå till något bra så den fick följa med hem.
 
 
 
 
 
 
På Second hand butikernas bokavdelning kan man hitta spännande saker...Ibland hittar man ingenting men då och då hittar man sådant som man aldrig trodde folk skulle lägga ifrån sig, "one man's trash is another man's treasure" som man brukar säga. Olästa böcker som knappt har en skråma på sig. När jag stod där och gick igenom raden av böcker fick jag syn på en bokrygg som såg sådär lagom sagolik ut och sen läste jag "Sherlock Holmes" och mina ögon spärrades upp en aning, ville göra en liten lyckodans där och då men jag fick hålla mig haha. Förutom det faktum att den är i otroligt bra skick så är den på engelska vilket gjorde mig väldigt glad! Trodde inte mina ögon när jag såg att den bara kostade 15 kr dessutom(!).