Mars ~ Månadssummering 2017

 
 
Mars...Månaden när man kan börja prata om att det faktiskt är vår. Det karga och livlösa landskapet kanske inte direkt anses vara vackert men trots att allt går i samma färgskala kan jag inte låta bli att glädjas över det vissna gräset och trädens kala grenar. Det är som att stå på tröskeln till något fantastiskt, naturen kommer snart slå om och det gäller bara att försöka ta in allt som sker i ens omgivning. Temperaturskillnaden, ljuset, dofter, färger...Det går så snabbt och jag vill inte missa en sekund. Förutom att Mars har givit mig massor av motivation och inspiration inför kommande månad så känns det som att jag har tagit ett steg tillbaka för att reflekera/se över saker som jag tidigare har skjutit åt sidan. Det känns som att jag har sökt efter struktur och jag tror jag har börjat finna något som fungerar för mig, att planera är inte så tokigt trots allt. Det jag dock måste se upp för är att inte fastna i planeringen, jag måste lämna rum för spontanitet istället för att låsa mig vid småsaker. 
 
 
 
Det här har jag tyckt om under månaden:
 
Florence + The Machine | Jag har lyssnat på Florence + The Machine under en längre tid men som vanligt går det i perioder. Mars har varit en sådan period där jag helt enkelt inte kan få nog av hennes musik som också ger mig världens vårkänsla. Känner mig så trygg på något sätt när jag lyssnar på Florence Welch. Filmen "The Odyssey", med låtarna från albumet "How big, how blue, how beautiful", så bra!
 
20th Century Women | Kollade på den här filmen i början av månaden och gillade den verkligen. Den är bra av flera olika anledningar men jag gillar verkligen de vardagliga skildringarna, kolla så förstår du förmodligen vad jag menar.
 
"New Blog Resolution: Stop Contributing to the Noise" | Visserligen ett gammalt inlägg men ämnet som Corinne Alexandra tar upp på hennes fantastiska blogg är fortfarande/ kommer alltid vara aktuellt. Har haft det i åtanke hela månaden, kvalité före kvantitet.
 
 
 
 
 
(Från det att jag köpte min första systemkamera har jag fotat den här gamla stolpen varje vår 
när snön har smält undan, det har nästan blivit tradition vid det här laget.
 
 
☽ Sing Street | En till film som jag verkligen har uppskattat, såg den faktiskt en gång tidigare i slutet av förra året men det här är en såndan film som man lätt kan kolla på flera gånger, tror faktiskt jag uppskattade den mer när jag såg den för andra gången. En väldigt charmig feel good-film skulle jag kalla det. 
 
The true cost | En otroligt bra dokumentär som belyser problemet med fast-fashion/konsumtion. Dokumentären visar de urusla arbetsförhållande samt den enorma miljöpåverkan detta överflöd av kläder skapar. Tycker det här är en dokumentär som verkligen alla borde se. Inom samma tema gjorde Kristen Leo en bra video om H&M som är värd att kolla på (klicka på texten för att kolla på den).
 
Paterson | Ännu en, enligt mig, anmärkningsvärd film. Jag misstänker att åsikterna går isär om den här filmen, vissa skulle nog kalla den pretentiös och tråkig men jag tillhör dom som verkligen gillade den. I filmen får man bekanta sig med en ung busschaufför som skriver dikter om sin omgivning. Den här filmen bara är. Det är det lilla i vardagen som gör det.
 
 
Om du har missat tidigare månadssummeringar kan du kolla in dom här.
 
 



Jewelry

 
 
 
Det är först på senare år som jag har börjat få upp ögonen för smycken, min samling är är fortfarande väldigt liten men det gör inte så mycket ( minimalism ni vet ;). Skämt åsido så har jag en förhoppning om att långsamt expandera samlingen genom att försöka hitta unika smycken på exempelvis second hand butiker, det blir mer speciellt när någonting har en historia bakom sig vilket gärna får synas i form av en liten repa eller en kant som har blivit nött. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Det är lustigt hur man kan komma in i perioder när man inte finner de ord man är ute efter, som om hjärnan är utmattad. Den här gången misstänker jag att det beror på att det har varit/kommer vara en händelserik vecka för min del och som vanligt har jag lagt ned alldeles för mycket tid på att grubbla över småsaker. Jag har pluggat körkortsteori till det har blivit gröt i mitt huvud och det känns som att de enda ord jag kan få fram just nu har med trafikregler att göra. Imorgon ska jag försöka släppa allt och bara rensa tankarna för på torsdag behöver dom vara knivskarpa eftersom jag ska skriva nationella prov i engelska 7 hela dagen. Det är så livet ser ut just nu för min del, helt okej men jag törstar efter att sticka ut på längre upptäcksfärder i skogen...Snart, tålamod är ordet.
 
