Essence of fall

 
 
En bild som jag har jobbat med till en fotouppgift, har velat göra en "svävningsbild" rätt länge nu och den här uppgiften gav mig den där sista knuffen att faktiskt göra något. Det är nästan löjligt hur enkel redigeringen är men istället är det själva utförandet som är något ansträngande, hade träningsvärk dagen efter haha.
 
Vår lärare ville gärna att vi skulle ha en mening med bilden, den bild jag hade i huvudet var egenligen bara ren skaparglädje, varken mer eller mindre. Jag gillar ju dock att reflektera över saker så någon slags innebörd växte fram i takt med att jag redigerade den och den skulle kunna summeras i "Essence of fall". Hösten kan mycket väl vara min favoritårstid och det är lätt att man vill pausa den, fånga det där perfekta ögonblicket när allt är perfekt. Vädret, färgerna, grödorna osv. Det är ett ögonblick som inte varar alltför länge men när det väl kommer gäller det att ta tillvara på det. Att jag svävar får i mitt fall symbolisera att tiden stannar. Ljusen är mest där för att göra bilden lite mer intressant vilket jag tycker de lyckas bra med, de ramar in på en väldigt bra sätt.
 
Imorgon tror jag att jag ska försöka fota lite mörka Halloweenbilder som jag gjorde förra året, något som jag verkligen tyckte om. Skulle till och med kunna kombinera det med gymnasiearbetet, två flugor i en smäll!
 
 



Kattporträtt

 
 
I mitten av förra månaden var jag och tog lite bilder på både Moa och hennes djur, hon har fått bilderna för längesen men jag har inte kommit till skott att göra dom klara för bloggen riktigt än, mest på grund av att det har kommit andra fotograferingar emellan och så har jag blivit ivrig på att få redigera dom osv, men nu när lovet är på ingång tänkte jag sätta mig ned och fixa dom innan hösten släpper taget helt och hållet. Tills dess att dom är klara kan jag visa några spontana bilder på Moas katt (som jag har glömt namnet på).
 
Till en början var inte jag en kattmänniska, den främsta anledningen berodde kanske på det faktum att min mamma ogillar katter (om man ska vara mild), så det är vad jag har vuxit upp med och jag antar att det har färgat mina egna åsiker även om jag alltid är snabb att sätta mig på huk och klappa en katt om den är inom räckvidd. Förr ansåg man att katter var onda varelser, häxans följeslagare. Kanske är det omedvetet något som ligger kvar, den där fruktan som så småningom ledde till häxprocesserna. Om man ska hoppa av spåret en stund så är en häxa för mig är inte någon ond person, en häxa för mig skulle kunna vara en kvinna som besitter mycket kunskap om djur och natur. