A collection of several small adventures

 
 
Från små äventyr till stora äventyr, just nu befinner jag mig i fjällen bland berg som är fläckade av snö och renar som ständigt springer över vägen. Det är inte förrän på tisdag eftermiddag som det är dags för hemfärd och jag ser fram emot att få spendera fler dagar här i Hamra än förra gången när jag var här i augusti. 
 
 
 
 
Bilderna i det här inlägget kommer från tre små äventyr som jag har vandrat iväg på när dimman låg som ett lock över landskapet. Jag är väldigt bra på att dokumentera molniga då de alltid får mig att vilja gå ut haha, finner det väldigt mysigt och mystiskt.
 
 
 
 
 
 
 
 



Bilder från en regnig dag & lite om att blogga

 
 
 
Monday rant
 Då och då händer det att jag kommer på mig själv med att fundera över varför jag bloggar, inte för att jag överväger att sluta eller något sådant utan snarare av nyfikenhet. Jag lägger trots allt ner ganska många timmar på att pyssla med det här lilla utrymmet på internet som jag kan kalla mitt. Att driva en liten blogg kan ibland vara tufft men samtidigt har jag insett att det har lärt mig otroligt mycket. Det kan kännas en aning frustrerande när man lägger ner så mycket tid på något och när man väl publicerar det är det som att det går obemärkt förbi, jag tror att det är många som ger upp vid den punkten. Även om jag förstår den känslan så tror det det är viktigt att påminna sig själv om varför det är man gör det man gör. Att blogga har gett mig många nyttiga färdigheter som jag tvivlar på att jag hade utvecklat lika snabbt utan den här plattformen, det väcker en strävan efter att hela tiden bli en bättre kreatör. Personligen ger det mig även ett mål med mina bilder, allt blir ett projekt med en början och ett slut, man lär sig att skapa en helhet. Det är en hel vetenskap i sig att försöka göra allting till en visuell berättelse men det är också riktigt kul att försöka pussla ihop bilder för att skapa en specifik känsla som man inte kan förklara med ord. Det är vad jag gillar med att blogga. Det lär en också att bli tryggare i sin roll som kreatör (älskar det ordet), man lär sig att inte basera värdet på det man gör efter statistik och siffror, något som kanske är en bedrift i sig med tanke på de värderingar som finns i samhället. Jag ser den här bloggen lite som ett personligt projekt, det är här jag försöker skapa mitt "märke", försöka hitta min nisch och det som gör att jag som kreatör sticker ut. Det är en spännande utmaning och det enda sättet att anta den är att fortsätta skapa. Jag tror på att alla har något att tillföra, något att ge och meningen är kanske att hitta sin nisch så att man i sin tur kanske har möjlighet att inspirera andra. Jag själv har en lång väg kvar men det är en väg jag gärna vandrar. Det kan vara svårt att veta vart man ska börja men det viktigaste är att inte vänta på något startecken, börja nu.
 
 
 
 
Det jag vill med det här utrymmet är att dela med mig av berättelser, i bilder, stora som små. Vare sig det handlar om en utflykt eller en porträttserie, det finns en berättelse i allt och en fotografs jobb går ut på att hitta den.  Kanske berättas den bäst via en bildserie eller så lägger man allt krut på att frambringa den ur en bild som får tala för sig själv. Jag vill låta det ta tid, fokusera på en sak i taget och göra det med hela mitt hjärta. 
 
 
 
 
 



Tomatplantor & Harry Potter

 
 
 
Midweek ramblings
För ungefär en dag sen gick det upp för mig att det bara är lite drygt en vecka kvar tills jag tar studenten. På något sätt kändes det som att det var flera veckor bort, betygen är satta och det finns med andra ord inget mer att göra i skolan. Man tappar tidsuppfattningen lite. Det är ett märkligt mellanläge och jag försöker bara få tiden att passera i väntan på nästa milstolpe. Det är en dålig vana att vänta, ständigt vänta på ett bättre tillfälle. Sanningen är att livet består av väntan men man behöver inte leva väntandes. Även om jag inte vad vad ännu så är det någonting nytt på gång, mitt i allt det nya bestämde jag mig dock för att plocka upp något bekant. Att öppna den första Harry Potter boken igen var lite som känslan av att komma hem efter ett långt äventyr. 
 
