Djupa skogar

 
 
 
Våren varade i några dagar men vintern gjorde en återkomst och nu är allting täckt i ett rejält lager snö igen, hade verkligen hoppats på bar mark men vad kan man göra, det är ju trots allt bara februari. Hörde dock att någonstans i södra Sverige hade man officiellt fastslagit vårens ankomst, längtar verkligen tills dagen när vi kan kalla det vår här i den norra delen också, haha. Dessa bilder fotade jag dock under de dagar när vädret var fantastiskt, tog en sväng på eftermiddagen och senare på kvällen fick jag bevittna hur de sista solstrålarna färgade skogen till renaste guld.
 
 
 
 
 
 
En bild som jag också fotade för ett tag sen när jag funderade på att klippa av håret. Om mina toppar hade varit kluvna hade jag sagt att jag är lika kluven som mina toppar i denna fråga men dom är faktiskt rätt bra trots att jag inte har klippt mig på ett tag så det skämtet håller inte. Lär dock inte klippa det speciellt kort men det fick mig att börja tänka på hur det skulle vara och vad man skulle våga göra om det fanns ett "ångra" alternativ i verkliga livet. Det skulle lätt missbrukas men om allt hölls på en fredlig väg är det intressant att fundera på vad folk skulle göra vare sig det är att göra något galet med håret eller ta en chans i livet som man tidigare inte vågat ta. Ett "ångra" alternativ i verkliga livet hade varit fantastiskt på många sätt men samtidigt skulle det ta ifrån mycket spänning också. Men vad hade du gjort om det fanns? Kanske kan man lära sig något av svaren trots allt. 
 
 



En vårdag i februari

 
 
 
Tror detta kan ha varit en av de härligaste dagarna på hela månaden, +8°, strålande sol, fågelkvitter och bar mark (här och där). Under lördagen hade jag dessvärre ingen energi till att göra någonting alls egentligen men orken och motivationen verkade vända över natten så idag har jag hunnit med en hel del. Började som vanligt dagen med en skål havregrynsgröt, trodde jag hade ätit upp alla blåbär som jag plockade i höstas men så visade det sig att det fanns en låda kvar, lycka! 
 
 
 
 
 
 
Efter att ha läst lite Sherlock Holmes tog jag en promenad till Tösen för att pyssla om henne lite, hon har fått en mystisk bula på ena knäet så även om hon inte markerar något så tar vi det lugnt tills vidare. Hennes päls markerar dock att "nu är det vår" så det blir extra mycket borstning just nu, haha. Jag klagar dock inte, tycker det är mysigt att lugnt kunna stå i utestallet och höra smältvattnet som droppar ned från taket.
 
 
 
 
 
 
På väg hem från stallet bestämde jag mig jag mig för att ta en omväg och tack vare det hittade jag ett rådjurshorn liggandes under en gran precis bredvid stigen. Synd att jag inte hittade det innan gnagarna gjorde det men trots att det nästan var helt söndergnagt tog jag med mig det hem. Tycker det är fint på sitt eget vis.
 
 
 
 
 
Det är lustigt hur man kan gå från att vara helt trött i kroppen till att känna att man bara vill dra iväg på en springtur. Har inte sprungit sen i somras så även om jag har gått på många promenader så är konditionen lite såhär. Bättre än vad jag hade väntat mig dock så det är ju skönt att inte behöva starta helt från noll i alla fall. Att springa är verkligen en träningsform som jag gillar så det ska bli skönt att komma igång igen!