 
 
 
 



Ny kategori & Vårpromenad i skogen

 
 
 
Det här med kategorier har tidigare inte varit något jag tänkt nämnvärt på, det är först nu börjar jag förstå vikten av dom...Så med ett nyfunnet driv för kategorier har jag skapat en som går under namnet "Mat Index", tanken är helt enkelt att dokumentera de maträtter jag tycker om. Bakgrunden till idén är att jag har börjat göra veckoplaneringar över vad jag ska laga för mat, detta för att underlätta vardagen och slippa fundera över "Vad tusan ska jag laga för mat?!" varje dag. Att fotografera den mat jag tycker om fyller flera funktioner, dels får jag träna på att fota mat och dels kommer det, över tid, göra det ännu enklare när det kommer till att planera matsedeln då jag bara kan gå in här och hämta inspiration.
 
 
 
 
 
 
Första maträtten jag fotograferade är något simpelt som jag svängde ihop till lunch häromdan. Kokade upp kvarngryn samtidigt som jag fräste curry, lök och broccoli i lite olja. Därefter rörde jag ned kvarngrynen, tillsatte bönorna och hällde i en skvätt med passerade tomater för att göra det lite saftigare. Serverade med vitlökssås (och en brödbit utan pålägg, som jag så fint har slängt in i bild haha).
 
 
 
 
 
 
 
 
Naturen vaknar till liv, trädkronorna svajar kraftigt i vinden och smältvattnet har bildat stora pölar. Synen av smältvattnet får mig att bli lite nostalgisk, jag kommer ihåg när jag var liten och gjorde kanaler i gruset på vår uppfart så vattnet lätt skulle kunna transporteras ner i diket istället för att samlas i en pöl. Det var något jag gjorde varje år, en uppgift som jag tog på största allvar. Ibland gjorde jag små båtar av löv som jag lät följa med vattnet och ibland fyllde jag en hink genom att tålmodigt samla vatten i en liten röd plastspade som jag sen försiktigt förde till hinken. Av någon anledning kommer jag också att tänka på en gul/vit/blå jacka jag hade under en period, en jacka som alltid kom fram när temperaturen vart mildare. Jag har aldrig tyckt om de klumpiga vinterkläderna så skiftet till tunnare jackor är något som än idag gör mig väldigt glad. Kanske är det just för att det symboliserar vår, mer frihet att röra sig i skog och mark utan tunga kläder, som liten var jag ute nästan hela tiden kändes det som och jag älskade att bara springa omkring så det där med rätt kläder var en viktig detalj haha.
 
 
 
 
 



Bortom tjärnen | Mitt gymnasiearbete

 
 
Bortom tjärnen
Sen i höstas har jag arbetat med att försöka fånga och lyfta fram naturens mystik genom att fota självporträtt i olika miljöer. Kombinationen av människa och natur har alltid tilltalat mig och jag tycker det skapar en intressant atmosfär när de två elementen vävs in i bilden och lyfter fram varandra. Målet är att inspirera till att använda sin fantasi genom att måla upp en omgivning i text och bild där det sen lämnas utrymme att använda sin kreativitet och utforska resten av varje berättelse på egen hand.
 
 
 
Klicka eller kopiera följande länk för att ladda ner boken:
 
 
Exempel på uppslag
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Berättelsen om varför jag blev vegetarian + några tips

Att äta vegetariskt är numera inget anmärkningsvärt eller chockerande, faktum är att många har en väldigt öppen syn till det hela vilket är en positiv utveckling, samtidigt är det inte längre någon nyhet att vegetarisk kost både är skonsammare för miljön och för hälsan. Syftet med den här texten är inte att konvertera någon utan jag vill dela med mig om en livsstilsförändring jag gjorde förra året samt nämna varför/hur jag övergick till en vegetarisk kost i hopp om att kanske inspirera eller motivera någon som antingen funderar på att bli vegetarian eller någon som bara skulle vilja börja äta lite mer vegetariskt några dagar i veckan.
 