 
 
 
Några bilder från när Josefin och Thimmy kom hem till mig för att planera roadtripen vi gjorde
för ett par veckor sen. I väntan på att kakan vi bakade skulle svalna hälsade vi på grannens kor.
Gillar verkligen första bilden på Josefin och korna.
 
 



Kväll i stallet

 
 
Tre bilder som för mig ruvar på ett av mina bästa minnen, hemkommer från en hel dag fylld med äventyr känner jag mig fortfarande inte klar. Regnmolnen har skingrats och jag vill ut, vart vet jag inte men jag dras till stallet och efter att ha sadlat Tösen med den tunga westernsadeln bär det iväg ut i skogen. Det är tyst, bortsett från fågelsången som ekar mellan träden och Tösens dova steg på skogsstigen. Luften är fuktig från allt regn och framhäver alla dofter från skogen, himlen har skiftat färg och på avstånd stiger en vägg av ånga upp från den närliggande älven som ringlar sig genom landskapet. Det finns ingen tillstymmelse till mänsklig aktivitet och det enda vi möter är en skara hästar som nyfiket står och betraktar oss från andra sidan staketet.
 
Vi rider vidare och svänger in på en gammal skogsväg som leder ner till grustaget. Ångan i luften färgas till guld av de sista solstrålarna och jag ler för mig själv. Väl nere i grustaget är vi bara några meter från älven och vi är omgivna av dimma. En lång raksträcka är framför oss men idag håller vi oss till skritt för att kunna njuta så länge som möjligt av naturfenomenet, jag tänker tyst för mig själv att det är såhär kvällar ska spenderas. En brant backe tar oss upp ur grustaget och jag känner hur Tösens muskler spelar under mig. Väl uppe blickar jag ut över dalen som badar i de varma färgerna från solnedgången.
 
Tösen känner av att vi är på väg hem och ökar självmant på steget, vi tar skogsvägen hem. Tösen sträcker sig efter de färska bladen på de närliggande grenarna medan jag försöker få se en skymt av tjärnen som då och då glimmar mellan träden. Nästan hemkommen vänder jag mig om i sadeln och blickar tillbaka på skogsgläntan som är insvept i dimma. Det ser ut som en port till en annan, magisk, dimension och när jag låter min blick återgå till stigen vi har framför oss känner jag mig nöjd.
 
 
 
 



På Hälsinglands vägar ~ Roadtrip

 
 
I söndags korsade jag, Josefin och Thimmy gränsen till Hälsingland och begav oss ut på en roadtrip där vi lät loppisskyltarna avgöra riktningen. Hälsingland är ett otroligt vackert landskap och helt perfekt att åka på roadtrip i, sjöar, skogar, fält och välskötta samhällen om vartannat. Även om jag inte hittade något att ta med mig hem från någon loppis så är det lite det som är tjusningen, man vet aldrig vad man kan hitta. Ibland hittar man ingenting men då och då händer det att man snubblar på något som man halvt omedvetet har sökt och lyckan är total. 
 
 
 
 
I bilen pratade vi lite om att "det är när man tror att man har kommit fel, som man har kommit rätt". Med kartboken i knäet körde vi in på en grusväg som bjöd oss på snäva kurvor och dålig sikt. Kilometer efter kilometer följde vi vägen utan att se tillstymmelse till bebyggelse, men vips övergick gruset till asfalt och granarna till lövträd. En kurva senare kom vi ut i en liten mysig by som bara visade sig vara början på en riktigt fin sträcka...
 
 
 
 
Sjöar, betesmarker, och loppisskyltar som ledde oss till gårdar med lador fulla med prylar till salu.
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi klappade även några kor, en oerhört viktig del av resan.
 
 
 
 
När vi väl började vända hemåt blev vi jagade av ett regnoväder samtidigt som vi körde rakt in i ett åskoväder. De
dramatiska molnen som tornade upp sig på himlen gav slitna hus ett vemodigt, men vackert, intryck. 
 
 
 
 
Med regnet smattrandes på biltaket stannade vi intill en tjärn för att äta kladdkaka,
ett bra avslut på en härlig resa.
 
 



Shaped by waves

 
 
 
 



Feathers & Driftwood

 
 
 
Bilder från när jag var ute vid kusten och samlade drivved tillsammans med mamma. Att samla drivved är något som jag kopplar till min barndom, lukten av tång och saltvatten gör mig alltid lite nostalgisk även om mitt rätta element är skogen, men det ena utesluter inte det andra som man brukar säga. Trots det har jag känt en dragning till havet på sistone och jag vet inte riktigt varför. Kanske är det helt enkelt för att det är så spännande att gå längst med kustremsan och klipporna, en slags skattjakt där guldet består av stenar slipade av vågorna, fjädrar och träbitar som har flutit i land. 
 
 
 
 



Några bilder från de senaste dagarna

 
 
Rent emotionellt känns det som att mycket har hänt under de senaste dagarna och jag vet inte hur många känslor jag har tagit mig igenom. Min situation är kanske inte alltför dramatisk beroende på vad man jämför med men jag tenderar att både överanalysera samt känna allt väldigt djupt. Är jag ledsen blir jag riktigt ledsen och är jag glad, ja då blir jag riktigt glad. Det kändes som att jag tappade fotfästet ett tag, precis när jag trodde att jag hade ett grepp. Det verkar som att jag har lätt för att falla men det innebär också att jag har blivit rätt bra på att resa mig igen bara jag får lite tid. När jag är upprörd gillar jag bland annat att organisera, jag rensar ur min garderob, städar rummet och raderar filer på datorn, jag antar att det är mitt sätt att återfå känslan av kontroll och ge mig själv en slags nystart. 
 
 
 
 
Att vara i stallet är också något som jag uppskattar i stunder som dessa, jag tror verkligen på att djur kan känna vilket humör man är på. Tösen får mig alltid på andra tankar genom att bara vara sig själv, lika egensinnig som vanligt haha. Efter sju år har jag insett att vi är väldigt lika trots allt, från början trodde jag att vi var varandras motsatser men jag är inte så säker på det längre (eller så är det bara jag som har gett henne mänskliga egenskaper).
 
 
 
 
 
Besökte även grannens kor en kväll, djur har en sådan fantastisk förmåga att koppla en till stunden och få en att fokusera på att bara vara. Är man som mig och oroar sig över framtiden är dessa stunder ovärderliga. Det är dessa enkla stunder som ger mig kraft. Jag ska hitta min rytm igen och när jag väl gör det, kommer den vara starkare än innan. Keep going, keep growing.
 



Vårtecken, kladdkaka & vad jag gör när motivationen dalar

 
 
 Naturen är på gång och det enda som saknas nu är plusgraderna, det var riktigt varmt ett tag men de senaste dagarna har det varit ungefär -1° till 1° och min hud har svarat med att bli extremt torr. Inte speciellt lönsamt att klaga på vädret men är man dålig på att hantera kyla är det irriterande när allt man vill göra är att springa ut med vårjackan utan att behöva oroa sig för att frysa. 
 
Ibland kommer jag in i perioder när jag inte känner för att göra något, jag har skrivit om det förut då det kommer och går med jämna mellanrum. Dessa perioder är ofta rätt kortvariga men är man som jag och gillar göra saker kan det vara en aning frustrerande att inte ha varken energi eller motivation. På sistone har jag dock nästan skapat som en rutin för dessa dagar när motivationen dalar, inget som jag egentligen har tänkt ut men vanor som jag har byggt upp över tid.
 
