The stillness of winter

 
 
 
 
 
December går i rasande fart, liksom hela det här året egentligen. Nyår för ju onekligen med sig en känsla av nystart men innan jag omfamnar 2018 brukar jag blicka tillbaks på det gångna året för att försöka få något slags avslut. Den här månaden har jag även rensat bort massor av gamla inlägg här på bloggen samt tagit bort några kategorier som inte längre kändes relevanta för mig. Under en längre tid har jag haft en känsla av att vilja "börja om", inte något radikalt, bara en tyst revolution sådär.
 
Under 2018 vill jag fokusera på att bygga upp. Lägga ner tid på att skapa och verkligen utveckla mitt sätt att uttrycka mig på. Dela så mycket jag kan men utan att fokusera på siffrorna. Det kommer sen, om jag känner för det. Att marknadsföra mig själv och det jag gör är verkligen inget som kommer naturligt för mig haha, "tyvärr" är det nästan viktigare än att man faktiskt är bra på det man gör, vilket jag tycker är fullt förståeligt egentligen. Mitt mål är väl att skapa och sen när jag bestämmer mig för att försöka nå ut lite mer så har jag redan en uppsjö av material bakom mig, det är lite så jag gillar att jobba. Har aldrig varit särskilt bra på att improvisera, föredrar alltid att vara förberedd (*host* kontrollfreak *host*). 2017 kändes extremt rörigt för min del så nu vill jag bara förenkla
 
Har precis avslutat en kurs i integrerad organisationslära och även om det är mycket om hur organisationer fungerar så går det att applicera några av principerna på livet som stort, tycker jag. Det är en grej som jag alltid gör, lyckades till och med hitta symbolik i körkortsboken, så kan verkligen reflektera över allt haha. Hur som helst så skrevs det mycket i kurslitteraturen om att "skala bort för att stärka varumärket", ungefär, och även om jag inte tror deras tanke var att skriva en self-help book så inspirerade det mig till att skala av en massa förväntningar jag har satt på mig själv. Jag behöver inte göra allting på en och samma gång liksom, att bygga tar tid. Att gjuta husgrunden ser väl inte alltid så produktivt ut men det lönar sig att få den rätt redan från början (Här behöver man inte ens ha läst en bok i hur man bygger ett hus för att dra den symboliken). Vanligtvis brukar jag gå igenom en fas av ångest när jag ställs inför något nytt, jobbar fortfarande på det haha, men inför det här är jag förväntansfull. Främst för att det inte finns några som helst förväntningar på mig, jag skapar spelreglerna den här gången. 
 
 
Så, en lagom djup text sådär.
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Gamla lador

 
 
 
 
 
 
Lite om bloggen och instagram i framtiden
På sistone har jag börjat fota mycket för instagram (fotar nästan bara vertikalt nu för tiden) och jag har verkligen tyckt om det snabba och enkla sättet att publicera. Har funderat en hel del på allt möjligt men främst på hur och vad jag vill publicera framöver. Jag vill rikta in mig, försöka hitta min nisch och fortsätta utvecklas där. Antar att jag till viss del redan är där men förändring är konstant trots allt och det är väl det som gör det spännande. Har varken särskilt många som läser min blogg eller följer mig aktivt på instagram så det är egentligen de perfekta förutsättningarna för att experimentera, något som man aldrig ska vara rädd för att göra men ibland är det skönt att inte ha alla ögon på sig. Säger man fel inför en publik känns det mer pinsamt än om man gör det när man övar hemma liksom.
 
Just nu satsar jag på att bygga upp saker inifrån, långsam process men samtidigt kul för man hinner reflektera mycket och det gillar jag. Var alltid den där personen i klassen som i tysthet jublade inombords när läraren sa att vi behövde reflektera över svaret. Det där med att göra saker i ett långsammare tempo verkar vara ett övergripande tema i mitt liv, känns som att jag nästan alltid är ett steg efter. Mest för att jag tänker och kalkylerar innan jag ger mig in i någonting. Ibland tänker jag att jag har någon slags förbannelse över mig men har också insett att när jag väl gör någonting så gör jag det ganska bra och det tenderar att "hålla". Kanske borde  göra berättelsen om haren och sköldpaddan till mitt livsmotto haha. Livet är dock ingen kapplöpning även om det kan kännas så.
 
Hade tänkt skriva en kort liten opersonlig text men "reflektera mera" instinkten kickade in och nu är vi här. Det jag dock ville komma fram till var hur jag planerar att använda mig av instagram och bloggen i framtiden. Båda plattformarna ser jag lite som en slags portfolio. Under en längre tid har jag delvis försökt göra den här bloggen till något den inte riktigt är, här vill jag berätta visuella berättelser. Instagram är perfekt för mer vardagliga inlägg eller när man bara har någon enstaka bild som man vill visa upp. Bloggen kommer förmodligen hålla ett lugnare tempo i framtiden, mest på grund av att jag vill lägga ner mer tanke bakom inläggen. Bara det "bästa av det bästa" ungefär.  Satsa på inlägg av lite längre karaktär, vare sig det är i text eller bild. 
 
På instagram vill jag dock hålla ett högre tempo, om det är motiverat. Tänker inte bara skapa något för att ha något att publicera. Där kommer jag förmodligen lägga upp mer spontana bilder blandat med bilder som också går att hitta på bloggen, bloggen erbjuder dock ett lite djupare innehåll från mer planerade fotograferingar eller äventyr av olika slag. På bloggen är det lättare att skapa berättelser och på instagram är det lättare att skapa en helhet (om vem jag är som kreatör osv). Tanken är att bloggen och instagram ska komplettera varandra, båda har sina begränsningar men tillsammans kan de skapa en jäkligt bra balans!
 
 
 

 
 
 
 
 
 



All that remains

 
 
 
Nature - the greatest designer of them all
 
 
 



Nature

 
(Något jag ritade upp för ett tag sen när jag fick en impuls att skaffa en tatuering haha, kommer nog inte tatuera
in den här men fortfarande kul att göra. Kan ju alltid använda den som en logga eller liknande...)
 
 
 
 
Känns som att jag knappt har fotat något på hela november, istället har jag rensat i mina externa hårddiskar och gett äldre bilder nytt liv – de bilderna går att hitta på min instagram @mollywistrom. Andra kursen på universitetet är avklarad sen någon vecka tillbaka och just nu är det Integrerad organisationslära som gäller. Intressant, rätt tungt, mycket som ska läsas men det känns bra. I förra kursen gjorde vi en egen filmposter och i nästa ska vi arbeta med magasinformgivning så det är rätt skönt att göra den här teoretiska kursen nu i november när det inte är så mycket som händer i form av högtider osv. Perfekta månaden för att sitta inne och plugga egentligen för det slukar verkligen tid haha. Häromdan var jag dock ut en sväng i skogen för att ta en paus från pluggandet ...
 
 

 
 
 
 
 
 



Broken things

 
 
 
 
 
 
 Ibland behöver man bara stanna upp och fundera ett tag innan man går vidare. En lagomt diffus mening men faktum är att jag börjar välkomna dessa små pauser, för jag vet att de leder till utveckling. Den del som fortfarande försöker kämpa emot dessa andningspauser förlorar allt mer makt. Det här med kvalité och kvantitet är något jag ständigt kommer tillbaks till. Funderar också rätt mycket på vilken "slags" kreatör jag vill vara, inte för att man egentligen behöver välja men jag tycker bara det är ganska intressant att tänka på. Har inte så mycket att skriva, just nu tänker jag mest. Andas.
 
 
 

 
 
 
 
 
 



Texture ~ Dragonhide

 
 
 
 
 
Veckans uppgift är klar och inlämnad, härligt med långhelg. Just nu håller vi på med fotomanipulation och även om jag är van photoshop är det mycket nytt. Uppgiften har varit att bygga upp en miljö med hjälp av flera olika bilder och på så sätt skapa ett porträtt som speglar en i klassen. Tiden går snabbt när man sitter i datasalen, men det är väl ett tecken på att det har varit roligt!;) 
 
Har egentligen alltid tyckt om att ha textur i mina bilder men det är väl först nu tack vare en övning i den här kursen som jag insåg hur många olika möjligheter det finns. Att lägga till textur är en sån enkel sak som gör stor skillnad. Fick en tanke för någon vecka sen att jag borde försöka bygga upp ett eget litet textur samling. En mapp där man sparar diverse bilder som lämpar sig bra för att använda sig av i andra bilder när man vill ge lite "yta". Så hädanefter kommer jag även försöka hålla ögonen öppna för olika användbara texturer när jag är ute och fotar, vet egentligen inte varför men av någon anledning tycker jag det ska bli riktigt kul, jag bara älskar texturer antar jag haha.
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 



Beauty in decay

 
 
 
 
 
På bara några dagar skiftar naturen färg och en vindpust senare ligger all den vackra färgen på marken, i princip. Första tentan är avklarad och tycker fortfarande det är allmänt fränt att få göra ett prov om bokstävers uppbyggnad, att skriva prov har aldrig varit roligare liksom, haha. Så med det är första kursen avslutad och det känns som att den här utbildningen passar mig så himla bra, tänk om jag bara hade vetat det för några månader sen när jag gick runt och oroade mig över framtiden. Verkar som att jag aldrig lär mig att det mesta löser sig, det kanske inte alltid blir som man tänkt men det brukar ändå ha en tendens att kännas som att allt händer av en anledning  –  även om jag egentligen inte tror på det konceptet längre. 
 
Utöver det börjar jag komma in i mitt "Halloween-mode" genom att, bland annat, lyssna på soundtracket till The Nightmare Before Christmas och fota lite extra mörka självporträtt... För mig känns det dock mer som en påminnelse om hur jag vill att min bildstil ska vara, oavsett årstid. Kände mig ganska omotiverad hela september men tanken på Halloween fick mig på rätt spår igen, haha. 
 
 
 

 
 
 
 
 
 



Transitions

 
 
 
 
Trodde jag skulle hinna få upp det här inlägget innan oktober så därav står det september i bilden, det går snabbt. Hösten är så fantastiskt fin och jag önskade att den varade lite längre, en månad av vinter räcker gott och väl tycker jag, resten kan väl få vara höst? Kanske borde jag ta och flytta söderut i framtiden, känns som att de har fattat grejen haha. Nu är det dock oktober och det ger mig den där känslan av att "komma hem". Vårens ljus är magiskt och upplyftande men det känns lite som att det är nu jag är i mitt rätta element. Halloween är min favorithögtid och jag älskar det lite mörka och mystiska som hösten för med sig. Under oktober ska jag äta äppelpaj med kanel, tända ljus och verkligen träda in i en värld av mystik.
 
 
 
 



Från skogen & en värld av bokstäver

 
 
Tror jag aldrig har upplevt att en månad har gått så snabbt som den här har gjort. Minus förkylningen så har jag dock haft riktigt kul även om det känns som att jag bara har hunnit med en liten bråkdel av allt jag hade önskat den här månaden men så är det ibland, livet händer nu. På universitetet håller vi på att göra en "trycksak" om typografi. Tycker det är otroligt kul att jobba med något riktigt intensivt och sakta se hur något börjar ta form, hur idéer blir till verklighet.
 
