Vårtecken, kladdkaka & vad jag gör när motivationen dalar

 
 
 Naturen är på gång och det enda som saknas nu är plusgraderna, det var riktigt varmt ett tag men de senaste dagarna har det varit ungefär -1° till 1° och min hud har svarat med att bli extremt torr. Inte speciellt lönsamt att klaga på vädret men är man dålig på att hantera kyla är det irriterande när allt man vill göra är att springa ut med vårjackan utan att behöva oroa sig för att frysa. 
 
Ibland kommer jag in i perioder när jag inte känner för att göra något, jag har skrivit om det förut då det kommer och går med jämna mellanrum. Dessa perioder är ofta rätt kortvariga men är man som jag och gillar göra saker kan det vara en aning frustrerande att inte ha varken energi eller motivation. På sistone har jag dock nästan skapat som en rutin för dessa dagar när motivationen dalar, inget som jag egentligen har tänkt ut men vanor som jag har byggt upp över tid.
 
 
 
 
En lista på saker jag brukar göra när motivationen dalar
 
☽ Städa
Det fanns en tid när jag försökte "tvinga" mig själv till att fota i ett försök att få upp motivationen, ibland fungerar det men för min del handlar det mest om att acceptera och ta det lugnt, på ett produktivt sätt. Brukar se det lite som att så ett frö, ge det rätt omständigheter och så småningom börjar det växa. Så när jag känner mig låg på motivation passar jag på att göra sådant som får mig att hamna "i fas". Att städa är inget jag föredrar att göra när jag egentligen vill ut och fota till exempel, så när jag väl har motivation strävar jag efter att det inte ska finnas några ursäker/hinder för det jag vill göra ( + Ett rent rum ger ju för övrigt en väldigt härlig känsla).
 
☽ Planera
Något som jag har börjat göra på sistone och som hjälper massor även om det bara är enkla planeringar som veckans matsedel, saker jag vill få gjorda under veckans gång eller i mitt fall, planera vad jag vill blogga om. En simpel sak som hjälper och underlättar mer än vad man tror. 
 
☽ Dekorera
Att dekorera behöver verkligen inte betyda att man åker iväg och köper nya saker, att bara flytta runt sådant man redan har kan skapa en helt ny känsla. Flyttar man en grej skapar det ofta en slags dominoeffekt som kan hålla en sysselsatt under en längre tid. På sistone har jag med enkla medel börjat inreda med naturen och det går verkligen att förlora sig själv (på ett bra sätt) i sådant pyssel. 
 
 
 
 
☽ Rensa & Organisera
Jag har alltid tyckt om att rensa och organisera, som liten var jag personen som städade mina kompisars rum när jag var hos dom. Att organisera är som terapi för mig, var sak har sin plats och att se hur ett rum långsamt går från stökigt till ordningsamt är något som jag njuter av att se haha. Att rensa är helt enkelt något som både är motiverande och rogivande på samma gång så detta är bland den första sysselsättningen jag brukar vända mig till när jag inte har något bättre för mig. Tycker man inte om att rensa och organisera så är det åtminstone värt det när det är klart.
 
☽ Yoga
Normalt sett är jag en ganska aktiv person med mycket energi men jag har dagar när jag kan känna mig svag och orkeslös. Sånna dagar tenderar jag att bli stillasittande och då är det extra bra med yoga eller bara vanlig stretching för att mjuka upp musklerna och få igång blodcirkulationen.
 
☽ Plugga
Att plugga behöver inte ha med skolan att göra, det skulle ju faktiskt kunna vara så att det finns något ämne man bara skulle vilja lära sig mer om och som man kan hitta gratis information om på internet. Sitter man framför datorn kan man lika gärna passa på att försöka lära sig själv någonting istället för att slösurfa.
 
 
 Man skulle kunna säga att det här är mitt sätt att fördriva tiden i väntan på att motivationen ska knacka på dörren igen. Egentligen handlar det bara om att acceptera och förstå att dessa lugna perioder är fullkomligt normala, det är bara det att i vårt samhälle ses det som något bra att ständigt vara upptagen. Det finns en press på att man hela tiden ska producera något, vilket är synd då det skadar både producenter och konsumenter.
 
