Från skogen & en värld av bokstäver

 
 
Tror jag aldrig har upplevt att en månad har gått så snabbt som den här har gjort. Minus förkylningen så har jag dock haft riktigt kul även om det känns som att jag bara har hunnit med en liten bråkdel av allt jag hade önskat den här månaden men så är det ibland, livet händer nu. På universitetet håller vi på att göra en "trycksak" om typografi. Tycker det är otroligt kul att jobba med något riktigt intensivt och sakta se hur något börjar ta form, hur idéer blir till verklighet.
 
Min värld består av bokstäver just nu. Bokstäver och linjerna i InDesign som hjälper en att placera ut objekt på en sida. Det är riktigt kul även om det är allt man ser när man sluter ögonen, haha. Man blir lite ärrad när man sitter och tittar på samma text flera timmar i rad, fem dagar i veckan. Gemena siffror, äkta kapitäler och styckemallar är numera vardagsmat och tycker det verkligen är så spännande, känns lite som att man lär sig ett nytt språk. Vi ser det varje dag men hur många är det som faktiskt ser hur en bok är uppbyggd eller varför vissa texter ser ut som de gör? De allra flesta känner dock av när någonting inte riktigt är som det ska med en text även om de inte kan sätta fingret på det. Lär man sig det "typografiska språket" kan man dock börja se de där små misstagen som kan påverka hela helhetsintrycket/satsytan. Att marginalerna kanske är för små eller att radavståndet är lite för stort för att ögat lätt ska kunna hitta till nästa rad (brödtexten här på min blogg bryter till exempel mot en typografisk regel så ska se om jag kan åtgärda det någon dag haha).
 
 
 
 
Några provutskrifter där jag har tagit sidor/delar av sidor från min "bok" och tryckt ihop dom huller om buller på ett A3 för att kolla hur saker och ting ser ut i print och vad man eventuellt bör ändra. Ibland får man fylla massa textrutor med nonsenstext bara för att exempelvis kolla vilket typsnitt man vill ha samt hur det beter sig. Hur ser siffrorna hur? Finns det ens gemena siffror?
 
 



Stallet

 
 
 
Snapshots från en kväll i stallet
 
 
 



Autumn light

 
 
De vackra höstfärgerna börjar träda fram men istället för att vara ute och fånga det på bild sitter jag inne med världens förkylning. Utöver det är insparken avslutad och vi har fått vår första riktiga uppgift i Typografi och designmetodik som mer eller mindre går ut på att göra en mindre typografisk bok. En lärare beskrev det som "tanken är väl att kasta ut er i vattnet och se om ni simmar", tyckte det var lite kul för det är spot on haha. Det är en spännande uppgift som jag tror kommer vara väldigt lärorik och sätta en bra grund men det känns alltid lite stressigt innan man ens har kommit på någon idé. Hade tänkt börja slipa mina skisser nu till helgen men man ska aldrig underskatta hur en förkylning kan få det att kännas som att hjärnan är insvept i vadd, det är precis på gränsen att man orkar tänka ungefär. Imorgon hoppas jag att det har släppt och då kommer jag att försöka grotta ner mig totalt i att försöka komma fram till en bra lösning.
 
Min taktik är att inte göra det svårare än det är. Perfektionisten i mig vill få det att kännas som att detta är det viktigaste jag gör i hela mitt liv, nu vill jag försöka backa ett steg från det och stället bara fokusera på att göra ett bra och godkänt arbete, varken mer eller mindre. Simpelt är bra. Ingen anledning att börja simma fjärilsim när allt man behöver göra är att flyta, (det kan man göra om man får tid över) haha. Du är här för att lära så sätt dig ner i stolen igen tack.
 
 



From above ~ A collection of feathers

 
 
 
Häromdan när jag var i stallet passade jag på att gå på en kort promenad till de närliggande fälten som badade i kvällsljus. Väl ute på stubbåkern hittade jag mängder av fjädrar från tranor och skogsduvor(tror det är skogsduva i allla fall). Kunde inte låta bli att plocka med mig några hem, tycker de är så vackra.
 
Annars så har jag funderat lite på det här med bildskapandet och vilket arbetssätt jag vill ha i fortsättningen. Under en lång tid känns det som att jag har skrivit om att dra ner lite på tempot och istället fokusera 100% på kvalitén. Att ta sin tid så man verkligen blir nöjd, se bilderna som individuella tavlor. Det är något jag har tänkt på väldigt länge men jag har aldrig riktigt känt det, tills nu. Det känns bra.
 
 
 
 



Tankar efter första veckan på universitetet

 
 
 
 Hittills har vi bara gått halvdagar men det känns ändå som att man börjar få en känsla för hur det kommer att vara. Dagarna kantas av en hel del förvirring men också av en hel del förväntan, allt är precis som det ska vara med andra ord. Just nu har vi inlett första kursen "Typografi och designmetodik" där vi gör några inledande övningar i InDesign som går ut på att bygga ihop olika artiklar för att lära känna programmet. Även om jag är bekant med InDesign sen tidigare är det fortfarande riktigt klurigt, på gymnasiet fanns det inget speciellt sätt att jobba utan där improviserade man mest när man ville nå ett speciellt resultat, gick det så gick det liksom. Nu handlar det om att vi ska arbeta professionellt och effektivt med speciella tekniker som egentligen underlättar hela processen (även om det inte alltid känns så haha). Det är alltid frustrerande innan man har lärt känna ett program men över tid kommer det att ge med sig. Under det här läsåret kommer vi bland annat läsa kurser som digital bildhantering, magasinsformgivning, illustration och webbdesign, väldigt spännande!
 
