På Hälsinglands vägar ~ Roadtrip

 
 
I söndags korsade jag, Josefin och Thimmy gränsen till Hälsingland och begav oss ut på en roadtrip där vi lät loppisskyltarna avgöra riktningen. Hälsingland är ett otroligt vackert landskap och helt perfekt att åka på roadtrip i, sjöar, skogar, fält och välskötta samhällen om vartannat. Även om jag inte hittade något att ta med mig hem från någon loppis så är det lite det som är tjusningen, man vet aldrig vad man kan hitta. Ibland hittar man ingenting men då och då händer det att man snubblar på något som man halvt omedvetet har sökt och lyckan är total. 
 
 
 
 
I bilen pratade vi lite om att "det är när man tror att man har kommit fel, som man har kommit rätt". Med kartboken i knäet körde vi in på en grusväg som bjöd oss på snäva kurvor och dålig sikt. Kilometer efter kilometer följde vi vägen utan att se tillstymmelse till bebyggelse, men vips övergick gruset till asfalt och granarna till lövträd. En kurva senare kom vi ut i en liten mysig by som bara visade sig vara början på en riktigt fin sträcka...
 
 
 
 
Sjöar, betesmarker, och loppisskyltar som ledde oss till gårdar med lador fulla med prylar till salu.
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi klappade även några kor, en oerhört viktig del av resan.
 
 
 
 
När vi väl började vända hemåt blev vi jagade av ett regnoväder samtidigt som vi körde rakt in i ett åskoväder. De
dramatiska molnen som tornade upp sig på himlen gav slitna hus ett vemodigt, men vackert, intryck. 
 
 
 
 
Med regnet smattrandes på biltaket stannade vi intill en tjärn för att äta kladdkaka,
ett bra avslut på en härlig resa.
 
 



Åstjärnarna

 
 
 
Det var för knappt ett år sen som jag upptäckte den här platsen, första gången jag besökte Åstjärnarna var det relativt soligt men när vi (jag och mamma) svängde in på den lilla grusvägen slog vädret succsesivt om och världens dimma rullade in, som att träda in i en sagovärld (bilder från den dagen kan ni hitta här)Ingen dimma den här gången men fortfarande väldigt vackert, det häftiga med den här platsen är att det gick en väg här som användes flitigt under medeltiden och jag kan inte låta bli att önska att jag kunde färdas bakåt i tiden bara för att se vilka dessa människor var. Någon dag när vädret är rätt vill jag försöka ta mig tillbaka hit, dimma och skogstjärnar är en oslagbar kombination som jag aldrig kommer kunna se mig mätt på.
 
 
 
 



Vandring längst med Ljungan

 
 
 
 För lite drygt en vecka sen när dagen inleddes med tunga moln och grönskan ännu inte riktigt hade tagit fart snörade jag på mig mina uråldriga träningsskor som vittnar om alla äventyr de har varit med på. De är slitstarka, något som behövs om man ska vandra längst med Ljungans steniga stränder där stigen ibland leder en under träd och över stenar. Just den här dagen hade jag hela strandremsan för mig själv, med en dånande älv på min ena sida och en brant, skogsbeklädd, sluttning på min andra. 
 
 
 
 
De smala remsorna av sand är korta och avslutas ofta med en krök och ett gäng stenbumlingar som måste passeras innan man kan ta sig vidare till nästa strandremsa, nästa nivå. Ingen plats är den andra lik, vissa är täckta av stenar medan andra är inramade av lågt hängande träd som ger en känslan av att man går under ett tak. Dånet från älvens kollision med stenarna som är fastkilade i botten avtar och ersätts av ett avlägset brus, en slags bakgrundsmusik som påminner en om de krafter som finns under vattenytan. Den starka strömmen bildar linjer på ytan och det ser ut som att älven dansar fram. Harmoniskt och våldsamt på samma gång.
 
 
 
 
På den stentäckta stranden går det att hitta tilltygade åror och avbrutna stammar från träd som kan ha färdats en lång väg. Bland dom ligger det även mindre pinnar och nakna grenar som bävrarna har låtit gå. Pinnarna som ligger kors och tvärs bildar små konstverk, ett konstverk med kontraster, texturer och former som leder blicken vidare till nästa del av tavlan. 
 
 
 
 
 
 
 
 



Shaped by waves

 
 
 
 



Feathers & Driftwood

 
 
 
Bilder från när jag var ute vid kusten och samlade drivved tillsammans med mamma. Att samla drivved är något som jag kopplar till min barndom, lukten av tång och saltvatten gör mig alltid lite nostalgisk även om mitt rätta element är skogen, men det ena utesluter inte det andra som man brukar säga. Trots det har jag känt en dragning till havet på sistone och jag vet inte riktigt varför. Kanske är det helt enkelt för att det är så spännande att gå längst med kustremsan och klipporna, en slags skattjakt där guldet består av stenar slipade av vågorna, fjädrar och träbitar som har flutit i land. 
 