 
 
 
 
 
 
Något annat som jag också brukar göra när jag känner mig lite låg på energi är att försöka lägga lite extra tid på att laga något gott. Det är sällan jag bakar nuförtiden men häromdan passade jag på att prova göra en kladdkaka med avocado istället för smör. Tror jag behöver justera receptet en aning men vart ändå positivt överraskad av den här kakan måste jag säga, lite nyttig samtidigt som den stillar sötsuget.
 
 



Bilder från trädgårdsbutiken Herbanist

 
 
Några bilder jag fotade i trädgårdsbutiken Herbanist, med tanke på att den här butiken ligger precis mitt emot skolan skäms jag över att säga att jag bara har varit in här en gång tidigare, men å andra sidan kanske det var för mitt eget bästa då jag egentligen skulle vilja köpa allt som finns i butiken haha. En magisk atmosfär som man förmodligen aldrig kan se sig mätt på, jag fullkomligt älskar den rustika stilen och det känns som att varje objekt i butiken har en lång historia. På tisdag har jag körlektion i stan så då tänkte jag passa på att gå förbi och försöka hitta en skuggtålig växt att ta med mig hem. Känner mig dock väldigt tveksam till att jag kommer kunna hålla mig från att bara köpa en...Nåväl, att handla växer kan man väl ändå säga är rätt sorts shopping ;)
 
Glad påsk!
 
 
 
 



Grannens kor & några ord om Stockholm

 
 
Det känns en aning märkligt att återgå till det normala efter det som hände i vår huvudstad Stockholm, det är tragiskt att sånt här ska behöva hända både här och i resten av världen. Det viktigaste att komma ihåg dock är att varken bli fientliga eller misstänksamma mot varandra. Ondska föder mer ondska och det är inte svaret vi söker. Låt detta ena istället för att splittra oss. Människor runt om i världen lever i skräck varje dag på grund av olika anledningar och även om det inte förminskar smärtan denna händelse orsakade måste vi fortsätta att röra oss framåt hand i hand, jag är orolig för att vissa kommer börja röra sig bakåt, söka sig till de gamla hjulspåren som ter sig tryggare men som inte har något annat än stängda dörrar att erbjuda. 
 
 
Dessa bilder fotade jag någon gång i slutet av mars men efter att ha redigerat dom glömde jag bort dom för en stund, ljuset var inte det bästa och därför valde jag att göra dom svartvita, något som jag verkligen tycker passar kor av någon anledning.
 
 
 
 



En lugn plats

 
 
Min helg har bestått av två långa promenader och en längre ridtur varav den ena promenaden fick bli till ett grustag och skog jag normalt inte brukar gå i. De bästa promenaderna brukar bli dom som man inte planerar, de som inte har någon specifik destination. Till veckan hoppas jag på fler promenader och springturer men det är två ganska hektiska veckor nu fram till påsklovet och jag har en känsla av att jag kommer spendera mycket tid framför datorn. Jag njuter dock av att kunna bocka av punkt efter punkt på "att göra listan" så det gör inte så mycket faktiskt. Ju mer jag gör nu desto mindre kommer det bli för mig att göra senare, efter lovet. Sen ungefär tre veckor tillbaka har jag även börjat grovplanera mina veckor och det har verkligen hjälpt mig att få saker gjorda. Tidigare var jag en mästare på att skjuta upp saker men nu har jag börjat få någon slags ordning och det är otroligt skönt.
 
 



En skogspromenad med Tösen

 
 
 
Plusgraderna håller i sig och snön smälter i rasande fart. Nu när det är ljust länge känns det som att man hinner med mycket mer, bara en sån sak som att kunna ta en promenad till stallet efter skolan och det fortfarande är ljust när man börjar gå hem igen. Ridstigarna börjar tina fram och endast en envist islager dröjer sig kvar här och där. Ser verkligen fram emot dagen när man utforska skogen med lätta skor och en tunn jacka, snart...
 
 
 
 
 