Min värld består av bokstäver just nu. Bokstäver och linjerna i InDesign som hjälper en att placera ut objekt på en sida. Det är riktigt kul även om det är allt man ser när man sluter ögonen, haha. Man blir lite ärrad när man sitter och tittar på samma text flera timmar i rad, fem dagar i veckan. Gemena siffror, äkta kapitäler och styckemallar är numera vardagsmat och tycker det verkligen är så spännande, känns lite som att man lär sig ett nytt språk. Vi ser det varje dag men hur många är det som faktiskt ser hur en bok är uppbyggd eller varför vissa texter ser ut som de gör? De allra flesta känner dock av när någonting inte riktigt är som det ska med en text även om de inte kan sätta fingret på det. Lär man sig det "typografiska språket" kan man dock börja se de där små misstagen som kan påverka hela helhetsintrycket/satsytan. Att marginalerna kanske är för små eller att radavståndet är lite för stort för att ögat lätt ska kunna hitta till nästa rad (brödtexten här på min blogg bryter till exempel mot en typografisk regel så ska se om jag kan åtgärda det någon dag haha).
 
 
 
 
Några provutskrifter där jag har tagit sidor/delar av sidor från min "bok" och tryckt ihop dom huller om buller på ett A3 för att kolla hur saker och ting ser ut i print och vad man eventuellt bör ändra. Ibland får man fylla massa textrutor med nonsenstext bara för att exempelvis kolla vilket typsnitt man vill ha samt hur det beter sig. Hur ser siffrorna hur? Finns det ens gemena siffror?
 
 



Stallet

 
 
 
Snapshots från en kväll i stallet
 
 
 



Autumn light

 
 
De vackra höstfärgerna börjar träda fram men istället för att vara ute och fånga det på bild sitter jag inne med världens förkylning. Utöver det är insparken avslutad och vi har fått vår första riktiga uppgift i Typografi och designmetodik som mer eller mindre går ut på att göra en mindre typografisk bok. En lärare beskrev det som "tanken är väl att kasta ut er i vattnet och se om ni simmar", tyckte det var lite kul för det är spot on haha. Det är en spännande uppgift som jag tror kommer vara väldigt lärorik och sätta en bra grund men det känns alltid lite stressigt innan man ens har kommit på någon idé. Hade tänkt börja slipa mina skisser nu till helgen men man ska aldrig underskatta hur en förkylning kan få det att kännas som att hjärnan är insvept i vadd, det är precis på gränsen att man orkar tänka ungefär. Imorgon hoppas jag att det har släppt och då kommer jag att försöka grotta ner mig totalt i att försöka komma fram till en bra lösning.
 
Min taktik är att inte göra det svårare än det är. Perfektionisten i mig vill få det att kännas som att detta är det viktigaste jag gör i hela mitt liv, nu vill jag försöka backa ett steg från det och stället bara fokusera på att göra ett bra och godkänt arbete, varken mer eller mindre. Simpelt är bra. Ingen anledning att börja simma fjärilsim när allt man behöver göra är att flyta, (det kan man göra om man får tid över) haha. Du är här för att lära så sätt dig ner i stolen igen tack.
 
 



Tankar efter första veckan på universitetet

 
 
 
 Hittills har vi bara gått halvdagar men det känns ändå som att man börjar få en känsla för hur det kommer att vara. Dagarna kantas av en hel del förvirring men också av en hel del förväntan, allt är precis som det ska vara med andra ord. Just nu har vi inlett första kursen "Typografi och designmetodik" där vi gör några inledande övningar i InDesign som går ut på att bygga ihop olika artiklar för att lära känna programmet. Även om jag är bekant med InDesign sen tidigare är det fortfarande riktigt klurigt, på gymnasiet fanns det inget speciellt sätt att jobba utan där improviserade man mest när man ville nå ett speciellt resultat, gick det så gick det liksom. Nu handlar det om att vi ska arbeta professionellt och effektivt med speciella tekniker som egentligen underlättar hela processen (även om det inte alltid känns så haha). Det är alltid frustrerande innan man har lärt känna ett program men över tid kommer det att ge med sig. Under det här läsåret kommer vi bland annat läsa kurser som digital bildhantering, magasinsformgivning, illustration och webbdesign, väldigt spännande!
 
Klassen känns störtskön, tror jag är den enda som kommer direkt från gymnasiet men är man i den här åldern jämnar det ut sig så det är bara kul, skulle till och med säga att det skapar en bättre dynamik än när alla är i samma ålder. Lokalerna är också riktigt bra. Just nu renoveras det för fullt och när det är klart kommer vi få ett eget "designhus" på campus som vi kommer dela med de som läser industridesign. 
 