 
 
 
En lista på saker jag brukar göra när motivationen dalar
 
☽ Städa
Det fanns en tid när jag försökte "tvinga" mig själv till att fota i ett försök att få upp motivationen, ibland fungerar det men för min del handlar det mest om att acceptera och ta det lugnt, på ett produktivt sätt. Brukar se det lite som att så ett frö, ge det rätt omständigheter och så småningom börjar det växa. Så när jag känner mig låg på motivation passar jag på att göra sådant som får mig att hamna "i fas". Att städa är inget jag föredrar att göra när jag egentligen vill ut och fota till exempel, så när jag väl har motivation strävar jag efter att det inte ska finnas några ursäker/hinder för det jag vill göra ( + Ett rent rum ger ju för övrigt en väldigt härlig känsla).
 
☽ Planera
Något som jag har börjat göra på sistone och som hjälper massor även om det bara är enkla planeringar som veckans matsedel, saker jag vill få gjorda under veckans gång eller i mitt fall, planera vad jag vill blogga om. En simpel sak som hjälper och underlättar mer än vad man tror. 
 
☽ Dekorera
Att dekorera behöver verkligen inte betyda att man åker iväg och köper nya saker, att bara flytta runt sådant man redan har kan skapa en helt ny känsla. Flyttar man en grej skapar det ofta en slags dominoeffekt som kan hålla en sysselsatt under en längre tid. På sistone har jag med enkla medel börjat inreda med naturen och det går verkligen att förlora sig själv (på ett bra sätt) i sådant pyssel. 
 
 
 
 
☽ Rensa & Organisera
Jag har alltid tyckt om att rensa och organisera, som liten var jag personen som städade mina kompisars rum när jag var hos dom. Att organisera är som terapi för mig, var sak har sin plats och att se hur ett rum långsamt går från stökigt till ordningsamt är något som jag njuter av att se haha. Att rensa är helt enkelt något som både är motiverande och rogivande på samma gång så detta är bland den första sysselsättningen jag brukar vända mig till när jag inte har något bättre för mig. Tycker man inte om att rensa och organisera så är det åtminstone värt det när det är klart.
 
☽ Yoga
Normalt sett är jag en ganska aktiv person med mycket energi men jag har dagar när jag kan känna mig svag och orkeslös. Sånna dagar tenderar jag att bli stillasittande och då är det extra bra med yoga eller bara vanlig stretching för att mjuka upp musklerna och få igång blodcirkulationen.
 
☽ Plugga
Att plugga behöver inte ha med skolan att göra, det skulle ju faktiskt kunna vara så att det finns något ämne man bara skulle vilja lära sig mer om och som man kan hitta gratis information om på internet. Sitter man framför datorn kan man lika gärna passa på att försöka lära sig själv någonting istället för att slösurfa.
 
 
 Man skulle kunna säga att det här är mitt sätt att fördriva tiden i väntan på att motivationen ska knacka på dörren igen. Egentligen handlar det bara om att acceptera och förstå att dessa lugna perioder är fullkomligt normala, det är bara det att i vårt samhälle ses det som något bra att ständigt vara upptagen. Det finns en press på att man hela tiden ska producera något, vilket är synd då det skadar både producenter och konsumenter.
 
 
 
 
 
 
 
Något annat som jag också brukar göra när jag känner mig lite låg på energi är att försöka lägga lite extra tid på att laga något gott. Det är sällan jag bakar nuförtiden men häromdan passade jag på att prova göra en kladdkaka med avocado istället för smör. Tror jag behöver justera receptet en aning men vart ändå positivt överraskad av den här kakan måste jag säga, lite nyttig samtidigt som den stillar sötsuget.
 