 
Tösen mår bra och även om hon gillar snön så tror jag hon är glad över att det börjar bli vår (eftersom växtligheten börjar komma fram igen), under vår promenad stannade hon flera gånger för att gnaga på träd och mossklädda stenar, att dricka från pölar i skogen var också populärt, antar att hon fyllde på med olika mineraler som det har varit bristvara på under vintern. Det är rätt intressant att betrakta och jag kan inte låta bli att tänka på boken Alla kungens hästar av Emelie Cajsdotter där hon tar upp sin filosofi kring hästar och hur dom fungerar i flock. Hon menar på att flocken inte bygger på dominans eller någon slags hierarki utan istället har varje häst unika egenskaper som fyller en viktig funktion i flocken. "Bråken" vi människor uppfattar som en maktkamp är egentligen bara ett sätt att fastslå vem som är bäst lämpad att göra vad, samt att testa varandra för att se vad de har för egenskaper. Tösens egenskap skulle definitivt vara att finna föda, hon är otroligt skicklig på att skrapa fram rötter och försiktigt plocka nypon från de taggiga grenarna. Personligen samtycker jag med Cajsdotters filosofi och jag är otroligt less på frasen "visa vem som bestämmer" som verkar frodas speciellt på ridskolorna där man lär barn att samspelet mellan häst och människa bör bestå av en sträng diktatur. Det är inte okej. Hästar är inte ett maktgalet djur som krånglar i ett försök att "vinna över oss". Det är deras enda sätt att kommunicera deras misstycke till olika situationer, de är trots allt inga maskiner.
 
 
 
 
 
 



Joy | Några hundporträtt

 
 
 
Några tankar kring husdjur...
Hundar får mig att tänka på framtiden. Kanske är det tack vare den vanliga frågan "Har du några husdjur?" som jag alltid har varit lite butter över det faktum att jag inte har haft några husdjur under min uppväxt...Vilket egentligen inte är speciellt ovanligt men nästan alla mina kompisar under lågstadiet hade antingen en hund eller en katt så kändes det en aning påtagligt just då. Visserligen har jag ju alltid varit omgiven av djur och aktivt hållit på med hästar sen jag var 7 år, så jag ska inte klaga. 
 
Jag har sen långt tillbaka accepterat det faktum att mina föräldrar inte kommer gå med på att skaffa något husdjur utan det får komma när jag flyttar hemifrån. För fyra år sen kändes det såklart väldigt avlägset men nu när jag är 18 känns det inte riktigt lika långt bort och jag blir istället glad när jag tänker på att en dag, då minnsan. Även om det lär dröja ett tag till. Vissa människor planerar hur många barn dom vill ha, jag tillhör definitivt dom som planerar hur många och vilka djur dom vill ha. Även om jag lär börja min karriär som djurägare med en katt så hoppas jag någon gång på att adoptera en hund som älskar att gå på äventyr lika mycket som jag, vi skulle bli ett bra team. Så till min framtida hund: Låt oss upptäcka massor av nya stigar och finna nya platser tillsammans.
 
 
 
 
 
 
Från imposter syndrome till husdjur, en aning slumpartat men samtidigt är tanken på husdjur något jag ser fram emot och när jag ändå hade några bilder på en hund, som togs i samma veva som bilderna på Moa, så tog jag tillfället i akt att skriva om det. Vill definitivt börja skriva mer, i kombination med bilder, än så länge funderar jag fortfarande om vad jag kan skriva om då jag vill att det ska ha en mening, trots det känner mig förhoppningsfull. Min uppgift nu blir att tänka efter vad det är jag står för och vad det är jag kan bidra med.
 
 



ICE

 
 
 



I ett snötäckt landskap

 
 
 
Träd som är täckta av snö kan vara bland det vackraste med vintern enligt mig, trots att alla löv är borta är det som att de får ett nytt lövverk, gjort av is och snö. Vårt nya schema börjar gälla den här veckan vilket känns otroligt bra. Under de senaste dagarna har jag slitit på med bilderna till gymnasiearbetet och undrat över varför jag inte har tagit itu med det tidigare, det kan vara det som låste upp någon slags produktivitet som har varit frånvarande i någon veckas tid. Så dagen har gått åt till att städa, rensa och sortera vilket jag alltid tycker hjälper med motivationen, känns lite som att vända blad.
 
 
 
 
 
 
Mål för resten av månaden:
 
☽ Göra klart alla bilder till gymnasiearbetet och börja med layout | Eventuellt göra justerigar, spara ner dom med rätt inställningar, välja ut osv.
 
☽ Övningsköra / Plugga teori | Kom av mig lite under julen men nu är det dags att lägga ned mer tid på det igen.
 
 
 
 
 



Ljus av silver

 
 
 
Under de senaste dagarna har det känts som vår, även om det är en årstid som fortfarande är avlägsen så fyller det en med energi. Energi som får en att kunna omfamna resten av vintern. Just nu jobbar jag rätt mycket på gymnasiearbetet och jag har som mål att redigera klart alla bilder tills på måndag, efter det ska jag jobba vidare på layout och text. Det är kul även om jag inte vet hur jag ska lösa allting riktigt än, känner mig lite oroad över hur jag ska printa ut det hela men det får bli som det blir. Uppdateringen blir lidande som en följd av det men kvalité före kvantitet som man brukar säga. Om det inte blir några ändringar kommer jag i princip att bli ledig på onsdagarna framöver (vilket jag nästan måste nypa mig i armen för att förstå haha) så då kommer jag se till att ta tillvara på tiden och få saker gjorda så jag kommer ikapp och hamnar i fas.
 
 
 
 
 
 
Efter att ha snöat hela dagen drog sig de tunga molnen
vidare och gav plats åt stjärnhimlen.
 
 



Explorer

 
 
Naturen är alltid vacker men i december när solen står lågt på himlavalvet och luften är kylig händer något magiskt. I vinterdvalan finns en ro. Mossan ligger fortfarande grön, frodig och mjuk. Det finns ett lugn och en stillhet som gör att man vill lägga sig ned mossen och låta jorden ta hand om ens kroppstyngd för en stund. När jag var liten tyckte jag synd om alla skogens djur som inte fick ta del av alla bekvämligheter vi människor har skapat för oss själva, men ibland undrar jag om det inte är dom som lever ett högst storslaget liv. Ofta kort, men medveten om varje andetag, från det första till det sista. 
 
 
En stor del av jullovet har gått åt till att bara ta det lugnt, vintern för mig är en tid när man kan vända sig inåt, reflektera över året som gått och kanske planera lite smått över året som kommer, vad vill jag göra? Vad vill jag lära mig? Förra våren började jag springa och även om jag känner mig taggad på att ta upp det igen så låter jag det vänta tills luften är svalare och ljuset dröjer sig kvar längre. Istället tränar jag yoga och fokuserar på att koppla samman kroppen med andningen något som jag fick kämpa med i början. Det är kul att känna hur kroppen blir starkare och smidigare, det är det som motiverat mig i över ett år nu. Att verkligen känna hur kroppen förändras, på sistone har jag fått ett helt annat lugn som jag tror jag kan tacka yogan för, självkännedom. 
 
Utöver det har jag vandrat omkring i skogen också vilket har varit givande, vet inte hur många gånger jag har sagt det men det rätar ut saker och ting, det hjälper en att inse vad som är viktigt och vad som inte är det. Sen fick jag en ryggsäck i julklapp också vilket underlättar en hel del, gillar den verkligen i all sin enkelhet!
 
 
 
 
" There is pleasure in the pathless woods. "
 
 
 
 
 



Upptäcksfärd och ett fynd i skogen

 
 
Under helgen har jag försökt att ta tillvara på soltimmarna genom att vara ute och gå i området, trots att jag har bott här i 18 år hittar jag jämt och ständigt nya platser och nya små stigar som rådjuren har trampat upp. När årstiderna ändras är det som om att man ser allting med nya ögon, bara en sådan sak som att se en plats från ett annat håll kan verkligen få en att glömma bort att man har varit på platsen flera gånger förut. Det finns alltid nya detaljer att upptäcka. 
 
 
 
 
Förra året tyckte jag vintern var tung och jobbig, just på grund av att det är så mörkt men i år har jag inte känt av den dysterheten. Tvärtom så tycker jag det är riktigt mysigt, det är i princip skymningsljus hela dagen och allt blir så magiskt på något sätt. Det känns som att jag äntligen har lärt mig älska alla årstider och det kanske verkar som en liten grej men för min del är det väldigt skönt att kunna släppa allt motstånd och bara följa med i naturens gång, tacksam över vad varje årstid har att erbjuda.
 
 
 
 
Just den här årstiden tycker jag är perfekt för att gå och utforska, myggen är borta samtidgt som man kan gå i princip vart som helst då allt det höga gräset har dragit sig undan, vilket gör det väldigt enkelt att upptäcka stigar som man aldrig skulle ha sett annars. Sen är det som sagt väldigt behagligt och mjukt ljus hela tiden villket är mysigt samtidigt som det är bra för bildernas skull.
 
 
 
 
 
 
Och ibland är det ju faktiskt så att man hittar saker och ting när man är ute och går i skogen, halvt gömd bland löv och jord...Jag kommer göra ett inlägg om det här fyndet någon gång i framtiden men först ska jag se till att göra denna vackra kreation rättvisa genom att få bort all jord.
 
