Maj ~ Månadssummering 2017

 
 
 Maj...För mig har den här månaden varit en berg och dalbana, jag har ständigt pendlat mellan att känna mig pigg och hoppfull till att bli extremt introvert och vilja ta avstånd från allt. Något som man får förvänta sig av livet men det har varit många kurvor på kort tid och när man väl står på fast mark igen är det som att all energi är borta från att man har suttit och spänt sig genom hela resan. Maj är en av mina favoritmånader men för mig känns det som att dagarna har flutit ihop och bildat någon slags massa som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med än. Det är bara mycket på tankarna nu med studenten, körkortet, framtiden och samtidigt ska man försöka forma sig själv. 
 
 
 
 
Om det är något jag har insett under maj så är det att jag har en lång väg kvar. I juni vill jag vara brutal, för det är vad som krävs om man ska riva ner de stenmurar som man har byggt upp genom åren. Jag har irriterat mig på människor som har ett ursäktande sätt, folk som inte verkar stå för något. Grunden till den irritationen tror jag beror på att jag har sett delar av mig själv som jag inte har velat konfrontera, irritationen är som ett bevis på relationen jag har/haft till mig själv. Mitt mål är att hitta balans, jag tycker och tänker mycket men det är så mycket lättare att rycka på axlarna än att faktiskt sätta sig i opposition till något man inte håller med om. Ta ingen skit, va djärv och se till att vattna växterna, (motto för juni) haha. 
 
 
 
 
Jag har gjort det lite till ett personligt mål att införskaffa åtminstone en ny växt i månaden. Under den här månaden har jag införskaffat 6 nya växter, det gör mig glad. Tre har jag adopterat från mormor, en stod halvt bortglömd hemma och två köpte jag på Plantagen när jag såg att de hade sänkt pris på vissa växter. Jag gillar verkligen att pyssla med växter, hitta rätt kruka och rätt placering. Jag sökte faktiskt sommarjobb på en lokal blomsterbutik men det verkar inte som att jag har fått det så jag får helt enkelt leka florist hemma istället haha. Inte för att jag egentligen kan så mycket men krukväxter är ju rätt självständiga och jag gillar att se dom växa, hur svårt ska det vara liksom?
 
 
 Det här har jag tyckt om under månaden:
 
Planet Earth //Dokumentären som alla pratar/pratade om. Vet faktiskt inte varför det har tagit mig så länge att faktiskt kolla på den för jag sögs in snabbare än jag hade kunnat säga ordet "dokumentär". Verkligen fängslande. 
 
➢ Eurovision song contest | Den där perioden i maj när det känns som att (nästan) hela Europa bara tänker på musik och show. Älskar det.
 
➢ "Paranormal storytime" på Youtube | Vet inte hur jag hittade dessa klipp på youtube men jag har verkligen gillat att lyssna på personer som pratar om sina upplevelser. Jag bryr mig inte ens om det dom säger är sant eller inte, tycker bara om att lyssna på folk med berättelser. Kyla Rebecca, Loey Lane och Harmony Nice är dom jag har lyssnat mest på och som jag tycker är suveräna på att berätta. Själv har jag aldrig varit med om något övernaturligt, tror jag, men jag är definitivt öppen för att det finns "något mer" som vi människor bara inte förstår oss på ännu. Det finns ju såklart alltid en möjlighet att det man hör bara är påhitt men enligt mig gör det inte så mycket, en bra berättad historia är en bra historia, simple as that. 
 
This beautiful fantasticKanske en av de charmigaste filmerna jag har sett, en lugn men väldigt fin film. 
 
➢ Kikärtor | Om jag ska vara ärlig så har jag undvikit kikärtor en aning, tycker inte de har varit så mångsidiga att laga mat på då de har en ganska specifik smak till skillnad från till exempel bönor som man kan ha i allt då de har en väldigt neutral smak. Men det var då och nu är nu. Numera älskar jag att använda kikärtor i grytor och de är makalöst goda att rosta tillsammans med lite kryddor. 
 
➢ Drivved | Jag har varit väldigt dragen till kusten den här månaden och jag har sett till att ta tillvara på den dragningen genom att samla drivved och åka iväg på små utflykter som jag egentligen har velat göra under en längre tid.
 