 



Bilder från trädgårdsbutiken Herbanist

 
 
Några bilder jag fotade i trädgårdsbutiken Herbanist, med tanke på att den här butiken ligger precis mitt emot skolan skäms jag över att säga att jag bara har varit in här en gång tidigare, men å andra sidan kanske det var för mitt eget bästa då jag egentligen skulle vilja köpa allt som finns i butiken haha. En magisk atmosfär som man förmodligen aldrig kan se sig mätt på, jag fullkomligt älskar den rustika stilen och det känns som att varje objekt i butiken har en lång historia. På tisdag har jag körlektion i stan så då tänkte jag passa på att gå förbi och försöka hitta en skuggtålig växt att ta med mig hem. Känner mig dock väldigt tveksam till att jag kommer kunna hålla mig från att bara köpa en...Nåväl, att handla växer kan man väl ändå säga är rätt sorts shopping ;)
 
Glad påsk!
 
 
 
 



Grannens kor & några ord om Stockholm

 
 
Det känns en aning märkligt att återgå till det normala efter det som hände i vår huvudstad Stockholm, det är tragiskt att sånt här ska behöva hända både här och i resten av världen. Det viktigaste att komma ihåg dock är att varken bli fientliga eller misstänksamma mot varandra. Ondska föder mer ondska och det är inte svaret vi söker. Låt detta ena istället för att splittra oss. Människor runt om i världen lever i skräck varje dag på grund av olika anledningar och även om det inte förminskar smärtan denna händelse orsakade måste vi fortsätta att röra oss framåt hand i hand, jag är orolig för att vissa kommer börja röra sig bakåt, söka sig till de gamla hjulspåren som ter sig tryggare men som inte har något annat än stängda dörrar att erbjuda. 
 
 
Dessa bilder fotade jag någon gång i slutet av mars men efter att ha redigerat dom glömde jag bort dom för en stund, ljuset var inte det bästa och därför valde jag att göra dom svartvita, något som jag verkligen tycker passar kor av någon anledning.
 
 
 
 



En lugn plats

 
 
Min helg har bestått av två långa promenader och en längre ridtur varav den ena promenaden fick bli till ett grustag och skog jag normalt inte brukar gå i. De bästa promenaderna brukar bli dom som man inte planerar, de som inte har någon specifik destination. Till veckan hoppas jag på fler promenader och springturer men det är två ganska hektiska veckor nu fram till påsklovet och jag har en känsla av att jag kommer spendera mycket tid framför datorn. Jag njuter dock av att kunna bocka av punkt efter punkt på "att göra listan" så det gör inte så mycket faktiskt. Ju mer jag gör nu desto mindre kommer det bli för mig att göra senare, efter lovet. Sen ungefär tre veckor tillbaka har jag även börjat grovplanera mina veckor och det har verkligen hjälpt mig att få saker gjorda. Tidigare var jag en mästare på att skjuta upp saker men nu har jag börjat få någon slags ordning och det är otroligt skönt.
 
 



En skogspromenad med Tösen

 
 
 
Plusgraderna håller i sig och snön smälter i rasande fart. Nu när det är ljust länge känns det som att man hinner med mycket mer, bara en sån sak som att kunna ta en promenad till stallet efter skolan och det fortfarande är ljust när man börjar gå hem igen. Ridstigarna börjar tina fram och endast en envist islager dröjer sig kvar här och där. Ser verkligen fram emot dagen när man utforska skogen med lätta skor och en tunn jacka, snart...
 
 
 
 
 
 
Tösen mår bra och även om hon gillar snön så tror jag hon är glad över att det börjar bli vår (eftersom växtligheten börjar komma fram igen), under vår promenad stannade hon flera gånger för att gnaga på träd och mossklädda stenar, att dricka från pölar i skogen var också populärt, antar att hon fyllde på med olika mineraler som det har varit bristvara på under vintern. Det är rätt intressant att betrakta och jag kan inte låta bli att tänka på boken Alla kungens hästar av Emelie Cajsdotter där hon tar upp sin filosofi kring hästar och hur dom fungerar i flock. Hon menar på att flocken inte bygger på dominans eller någon slags hierarki utan istället har varje häst unika egenskaper som fyller en viktig funktion i flocken. "Bråken" vi människor uppfattar som en maktkamp är egentligen bara ett sätt att fastslå vem som är bäst lämpad att göra vad, samt att testa varandra för att se vad de har för egenskaper. Tösens egenskap skulle definitivt vara att finna föda, hon är otroligt skicklig på att skrapa fram rötter och försiktigt plocka nypon från de taggiga grenarna. Personligen samtycker jag med Cajsdotters filosofi och jag är otroligt less på frasen "visa vem som bestämmer" som verkar frodas speciellt på ridskolorna där man lär barn att samspelet mellan häst och människa bör bestå av en sträng diktatur. Det är inte okej. Hästar är inte ett maktgalet djur som krånglar i ett försök att "vinna över oss". Det är deras enda sätt att kommunicera deras misstycke till olika situationer, de är trots allt inga maskiner.
 
 
 
 
 
 



Joy | Några hundporträtt

 
 
 
Några tankar kring husdjur...
Hundar får mig att tänka på framtiden. Kanske är det tack vare den vanliga frågan "Har du några husdjur?" som jag alltid har varit lite butter över det faktum att jag inte har haft några husdjur under min uppväxt...Vilket egentligen inte är speciellt ovanligt men nästan alla mina kompisar under lågstadiet hade antingen en hund eller en katt så kändes det en aning påtagligt just då. Visserligen har jag ju alltid varit omgiven av djur och aktivt hållit på med hästar sen jag var 7 år, så jag ska inte klaga. 
 
Jag har sen långt tillbaka accepterat det faktum att mina föräldrar inte kommer gå med på att skaffa något husdjur utan det får komma när jag flyttar hemifrån. För fyra år sen kändes det såklart väldigt avlägset men nu när jag är 18 känns det inte riktigt lika långt bort och jag blir istället glad när jag tänker på att en dag, då minnsan. Även om det lär dröja ett tag till. Vissa människor planerar hur många barn dom vill ha, jag tillhör definitivt dom som planerar hur många och vilka djur dom vill ha. Även om jag lär börja min karriär som djurägare med en katt så hoppas jag någon gång på att adoptera en hund som älskar att gå på äventyr lika mycket som jag, vi skulle bli ett bra team. Så till min framtida hund: Låt oss upptäcka massor av nya stigar och finna nya platser tillsammans.
 
 
 
 
 
 
Från imposter syndrome till husdjur, en aning slumpartat men samtidigt är tanken på husdjur något jag ser fram emot och när jag ändå hade några bilder på en hund, som togs i samma veva som bilderna på Moa, så tog jag tillfället i akt att skriva om det. Vill definitivt börja skriva mer, i kombination med bilder, än så länge funderar jag fortfarande om vad jag kan skriva om då jag vill att det ska ha en mening, trots det känner mig förhoppningsfull. Min uppgift nu blir att tänka efter vad det är jag står för och vad det är jag kan bidra med.
 
 



ICE

 
 
 



I ett snötäckt landskap

 
 
 
Träd som är täckta av snö kan vara bland det vackraste med vintern enligt mig, trots att alla löv är borta är det som att de får ett nytt lövverk, gjort av is och snö. Vårt nya schema börjar gälla den här veckan vilket känns otroligt bra. Under de senaste dagarna har jag slitit på med bilderna till gymnasiearbetet och undrat över varför jag inte har tagit itu med det tidigare, det kan vara det som låste upp någon slags produktivitet som har varit frånvarande i någon veckas tid. Så dagen har gått åt till att städa, rensa och sortera vilket jag alltid tycker hjälper med motivationen, känns lite som att vända blad.
 
 
 
 
 
 
Mål för resten av månaden:
 
☽ Göra klart alla bilder till gymnasiearbetet och börja med layout | Eventuellt göra justerigar, spara ner dom med rätt inställningar, välja ut osv.
 
☽ Övningsköra / Plugga teori | Kom av mig lite under julen men nu är det dags att lägga ned mer tid på det igen.
 