 



Snöoväder, fantasi & en övergiven lada

 
 
Just nu vräker snön ner och på bara en dag har snödrivorna vuxit som om det hade varit vinter i en månad, sittandes i bussen på väg till skolan passerar man isklumpar till bilar, bärgare och plogbilar omvartannat. Det är nästan en slags apokalypskänsla i luften (som ett resultat av ett sinne med vild fantasi). Dagar som dessa kan jag inte låta bli att begrunda någon slags undergång, det låter väldigt märkligt och kanske lite oroväckande men tanken på att allt skulle vändas upp och ned är lite spännade på något sätt. Jag vill såklart inte att det ska hända på riktigt men det är väl det som gör den tanken så lockande, tänk om liksom, vad händer när hela samhällsstrukturen rasar samman? Tror jag har läst för mycket fantasy haha.
 
 
 
 
Skämt åsido så tycker jag det är viktigt att stretcha fantasin så ofta man kan. Samtidigt som den kan skapa fantastiska världar som man ser för sitt inre så skulle jag säga att fantasin också hjälper oss att skapa en slags förståelse för allt levande i vår omgivning, med hjälp av den kan vi lättare föreställa oss hur andra har det samt hur de kan uppleva saker och ting. Fantasi skulle jag vilja påstå är som en "hemlig" ingrediens som verkligen framhäver allt den kommer i kontakt med. Kunskap och fantasi kan leda till nya uppfinningar. Kreativitet och fantasi kan leda till verk som har chans att påverka och inspirera andra människor. 
 
 
 
 
 
 
Från det ena till det andra: Några dagar innan snöovädret drog igång tog jag en promenad till stallet och stannade
en stund vid en gammal lada, träet är sådär underbart väderbitet och charmigt.
 
 
 
 
 
 
Som jag nämnde tidigare har årstiden verkligen skiftat till vinter, just vintern är den årstid som jag fortfarande kämpar lite med, nysnön är vacker men mörkret infinner sig allt tidigare och kylan får mina fingertoppar att domna och skifta i blått. Behöver jag ens säga att jag inte hanterar kyla speciellt bra? I år tänker jag dock inte famla runt i mörkret, inleder man en strid mot en årstid får man förbereda sig på nederlag, och eftersom vintern varar i flera månader i detta nordliga land så får jag helt enkelt arbeta med istället för emot. Tidigare har jag känt att vintern begränsar. Det blir svårare att fota och det är lite bökigare att gå ut, inte som på sommaren när man bara kan springa ut barfota. Igår skrev jag dock en kort liten text bara för att motivera mig själv genom hela vintern, hur kall och lång den än blir. Fokuset låg lite på att se det hela som en möjlighet att arbeta på sig själv, vare sig det är att skriva/rita mer, köra mer yoga eller lägga ned lite extra tid på att laga mat. Vintern är trots allt vacker på många sätt och det är ett utmärkt tillfälle att utvecklas, reflektera och läsa. ( Förra året läste jag A Song of Ice and Fire  och iår funderar jag på att läsa Lord of the rings. Finns inget bättre än episk fantasy på vintern känner jag, den ultimata årstiden för att upptäcka en ny värld.) Efter att ha funderat lite så tycker jag det ska bli härligt med vinter, det bästa är ju att verkligen älska alla årstider så att man till fullo bara kan släppa taget och följa med genom årets gång istället för att försöka klamra sig fast vid ett sjunkande skepp.
 
 



Kattporträtt

 
 
I mitten av förra månaden var jag och tog lite bilder på både Moa och hennes djur, hon har fått bilderna för längesen men jag har inte kommit till skott att göra dom klara för bloggen riktigt än, mest på grund av att det har kommit andra fotograferingar emellan och så har jag blivit ivrig på att få redigera dom osv, men nu när lovet är på ingång tänkte jag sätta mig ned och fixa dom innan hösten släpper taget helt och hållet. Tills dess att dom är klara kan jag visa några spontana bilder på Moas katt (som jag har glömt namnet på).
 
Till en början var inte jag en kattmänniska, den främsta anledningen berodde kanske på det faktum att min mamma ogillar katter (om man ska vara mild), så det är vad jag har vuxit upp med och jag antar att det har färgat mina egna åsiker även om jag alltid är snabb att sätta mig på huk och klappa en katt om den är inom räckvidd. Förr ansåg man att katter var onda varelser, häxans följeslagare. Kanske är det omedvetet något som ligger kvar, den där fruktan som så småningom ledde till häxprocesserna. Om man ska hoppa av spåret en stund så är en häxa för mig är inte någon ond person, en häxa för mig skulle kunna vara en kvinna som besitter mycket kunskap om djur och natur. Men för att återkoppla till katter så kom jag till en punkt där jag insåg att katter är fantastiska djur, de gör som de vill och ställer till med kaos ibland men även om vi numera säger "tamkatter" så är de i allra högsta grad vilda djur som, för det mesta, väljer att bo med oss. Jag gillar den här villkorslösa realtionen vi har med katter, vi förväntar oss inte speciellt inte mycket av dom. Av hundar kräver vi lydnad och av hästar kräver många att den ska gå att ridas. Katten är det djur som vi har lättast att bara acceptera och det tycker jag kan lära oss någonting. Det lär oss att ta saker och ting för vad det är utan att ständigt sätta upp krav och villkor.
 
 
 
 



Endless sea

 
 
Ute vid havet på en mulen dag, öde stränder och klänning i oktober.
 
 
Jag har aldrig varit en havsmänniska, böljande fält kantade av skog är landskapet som gör att jag känner mig hemma. Men i söndags fick jag se havet som jag alltid har velat se det, öde, otämjdt och alldeles magiskt. 
 
 
 
 
En vy som får äventyraren inom en att vakna till liv.
 
 
 
 
Inspirerad av islands Black Sand Beach, kan man inte ta sig till Island får man resa dit på andra sätt.
 
 
 
 
Vackra mönster.
 
 
 
 



Vissna ormbunkar & onsdagstankar

 
 
Något jag har tänkt på ett tag nu är hur mycket kapacitet varje enskild människa besitter, vi kan lära oss nästan vad som helst, bara vi lägger manken till. Jag blir väldigt inspirerad av människor som tecknar sådär hastigt och enkelt. Skissliknande teckningar som nästan ger ett slarvigt intryck men som samtidigt besitter någonting som får en kolla en gång till, den där konstnärliga känslan. Varje gång jag ser något i den stilen, vilket är ganska ofta, har jag tänkt att sådär vill jag också kunna teckna, den tanken följs av en annan "synd bara att jag inte är bra på att rita" tanke och så lämnar jag det där. Men så en dag dök det upp en annan tanke, varför börjar jag bara inte att träna då? En sån enkel fråga med ett så svårt svar, varför inte egentligen? Om jag nu verkligen vill någonting hur kommer det sig att jag bara inte börjar? Jag kan fortfarande inte svara på den frågan men jag insåg att det egentligen inte fanns några ursäkter, vi lever i en tid där det så lätt att lära oss saker. Idag finns det gratis information att hämta om nästan vad som helst vare sig det är att teckna, fota, designa, skriva, skapa musik eller bara lära sig mer om något ämne i allmänhet. Vi har så många resurser men ändå är det som att vi är rädda att börja, rädda för vad vi skulle kunna åstadkomma.
 
Kanske är vi lite lata också, det är alltid svårast att börja. Speciellt när det är något nytt, allt man ser är slutmålet och när man börjar är det svårt att låta bli att jämföra sig. Istället för att finna någon slags motivation ger många upp, " jag kommer aldrig blir bra." Vad vi ofta glömmer bort är att vi har alla börjat någonstans, eftersom att jag just nu håller på att övningsköra så tar jag det som ett exempel. Vet inte hur många gånger jag ville ge upp i början bara på grund av dragläget. Motorstopp på motorstopp, jag tänkte att det här kommer jag aldrig att lära mig, men så en dag gick det bara och man förstår inte hur man kunde tycka det var så otroligt svårt. Vad det än gäller får vi alla motorstopp någon gång ibland här i livet, det kan hända vem som helst och då är det bara att stänga av och starta om, inga konstigheter. 
 
 
 
 
Ibland när jag kollar på mina bilder kan jag känna mig missnöjd, jag börjar ifrågasätta mig själv och precis när jag nästan vill ge upp påminner jag mig själv om att om mitt femtonåriga jag hade sett vad jag skulle komma att skapa i framtiden skulle den yngre versionen klappa händerna i förtjusning. Med det menar jag inte att man ska nöja sig men ibland är det kanske viktigt att påminna sig själv om att det hela är en resa och att man konstant utvecklas även om det kanske inte känns så alla gånger. En annan aspekt som jag tycker är viktig är det faktum att det inte finns någon slutdestination, har man satt en sådan begränsar man sig själv, man kan ha mål men aldrig en slutdestination. Det går alltid att expandera.
 
