Några åldrade bilder & att hitta sin stil

 
 
Bild från ett gammalt familjealbum. Älskar.
 
 
De senaste månaderna har känts transformativa. Har alltid haft en vilja att ständigt bli bättre och att utvecklas, även om jag ser det som något positivt leder det ofta till att jag blir otålig och rastlös. Jag ser vart jag vill vara men när jag inte är där tycker jag att allt annat än mitt mål inte är bra nog, att det jag gör inte är tillräckligt. Det är något jag vet jag måste ändra på för det är en inställning som inte hör hemma hos en kreativ person, vad för kreativt område man än sysslar med. Om man skapar måste man vara beredd på att vara lite "dålig" ibland, det tar ett tag att hitta rätt och balansera allt. Det är en process och även om jag tror det är bra att kunna vara lite kritisk till det man gör och analysera vad man kan göra bättre gäller det också att man är just det, konstruktiv. Det blir lätt en destruktiv process där fokuset ligger på att hitta fel istället för att kolla på det man gjort och plocka ut delar/principer som man skulle kunna applicera på framtida arbeten. 
 
Det som har lyckas skifta min inställning en aning är att se det jag gör nu som träning, så jag är beredd när jag är i det läge jag vill vara. Tror det är lätt att tänka att "om bara förutsättningarna hade varit annorlunda då hade jag...". Nej, det handlar om vad man lyckas med när man inte har dom förutsättningarna, det är vad som kommer forma dig som kreatör.
 
 
 
 
 
 
Det jag dock hade tänkt komma till innan det vart något slags motivationstal var att jag har funderat mycket på min stil inom fotografi. Hur jag fotar, vad jag fotar och hur jag arbetar med det jag fotar. Det finns mycket jag tycker om och jag ändrar åsikt från dag till dag känns det som. Det kommer ta tid och tänker låta det göra det, det får växa fram. Något som dock alltid ger mig inspiration är riktigt gamla bilder. Det är en oförklarlig närvaro över dom, alltid så mycket att berätta. Inte bara bilden utan hela fotografiet i sig. I skolan fick vi hålla på att "reparera" gamla bilder i en kurs men hela tiden satt jag mest och skrek lite inombords när jag klonade bort repor och fixade kontrasten. Trots fascinationen för analoga bilder gillar jag att fota med dagens kameror, tror jag gillar utmaningen att applicera gammal stil med ny teknik. Inte för att jag har gjort det alltför mycket ännu men tänker använda det som en riktlinje för vad jag gillar och vad jag vill göra.
 
 
 
 
 
 
Inom grafisk design talar man ibland om "Gesamtkunstwerk" eller "Total work of art". Ett ganska brett begrepp som myntades av Richard Wagner och som lite enkelt skulle kunna förklaras i att få flera olika konstformer att bli enhetliga och "stötta varandra". Det används mycket inom arkitekturen men tycker det går att applicera på livet/identitet också. Att bli enhetlig och leva så enhetligt liv som möjligt, inte för att låsa sig eller så utan skulle mer säga att det handlar om att göra saker och ting mindre "uppställda". Jag vill inte behöva fixa i ordning mitt rum till exempel för att försöka skapa en känsla, den känslan ska redan vara där. Ibland sparar jag kläder och smycken som får mig att känna mig som en viktoriansk hertiginna till en fotografering men vad är det som säger att jag inte kan gå runt i dom annars också om det får en att känna sig som hemma och, som en följd av det, generera mer inspiration?
 
 
Lite luddiga söndagstankar sådär.
 
 
 
 
 



Livet osv.

 
 
 
Känns märkligt att skriva här igen, men på ett bra sätt, lite som att komma hem. Hoppas allt är bra med er. Vet inte om någon fortfarande läser men jag kör på, haha. Det finns många anledningar till varför jag tog en paus, skolan tog upp mycket tid och sen bestämde jag mig för att "satsa" på instagram, håller fortfarande på att bygga och experimentera på den plattformen men jag tycker det är kul. Har tänkt väldigt mycket – som vanligt – men instagram har varit ett bra ställe att vara en aning "anonym" på. Har behövt utvecklas för min egen skull, alltså att släppa det här med att "jag måste skapa för att ha något att publicera". Istället har jag bara kunnat fokusera på att försöka hitta min stil, något jag fortfarande experimenterar med. Känns till viss del som att jag har hittat den men samtidigt kan den bli så mycket mer, gäller bara att fortsätta prova och testa sig fram. Det har verkligen varit två steg fram och ett tillbaka. Ibland har det känts som att jag har kommit en bit på vägen och ibland har det känts som att jag är på ruta ett igen. Frustrerande. Så kommer det förmodligen alltid att vara dock, är ju trots allt ett tecken på att man utvecklas/har viljan att utvecklas samt att man hela tiden höjer sin standard, millimeter för millimeter.
 
Har också släppt mycket det här med statistik och siffror. Det är klart det är kul med kommentarer och följare på instagram, är tacksam för allt, låter nästan vrickat men det har äntligen klickat för mig. Det jag tänker på i stället är att hitta mitt uttryck och det är vad som driver mig. Att marknadsföra sig själv är en skicklighet man måste lära sig men det får kanske bli utmaningen för nästa år, nu handlar det mest om att experimentera, fokuset ligger på att söka inombords istället för att nå ut just nu. Allt går i perioder, tror att man stundvis behöver lägga lite mer tid och fokus på vissa områden i sitt liv, välgjorda delar bygger en stark helhet.
 
Tänker försöka komma igång på den här plattformen igen, instagram är kul men att publicera här har andra fördelar som inte är att förkasta, till exempel bättre bildkvalite. Tycker också det är lättare att vara mer personlig på en blogg, lite större frihet. Förra året fokuserade jag mycket på bloggen, det här året har det blivit mycket fokus på att bygga mitt flöde på instagram ( fortfarande under konstruktion). Nästa steg blir att försöka gifta ihop dom på ett sätt som känns naturligt för mig. Vet inte riktigt hur jag vill ha det än, det är lite pyssligt men det gillar jag. Allting  tycks  alltid vara under konstruktion med mig "inte riktigt än" har väl blivit lite av mitt motto haha, men det kanske är vad det här året handlar om för min del.