Qira

 
 
 
 ...Så min vän Moa har skaffat en kanin och det kan vara bland det gulligaste jag har sett.
 
 
 
 
 
Egentligen hade jag tänkt redigera fjällen-bilderna men det är inte varje dag man får chans att fota en kaninunge så jag kunde inte låta bli att ta dessa bilder först. Jag tillhör dom som inte har vuxit upp med något husdjur över huvud taget och eftersom jag älskar djur var det något jag ständigt påpekade för mina föräldrar, "Kan vi inte skaffa...", svaret blev dock alltid nej. Som en följd av detta tror jag min fascination för till exempel hundar och katter (+ andra smådjur) bara har vuxit sig ännu större haha, som liten var jag alltid den som tog initiativet att ställa frågan "Får man klappa hunden?" när det då och då passerade hundägare vid skolområdet. 
 
Fascinationen lever uppenbarligen kvar än idag och det var ett nöje att få fota Moa och hennes lilla kaninunge Qira (uttalas "Kira"), så otroligt söt, eller vad säger ni?
 
 
 
 
 
Vi fotade såklart inte särskilt länge utan mest satt vi bara och kollade på Qira när hon skuttade omkring för att utforska världen på andra sidan buren. Än är hon inte tillräckligt stor för att vistas ute någon längre stund men steg för steg kommer världen bli en aning större. 
 
På gården fanns även kaninen Herman som vi också hälsade på, jag passade på att ta några bilder för den här kaninen var en riktig linslus som ivrigt kom skuttandes så fort man närmade sig, kaniner är ju bara för underbara. 
 
 
 
 
 



A collection of several small adventures

 
 
Från små äventyr till stora äventyr, just nu befinner jag mig i fjällen bland berg som är fläckade av snö och renar som ständigt springer över vägen. Det är inte förrän på tisdag eftermiddag som det är dags för hemfärd och jag ser fram emot att få spendera fler dagar här i Hamra än förra gången när jag var här i augusti. 
 
 
 
 
Bilderna i det här inlägget kommer från tre små äventyr som jag har vandrat iväg på när dimman låg som ett lock över landskapet. Jag är väldigt bra på att dokumentera molniga då de alltid får mig att vilja gå ut haha, finner det väldigt mysigt och mystiskt.
 
 
 
 
 
 
 
 



Studentbilder på mitt sätt

 
 
Tanken var egentligen att fota studentbilderna i solnedgången men att fota när det är mulet är ju bra det också, det hjälper dessutom verkligen till att ge bilderna den där mörka känslan som har blivit lite av min stil. Att klä sig helt i vitt är dock något som jag tror aldrig har hänt tidigare men är det studenten så är det. Lyckades hitta några plagg som jag trivdes riktigt bra i! Eftersom vitt inte är min cup of tea så ville jag inte köpa något som jag bara skulle använda en gång, det enda jag köpte (förutom mössan då) var toppen/bh:n resten lånade jag från mamma, väldigt smidigt att vi i princip har samma storlek!
 
 
 
 
 



Antlers & other thrifted curiosities

 
 
 
För exakt en vecka sen när jag var ute och övningskörde med mamma i stan bestämde vi oss även för att besöka några loppisar i närheten. Vissa dagar hittar man ingenting, den här dagen var dock ingen sådan dag. Hittade flera grejer som jag har spanat efter under en längre tid. Bland annat en sliten ljusstake, en glaskupa (kan ses i bilden ovan) och en liten väska. Därefter hittade jag även en del oväntade saker som två renhorn och en liten tång (ungefär en sådan man kan plocka upp oliver och dylikt med) format som två kråkfötter i viktoriansk stil. 
 
 
 
 
 
Renhornen var nog dock det som jag jublade mest över, tycker horn är otroligt vackra. De är snygga att inreda med samtidigt dom de kan användas som rekvisita på bilder. Var nära att gå förbi rummet de låg i då det såg mest ut att vara bråte där inne men regel nummer ett när det kommer till den här typen av affärer: Kolla igenom allt och gräv.
 
 
 
 
Nämnde också att jag hittade en liten väska, väldigt behändig när man bara vill ta med sig det allra viktigaste. Den här väskan skulle dessutom smälta in relativt bra på en medeltidsmarknad och det är ju alltid ett plus. Såg den faktiskt för ett par månader sen men eftersom jag då var på jakt efter en ryggsäck lät jag den gå. När jag dock såg att den var kvar och bara kostade 40 kr kände jag att det var som menat, haha.
 
 
 
 



Tomatplantor & Harry Potter

 
 
 
Midweek ramblings
För ungefär en dag sen gick det upp för mig att det bara är lite drygt en vecka kvar tills jag tar studenten. På något sätt kändes det som att det var flera veckor bort, betygen är satta och det finns med andra ord inget mer att göra i skolan. Man tappar tidsuppfattningen lite. Det är ett märkligt mellanläge och jag försöker bara få tiden att passera i väntan på nästa milstolpe. Det är en dålig vana att vänta, ständigt vänta på ett bättre tillfälle. Sanningen är att livet består av väntan men man behöver inte leva väntandes. Även om jag inte vad vad ännu så är det någonting nytt på gång, mitt i allt det nya bestämde jag mig dock för att plocka upp något bekant. Att öppna den första Harry Potter boken igen var lite som känslan av att komma hem efter ett långt äventyr. 
 
 
 
 
Några bilder från när Josefin och Thimmy kom hem till mig för att planera roadtripen vi gjorde
för ett par veckor sen. I väntan på att kakan vi bakade skulle svalna hälsade vi på grannens kor.
Gillar verkligen första bilden på Josefin och korna.
 
 



Kväll i stallet

 
 
Tre bilder som för mig ruvar på ett av mina bästa minnen, hemkommer från en hel dag fylld med äventyr känner jag mig fortfarande inte klar. Regnmolnen har skingrats och jag vill ut, vart vet jag inte men jag dras till stallet och efter att ha sadlat Tösen med den tunga westernsadeln bär det iväg ut i skogen. Det är tyst, bortsett från fågelsången som ekar mellan träden och Tösens dova steg på skogsstigen. Luften är fuktig från allt regn och framhäver alla dofter från skogen, himlen har skiftat färg och på avstånd stiger en vägg av ånga upp från den närliggande älven som ringlar sig genom landskapet. Det finns ingen tillstymmelse till mänsklig aktivitet och det enda vi möter är en skara hästar som nyfiket står och betraktar oss från andra sidan staketet.
 
Vi rider vidare och svänger in på en gammal skogsväg som leder ner till grustaget. Ångan i luften färgas till guld av de sista solstrålarna och jag ler för mig själv. Väl nere i grustaget är vi bara några meter från älven och vi är omgivna av dimma. En lång raksträcka är framför oss men idag håller vi oss till skritt för att kunna njuta så länge som möjligt av naturfenomenet, jag tänker tyst för mig själv att det är såhär kvällar ska spenderas. En brant backe tar oss upp ur grustaget och jag känner hur Tösens muskler spelar under mig. Väl uppe blickar jag ut över dalen som badar i de varma färgerna från solnedgången.
 
Tösen känner av att vi är på väg hem och ökar självmant på steget, vi tar skogsvägen hem. Tösen sträcker sig efter de färska bladen på de närliggande grenarna medan jag försöker få se en skymt av tjärnen som då och då glimmar mellan träden. Nästan hemkommen vänder jag mig om i sadeln och blickar tillbaka på skogsgläntan som är insvept i dimma. Det ser ut som en port till en annan, magisk, dimension och när jag låter min blick återgå till stigen vi har framför oss känner jag mig nöjd.