Det här är något jag försöker ta med mig när det kommer till att teckna, att måla stora verklighetstrogna tavlor kommer inte vara det jag vill göra. Det jag vill är att bli säkrare i mitt skapande, att rita för hand utmanar mina tankar om att allt måste vara perfekt. Det blir sällan perfekt när man ritar och suddar man alltför mycket kommer papperet till slut att ta skada, bara tanken på att man endast har x antal försök på sig att göra det "rätt" får en perfektionist att svettas. Så att rita är något jag vill bli bättre på även om jag nöjer mig med att kunna skapa "snyggt kludd", konsten att se en bild för sitt inre och sen förflytta den bilden till papperet.
 
 
 
 
Du kan lära dig själv vad som helst. Det är nästan skrämmande att tänka på alla outforskade möjligheter.
 
 



En morgon i september

 
 
"The sunrise, of course, doesn’t care if we watch it or not. It will keep on being beautiful,
even if no one bothers to look at it."
 
Gene Amole 
 
 
 
 
Måndag, har lovat mig själv att ta nya tag och det känns bra, som om att jag har väntat på detta. Jag har en del grejer som behöver göras den här veckan då vi i skolan jobbar med att göra en tidning, vi jobbar i mindre grupper men temat handlar i stort sett om att lyfta fram Norrland, man skulle kunna säga att vi gör en turisttidning med olika (och kanske något okända) smultronställen. Ska försöka ta mig upp på ett berg här till veckan och det ska bli kul, har varit uppe på det här berget en gång för några år sen och utsikten är verkligen makalös.
 
 
 
 
 



Veckan som gått

 
 
Skönt med Torsdag, det har varit en lite hektiskt vecka för mig samtidigt som den har varit väldigt lugn. Det känns som att det är mycket men backar man ett steg och kliver ur bubblan så är det inte speciellt mycke, det ändrar ju dock inte det faktum att det känns mycket, ni förstår. Jag har både tänkt och skrivit väldigt mycket, skolan står för anledningen till varför jag har skrivit mycket, analyser hit och reflektioner dit. Intressanta ämnen men det svåraste för mig är alltid att börja och när jag väl börjar vill jag ha det klart så snabbt som möjligt. Även om jag inte alltid tycker det jag skriver om är speciellt kul är det som att jag konsumeras av det och det enda sättet att släppa det är om jag slutför det, vilket jag känner både är positivt och negativt på samma gång. Dock gör jag det så att jag kan släppa det helt och hållet under helgen. Fredagar, helgen och måndagar är mina "inte plugga hemma dagar", istället kan jag ägna mig åt det jag känner för även om det såklart görs undantag då och då. 
 
För några dagar sen kändes det som att jag inte kunde skriva ett ord, tror jag satt med en mening i nästan en halvtimme. Jag kunde inte formulera mig som jag ville och det var minst sagt frustrerande då text är i princip är mitt sätt att reflektera och uttrycka mig. Sen i och med skolan tvingades jag till att skriva, om man räknar ihop allt tror jag att jag har skrivit runt 8 A4 sidor sen i måndags och jag känner att det kanske var bra för nu är det som att någon blockering har släppt (på bekostnad av att man känner sig lagom utmattad i hjärnan). 
 
 
 
 
 
Tror jag håller på att dra på mig en förkylning så nu tänkte jag värma upp lite havredryck och blanda i lite gurkmeja.
 
 



Morgon i skogen

 
 
Såhär såg min söndagsförmiddag ut! Helt fantastiskt att gå i skogen när solen står lågt och ljuset silar in genom de täta grenarna, som hämtat ur en John Bauer saga. Det märks att det är ett bra år för bären, tror jag aldrig plockat så stora blåbär i hela mitt liv om jag ska vara ärlig. Mamma och jag hittade även några trattkantareller som vi senare under dagen åt till middag, så underbart gott!
 