Ser verkligen fram emot att få plugga grafisk design och kommunikation i tre år. Allt handlar ju i princip om visuell kommunikation och jag tror det är något jag verkligen kommer få nytta av även i fotografin. Det är en helt annan känsla än att plugga på gymnasiet, nu har man ett tydligare mål och all kunskap känns viktig och framför allt så känns den relevant, att man är omgiven av personer som också har samma ambitioner gör också sitt till.
 
 
 
 
För någon vecka sen tog jag en promenad till ett elljusspår där jag har sprungit många rundor under idrottslektionerna på lågstadiet. Det är alltid en märklig känsla att gå där nu när man har vuxit upp, det är som att en del av en fortfarande finns kvar där i spåret, så många minnen som återupplivas. Även om det egentligen är bra minnen så tycker jag inte om att gå där. Intalar mig själv att nästa gång kommer det kännas annorlunda men det gör det aldrig. Det känns fortfarande som att det där elljusspåret tillhör en annan värld, en annan dimension. Lågstadiet var en speciell tid men det är inte något som jag har insett förrän nu. Det är underligt hur allting har förändrats för mig men där är det som att tiden står still. Ibland när jag är på väg till skolan ser jag fortfarande mina gamla lärare, samma aktiviteter. Fullkomligt logiskt, men märkligt för mig. Alla små detaljer som man minns. Det känns som att jag återkommer till dom här tankarna varje gång jag står inför en större förändring, när ena foten är i det okända blir jag överdrivet sentimental och söker efter något som är bekant, bara för en stund. 
 
Det är en värld man kan gå vilse i om man utforskar den för länge. Det är som att någonting vart kvar där, som att jag fortfarande står där ute på skolgården, gömd bakom en vägg, väntandes på att få rusa fram till trädet och ropa "dunk". Det känns som något separat, fast ändå inte. Det är helt klart märkligt att växa upp.
 
 
~ The best is yet to come. ~
 
 



Misty day in august

 
 
 
~ Bilder från en dimmig dag någon gång i augusti ~
 
 
 
 



Guldskog

 
 
 
 ~ En kväll i skogen ~
 
 
 
 



Hästar

 
 
 
Snart börjar jag på universitetet och det kommer onekligen bli en helt ny vardag för mig. En liten del av mig är orolig för hur jag ska få allting att flyta på, hur jag ska balansera alltsammans. En annan del av mig ser fram emot att få börja pussla ihop bitarna och skapa nya vanor. Hela den här sommaren har känts lite som att sitta på en skenande häst, ingen kontroll. Det är bara att försöka ta det lugnt och hoppas på det bästa, ungefär. Kanske inte så dramatiskt men det har varit en hel del ovisshet och det kan vara lite stressigt när man föredrar att ligga steget före. Att få börja planera och strukturera upp vardagen är lite som att återta kontrollen igen samtidigt som jag tror att det kommer vara nyttigt för mig att få bygga upp något nytt, en chans att slopa gamla vanor som egentligen inte ger en någonting. Ska försöka skriva en lista och dela den här om jag kommer på något vettigt haha.
 
Att plugga på universitetet kommer vara annorlunda från gymnasiet, men jag tror det kommer passa mig bra. Det kommer som sagt krävas ett nytt upplägg på vardagen om jag ska lyckas balansera allt. Det är dags för mig att börja reflektera över vad som är viktigt och vad jag vill lämna plats åt i min vardag. Helt ärligt så är jag lite orolig för hur det ska bli med Tösen. Det här funderade jag på redan förra året och då bestämde jag mig för att bara rida henne tre dagar i veckan istället för fem. Det är egentligen inget jag vill ge upp men samtidigt vet jag att jag inte kan ha hur många bollar i luften som helst samt att det är den kreativa sidan av mig som jag måste låta gå före, just på grund av att det är där jag ser min framtid och det är där jag känner mig hemma. Stallet har också blivit som ett hem för mig men som jag skrev förra året, hästar tar rid, med rätta, och frågan är ju om jag kommer ha den tiden? Jag får helt enkelt vänta och se, kanske kommer det lösa sig riktigt bra när jag väl hittar rytmen men ibland får man bara vara ärlig med sig själv och vara förberedd. 
 