Klassen känns störtskön, tror jag är den enda som kommer direkt från gymnasiet men är man i den här åldern jämnar det ut sig så det är bara kul, skulle till och med säga att det skapar en bättre dynamik än när alla är i samma ålder. Lokalerna är också riktigt bra. Just nu renoveras det för fullt och när det är klart kommer vi få ett eget "designhus" på campus som vi kommer dela med de som läser industridesign. 
 
Ser verkligen fram emot att få plugga grafisk design och kommunikation i tre år. Allt handlar ju i princip om visuell kommunikation och jag tror det är något jag verkligen kommer få nytta av även i fotografin. Det är en helt annan känsla än att plugga på gymnasiet, nu har man ett tydligare mål och all kunskap känns viktig och framför allt så känns den relevant, att man är omgiven av personer som också har samma ambitioner gör också sitt till.
 
 
 
 
För någon vecka sen tog jag en promenad till ett elljusspår där jag har sprungit många rundor under idrottslektionerna på lågstadiet. Det är alltid en märklig känsla att gå där nu när man har vuxit upp, det är som att en del av en fortfarande finns kvar där i spåret, så många minnen som återupplivas. Även om det egentligen är bra minnen så tycker jag inte om att gå där. Intalar mig själv att nästa gång kommer det kännas annorlunda men det gör det aldrig. Det känns fortfarande som att det där elljusspåret tillhör en annan värld, en annan dimension. Lågstadiet var en speciell tid men det är inte något som jag har insett förrän nu. Det är underligt hur allting har förändrats för mig men där är det som att tiden står still. Ibland när jag är på väg till skolan ser jag fortfarande mina gamla lärare, samma aktiviteter. Fullkomligt logiskt, men märkligt för mig. Alla små detaljer som man minns. Det känns som att jag återkommer till dom här tankarna varje gång jag står inför en större förändring, när ena foten är i det okända blir jag överdrivet sentimental och söker efter något som är bekant, bara för en stund. 
 
Det är en värld man kan gå vilse i om man utforskar den för länge. Det är som att någonting vart kvar där, som att jag fortfarande står där ute på skolgården, gömd bakom en vägg, väntandes på att få rusa fram till trädet och ropa "dunk". Det känns som något separat, fast ändå inte. Det är helt klart märkligt att växa upp.
 
 
~ The best is yet to come. ~
 
 



Ett åldrat fotoalbum

 
 
 
 
För ett tag sen när jag rotade runt i ett gammalt skåp hittade jag ett förmodligen ett ännu äldre fotoalbum. Flera av bilderna är daterade till tidigt 1900-tal och jag tycker det är riktigt häftigt, dels för att detta är min släkt och dels för att jag tycker bilderna i sig är så otroligt vackra. Om jag någon gång skulle bli studiofotograf är den den här stilen jag skulle vilja efterlikna, får så mycket inspiration av dessa bilder! 
 
 
 
 



Augusti ~ Månadssummering 2017

 
 
Augusti...Den eviga väntan på vad som komma skall. Att börja på universitetet har definitivt varit den stora grejen den här månaden och även om terminen egentligen inte börjar förrän den fjärde september så har jag varit några rundor i stan för att gå på diverse introduktioner och aktiviteter, träffat klassen osv, känns bra! Mer om det i ett annat inlägg. Utöver det har jag faktiskt inte fotat speciellt mycket under den här månaden, fotade desto mer under juli så därför är det många blogginlägg den här månaden som har varit tidsinställda. Det blev som en semester i semestern för mig haha, men jag tror det kan vara nyttigt att koppla av den där "ta-med-sig-kameran-överallt-instinkten" ett litet tag. Istället har jag sprungit en runda på lite över en mil var tredje dag ungefär och det är något som jag verkligen har tyckt om under den här månaden. 
 
 
 
 
Har även fotat min fina vän Josefin och hennes pojkvän Thimmy bilderna fotade jag dagen innan de flyttade till Uppsala då Josefin ska plugga till veterinär. Lite vemodigt att hon flyttar men samtidigt är jag så glad (och stolt) för hennes skull. Någon gång i oktober(?) planerar jag och Moa att hälsa på och det ska bli spännande att få utforska Uppsala med dom!
 
 
 
Bilder från en utflykt till döda
fallet i början av månaden.
 
 
 
Det här har jag tyckt om under månaden:
 
Paiges inlägg: I'm not special, and that's okay | Det här inlägget talade verkligen till mig. Ett vackert, brutalt och laddat inlägg som fick mina ögon att tåras. 
 
 
➢ Tahini | Så jag har upptäckt tahini, eller "sesampasta" som man också kan kalla det. Provade det faktiskt en gång för länge sen men då visste jag egentligen inte hur jag skulle använda det så det vart ett platt fall. Nu har jag dock börjat blanda upp det med havremjölk för att göra såser och även använda i matlagningen för att göra det lite krämigare, gillar't!
 
➢ Bastille covers | Känns alltid som att man upplever känslor man inte visste fanns när man lyssnar på Bastille tycker jag. No angels, Dreams, Adagio for Strings, Requiem for blue jeans, Locked out of heaven och Died in your arms är ju bara några av deras grymma covers.
 
 
 
 
 Om du har missat tidigare månadssummeringar kan du kolla in dom här.
Glöm heller inte att följa mig på instagram @mollywistrom.