 
 
 



Horses & People

 
 
Mamma följde med till stallet för några dagar sen och jag bad henne att ta lite bilder på mig och Tösen, det var länge sen sist. Tänker tillbaka på när den här bloggen enbart inriktade sig på hästar, då ville jag blogga om westernridning, men tiderna har förändrats och jag känner mig nöjd över vilken riktning den här bloggen har tagit, även om hästar fortfarande utgör en stor del av mitt liv. Det ligger en viss sorg över stallet just nu men livet går vidare. Har tagit det lugnt med Tösen de senaste dagarna och funderat på lite allt möjligt. När jag började rida Tösen kunde jag knappt rida en sväng i skogen på henne då hon vägrade att gå framåt, efter fem år finns tendenserna fortfarande kvar trots att vi har kommit en lång väg bort från det. Ibland undrar jag varför hon inte bara kan traska på som en "normal" häst när vi är ute och rider men samtidigt är det del av hennes personlighet liksom många andra av henns egenheter som ibland nästan kan driva mig till vansinne på en dålig dag när man har ont om tid. 
 
Ibland känner jag mig nära Tösen och ibland känner jag att det är precis som när vi började, jag antar att det viktigaste för mig är att inse och acceptera att hon är en egen individ med en egen (och mycket stark) villja. Hon lär aldrig bli hästen som lydigt följer efter en på löst grimskaft när man går i närheten av gräs, hästen som inte alltid är uppmärksam på vart jag har mina fötter. Nej, Tösen kommer alltid vara den häst som nästan får axlarna att gå ur led när man är ute och går vår/sommar/höst. Hon kommer alltid vara den smått klumpiga hästen som blir förvånad när jag helt sonika kan börjar vråla i panik över att jag har en vikt på 450 kg på mina tår, det har hänt några gånger. Trots det har hon aldrig klivit på varken mig eller någon annan när det verkligen gäller, till exempel vid avramlingar eller när hon har blivit rädd och kastat sig mot en av ren reflex.
 
Det finns förmodligen dom som skulle säga att jag borde ha bättre pli på henne och att jag borde vara strängare. Jag har provat det också när jag var yngre men det har varken fungerat eller känts rätt. Att vara med hästar ska inte vara en maktkamp, man ska inte känna konstant irritation över sin häst, önska att den kunde vara annorlunda, enklare på något sätt. Att vara med hästar ska vara avslappnande och roligt, att dessa djur ens låter oss komma nära och att de överhuvudtaget låter oss sitta på deras ryggar är ju helt galet när man väl tänker på det. Vi borde nöja oss där men vi människor har en tendens att alltid vilja ha mer. Att skala bort alla lager av förväntningar man har på sin häst kan nog vara nyttigt för oss, gå tillbaka till den där känslan man fick när man var liten och fick komma nära en häst för första gången, glädjen över att få klappa ett djur som var flera gånger ens egen storlek. Jag tror att hästar, liksom många andra djur, kan ge oss så mycket om vi bara är öppna för det. 
 
 
 
 



En dimmig höstmorgon

 
 
Jag försöker inte ens att förneka att hösten har anlänt till Norrland, istället omfamnar jag den med öppna armar. Ljusen tänds tidigare och jag har börja pynta rummet lite smått. När jag redigerar gör jag bilderna lite extra murriga, mycket svärta med både varma och kalla toner. Äpplena börjar mogna och det innebär att nu ska det bakas äppelpaj! Finns det något mysigare än när dofterna av kanel och äpple sakta börjar fylla huset samtidigt som regnet smattrar mot rutorna?
 
 
 
 
Dimman lockade mig att dra på ytterkläderna och bege mig ut på en kort promenad, vart överraskad av tre rådjur som graciöst galopperade över ängen, otroligt vackra. Hann inte få någon bra bild men när man ser dom på flykt inser man att dom är som gjorda för att springa, trots deras enorma språng rörde dom sig så gott som ljudlöst.
 
 
 
 
September är min födelsemånad så den här tiden på året ligger mig varmt om hjärtat, både fält och träd börjar sakta skifta färg.
 
 
 
 
När jag kom hem gjorde jag i ordning en rejäl skål gröt kryddat med kanel och gurkmeja, har ätit gröt varje morgon sen i våras och jag verkar inte tröttna, hur kan man göra det när det finns så mycket gott att toppa den med? Hallonen är slut för i år men vad gör det när skogen erbjuder blåbär i stora lass. Försöker plocka så pass mycket att det räcker genom vintern. Det är så mycket blåbär i skogarna just nu, man känner sig rik när man gång på gång kan komma hem med en hink full med bär.