 
 
 
 



Ljus av silver

 
 
 
Under de senaste dagarna har det känts som vår, även om det är en årstid som fortfarande är avlägsen så fyller det en med energi. Energi som får en att kunna omfamna resten av vintern. Just nu jobbar jag rätt mycket på gymnasiearbetet och jag har som mål att redigera klart alla bilder tills på måndag, efter det ska jag jobba vidare på layout och text. Det är kul även om jag inte vet hur jag ska lösa allting riktigt än, känner mig lite oroad över hur jag ska printa ut det hela men det får bli som det blir. Uppdateringen blir lidande som en följd av det men kvalité före kvantitet som man brukar säga. Om det inte blir några ändringar kommer jag i princip att bli ledig på onsdagarna framöver (vilket jag nästan måste nypa mig i armen för att förstå haha) så då kommer jag se till att ta tillvara på tiden och få saker gjorda så jag kommer ikapp och hamnar i fas.
 
 
 
 
 
 
Efter att ha snöat hela dagen drog sig de tunga molnen
vidare och gav plats åt stjärnhimlen.
 
 



Explorer

 
 
Naturen är alltid vacker men i december när solen står lågt på himlavalvet och luften är kylig händer något magiskt. I vinterdvalan finns en ro. Mossan ligger fortfarande grön, frodig och mjuk. Det finns ett lugn och en stillhet som gör att man vill lägga sig ned mossen och låta jorden ta hand om ens kroppstyngd för en stund. När jag var liten tyckte jag synd om alla skogens djur som inte fick ta del av alla bekvämligheter vi människor har skapat för oss själva, men ibland undrar jag om det inte är dom som lever ett högst storslaget liv. Ofta kort, men medveten om varje andetag, från det första till det sista. 
 
 
En stor del av jullovet har gått åt till att bara ta det lugnt, vintern för mig är en tid när man kan vända sig inåt, reflektera över året som gått och kanske planera lite smått över året som kommer, vad vill jag göra? Vad vill jag lära mig? Förra våren började jag springa och även om jag känner mig taggad på att ta upp det igen så låter jag det vänta tills luften är svalare och ljuset dröjer sig kvar längre. Istället tränar jag yoga och fokuserar på att koppla samman kroppen med andningen något som jag fick kämpa med i början. Det är kul att känna hur kroppen blir starkare och smidigare, det är det som motiverat mig i över ett år nu. Att verkligen känna hur kroppen förändras, på sistone har jag fått ett helt annat lugn som jag tror jag kan tacka yogan för, självkännedom. 
 
Utöver det har jag vandrat omkring i skogen också vilket har varit givande, vet inte hur många gånger jag har sagt det men det rätar ut saker och ting, det hjälper en att inse vad som är viktigt och vad som inte är det. Sen fick jag en ryggsäck i julklapp också vilket underlättar en hel del, gillar den verkligen i all sin enkelhet!
 
 
 
 
" There is pleasure in the pathless woods. "
 
 
 
 
 



Upptäcksfärd och ett fynd i skogen

 
 
Under helgen har jag försökt att ta tillvara på soltimmarna genom att vara ute och gå i området, trots att jag har bott här i 18 år hittar jag jämt och ständigt nya platser och nya små stigar som rådjuren har trampat upp. När årstiderna ändras är det som om att man ser allting med nya ögon, bara en sådan sak som att se en plats från ett annat håll kan verkligen få en att glömma bort att man har varit på platsen flera gånger förut. Det finns alltid nya detaljer att upptäcka. 
 
 
 
 
Förra året tyckte jag vintern var tung och jobbig, just på grund av att det är så mörkt men i år har jag inte känt av den dysterheten. Tvärtom så tycker jag det är riktigt mysigt, det är i princip skymningsljus hela dagen och allt blir så magiskt på något sätt. Det känns som att jag äntligen har lärt mig älska alla årstider och det kanske verkar som en liten grej men för min del är det väldigt skönt att kunna släppa allt motstånd och bara följa med i naturens gång, tacksam över vad varje årstid har att erbjuda.
 
 
 
 
Just den här årstiden tycker jag är perfekt för att gå och utforska, myggen är borta samtidgt som man kan gå i princip vart som helst då allt det höga gräset har dragit sig undan, vilket gör det väldigt enkelt att upptäcka stigar som man aldrig skulle ha sett annars. Sen är det som sagt väldigt behagligt och mjukt ljus hela tiden villket är mysigt samtidigt som det är bra för bildernas skull.
 
 
 
 
 
 
Och ibland är det ju faktiskt så att man hittar saker och ting när man är ute och går i skogen, halvt gömd bland löv och jord...Jag kommer göra ett inlägg om det här fyndet någon gång i framtiden men först ska jag se till att göra denna vackra kreation rättvisa genom att få bort all jord.
 
 



Snöoväder, fantasi & en övergiven lada

 
 
Just nu vräker snön ner och på bara en dag har snödrivorna vuxit som om det hade varit vinter i en månad, sittandes i bussen på väg till skolan passerar man isklumpar till bilar, bärgare och plogbilar omvartannat. Det är nästan en slags apokalypskänsla i luften (som ett resultat av ett sinne med vild fantasi). Dagar som dessa kan jag inte låta bli att begrunda någon slags undergång, det låter väldigt märkligt och kanske lite oroväckande men tanken på att allt skulle vändas upp och ned är lite spännade på något sätt. Jag vill såklart inte att det ska hända på riktigt men det är väl det som gör den tanken så lockande, tänk om liksom, vad händer när hela samhällsstrukturen rasar samman? Tror jag har läst för mycket fantasy haha.
 
 
 
 
Skämt åsido så tycker jag det är viktigt att stretcha fantasin så ofta man kan. Samtidigt som den kan skapa fantastiska världar som man ser för sitt inre så skulle jag säga att fantasin också hjälper oss att skapa en slags förståelse för allt levande i vår omgivning, med hjälp av den kan vi lättare föreställa oss hur andra har det samt hur de kan uppleva saker och ting. Fantasi skulle jag vilja påstå är som en "hemlig" ingrediens som verkligen framhäver allt den kommer i kontakt med. Kunskap och fantasi kan leda till nya uppfinningar. Kreativitet och fantasi kan leda till verk som har chans att påverka och inspirera andra människor. 
 
 
 
 
 
 
Från det ena till det andra: Några dagar innan snöovädret drog igång tog jag en promenad till stallet och stannade
en stund vid en gammal lada, träet är sådär underbart väderbitet och charmigt.
 
 
 
 
 
 
Som jag nämnde tidigare har årstiden verkligen skiftat till vinter, just vintern är den årstid som jag fortfarande kämpar lite med, nysnön är vacker men mörkret infinner sig allt tidigare och kylan får mina fingertoppar att domna och skifta i blått. Behöver jag ens säga att jag inte hanterar kyla speciellt bra? I år tänker jag dock inte famla runt i mörkret, inleder man en strid mot en årstid får man förbereda sig på nederlag, och eftersom vintern varar i flera månader i detta nordliga land så får jag helt enkelt arbeta med istället för emot. Tidigare har jag känt att vintern begränsar. Det blir svårare att fota och det är lite bökigare att gå ut, inte som på sommaren när man bara kan springa ut barfota. Igår skrev jag dock en kort liten text bara för att motivera mig själv genom hela vintern, hur kall och lång den än blir. Fokuset låg lite på att se det hela som en möjlighet att arbeta på sig själv, vare sig det är att skriva/rita mer, köra mer yoga eller lägga ned lite extra tid på att laga mat. Vintern är trots allt vacker på många sätt och det är ett utmärkt tillfälle att utvecklas, reflektera och läsa. ( Förra året läste jag A Song of Ice and Fire  och iår funderar jag på att läsa Lord of the rings. Finns inget bättre än episk fantasy på vintern känner jag, den ultimata årstiden för att upptäcka en ny värld.) Efter att ha funderat lite så tycker jag det ska bli härligt med vinter, det bästa är ju att verkligen älska alla årstider så att man till fullo bara kan släppa taget och följa med genom årets gång istället för att försöka klamra sig fast vid ett sjunkande skepp.