 
Himlen hade börjat få inslag av rosa och jag var på väg hem från stallet. Trots den närliggande motorvägen var det knäpptyst. Det var en vacker sommarkväll och jag minns att jag hade hoppat av cykeln för att kunna stanna upp och bara njuta. Från där jag gick hade jag god uppsikt över motorvägen som delade landskapet mitt itu, det enda fordon som befann sig på vägen var en lastbil med blå hytt och ett vitt släp med tre ränder som gick i blått, rött och gult. Tre ränder som jag kände igen alltför väl. En känsla av sorg dök upp och det var den synen som gjorde att jag bestämde mig, inget djur skulle tvingas in i en sådan lastbil, åtminstone inte för min konsumtion.
 
När jag tänker tillbaka på varför jag valde att bli vegetarian handlade det i grund och botten om djuren och det är på kanske främst tack vare min granne som jag numera älskar bönor och linser, haha. Jag ser min grannes kor varje dag, sommar som vinter. Deras hage och lösdriftshall finns knappt 50 meter från vårt hus och det har gett mig en chans att betrakta kor på första parkett. Jag har sett kalvar födas och följt deras uppväxt, jag har sett hur kor tar hand om deras kalvar och jag har framför allt sett hur fantastiska dessa djur verkligen är.
 
 
 
 
 
 
Jag vill skriva att kor är bland de mest uttrycksfulla djur jag någonsin har sett men samtidigt tror jag alla djur, oavsett sort, är det om man bara tar sig tid att studera dom. Idag är det inte så många som har någon kontakt med djur, speciellt inte djur som kor, grisar och höns. Det har skapat ett slags objektifierande där många djur endast ses som en vara, till för vår konsumtion. Jag minns väldigt väl en händelse för flera år sen när kökspersonalen på min gamla skola satte upp bilder på kor, kycklingar och grisar för att tydligt visa vilket sorts kött maten var gjord av, i fall man till exempel inte åt fläsk. Dessa bilder tvingades dom dock ta ner då många elever kände sig illa till mods. Efter att bilderna var borta var allt frid och fröjd igen. Nu tror inte jag att folk inte förstår vad det är dom äter, men det är ett bra exempel på relationen som många har till kött, en del vill helst inte se.
 
En annan händelse som jag har ett starkt minne av var när kalvningen började förra våren. Den första kalven föddes tidigt och när marken var bar och luften doftade sådär härligt som den bara kan göra under den här årstiden, kalven sprang runt i hagen, full av livsenergi. Det gick inte att ta miste på den där kalvens lycka och jag kunde inte låta bli att le som en dåre på andra sidan åkern när jag såg dess små krumsprång. Det är på grund av de här händelserna som jag personligen övergick till en mer växtbaserad kost för det kändes som att jag inte var sann mot mig själv. Efter att ha beundrat dessa djur under en längre tid kände jag mig lite som en hycklare. Låt mig bara inflika att jag inte ser ned på de som äter kött, det här handlar bara om vad jag personligen kände. Även om jag tror på att intresset för vegetarianism bara kommer öka framtiden så tror också att det är något som man måste ge tid. Det handlar om att ge ett alternativ och skapa en slags nyfikenhet, jag tror vi är på god väg trots allt.
 
 
 
 
 
 
I min familj hade vi i princip inga vegetariska dagar och det hela kändes väldigt överväldigande till en början. Jag brukade tillhöra de som trodde det skulle bli svårt att ge upp vissa rätter men jag tror att det är tack vare att jag tog det stegvis som jag fann det enkelt. Till en början kunde jag inte ens laga mat och att då börja laga något som man inte ens var bekant med var en utmaning i sig, sakta men säkert började jag dock bygga upp mina kunskaper och jag gick från att äta vegetariskt en dag i veckan till två dagar i veckan till tre...osv. Till slut ville jag bara äta vegetariskt för jag trivdes så bra med det. Jag har läst både och om människors upplevelser med vegetarisk kost, för min del, liksom många andra, har det bara varit positivt men det gäller att alltid lyssna på sin kropp och att inte enbart förlita sig på produkter som är till för att efterlikna kött.
 