 
 
 
 



Adventures lately

 
 
~ Merlo ~
 
 
 
 
Josefins katt, lite slumpmässig bild kanske men den är tagen
strax innan  jag fotade Josefin på det här stället...
 
 
 
 ~ Hometown ~
 
Ett ställe som jag har bott nära i hela mitt liv utan att veta om att det finns en fantastiskt vacker
lövskog alldeles i närheten (?!).
 
 
 
 
~ Storskogen ~
 



Norra berget

 
 
 ~ Bilder från en utflykt i Juli ~
 
 
Stigen upp till berget.
 
Träffade några söta grisar.
 
En uppstoppad fjording.
 
Fina getter.
 
Brända mandlar.
 
Slingrande stigar.
 
Fårhagen.
 
 
 



Fern

 
 
 
 Den fotogeniska växten.
 
 
 
 



Evening light

 
 
 
För någon vecka sen frågade vår granne om vi kunde sköta om (köra ut höbalar och fylla på vatten)/hålla koll på djuren medan de var bortresta i några dagar. En av dagarna vallade jag och pappa en halvt vilsekommen kalv och senare på kvällen hälsade jag på korna i lösdriftshallen. Kor är verkligen fantastiska djur, som förvuxna hundar ungefär. Oerhört nyfikna men otroligt vänliga, även om dom inte är rädda att försvara sina små om det skulle behövas. Kände mig som ett barn på nytt när jag satt skrattandes i höet med ett gäng nyfikna mular som försiktigt nosade på min utsträckta hand. 
 
 
 
 



Small adventures

 
 
 
Ibland behöver jag påminna mig själv om att det inte finns något korrekt sätt att spendera en dag. Jag såg en film för några dagar sen, The Little Prince, där huvudkaraktären hade en planering för exakt vad som skulle göras under dygnets alla 24 timmar. 
 
Även om jag inte har en tavla där allt står inplanerat känns det som om jag har det. De förväntningar jag har på sommaren är alldeles för höga och resulterar ofta i att jag ständigt försöker vara produktiv i ett försök att ta tillvara på...ja, vadå egentligen? Det kanske inte låter som något dåligt men det blir det när det man jagar vänder sig om och biter en. Det känns som jag slösar tid när jag inte är produktiv och när jag väl är det så är det som att jag har en tickande klocka i huvudet, "Jag måste hinna med mer". Jag har funnit det väldigt svårt att bara koppla av och fokusera, jag tänker ständigt på annat. Är jag i stallet tänker jag på vad jag ska göra när jag kommer hem och när jag är hemma tänker jag på vad jag ska göra dagen därpå, det skapar ett slags frånvarande tillstånd tillslut och även om man i stunden känner sig produktiv (det heliga ordet) så kommer man känna sig allt annat än nöjd när man blickar tillbaka för man vet att man inte tog tillvara på situationen till fullo. Det är tröttsamt att ständigt försöka kalkylera ungefär hur lång tid något kommer ta så man därefter kan försöka räkna ut vad som rimligtvis skulle kunna göras efter det. Varför inte bara låta saker ta tid? Av naturen mår jag bra när jag är produktiv, men speciellt under sommaren när jag känner att jag måste ta tillvara på varje minut blir det någon slags monsterversion av det hela som får motsatt effekt. 
 
Det är dags att sluta jaga falsk produktivitet och istället fokusera på det man gör, ta det som det kommer. Vare sig det är att utforska en nästan uttorkad bäck efter att man har varit i stallet eller att bara sitta och äta frukt ute på bron i solskenet.