Tankar efter första veckan på universitetet

 
 
 
 Hittills har vi bara gått halvdagar men det känns ändå som att man börjar få en känsla för hur det kommer att vara. Dagarna kantas av en hel del förvirring men också av en hel del förväntan, allt är precis som det ska vara med andra ord. Just nu har vi inlett första kursen "Typografi och designmetodik" där vi gör några inledande övningar i InDesign som går ut på att bygga ihop olika artiklar för att lära känna programmet. Även om jag är bekant med InDesign sen tidigare är det fortfarande riktigt klurigt, på gymnasiet fanns det inget speciellt sätt att jobba utan där improviserade man mest när man ville nå ett speciellt resultat, gick det så gick det liksom. Nu handlar det om att vi ska arbeta professionellt och effektivt med speciella tekniker som egentligen underlättar hela processen (även om det inte alltid känns så haha). Det är alltid frustrerande innan man har lärt känna ett program men över tid kommer det att ge med sig. Under det här läsåret kommer vi bland annat läsa kurser som digital bildhantering, magasinsformgivning, illustration och webbdesign, väldigt spännande!
 
Klassen känns störtskön, tror jag är den enda som kommer direkt från gymnasiet men är man i den här åldern jämnar det ut sig så det är bara kul, skulle till och med säga att det skapar en bättre dynamik än när alla är i samma ålder. Lokalerna är också riktigt bra. Just nu renoveras det för fullt och när det är klart kommer vi få ett eget "designhus" på campus som vi kommer dela med de som läser industridesign. 
 
Ser verkligen fram emot att få plugga grafisk design och kommunikation i tre år. Allt handlar ju i princip om visuell kommunikation och jag tror det är något jag verkligen kommer få nytta av även i fotografin. Det är en helt annan känsla än att plugga på gymnasiet, nu har man ett tydligare mål och all kunskap känns viktig och framför allt så känns den relevant, att man är omgiven av personer som också har samma ambitioner gör också sitt till.
 
 
 
 
För någon vecka sen tog jag en promenad till ett elljusspår där jag har sprungit många rundor under idrottslektionerna på lågstadiet. Det är alltid en märklig känsla att gå där nu när man har vuxit upp, det är som att en del av en fortfarande finns kvar där i spåret, så många minnen som återupplivas. Även om det egentligen är bra minnen så tycker jag inte om att gå där. Intalar mig själv att nästa gång kommer det kännas annorlunda men det gör det aldrig. Det känns fortfarande som att det där elljusspåret tillhör en annan värld, en annan dimension. Lågstadiet var en speciell tid men det är inte något som jag har insett förrän nu. Det är underligt hur allting har förändrats för mig men där är det som att tiden står still. Ibland när jag är på väg till skolan ser jag fortfarande mina gamla lärare, samma aktiviteter. Fullkomligt logiskt, men märkligt för mig. Alla små detaljer som man minns. Det känns som att jag återkommer till dom här tankarna varje gång jag står inför en större förändring, när ena foten är i det okända blir jag överdrivet sentimental och söker efter något som är bekant, bara för en stund. 
 
Det är en värld man kan gå vilse i om man utforskar den för länge. Det är som att någonting vart kvar där, som att jag fortfarande står där ute på skolgården, gömd bakom en vägg, väntandes på att få rusa fram till trädet och ropa "dunk". Det känns som något separat, fast ändå inte. Det är helt klart märkligt att växa upp.
 
 
~ The best is yet to come. ~
 
 



alma

åh vad roligt! Ska bli så kul att följa dig under utbildningen, tycker det är så intressant med grafisk kommunikation :)

Svar: Tack vad kul att höra!:D Jag hoppas att jag kommer kunna göra några bra summeringar om det i framtiden!
Molly Wiström

2017-09-09 | 14:30:29
Hemsida: http://almabengtsson.se



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback