From the wilderness

 
 
 
Jag längtar efter bar mark. Att med lätthet kunna gå i skogen utan att behöva kämpa sig fram i tung snö, kunna se alla detaljer istället för ett opersonligt vitt täcke som döljer allt. Jag längtar efter att kunna gå på en strand och  betrakta stenar och drivved som har formats av vattnet och vågorna. Jag längtar efter att kunna gå ut i skogen med en tunn jacka och lätta skor istället för klumpiga täckbyxor och kängor som inte uppmanar till spontana språng över stock och sten.
 
Det är mycket jag längtar till, de senaste dagarna har jag velat gå i ide, bara för att vakna när marken är bar och luften ljum. Att kolla ut genom fönstret gör mig trött. Det finns såklart bättre saker att klaga på här i världen än snö men jag kan inte låta bli att tänka på våren, det är ju så nära nu...
 
 
 
 
 
 
Det verkar som att jag befinner mig i något slags mellanläge, kroppen är på en plats medan tankarna ständigt vandrar iväg till andra årstider. Jag känner mig otålig och rastlös. En märklig kombination av styrka och utmattning, jag vet vad kroppen skulle kunna klara av men sinnet ger upp. Under dessa dagar brukar jag försöka förlora mig själv i en bok eller låta yogan sätta mig i något slags transliknande tillstånd där jag bara försöker lyssna på kroppen och röra mig därefter.  Den här veckan innebär lov för mig och jag kommer nog mestadels bara ta det lugnt även om jag förhoppningsvis kommer iväg på en del grejer.
 
 
 
 
 
 






Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback