Beauty in decay

 
 
 
 
 
På bara några dagar skiftar naturen färg och en vindpust senare ligger all den vackra färgen på marken, i princip. Första tentan är avklarad och tycker fortfarande det är allmänt fränt att få göra ett prov om bokstävers uppbyggnad, att skriva prov har aldrig varit roligare liksom, haha. Så med det är första kursen avslutad och det känns som att den här utbildningen passar mig så himla bra, tänk om jag bara hade vetat det för några månader sen när jag gick runt och oroade mig över framtiden. Verkar som att jag aldrig lär mig att det mesta löser sig, det kanske inte alltid blir som man tänkt men det brukar ändå ha en tendens att kännas som att allt händer av en anledning  –  även om jag egentligen inte tror på det konceptet längre. 
 
Utöver det börjar jag komma in i mitt "Halloween-mode" genom att, bland annat, lyssna på soundtracket till The Nightmare Before Christmas och fota lite extra mörka självporträtt... För mig känns det dock mer som en påminnelse om hur jag vill att min bildstil ska vara, oavsett årstid. Kände mig ganska omotiverad hela september men tanken på Halloween fick mig på rätt spår igen, haha. 
 
 
 

 
 
 
 
 
 



Transitions

 
 
 
 
Trodde jag skulle hinna få upp det här inlägget innan oktober så därav står det september i bilden, det går snabbt. Hösten är så fantastiskt fin och jag önskade att den varade lite längre, en månad av vinter räcker gott och väl tycker jag, resten kan väl få vara höst? Kanske borde jag ta och flytta söderut i framtiden, känns som att de har fattat grejen haha. Nu är det dock oktober och det ger mig den där känslan av att "komma hem". Vårens ljus är magiskt och upplyftande men det känns lite som att det är nu jag är i mitt rätta element. Halloween är min favorithögtid och jag älskar det lite mörka och mystiska som hösten för med sig. Under oktober ska jag äta äppelpaj med kanel, tända ljus och verkligen träda in i en värld av mystik.
 
 
 
 



Från skogen & en värld av bokstäver

 
 
Tror jag aldrig har upplevt att en månad har gått så snabbt som den här har gjort. Minus förkylningen så har jag dock haft riktigt kul även om det känns som att jag bara har hunnit med en liten bråkdel av allt jag hade önskat den här månaden men så är det ibland, livet händer nu. På universitetet håller vi på att göra en "trycksak" om typografi. Tycker det är otroligt kul att jobba med något riktigt intensivt och sakta se hur något börjar ta form, hur idéer blir till verklighet.
 
Min värld består av bokstäver just nu. Bokstäver och linjerna i InDesign som hjälper en att placera ut objekt på en sida. Det är riktigt kul även om det är allt man ser när man sluter ögonen, haha. Man blir lite ärrad när man sitter och tittar på samma text flera timmar i rad, fem dagar i veckan. Gemena siffror, äkta kapitäler och styckemallar är numera vardagsmat och tycker det verkligen är så spännande, känns lite som att man lär sig ett nytt språk. Vi ser det varje dag men hur många är det som faktiskt ser hur en bok är uppbyggd eller varför vissa texter ser ut som de gör? De allra flesta känner dock av när någonting inte riktigt är som det ska med en text även om de inte kan sätta fingret på det. Lär man sig det "typografiska språket" kan man dock börja se de där små misstagen som kan påverka hela helhetsintrycket/satsytan. Att marginalerna kanske är för små eller att radavståndet är lite för stort för att ögat lätt ska kunna hitta till nästa rad (brödtexten här på min blogg bryter till exempel mot en typografisk regel så ska se om jag kan åtgärda det någon dag haha).
 
 
 
 
Några provutskrifter där jag har tagit sidor/delar av sidor från min "bok" och tryckt ihop dom huller om buller på ett A3 för att kolla hur saker och ting ser ut i print och vad man eventuellt bör ändra. Ibland får man fylla massa textrutor med nonsenstext bara för att exempelvis kolla vilket typsnitt man vill ha samt hur det beter sig. Hur ser siffrorna hur? Finns det ens gemena siffror?
 
 



Stallet

 
 
 
Snapshots från en kväll i stallet
 
 
 



Autumn light

 
 
De vackra höstfärgerna börjar träda fram men istället för att vara ute och fånga det på bild sitter jag inne med världens förkylning. Utöver det är insparken avslutad och vi har fått vår första riktiga uppgift i Typografi och designmetodik som mer eller mindre går ut på att göra en mindre typografisk bok. En lärare beskrev det som "tanken är väl att kasta ut er i vattnet och se om ni simmar", tyckte det var lite kul för det är spot on haha. Det är en spännande uppgift som jag tror kommer vara väldigt lärorik och sätta en bra grund men det känns alltid lite stressigt innan man ens har kommit på någon idé. Hade tänkt börja slipa mina skisser nu till helgen men man ska aldrig underskatta hur en förkylning kan få det att kännas som att hjärnan är insvept i vadd, det är precis på gränsen att man orkar tänka ungefär. Imorgon hoppas jag att det har släppt och då kommer jag att försöka grotta ner mig totalt i att försöka komma fram till en bra lösning.
 
Min taktik är att inte göra det svårare än det är. Perfektionisten i mig vill få det att kännas som att detta är det viktigaste jag gör i hela mitt liv, nu vill jag försöka backa ett steg från det och stället bara fokusera på att göra ett bra och godkänt arbete, varken mer eller mindre. Simpelt är bra. Ingen anledning att börja simma fjärilsim när allt man behöver göra är att flyta, (det kan man göra om man får tid över) haha. Du är här för att lära så sätt dig ner i stolen igen tack.
 
 



Tankar efter första veckan på universitetet

 
 
 
 Hittills har vi bara gått halvdagar men det känns ändå som att man börjar få en känsla för hur det kommer att vara. Dagarna kantas av en hel del förvirring men också av en hel del förväntan, allt är precis som det ska vara med andra ord. Just nu har vi inlett första kursen "Typografi och designmetodik" där vi gör några inledande övningar i InDesign som går ut på att bygga ihop olika artiklar för att lära känna programmet. Även om jag är bekant med InDesign sen tidigare är det fortfarande riktigt klurigt, på gymnasiet fanns det inget speciellt sätt att jobba utan där improviserade man mest när man ville nå ett speciellt resultat, gick det så gick det liksom. Nu handlar det om att vi ska arbeta professionellt och effektivt med speciella tekniker som egentligen underlättar hela processen (även om det inte alltid känns så haha). Det är alltid frustrerande innan man har lärt känna ett program men över tid kommer det att ge med sig. Under det här läsåret kommer vi bland annat läsa kurser som digital bildhantering, magasinsformgivning, illustration och webbdesign, väldigt spännande!
 
Klassen känns störtskön, tror jag är den enda som kommer direkt från gymnasiet men är man i den här åldern jämnar det ut sig så det är bara kul, skulle till och med säga att det skapar en bättre dynamik än när alla är i samma ålder. Lokalerna är också riktigt bra. Just nu renoveras det för fullt och när det är klart kommer vi få ett eget "designhus" på campus som vi kommer dela med de som läser industridesign. 
 
Ser verkligen fram emot att få plugga grafisk design och kommunikation i tre år. Allt handlar ju i princip om visuell kommunikation och jag tror det är något jag verkligen kommer få nytta av även i fotografin. Det är en helt annan känsla än att plugga på gymnasiet, nu har man ett tydligare mål och all kunskap känns viktig och framför allt så känns den relevant, att man är omgiven av personer som också har samma ambitioner gör också sitt till.
 
 
 
 
För någon vecka sen tog jag en promenad till ett elljusspår där jag har sprungit många rundor under idrottslektionerna på lågstadiet. Det är alltid en märklig känsla att gå där nu när man har vuxit upp, det är som att en del av en fortfarande finns kvar där i spåret, så många minnen som återupplivas. Även om det egentligen är bra minnen så tycker jag inte om att gå där. Intalar mig själv att nästa gång kommer det kännas annorlunda men det gör det aldrig. Det känns fortfarande som att det där elljusspåret tillhör en annan värld, en annan dimension. Lågstadiet var en speciell tid men det är inte något som jag har insett förrän nu. Det är underligt hur allting har förändrats för mig men där är det som att tiden står still. Ibland när jag är på väg till skolan ser jag fortfarande mina gamla lärare, samma aktiviteter. Fullkomligt logiskt, men märkligt för mig. Alla små detaljer som man minns. Det känns som att jag återkommer till dom här tankarna varje gång jag står inför en större förändring, när ena foten är i det okända blir jag överdrivet sentimental och söker efter något som är bekant, bara för en stund. 
 