 
 
 
 
Månadens bucketlist: (in review)
 
Vara ute så mycket som möjligt
➢ Äventyra längst med en lång skogsväg
➢ Åka ut till havet och fota på en molnig dag
➢ Införskaffa mer växter/naturinredning
➢ Bli klar med alla skolarbeten
➢ Äventyra till en närliggande by
➢ Springa + Yoga
 
 
 
 Om du har missat tidigare månadssummeringar kan du kolla in dom här.
 
 



På Hälsinglands vägar ~ Roadtrip

 
 
I söndags korsade jag, Josefin och Thimmy gränsen till Hälsingland och begav oss ut på en roadtrip där vi lät loppisskyltarna avgöra riktningen. Hälsingland är ett otroligt vackert landskap och helt perfekt att åka på roadtrip i, sjöar, skogar, fält och välskötta samhällen om vartannat. Även om jag inte hittade något att ta med mig hem från någon loppis så är det lite det som är tjusningen, man vet aldrig vad man kan hitta. Ibland hittar man ingenting men då och då händer det att man snubblar på något som man halvt omedvetet har sökt och lyckan är total. 
 
 
 
 
I bilen pratade vi lite om att "det är när man tror att man har kommit fel, som man har kommit rätt". Med kartboken i knäet körde vi in på en grusväg som bjöd oss på snäva kurvor och dålig sikt. Kilometer efter kilometer följde vi vägen utan att se tillstymmelse till bebyggelse, men vips övergick gruset till asfalt och granarna till lövträd. En kurva senare kom vi ut i en liten mysig by som bara visade sig vara början på en riktigt fin sträcka...
 
 
 
 
Sjöar, betesmarker, och loppisskyltar som ledde oss till gårdar med lador fulla med prylar till salu.
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi klappade även några kor, en oerhört viktig del av resan.
 
 
 
 
När vi väl började vända hemåt blev vi jagade av ett regnoväder samtidigt som vi körde rakt in i ett åskoväder. De
dramatiska molnen som tornade upp sig på himlen gav slitna hus ett vemodigt, men vackert, intryck. 
 
 
 
 
Med regnet smattrandes på biltaket stannade vi intill en tjärn för att äta kladdkaka,
ett bra avslut på en härlig resa.
 
 



Åstjärnarna

 
 
 
Det var för knappt ett år sen som jag upptäckte den här platsen, första gången jag besökte Åstjärnarna var det relativt soligt men när vi (jag och mamma) svängde in på den lilla grusvägen slog vädret succsesivt om och världens dimma rullade in, som att träda in i en sagovärld (bilder från den dagen kan ni hitta här)Ingen dimma den här gången men fortfarande väldigt vackert, det häftiga med den här platsen är att det gick en väg här som användes flitigt under medeltiden och jag kan inte låta bli att önska att jag kunde färdas bakåt i tiden bara för att se vilka dessa människor var. Någon dag när vädret är rätt vill jag försöka ta mig tillbaka hit, dimma och skogstjärnar är en oslagbar kombination som jag aldrig kommer kunna se mig mätt på.
 
 
 
 



Första skörden

 
 
Rabarber är en såndär tacksam växt som, uppenbarligen, blir ätbar otroligt tidigt på året. Liksom många andra grönsaker innehåller rabarbern en mängd olika vitaminer och mineraler, tycker verkligen om att ha en stor planta på gården som återkommer år efter år. Den första skörden resulterade i en rabarberpaj blandat med ett äpple för att ge lite sötma. Smulpaj är något som jag starkt kopplar till sommaren, sittandes ute på bron i solnedgången med en skål som har blivit varm i botten av den färska pajen, blir inte mycket bättre än så om man frågar mig.
 
 
 
 



Vandring längst med Ljungan

 
 
 
 För lite drygt en vecka sen när dagen inleddes med tunga moln och grönskan ännu inte riktigt hade tagit fart snörade jag på mig mina uråldriga träningsskor som vittnar om alla äventyr de har varit med på. De är slitstarka, något som behövs om man ska vandra längst med Ljungans steniga stränder där stigen ibland leder en under träd och över stenar. Just den här dagen hade jag hela strandremsan för mig själv, med en dånande älv på min ena sida och en brant, skogsbeklädd, sluttning på min andra. 
 