 
 
 
 
 
5 Tips till dig som vill börja äta mer vegetariskt
 
1. Ta det stegvis
Rom byggdes inte på en dag, som man brukar säga. Vissa blir väldigt motiverade av att bestämma sig för något och sen köra på det till 100%. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte riktigt på den taktiken i det här fallet, det skapar bara en situation där det är svårt att lyckas men lätt att misslyckas. Börja kravlöst och bygg därefter vidare, det hjälper till med att skapa en känsla av framgång som gör att man tycker det är kul.
 
2. Stirra dig inte blind på mineraler, vitaminer och proteiner till en början
Det här kan ha varit mitt största misstag, det är visserligen både bra och viktigt att ha en kunskap om vitaminer och mineraler, men det gäller oavsett vad man äter. Innan jag började äta vegetariskt gjorde jag en del research och det kändes som att jag aldrig skulle klara det, "Ska det verkligen vara såhär krångligt?!". Vissa målar upp det som att falukorv med pulvermos är den optimala rätten som innehåller alla vitaminer och mineraler man behöver, istället för en skål med bulgur, linser, bönor, grönsaker och frön. Sanningen är dock att det nästan är svårt att inte få i sig det man behöver om man äter en varierad kost. Samma sak med proteiner, den finns en väldigt proteinhets idag och även om proteiner är viktigt så behöver vi inte riktigt lika mycket som många verkar tro. Så låt dig inte skrämmas, sådant kan man lära sig mer om när man har blivit varm i kläderna.
 
3. Hitta dina basrecept
Hitta några enkla recept som du gillar och låt det vara din grund, därefter kan du börja göra justeringar och bygga vidare. Det jag har märkt med vegetarisk mat är att det finns oändliga kombinationer så det är väldigt tacksamt på det sättet, det går alltid att slänga ihop något. 
 
4. Ha en bra inspirationskälla
Speciellt i början hjälper det att ha någonting som hjälper till att hålla en motiverad och nyfiken. Själv följer jag en hel del bloggar och några YouTube kanaler. Det hjälper till att hålla en på banan.
 
5. Om du går i skolan: Börja med att skriva upp dig för vegetarisk kost där
 Varför inte äta en vegetarisk lunch på skolan? Nu kan jag inte tala för standarden på alla skolor men av egna erfarenheter och från det jag har hört är standarden numera rätt hög. Något som jag dock tycker är synd är att skolan serverar ganska mycket quorn och sojaprodukter, något som jag är väldigt skeptisk till. Det är bra att det finns alternativ men om man planerar på att börja äta vegetariskt helt så rekommenderar jag varken soja eller quorn, bönor och linser är mycket bättre.
 
 
 
 
 
 
I framtiden skulle jag vilja göra lite mer inlägg om mat/matfoto (med fokus på bilderna) så detta inlägg kanske kan få fungera som en introduktion, även om jag förmodligen inte kommer bli en matbloggare så tycker jag det är kul att läsa + så skulle jag vilja bli bättre på att fota mat, det ger en chans att kombinera två intressen.
 
 
 



Organic

 
 
 
Förra helgen var första gången jag gick in i ett större köpvaruhus det här året. Jag har aldrig varit någon som har älskat att shoppa men speciellt nu i och med det minimalistiska tankesätt som jag har börjat anamma har jag helt ärligt inte känt något speciellt behov av att köpa något. I julklapp fick jag dock ett presentkort på Birsta City och för pengarna köpte jag en ring och ett par jeans från Monki, gjorda av ekologisk bomull. Ännu är jag kanske inte en perfekt konsument men har lovat mig själv att alltid tänka efter noga innan jag köper något. När det kommer till kläder ska jag vara 100% säker på att jag verkligen älskar det jag kommer köpa, förhoppningen är att någon gång kommer min garderob endast bestå av sådant jag verkligen gillar (vilket borde vara en logisk följd). Kunna plocka ut vad som helst och veta att jag kommer trivas i det. Kläder är kul men det ska inte ske på andras bekostnad. Hädanefter köper jag hellre mindre, men av bättre kvalité, än att köpa mycket av dålig kvalité. 
 
 
 
 
 
 
 
Passade även på att besöka mormor och morfar förra helgen och vi gick igenom både massa gamla mynt och gamla smycken, fick en ring + en sten/mineral(?), jag är ingen expert men det skulle kunna vara en lapis lazuli.  Tycker det är intressant med kristaller och skulle gärna vilja lära mig mer så kanske är detta början på en mindre samling haha. Flyttade även in en orkidé till mitt rum som stod lite halvt bortglömd bakom en gardin i en annan del av huset. Det fanns en tid när jag inte hade några växter i mitt rum, jag insåg dock att växter gör en stor skillnad och sakta men säkert fyller jag på med diverse plantor. 
 
 
 
 
 
 



Kärnvärderingar | Nytt kapitel

Det är någonting med våren som inspirerar till förändring, kanske är det inte så konstigt med tanke på de uppenbara förändringarna som sker i naturen, återfödelse och tillväxt. Ännu är snötäcket rätt tjockt här i Västernorrland men det är skiftet i luften som indikerar att något är på gång. Det här här jag skrattar lite för mig själv, endast de från norrland kan titta ut på ett snötäckt landskap men ändå kalla det för vår (rätta mig om jag har fel), haha.
 
Det går dock snabbt så här års, innan man vet ordet av det är marken bar och vi träder in i årstiden som så många, liksom jag, förknippar med förändring. Så under en förmiddag satte jag mig ned och försökte tänka ut hur jag vill forma den här bloggen och vilka sorts inlägg jag vill fylla den med. Corinne Alexandras inlägg "New Blog Resolution: Stop Contributing to the Noise" fick mig att börja fundera på vad det är som känns viktigt för mig, att skapa meningsfullt material blir lättare om man vet var man står, även om jag tycker det är viktigt att inte låsa sig, bara låta det fungera som en guide och inspiration om det är en röd tråd man är ute efter.
 
 
 
 
 
 
Svårt att sätta ord på vad man vill skapa men följande stycken ett försök till att strukturera upp just det:
 
 
 
 
Foto
Såklart. Det är bilderna som motiverar mig till att blogga, de är dom som väcker min kreativitet och det är genom dom som jag skapar mitt eget lilla kungadöme där jag kan lyfta fram mitt perspektiv av världen. Men vad vill jag förmedla med bilderna? Dova och något matta bilder med mustiga färger, imperfekta bilder som fångar stunden. Jobba med bildserier som dokumenterar och berättar om en upplevelse. Skapa en atmosfär. Finna sätt att göra de mest vardagliga upplevelserna till ett äventyr genom att lägga märke till både det stora och det lilla. 
 
Texter
Att skriva är kul och definitivt något jag vill göra mer av, skriva ned mina tankar och skriva med en innebörd. Själv gillar jag att läsa allt ifrån vardagstankar till informativa/motiverande listor som kommer med rubriker som "Hur man blir en morgonmänniska?". Börja lägga ned tid på texten och reflektera istället för att bara slänga ut några ord.
 
Vardag | Livsstil
Det som driver det hela, det som ger personlighet. Den här rubriken känns lite som det där spännande utrymmet där man förvarar "Övrigt". Det är här jag vill expiriementera lite och låta det växa fram. Är det möjligt att ha en tydlig livsstil när man är 18 år liksom? Jag tänker mig dock att det är här jag kan blanda in mat, diverse äventyr/utflykter, saker jag gillar och andra små vardagliga saker som på något sätt stämmer överens med den atmosfär jag vill skapa här. Om några månader kanske jag kan vara mer exakt och eventuellt börjat organisera den där "Övrigt" lådan där saker börjar hitta sin plats istället för att ligga huller om buller.
 
 
 
 
 
Bild från den här inlägget.
 
Kärnvärderingar
 
• Kvalité före kvantitet
Gör inget halvdant och publicera inget som inte känns 100%. Låt inte tiden vara ett hinder, det går alldeles utmärkt att jobba med ett inlägg under flera dagar om det behövs (istället för att sitta och skriva för att sen märka att man har missbedömt tiden varav man hastigt avslutar och klickar på "publicera" bara för att få upp ett inlägg). Låt det ta tid.
 
• Minimalism
Minimalism är framtiden eller borde vara åtminstone. Dock ett begrepp som man kan och får tolka olika, för mig handlar det om hållbar utveckling. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att inte äga någonting alls utan snarare att tänka efter vad det är man äger och varför. Tänka på hur man konsumerar och sträva efter att leva enkelt. Detta är något som jag vill att bloggen ska spegla.
 
• "No noice"
Nämnde det i början av texten med inlägget som jag vart inspirerad av. Publicera med en tanke bakom, om inte annat, låt bli.
 
• Autenticitet
Att hitta sin egen röst och inte låta sig svepas bort i vad man tror man borde göra/skriva om. Det kommer märkas om det inte kommer från hjärtat. 
 
 
 
 
 
 
 
Hur?
 
Låta inläggen ta tid men sikta mot att publicera varannan dag
För att detta ska vara möjligt gäller det att skapa en någon slags struktur, en dag i veckan kanske man låter texten väga tyngst och en annan dag låter man fokuset ligga på bilderna. Det är också bra att hitta något som återkommer, som en månadssummering. Många av de bloggar jag själv gillar att läsa har inlägg som återkommer, samma ram men med varierande innehåll. Kul att läsa samtidigt som det både underlättar och gör det roligare att skriva när man kan vara förberedd. 
 
Skapa först, konsumera sen
Att leta inspiration i all ära men jag vet att jag själv ofta fastnar framför andras material istället för att skapa eget. Det är en skön känsla att ha suttit och arbetat med något och sen kolla på andras arbeten. 
 
Strunta i statistiken
Det borde inte spela någon roll om det är 0 som läser eller 10 000.
 
 
 
I ett nötskal. Det tar tid att utveckla en bra blogg och hitta sin nisch. 
 
 



Joy | Några hundporträtt

 
 
 
Några tankar kring husdjur...
Hundar får mig att tänka på framtiden. Kanske är det tack vare den vanliga frågan "Har du några husdjur?" som jag alltid har varit lite butter över det faktum att jag inte har haft några husdjur under min uppväxt...Vilket egentligen inte är speciellt ovanligt men nästan alla mina kompisar under lågstadiet hade antingen en hund eller en katt så kändes det en aning påtagligt just då. Visserligen har jag ju alltid varit omgiven av djur och aktivt hållit på med hästar sen jag var 7 år, så jag ska inte klaga. 
 
Jag har sen långt tillbaka accepterat det faktum att mina föräldrar inte kommer gå med på att skaffa något husdjur utan det får komma när jag flyttar hemifrån. För fyra år sen kändes det såklart väldigt avlägset men nu när jag är 18 känns det inte riktigt lika långt bort och jag blir istället glad när jag tänker på att en dag, då minnsan. Även om det lär dröja ett tag till. Vissa människor planerar hur många barn dom vill ha, jag tillhör definitivt dom som planerar hur många och vilka djur dom vill ha. Även om jag lär börja min karriär som djurägare med en katt så hoppas jag någon gång på att adoptera en hund som älskar att gå på äventyr lika mycket som jag, vi skulle bli ett bra team. Så till min framtida hund: Låt oss upptäcka massor av nya stigar och finna nya platser tillsammans.
 
 
 
 
 
 
Från imposter syndrome till husdjur, en aning slumpartat men samtidigt är tanken på husdjur något jag ser fram emot och när jag ändå hade några bilder på en hund, som togs i samma veva som bilderna på Moa, så tog jag tillfället i akt att skriva om det. Vill definitivt börja skriva mer, i kombination med bilder, än så länge funderar jag fortfarande om vad jag kan skriva om då jag vill att det ska ha en mening, trots det känner mig förhoppningsfull. Min uppgift nu blir att tänka efter vad det är jag står för och vad det är jag kan bidra med.
 
 



Imposter syndrome

 
 
Imposter syndrome // Bluffsyndromet
"En informell psykologisk term som myntades på 1970-talet för att beskriva hur vissa personer har svårt att
internalisera sina förmågor eller prestationer. Trots yttre tecken på kompetens är de som lider av 
bluffsyndromet övertygade om att de är "bluffar" och inte förtjänar den framgång de har nått."
 
 
Under min uppväxt har jag blivit tilldelad ordet "blyg", främst av lärare som tycktes bedöma en utifrån hur mycket man pratade och hur ofta man räckte upp handen. Kanske låg det en viss sanning i begreppet eller också var det något jag bara accepterade och därmed gav jag det tillåtelse att forma mig genom åren. Det var inte särskilt längesen jag först hörde talas om "introvert" och "extrovert", när jag först hörde talas om det var det som att många pusselbitar (äntligen) började falla på plats. Istället för att enbart se mig själv som blyg började jag förstå hur jag fungerade istället för att undra vad det var som var fel med mig. Att vara introvert är inget ovanligt även om det kanske kan kännas så ibland eftersom extroverta personer ofta är de som syns och hörs mest (inget fel med det).
 