Det är en värld man kan gå vilse i om man utforskar den för länge. Det är som att någonting vart kvar där, som att jag fortfarande står där ute på skolgården, gömd bakom en vägg, väntandes på att få rusa fram till trädet och ropa "dunk". Det känns som något separat, fast ändå inte. Det är helt klart märkligt att växa upp.
 
 
~ The best is yet to come. ~
 
 



Misty day in august

 
 
 
~ Bilder från en dimmig dag någon gång i augusti ~
 
 
 
 



Guldskog

 
 
 
 ~ En kväll i skogen ~
 
 
 
 



Hästar

 
 
 
Snart börjar jag på universitetet och det kommer onekligen bli en helt ny vardag för mig. En liten del av mig är orolig för hur jag ska få allting att flyta på, hur jag ska balansera alltsammans. En annan del av mig ser fram emot att få börja pussla ihop bitarna och skapa nya vanor. Hela den här sommaren har känts lite som att sitta på en skenande häst, ingen kontroll. Det är bara att försöka ta det lugnt och hoppas på det bästa, ungefär. Kanske inte så dramatiskt men det har varit en hel del ovisshet och det kan vara lite stressigt när man föredrar att ligga steget före. Att få börja planera och strukturera upp vardagen är lite som att återta kontrollen igen samtidigt som jag tror att det kommer vara nyttigt för mig att få bygga upp något nytt, en chans att slopa gamla vanor som egentligen inte ger en någonting. Ska försöka skriva en lista och dela den här om jag kommer på något vettigt haha.
 
Att plugga på universitetet kommer vara annorlunda från gymnasiet, men jag tror det kommer passa mig bra. Det kommer som sagt krävas ett nytt upplägg på vardagen om jag ska lyckas balansera allt. Det är dags för mig att börja reflektera över vad som är viktigt och vad jag vill lämna plats åt i min vardag. Helt ärligt så är jag lite orolig för hur det ska bli med Tösen. Det här funderade jag på redan förra året och då bestämde jag mig för att bara rida henne tre dagar i veckan istället för fem. Det är egentligen inget jag vill ge upp men samtidigt vet jag att jag inte kan ha hur många bollar i luften som helst samt att det är den kreativa sidan av mig som jag måste låta gå före, just på grund av att det är där jag ser min framtid och det är där jag känner mig hemma. Stallet har också blivit som ett hem för mig men som jag skrev förra året, hästar tar rid, med rätta, och frågan är ju om jag kommer ha den tiden? Jag får helt enkelt vänta och se, kanske kommer det lösa sig riktigt bra när jag väl hittar rytmen men ibland får man bara vara ärlig med sig själv och vara förberedd. 
 
 
Skogsmullen.
 
 
 



Adventures lately

 
 
~ Merlo ~
 
 
 
 
Josefins katt, lite slumpmässig bild kanske men den är tagen
strax innan  jag fotade Josefin på det här stället...
 
 
 
 ~ Hometown ~
 
Ett ställe som jag har bott nära i hela mitt liv utan att veta om att det finns en fantastiskt vacker
lövskog alldeles i närheten (?!).
 
 
 
 
~ Storskogen ~
 



Norra berget

 
 
 ~ Bilder från en utflykt i Juli ~
 
 
Stigen upp till berget.
 
Träffade några söta grisar.
 
En uppstoppad fjording.
 
Fina getter.
 
Brända mandlar.
 
Slingrande stigar.
 
Fårhagen.
 
 
 



Fern

 
 
 
 Den fotogeniska växten.
 
 
 
 



Evening light

 
 
 
För någon vecka sen frågade vår granne om vi kunde sköta om (köra ut höbalar och fylla på vatten)/hålla koll på djuren medan de var bortresta i några dagar. En av dagarna vallade jag och pappa en halvt vilsekommen kalv och senare på kvällen hälsade jag på korna i lösdriftshallen. Kor är verkligen fantastiska djur, som förvuxna hundar ungefär. Oerhört nyfikna men otroligt vänliga, även om dom inte är rädda att försvara sina små om det skulle behövas. Kände mig som ett barn på nytt när jag satt skrattandes i höet med ett gäng nyfikna mular som försiktigt nosade på min utsträckta hand. 
 
 
 
 



Small adventures

 
 
 
Ibland behöver jag påminna mig själv om att det inte finns något korrekt sätt att spendera en dag. Jag såg en film för några dagar sen, The Little Prince, där huvudkaraktären hade en planering för exakt vad som skulle göras under dygnets alla 24 timmar. 
 
Även om jag inte har en tavla där allt står inplanerat känns det som om jag har det. De förväntningar jag har på sommaren är alldeles för höga och resulterar ofta i att jag ständigt försöker vara produktiv i ett försök att ta tillvara på...ja, vadå egentligen? Det kanske inte låter som något dåligt men det blir det när det man jagar vänder sig om och biter en. Det känns som jag slösar tid när jag inte är produktiv och när jag väl är det så är det som att jag har en tickande klocka i huvudet, "Jag måste hinna med mer". Jag har funnit det väldigt svårt att bara koppla av och fokusera, jag tänker ständigt på annat. Är jag i stallet tänker jag på vad jag ska göra när jag kommer hem och när jag är hemma tänker jag på vad jag ska göra dagen därpå, det skapar ett slags frånvarande tillstånd tillslut och även om man i stunden känner sig produktiv (det heliga ordet) så kommer man känna sig allt annat än nöjd när man blickar tillbaka för man vet att man inte tog tillvara på situationen till fullo. Det är tröttsamt att ständigt försöka kalkylera ungefär hur lång tid något kommer ta så man därefter kan försöka räkna ut vad som rimligtvis skulle kunna göras efter det. Varför inte bara låta saker ta tid? Av naturen mår jag bra när jag är produktiv, men speciellt under sommaren när jag känner att jag måste ta tillvara på varje minut blir det någon slags monsterversion av det hela som får motsatt effekt. 
 
Det är dags att sluta jaga falsk produktivitet och istället fokusera på det man gör, ta det som det kommer. Vare sig det är att utforska en nästan uttorkad bäck efter att man har varit i stallet eller att bara sitta och äta frukt ute på bron i solskenet.
 
 
 
 
 



Friendly Giants

 
 
 
Bilder från när jag promenerade hem från en fotografering och mötte dessa nyfikna varelser. Dessa möten med djur ger en så mycket, ibland kanske utan att man ens är medveten om det. Det är någonting med djur som får en att bli bli barnsligt glad. I dagens värld känns det som att människor mer eller mindre är programmerade till att döma varandra, jaga status. Interaktioner har blivit något slags tyst maktspel där man försöker hitta svagheter hos den andra. Vi har blivit lärda att livet är en tävling och de som inte är dina vänner, är mer eller mindre motståndare. Herre på täppan mentaliteten, "det finns bara plats för en" ungefär. Att vara med djur skalar bort alla de yttre programmeringar, det tar en tillbaks till när man såg allting med en slags nyfikenhet. Människor är för det mesta fantastiska men vi måste komma ihåg hur det är att bara vara kring varandra med en villkorslös nyfikenhet. 
 
 
 
Att hälsa på en ko:
 
Som förvuxna hundar. Fick några följeslagare på väg hem.
 
 
 



Ormvråksfjäder & Ormbunkar

 
 
 
 
Häromdan tog jag en skogspromenad och hittade en vacker fjäder, tycker man om att samla på föremål från naturen känns det lite som att hitta en mindre skatt. Jag gillar att tänka att jag en dag kommer att ha en rejäl samling med fjädrar, drivved, horn och andra ting som naturen har släppt ifrån sig. Inte så minimalistiskt kanske men dessa föremål kommer åtminstone ha ett värde och en historia att berätta. 
 
 
Snart dags att börja fylla frysen men blåbär igen...
 
 



Gathering clouds

 
 
~ A story told best in black & white ~
 
 
 
 
 



The cows & The Moon

 
 
 
 En natt, en fullmåne, dimma, och några kor.
 
 
 
 



En utflykt till kusten

 
 
 
Under de senaste månaderna har mitt rum genomgått en mängd olika förändringar i takt med att jag insett vad jag vill ha i min omgivning. Till en början kändes det som att jag plockade bort allt, det som fanns kvar hade en del saker gemensamt, natur var en av dom. Att göra sig av med mycket gav mig en chans att verkligen reflektera över vad jag gillar, vad som gör mig inspirerad.
 
I kontrast med all drivved jag har släpat in har min långa spegel från ikea sett en aning malplacerad ut med sin släta, rödbruna yta, den ser för perfekt ut helt enkelt. Eftersom att den är stor och passar mitt rum ville jag inte köpa en ny bara för att jag inte gillade ramen, stora speglar är inte precis billiga heller...Så jag slipade ramen i hopp om att det skulle ge den ett mer slitet uttryck men vart dessvärre inte särskilt nöjd över resultatet. 
 
Min drömspegel (man vet att man diggar inredning när man börjar fundera hur ens drömspegel skulle se ut haha) är en stor med en robust ram i drivved. Trots det gick det inte upp för mig att man kanske skulle kunna förklä ramen i drivved förrän mamma nämnde det. Antar att jag trodde det skulle bli svårt att hitta lämpliga bitar i ungefär samma  bredd, men där hade jag fel. 
 
 
 
 
Bara någon dag efter att idén hade kläckts åkte jag och mamma ner till en kustremsa där det alltid finns gott om drivved.
 
 
 
 
Redan på första stället jag letade på hittade jag precis det jag sökte och inom kort hade jag samlat ihop mer än tillräckligt.
 
 
 
 
 
 
 
 
När vi kom hem lät jag drivveden torka över natten, egentligen ska man nog helst låta de ligga torrt lite längre än så men eftersom jag var otålig påbörjade jag projektet "Mirror makeover" redan eftermiddagen därpå. Vilket gick bra även om mitt rum luktade hav och tång några dagar efteråt haha.
 
 
 
 
Drivveden är fastsatt med trälim, var lite skeptisk till att det skulle hålla men lika bra att prova med den enklaste först, man kan bli överraskad hur långt man kommer med simpla metoder. 
 
 



Sommarnatt

 
 
 
Sommarens kvällar och nätter är kanske de vackraste tidpunkterna på dygnet. Solen lämnar sin synliga position men förblir ständigt närvarande i form av ett band av ljus som löper längst med horisonten. Bara några få timmars frånvaro innan ljuset åter växer sig starkare för att driva bort dimman som har stigit under nattens svala timmar. 
 
Mycket har hänt på kort tid och det känns som att jag har försökt förbereda mig på just den här veckan ända sen jag sprang ut på trappan klädd i vitt för lite drygt en månad sen. I en månad har jag inte riktigt kunnat koppla av, jag har ständigt gått och undrat. Funderat på vad som ska hända och om jag har förberett mig tillräckligt. Den här veckan har jag fått svar på båda mina frågor. Till hösten kommer jag att påbörja min utbildning i Grafisk design på universitetet här i stan och jag hoppas det är en utbildning som kommer passa mig. Min förhoppning är att jag i framtiden kommer kunna kombinera det med fotografin och eventuellt starta eget, men det återstår att se. I vilket fall känns det skönt att ha ett mål, en riktning att gå i samtidigt som man inte behöver stå på helt egna ben.
 
På torsdagen fick jag beskedet att jag hade kommit in på utbildningen jag hade sökt, precis innan jag begav mig in till stan för att avlägga ett kunskapsprov hos trafikverket. 63 rätt av 65 möjliga och dagen efter var det dags att göra det praktiska förarprovet. Väl tillbaks på parkeringen skakade trafikinspektören min hand och sa att jag var godkänd och tyckte jag hade kört mycket bra. Tror jag aldrig har varit så lättad i hela mitt liv. I ärlighetens namn vågade jag inte ens hoppas på att jag skulle bli godkänd på första försöket, bättre det än att bli besviken, men det gick och jag låter det vara beviset på att jag kan mer än vad jag själv tror. Hur mycket jag än pluggar och tränar undrar jag alltid om jag har gjort tillräckligt, om det inte finns något jag har missuppfattat? Det finns alltid mer att lära och mer erfarenhet att skaffa men det gäller också att lita på det man redan kan, lita på sig själv. Backa några steg för en gångs skull så kommer du upptäcka att ribban för det mesta inte är så skräckinjagande hög som du först trodde. 
 
 
 
 
För mig känns det lite som att det är först nu som sommaren börjar på riktigt.