 
 
 
De smala remsorna av sand är korta och avslutas ofta med en krök och ett gäng stenbumlingar som måste passeras innan man kan ta sig vidare till nästa strandremsa, nästa nivå. Ingen plats är den andra lik, vissa är täckta av stenar medan andra är inramade av lågt hängande träd som ger en känslan av att man går under ett tak. Dånet från älvens kollision med stenarna som är fastkilade i botten avtar och ersätts av ett avlägset brus, en slags bakgrundsmusik som påminner en om de krafter som finns under vattenytan. Den starka strömmen bildar linjer på ytan och det ser ut som att älven dansar fram. Harmoniskt och våldsamt på samma gång.
 
 
 
 
På den stentäckta stranden går det att hitta tilltygade åror och avbrutna stammar från träd som kan ha färdats en lång väg. Bland dom ligger det även mindre pinnar och nakna grenar som bävrarna har låtit gå. Pinnarna som ligger kors och tvärs bildar små konstverk, ett konstverk med kontraster, texturer och former som leder blicken vidare till nästa del av tavlan. 
 
 
 
 
 
 
 
 



Porträtt & några tankar om kreativitet

 
 
 

Tumblr var bland det sista jag trodde jag skulle radera. Inte för att jag egentligen spenderade särskilt mycket tid där utan snarare för att jag såg tumblr som en kreativ plats att hämta inspiration. På sistone har jag haft en vilja av att rensa ut, minimera och koncentrera min digitala konsumtion. Så nu är jag här, ett e-melj och tumblr konto lättare, två saker mindre att tänka och lägga ner tid på.

För er som inte är bekanta med tumblr så kan man säga att det är som en mindre organiserad version av pinterest, en del använder även tumblr som en plattform att blogga på. För mig fungerade tumblr som en moodboard och inspirationskälla, det var åtminstonde vad jag tänkte. Anledningen till varför jag raderade min tumblr har att göra med att jag vill bli tryggare i min egen kreativitet. Tanken på att jag kanske, på något sätt, skulle bli mindre kreativ om jag skulle radera "min tänkta inspirationskälla" var och är kanske det första tecknet på att man bör släppa taget då man omedvetet låtit en utomstående faktor bli del av ens identitet.

Även om tumblr inte var speiellt stort för mig så var jag väldigt nöjd över det lilla värld av bilder som jag hade byggt upp under en tidsperiod på lite drygt fyra år. Det var dock inte mina bilder och inte heller mina kreationer. Jag tänkte att jag skulle använda bilderna som ved till den kreativa glöden men faktum är att majoriteten förblev oanvända och bortglömda. Inser man det inser man också att det börjar växa en känsla av meningslöshet. Det är som att köpa saker man tror man kommer behöva bara för att sen lägga dom någonstans och glömma bort dom, något som inte skulle inträffa om man verkligen behövde något.  

 
 
 
 
Trots det ångrar jag dock inte att jag skaffade tumblr för alla herrans år sen, kollar jag tillbaka kan jag se mig själv växa upp genom bilderna jag valde att spara. Genom att se allt jag sparat kunde jag också få insikt i hur min egen stil och smak har förändrats genom åren, trots att det inte var mina bilder. För det är jag tacksam. Det kommer dock en tid när man börjar ifrågasätta det där stödhjulet som skaver i ögonvrån. Man börjar undra om man verkligen behöver det och tillslut börjar det kännas som en börda. Jag har börjat inse att så länge jag kollar på andras bilder non-stop desto svårare kommer det att bli för mig att hitta min personliga nisch. Det är inget fel med att hämta inspiration från andra men det finns en tendens, åtminstone för mig, att man fastnar i ”inspiration-samlar-stadiet”. Istället för att scrolla genom bilder vars kreatör jag inte ens vet namnet på väljer jag hellre att  samla inspiration från att läsa bloggar eller att följa personer på instagram i fortsättningen. Eller också lita på att jag kan skapa min egen inspiration, kanske hittar man en bok vars bilder får en att vilja skapa eller så ser man en färgkombination någonstans när man är ute och går som man sen låter influera ens bilder på något sätt. Närproducerad inspiration av kvalité. Skämt åsido så tror jag det är nyttigt att vänja sig av vid att ständigt ha något att kolla på. Vid låg inspiration är det kanske värt att vänta några dagar på att en kreatör man ser upp till publicerar något eller, kanske bäst av allt, släppa den digitala världen för en stund så man kan skapa något eget med det man har i sin omgivning.
 
 
 
 
 Moral of the story: Du har kontroll över din kreativitet, inte sociala medier. Ta del av vad andra skapar men se
också till att bli självständig som kreatör genom att bli trygg i din egna kreativitet. Lita på den.
 
 
 



Shaped by waves

 
 
 
 



Feathers & Driftwood

 
 
 
Bilder från när jag var ute vid kusten och samlade drivved tillsammans med mamma. Att samla drivved är något som jag kopplar till min barndom, lukten av tång och saltvatten gör mig alltid lite nostalgisk även om mitt rätta element är skogen, men det ena utesluter inte det andra som man brukar säga. Trots det har jag känt en dragning till havet på sistone och jag vet inte riktigt varför. Kanske är det helt enkelt för att det är så spännande att gå längst med kustremsan och klipporna, en slags skattjakt där guldet består av stenar slipade av vågorna, fjädrar och träbitar som har flutit i land. 
 
 
 
 



Murky woods

 
 
 
Äntligen har jag börjat komma igång med att fota porträtt i naturen igen, har alltid gillat kombinationen av människa och natur vilket kanske är anledningen till varför jag inte tycker det är speciellt kul att fota i studion, något som vi har fått göra mycket i skolan på sistone. Även om det är kul att bredda sina kunskaper har jag insett att jag själv föredrar spontaniteten med att gå ut, hitta en intressant plats att placera en modell framför och arbeta med naturligt ljus. Vissa som fotograferar tycker inte om att redigera och jag tillhör dom som inte tycker om att släpa runt på en massa utrustning helt enkelt. Visst kan man planera lite men samtidigt är det kul att fånga ögonblick, bilder som kanske har en del tekniska brister men som istället har en historia att berätta.
 
 
 
 
 
Eurovision song contest gick av stapeln igår (om man på något sätt hade missat det) och Portugal var helt klart en värdig vinnare, ett otroligt charmigt uppträdande på alla sätt och vis. Om jag ska vara ärlig så tog jag mig aldrig tid att verkligen lyssna på Portugals bidrag, första gången jag lyssnade på hela var faktiskt i semifinalen och det var då jag insåg att jag hade gjort begått ett stort misstag haha. Många av de som jag hade som förhandsfavoriter föll när jag såg framträdandet och hörde dom live, som det brukar vara, men några få vart nästan bara bättre. Min absoluta favorit som höll hela vägen var Bulgariens bidrag Beautiful mess med Kristian Kostov, vilken röst och vilket framträdande, så vackert!
 
 
 
 



Naturens konstverk

 
 
 
Det finns ingen designer som lägger ner så mycket tid på detaljer som naturen själv. Varje kvadratmillimeter bygger på en formel lika gammal som universum själv. Det finns mycket man kan lära sig av naturen bara väljer att se, den största lärdomen är dock kanske detaljerna. I naturen finns det ingen rangordning, här är en frökapsel värd lika mycket tid och energi som ett träd. Vi människor dras till detaljer och hantverk men trots det är det som att vi tror att vi är dom enda som kan skapa dom, vi är bara nybörjare. Klumpiga händer som redan är fulla med detaljer som vi bara kan drömma om att efterlikna. Imperfektionerna vi bär är våra märken, vår identitet. Jakten på perfektion är som ett barns trotsighet mot sina föräldrar, ett sätt att finna självständighet. Det vi dock finner till slut är imperfektion, en perfekt sanning. 
 