 
 
 



Murky woods

 
 
 
Äntligen har jag börjat komma igång med att fota porträtt i naturen igen, har alltid gillat kombinationen av människa och natur vilket kanske är anledningen till varför jag inte tycker det är speciellt kul att fota i studion, något som vi har fått göra mycket i skolan på sistone. Även om det är kul att bredda sina kunskaper har jag insett att jag själv föredrar spontaniteten med att gå ut, hitta en intressant plats att placera en modell framför och arbeta med naturligt ljus. Vissa som fotograferar tycker inte om att redigera och jag tillhör dom som inte tycker om att släpa runt på en massa utrustning helt enkelt. Visst kan man planera lite men samtidigt är det kul att fånga ögonblick, bilder som kanske har en del tekniska brister men som istället har en historia att berätta.
 
 
 
 
 
Eurovision song contest gick av stapeln igår (om man på något sätt hade missat det) och Portugal var helt klart en värdig vinnare, ett otroligt charmigt uppträdande på alla sätt och vis. Om jag ska vara ärlig så tog jag mig aldrig tid att verkligen lyssna på Portugals bidrag, första gången jag lyssnade på hela var faktiskt i semifinalen och det var då jag insåg att jag hade gjort begått ett stort misstag haha. Många av de som jag hade som förhandsfavoriter föll när jag såg framträdandet och hörde dom live, som det brukar vara, men några få vart nästan bara bättre. Min absoluta favorit som höll hela vägen var Bulgariens bidrag Beautiful mess med Kristian Kostov, vilken röst och vilket framträdande, så vackert!
 
 
 
 



Naturens konstverk

 
 
 
Det finns ingen designer som lägger ner så mycket tid på detaljer som naturen själv. Varje kvadratmillimeter bygger på en formel lika gammal som universum själv. Det finns mycket man kan lära sig av naturen bara väljer att se, den största lärdomen är dock kanske detaljerna. I naturen finns det ingen rangordning, här är en frökapsel värd lika mycket tid och energi som ett träd. Vi människor dras till detaljer och hantverk men trots det är det som att vi tror att vi är dom enda som kan skapa dom, vi är bara nybörjare. Klumpiga händer som redan är fulla med detaljer som vi bara kan drömma om att efterlikna. Imperfektionerna vi bär är våra märken, vår identitet. Jakten på perfektion är som ett barns trotsighet mot sina föräldrar, ett sätt att finna självständighet. Det vi dock finner till slut är imperfektion, en perfekt sanning. 
 
 
 
 
 
 
 
 



Rök & Eld

 
 
 
Öppen dagbok
Mitt liv är en krigszon. På något sätt hamnade jag emellan och kan inte göra annat än att invänta förstörelse. Den vita flaggan håller mig utanför kriget men det hindrar inte området jag så varsamt byggt upp under 18 år att hänsynslöst trampas över. Gräs förvandlas till lera och kriget drar fram likt eld i torrt gräs. Det är sorgligt att se hur världen man långsamt byggt upp gradvis faller samman, precis i den stund när man inbillade sig att saker och ting gick som planerat. Det jag inte hade i åtanke var kriget som till en början endast höll sig i fjärran men som sakta spred sig och satte horisonten i brand, min horisont. Jag hade inte i åtanke att våra liv ofta är beroende av andra människor, det kungadöme vi bygger upp som små är ofta också byggt av våra föräldrar. Det är inte vårt men på något sätt intalar vi oss att det är det, tills den dag när marken ger vika under fötterna och vi inser att den här grunden är för ostabil att bygga vidare på. Det svåraste blir att lämna det kungadöme man förknippar så mycket med, alla minnen och alla känslor man har upplevt där. Någonstans inom en vet man att det är dags att gå vidare även om allt man vill göra är att sjunka ihop i askan i hopp om att återuppleva något som har slukats av flammorna. Händerna är sotiga men hur djupt man än gräver kommer inget att växa ur askan, den tiden är förbi. 
 
Det kommer en tid när man måste hitta ett nytt område, en plats som ingen annan har makt över, förutom en själv. En plats med en stabil grund som endast en själv har tillåtelse att förstöra och riva upp. Jag ska bygga ett vildvuxet drottningdöme som ekar av fågelsång. En plats där jag inte behöver gå omkring i en tung rustning för att skydda mig från faror som är bortom min kontroll. I mitt drottningdöme är det jag som har kontroll, ingen annan. Det kommer vara en plats där jag kan släppa den oro som har följt med mig sen barnsben, den har inte tillåtelse att följa med mig längre. 
 