Men trots att jag hade kommit i underfund med en stor del av min personlighet var det fortfarande någonting som satte käppar i hjulet, jag började inse att anledningen till varför jag höll mig från att räcka upp handen och ta plats inte enbart kunde förklaras med att jag var introvert. Det här handlade om något annat. När jag började läsa om imposter syndrome var det som att läsa en självbiografi. 
 
 
 
 
 
 
Det har alltid gått rätt bra för mig i skolan, redan som liten tyckte jag om att läsa, skriva och bara lära mig saker och jag antar att det underlättade för mig, men att redan som liten prestera bra hade ett pris. Istället för att bara tyckta det var kul började jag istället att oroa mig i takt med att betygen vart allt viktigare, helt plötsligt satte jag press på mig själv att jag alltid var tvungen att prestera bra i alla områden. Vad skulle folk tro om jag helt plötsligt presterade sämre? Förmodligen inget men i min värld var det som om min identitet hängde på det. Ett litet snedsteg och alla skulle se vilken bluff jag var, trodde jag. Jag höll mig från att räcka upp handen i rädsla för att ha fel och jag höll mig från att göra saker som jag egentligen visste att jag skulle klara av bara för att jag var rädd för att göra ett litet snedsteg. Istället lät jag andra ta för sig trots att jag visste att jag förmodligen hade kunnat gjort det bättre själv om jag bara hade vågat försöka. 
 
På utvecklingssamtalen i skolan fick jag alltid kommentaren om att jag måste bli mer aktiv under lektionerna, jag gjorde alltid det jag skulle men hur bra det än var räckte det inte på grund av att jag inte räckte upp den där förbaskade handen, det gör ont att veta att så många fler barn måste gå igenom precis samma sak. För mig vart det kortslutning när jag hörde de orden, jag fick det inte att gå ihop eftersom i min värld var det en risk att uttrycka sig.
 
Allt detta fortsatte under hela min skolgång, jag skriver mycket om skolan här för det är där jag tror det hela startade men det påverkar i princip alla områden i mitt liv. Olika områden men samma röst i bakhuvudet som säger åt mig att avstå från att göra saker jag egentligen hade velat göra. Under alla dessa år har jag lyssnat på den där rösten, ibland ens utan att inse det. Men jag börjar bli less. Riktigt less.
 
 
 
 
 
 
Anledningen till varför jag tror detta ha dykt upp extra starkt just nu har med studenten att göra. Skolan är snart över och det är dags för mig att gå vidare. Högskolorna skrämmer mig för det känns som att jag inte har det som krävs, "jag är inte tillräckligt duktig och jag kommer inte ha en chans". Jag vågar inte tro att jag har det som krävs och det gör mig förbannad. Det gör mig arg att tänka på hur många möjligheter jag har låtit rinna ut i sanden bara för att jag inte har känt mig bra nog trots att jag förmodligen hade kunnat klarat det, och gjort det bra. Men även om det inte skulle bli bra, vem bryr sig, jag försökte åtminstone.
 
I flera år har jag låtit det ske men nu säger jag stopp. Istället för att ta ett steg bakåt varje gång en möjlighet uppenbarar sig vill jag ta ett steg framåt, vara nyfiken. Åtminstone prova innan jag bestämmer mig istället för att avstå och sen ångra mig.
 
 
 
 
 
Hur?
 
1. Säg ja
Bara för att man är öppen för nya möjligheter behöver det inte betyda att man behöver säga ja till precis allt som kommer i ens väg men min automatiska reaktion har alltid varit att säga nej innan jag ens vet vad det handlar om. Ofta när jag säger nej beror det inte på ett bristande intresse utan det har bara känns som att jag inte har vad som krävs och det är det tankesättet jag vill bekämpa. Så i början kanske det är bäst att bara säga ja utan att tänka alltför mycket, learn as you go.
 
2. Bli okej med att misslyckas
This is a big one. Någon gång i mitt liv bestämde jag mig för att jag inte fick misslyckas. Aldrig. Det visade sig dock väldigt snabbt att det är väldigt svårt att lyckas med något sådant (surprise, surprise) så min reaktion var helt enkelt att börja avstå, för om man inte gör något kan man inte misslyckas, right? Men det är precis lika tråkigt som det låter. Det gäller bara att inse att "misslyckande" utgör en naturlig del av livet samt att det bara är ett kvitto på att man åtminstone har gjort något, istället sitta en bit på sidan om och titta på, utan att någonsin veta vad som skulle hända om man försökte.
 
3. Bara gör och strunta i vad andra tänker (för chansen är att de inte ens bryr sig)
Detta hänger ihop med punkten innan, jag tänker alltid efter innan jag gör något (vilket såklart är bra till en viss gräns) men ofta börjar jag tänka på vad andra kommer tycka och tro. Att bara göra har alltid varit svårt för mig då min hjärna alltid tar ut händelserna i förskott (enbart de negativa såklart). Att bry sig för mycket tar mycket energi och glädje. Strunta i hur många det är som kanske kommer se bilden du tagit eller texten du skrivit, vare sig det är 1000 eller 0. Hur många som ser det du skapar eller gör är irrelevant. Det bör åtminstone inte vara det första du oroar dig över, bara lägg ned din själ i det du gör och få ut det i världen för att sen direkt gå vidare.
 
4. Våga inse att det du gör är bra och att du förtjänar framgång
Ibland skapar man något som kanske inte är det bästa men ibland skapar man något riktigt bra. Så ta åt dig och våga tro på att du förtjänar det. "Just do it" som Shia LaBeouf så fint säger ;)

 

 
 
 
 
Kanske finns det någon som känner igen sig, imposter syndrome är rätt vanligt och det finns väldigt mycket att
läsa kring ämnet, både intressant och hjälpsamt. Här finns till exempel ett bra och humoristiskt Ted talk om det.
 
 



B&W Porträtt | Moa

 
 
 
 
Som för att kickstarta lovet fotograferade jag min fantastiska vän Moa i måndags. Moa är alltid villig att stå modell så det har blivit en del fotograferingar genom åren, det är riktigt kul att se både min utveckling bakom kameran och hennes utveckling framför kameran. Jag behöver knappt ge direktiv längre utan det fixar hon själv, verkligen en fantastisk modell! Eftersom varken hon eller jag hade någon vidare lust att bege oss ut i kylan bestämde vi oss för att köra en inomhusfotografering (I och med det var både hon och jag överens om att alla bilder skulle bli svartvita).
 
 
 
 
 
 
Personligen tycker jag inte att det gör någonting att väggen är som den är med sina märken och linjer, även om jag har redigerat bort lite så hade det förstås gått att redigera bort ännu mer men jag måste faktiskt säga att jag tycker om känslan märkerna ger, lite industriellt, nästan. Har spanat in en tegelbyggnad med maffiga fönster i byn som jag hoppas vi kan fota vid till våren...
  



From the wilderness

 
 
 
Jag längtar efter bar mark. Att med lätthet kunna gå i skogen utan att behöva kämpa sig fram i tung snö, kunna se alla detaljer istället för ett opersonligt vitt täcke som döljer allt. Jag längtar efter att kunna gå på en strand och  betrakta stenar och drivved som har formats av vattnet och vågorna. Jag längtar efter att kunna gå ut i skogen med en tunn jacka och lätta skor istället för klumpiga täckbyxor och kängor som inte uppmanar till spontana språng över stock och sten.
 
Det är mycket jag längtar till, de senaste dagarna har jag velat gå i ide, bara för att vakna när marken är bar och luften ljum. Att kolla ut genom fönstret gör mig trött. Det finns såklart bättre saker att klaga på här i världen än snö men jag kan inte låta bli att tänka på våren, det är ju så nära nu...
 
 
 
 
 
 
Det verkar som att jag befinner mig i något slags mellanläge, kroppen är på en plats medan tankarna ständigt vandrar iväg till andra årstider. Jag känner mig otålig och rastlös. En märklig kombination av styrka och utmattning, jag vet vad kroppen skulle kunna klara av men sinnet ger upp. Under dessa dagar brukar jag försöka förlora mig själv i en bok eller låta yogan sätta mig i något slags transliknande tillstånd där jag bara försöker lyssna på kroppen och röra mig därefter.  Den här veckan innebär lov för mig och jag kommer nog mestadels bara ta det lugnt även om jag förhoppningsvis kommer iväg på en del grejer.