 
 
 
 
 
 
 



Dear May

 
 
Maj...Du trädde in med en storm, en storm jag inte var beredd på. Det var inte starten jag hade förväntat mig men kanske starten jag behövde. Jag tänker inte säga att allt händer av en anledning, jag är privilegierad nog att bara handskas med problem som ger mig andrum att stanna upp och reflektera. Med det sagt så har jag lärt mig en hel del om mig själv under de senaste veckorna. Under större delen av april grubblade jag över småsaker. April fick mig att, stundvis, reflektera över allt jag inte tyckte om med mig själv, jag var smärtsamt medveten om allt jag inte gillade på en ytlig nivå. Inte nog för att förstöra min livskvalité men nog för att hålla mig från att prata i vissa situationer och nog för att hitta fel i varje självporträtt jag tog. Det som dock alltid lyckas få dessa tankar att vända är inte komplimanger från andra utan det är tanken på att jag faller i fällan som så strategiskt är utsatt för mig, och miljoner andra, att falla i. Företag tjänar massvis med pengar på allt som vi är osäkra på med oss själva. Det är meningen att vi inte ska gilla det vi ser. Om alla var nöjda skulle vi förmodligen inte köpa lika mycket, vi skulle inte känna det behovet. För kvinnor handlar det ofta om utseendet och för män handlar det ofta om att en produkt ska ge en känsla av makt och status. Allt är bara temporärt förstås, det är också meningen att vi ständigt ska jaga det senaste och göra oss av med det gamla.
 
Bara genom att komma på det vill jag börja skratta och tålmodigt vänta på att tåget ska stanna så jag kan hoppa av på nästa perrong och börja göra något jag faktiskt bryr mig om, som att fota, gå ut i naturen eller laga någon riktigt god maträtt. Det är inte alltid så lätt att skaka av sig en tanke när den väl har infunnit sig men bara man inte står på det där tåget kan man börja ifrågasätta varför jag känner på det här sättet. Det är då man har chans att nå roten på problemet. Det kanske tar tid men det är okej. 
 
 
 
 
 
 
"Self-love is not the process of ignoring things, paying attention to fewer flaws or forcing yourself to look away from the parts of you that you perceive as ugly or unwanted. Self-love is the process of expanding your awareness, of seeing those flaws and imperfections alongside the incredible potential of the universe flowing within you, alongside the eternal truth of life flowing within your veins in each second, alongside the flickers of creativity and opportunity present within each moment of your existence. Like this, the imperfections persist, but only as lovable quirks, like a bad doorknob on the front door of a cottage in paradise, like a few thorns on a beautiful rose, like a cloud in a sunset. Like this, what was once unwanted becomes essential, memorable, humbling."
- Vironika Tugaleva
 
 
 
 
 
I slutet av April fick jag ett grepp igen, innan eldprovet kom i maj (Bokstavligen. med tanke på majbrasan haha). April rustade upp mig och maj testade den rustningen och tvingade mig att gå genom eld, min eld. Maj fick mig dock inte bara att konfrontera mörkret, maj fick mig också att inse att jag kan vara bekväm med att se in i mörkret, att inte riktigt veta vad som kommer hända. Det är inget jag föredrar, men jag klarar det. Det är i sådana stunder som man lär sig vart man har sina klippor, man lär sig vad som är viktigt och vad som är onödigt. Vad som har betydelse och vad som bara gör en långsam. Det hände inte av en anledning, det var jag som såg till att det hände och det var jag som såg till att lära mig något av det. 
 
Det är fortfarande mycket kvar av maj månad så...Kära maj, jag omfamnar dig och är redo för din magi, din grönska. 
 
 



Några bilder från de senaste dagarna

 
 
Rent emotionellt känns det som att mycket har hänt under de senaste dagarna och jag vet inte hur många känslor jag har tagit mig igenom. Min situation är kanske inte alltför dramatisk beroende på vad man jämför med men jag tenderar att både överanalysera samt känna allt väldigt djupt. Är jag ledsen blir jag riktigt ledsen och är jag glad, ja då blir jag riktigt glad. Det kändes som att jag tappade fotfästet ett tag, precis när jag trodde att jag hade ett grepp. Det verkar som att jag har lätt för att falla men det innebär också att jag har blivit rätt bra på att resa mig igen bara jag får lite tid. När jag är upprörd gillar jag bland annat att organisera, jag rensar ur min garderob, städar rummet och raderar filer på datorn, jag antar att det är mitt sätt att återfå känslan av kontroll och ge mig själv en slags nystart. 
 
 
 
 
Att vara i stallet är också något som jag uppskattar i stunder som dessa, jag tror verkligen på att djur kan känna vilket humör man är på. Tösen får mig alltid på andra tankar genom att bara vara sig själv, lika egensinnig som vanligt haha. Efter sju år har jag insett att vi är väldigt lika trots allt, från början trodde jag att vi var varandras motsatser men jag är inte så säker på det längre (eller så är det bara jag som har gett henne mänskliga egenskaper).
 
 
 
 
 
Besökte även grannens kor en kväll, djur har en sådan fantastisk förmåga att koppla en till stunden och få en att fokusera på att bara vara. Är man som mig och oroar sig över framtiden är dessa stunder ovärderliga. Det är dessa enkla stunder som ger mig kraft. Jag ska hitta min rytm igen och när jag väl gör det, kommer den vara starkare än innan. Keep going, keep growing.
 



Rök & Eld

 
 
 
Öppen dagbok
Mitt liv är en krigszon. På något sätt hamnade jag emellan och kan inte göra annat än att invänta förstörelse. Den vita flaggan håller mig utanför kriget men det hindrar inte området jag så varsamt byggt upp under 18 år att hänsynslöst trampas över. Gräs förvandlas till lera och kriget drar fram likt eld i torrt gräs. Det är sorgligt att se hur världen man långsamt byggt upp gradvis faller samman, precis i den stund när man inbillade sig att saker och ting gick som planerat. Det jag inte hade i åtanke var kriget som till en början endast höll sig i fjärran men som sakta spred sig och satte horisonten i brand, min horisont. Jag hade inte i åtanke att våra liv ofta är beroende av andra människor, det kungadöme vi bygger upp som små är ofta också byggt av våra föräldrar. Det är inte vårt men på något sätt intalar vi oss att det är det, tills den dag när marken ger vika under fötterna och vi inser att den här grunden är för ostabil att bygga vidare på. Det svåraste blir att lämna det kungadöme man förknippar så mycket med, alla minnen och alla känslor man har upplevt där. Någonstans inom en vet man att det är dags att gå vidare även om allt man vill göra är att sjunka ihop i askan i hopp om att återuppleva något som har slukats av flammorna. Händerna är sotiga men hur djupt man än gräver kommer inget att växa ur askan, den tiden är förbi. 
 
Det kommer en tid när man måste hitta ett nytt område, en plats som ingen annan har makt över, förutom en själv. En plats med en stabil grund som endast en själv har tillåtelse att förstöra och riva upp. Jag ska bygga ett vildvuxet drottningdöme som ekar av fågelsång. En plats där jag inte behöver gå omkring i en tung rustning för att skydda mig från faror som är bortom min kontroll. I mitt drottningdöme är det jag som har kontroll, ingen annan. Det kommer vara en plats där jag kan släppa den oro som har följt med mig sen barnsben, den har inte tillåtelse att följa med mig längre. 
 
Det är då men nu är nu, jag är tillbaka i askan, sittandes i förstörelsens spår och jag försöker bli okej med att inte vara okej. Jag är omgiven av smärta, en smärta som inte jag har skapat men som jag fortfarande känner som om det vore min egen, brännande. Ett regn börjar falla och döljer det som redan faller ner för mina kinder. Röken stiger som om för att dölja allt som har gått förlorat. Jag kan inte längre se men jag vet att det inte längre finns något för mig att hämta i det här öde landskapet annat än smärta och sorg. Gå.
 
 
 
 
 
Egentligen ska man kanske inte skriva något offentligt när man är upprörd, ord kan bli förvrängda och man tänker inte klart, men jag tänker inte sticka under stolen med att den senaste veckan har varit tuff och jag har gått igenom känslor som sorg, besvikelse och vrede. Jag vill vara ärlig och dela med mig om både fram och motgångar. Jag vill vara ärlig mot mig själv och kanske kan det hjälpa någon att känna sig mindre ensam. Jag kommer gå vidare och jag kommer fortsätta att blogga men jag vägrar blogga vidare som om ingenting har hänt. Även om jag inte tänker låta veckans händelse att påverka mig något mer kändes det viktigt att flika in med att det finns dagar när man inte är okej.
 
 
 



Framed by trees

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



May Bucket List

 
 
Under Maj vill jag:
 
➢ Vara ute så mycket som möjligt
Maj är lite av min favoritmånad och jag vill verkligen ta tillvara på den genom att vara ute så mycket som möjligt. Naturen förändras nästan varje dag och har det väl börjat blir det grönt vansinnigt snabbt, vill inte missa en sekund. Sen är maj en perfekt månad för att gå på äventyr, lagom temperatur och inte så mycket mygg.
 
➢ Samla drivved
Tar med mig den här punkten från förra månadens bucket list.
 
➢ Äventyra längst med en lång skogsväg
Det finns en stig/väg en bit bort från stallet som jag är intresserad av att utforska till fots, jag har ridit där med Tösen två gånger tidigare men skulle vilja ta mig tid och utforska småstigar osv (+ ta med kameran såklart). Har också bara ridit där när det har varit höst så det skulle vara fint att gå den stigen på våren också, väldigt fin natur!
 
 
 
 
➢ Åka ut till havet och fota på en molnig dag
Ännu en punkt som jag tar med mig från förra månaden.
 
➢ Åka på roadtrip med några vänner
Ingeting är planerat ännu men jag och några till är sugna på att dra iväg på en roadtrip (ungefär som vi gjorde förra året vid den här tiden), men tanken nu är att vi ska stanna vid små loppisar som vi hittar längst med vägen. Jag hoppas verkligen detta blir av för tycker det låter hur kul som helst!
 
➢ Äventyra till Åstjärnarna
Vill åka ut till den här platsen igen nu när det är vår och vattendragen äntligen har tinat upp. En helt makalös plats verkligen.
 
 
 
 
➢ Införskaffa mer växter/naturinredning
Vill verkligen få in mer växter i rummet, det är ganska mycket skugga i mitt rum så det påverkar ju valet av växter samtidigt som det är en av anledningarna till varför jag vill ha mer. Det är någonting med växter som ger rummet en varmare känsla, tycker inte om när ett rum känns "kallt". Naturinredningen är inget jag tänker lägga ner pengar på utan det handlar mer om att använda kreativiteten och att hitta saker som ligger löst i naturen att inreda med.
 
➢ Bli klar med alla skolarbeten
Våra betyg sätts den 31 maj sen är vi klara med skolan och får gå på lov tills den 15 juni när vi tar studenten. Detta är altså sista riktiga "skolmånaden", tror jag inte riktigt har förstått det ännu. Hur som helst så är jag klar med det mesta vilket är väldigt skönt, dock har vi några mindre moment kvar så nu är det bara att ge järnet!
 
➢ Äventyra till en närliggande by
Finns en by som jag tycker om att cykla i, har dock inte gjort den sen förra sommaren så det är verkligen något jag ser fram emot. Vet egentligen inte varför jag tycker om det stället så mycket men första gången jag såg det sa jag till mig själv att "Här vill jag bo en dag", det kändes hemma men samtidigt nytt och spännande. 
 
 
 
 
➢ Springa + Yoga
Alltid. Har haft ont i halsen de senaste dagarna och har därmed inte sprungit på ett tag. Under tiden har jag dock skaffat nya träningsskor, då mina gamla gav upp efter fem år av flitigt användande, motivationen till att springa är med andra ord stor haha.
 
➢ Fota i naturen och med naturen
Knyter an till den första punken med att vara i naturen så mycket som möjligt, jag vill både fota mycket naturbilder samtidigt som jag vill fota mycket självporträtt i naturen. Nästa månadssummering ska bestå av 95%  grönska haha!
 
➢ Äventyra längst med älven/grusgropen
Igen, fast på en annan plats. Förra gången jag gick var det kallt + så var de små strandremsorna fortfarande täckta av is.