Det är då men nu är nu, jag är tillbaka i askan, sittandes i förstörelsens spår och jag försöker bli okej med att inte vara okej. Jag är omgiven av smärta, en smärta som inte jag har skapat men som jag fortfarande känner som om det vore min egen, brännande. Ett regn börjar falla och döljer det som redan faller ner för mina kinder. Röken stiger som om för att dölja allt som har gått förlorat. Jag kan inte längre se men jag vet att det inte längre finns något för mig att hämta i det här öde landskapet annat än smärta och sorg. Gå.
 
 
 
 
 
Egentligen ska man kanske inte skriva något offentligt när man är upprörd, ord kan bli förvrängda och man tänker inte klart, men jag tänker inte sticka under stolen med att den senaste veckan har varit tuff och jag har gått igenom känslor som sorg, besvikelse och vrede. Jag vill vara ärlig och dela med mig om både fram och motgångar. Jag vill vara ärlig mot mig själv och kanske kan det hjälpa någon att känna sig mindre ensam. Jag kommer gå vidare och jag kommer fortsätta att blogga men jag vägrar blogga vidare som om ingenting har hänt. Även om jag inte tänker låta veckans händelse att påverka mig något mer kändes det viktigt att flika in med att det finns dagar när man inte är okej.
 
 
 



Framed by trees

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



May Bucket List

 
 
Under Maj vill jag:
 
➢ Vara ute så mycket som möjligt
Maj är lite av min favoritmånad och jag vill verkligen ta tillvara på den genom att vara ute så mycket som möjligt. Naturen förändras nästan varje dag och har det väl börjat blir det grönt vansinnigt snabbt, vill inte missa en sekund. Sen är maj en perfekt månad för att gå på äventyr, lagom temperatur och inte så mycket mygg.
 
➢ Samla drivved
Tar med mig den här punkten från förra månadens bucket list.
 
➢ Äventyra längst med en lång skogsväg
Det finns en stig/väg en bit bort från stallet som jag är intresserad av att utforska till fots, jag har ridit där med Tösen två gånger tidigare men skulle vilja ta mig tid och utforska småstigar osv (+ ta med kameran såklart). Har också bara ridit där när det har varit höst så det skulle vara fint att gå den stigen på våren också, väldigt fin natur!
 
 
 
 
➢ Åka ut till havet och fota på en molnig dag
Ännu en punkt som jag tar med mig från förra månaden.
 
➢ Åka på roadtrip med några vänner
Ingeting är planerat ännu men jag och några till är sugna på att dra iväg på en roadtrip (ungefär som vi gjorde förra året vid den här tiden), men tanken nu är att vi ska stanna vid små loppisar som vi hittar längst med vägen. Jag hoppas verkligen detta blir av för tycker det låter hur kul som helst!
 
➢ Äventyra till Åstjärnarna
Vill åka ut till den här platsen igen nu när det är vår och vattendragen äntligen har tinat upp. En helt makalös plats verkligen.
 
 
 
 
➢ Införskaffa mer växter/naturinredning
Vill verkligen få in mer växter i rummet, det är ganska mycket skugga i mitt rum så det påverkar ju valet av växter samtidigt som det är en av anledningarna till varför jag vill ha mer. Det är någonting med växter som ger rummet en varmare känsla, tycker inte om när ett rum känns "kallt". Naturinredningen är inget jag tänker lägga ner pengar på utan det handlar mer om att använda kreativiteten och att hitta saker som ligger löst i naturen att inreda med.
 
➢ Bli klar med alla skolarbeten
Våra betyg sätts den 31 maj sen är vi klara med skolan och får gå på lov tills den 15 juni när vi tar studenten. Detta är altså sista riktiga "skolmånaden", tror jag inte riktigt har förstått det ännu. Hur som helst så är jag klar med det mesta vilket är väldigt skönt, dock har vi några mindre moment kvar så nu är det bara att ge järnet!
 
➢ Äventyra till en närliggande by
Finns en by som jag tycker om att cykla i, har dock inte gjort den sen förra sommaren så det är verkligen något jag ser fram emot. Vet egentligen inte varför jag tycker om det stället så mycket men första gången jag såg det sa jag till mig själv att "Här vill jag bo en dag", det kändes hemma men samtidigt nytt och spännande. 
 
 
 
 
➢ Springa + Yoga
Alltid. Har haft ont i halsen de senaste dagarna och har därmed inte sprungit på ett tag. Under tiden har jag dock skaffat nya träningsskor, då mina gamla gav upp efter fem år av flitigt användande, motivationen till att springa är med andra ord stor haha.
 
➢ Fota i naturen och med naturen
Knyter an till den första punken med att vara i naturen så mycket som möjligt, jag vill både fota mycket naturbilder samtidigt som jag vill fota mycket självporträtt i naturen. Nästa månadssummering ska bestå av 95%  grönska haha!
 
➢ Äventyra längst med älven/grusgropen
Igen, fast på en annan plats. Förra gången jag gick var det kallt + så var de små strandremsorna fortfarande täckta av is.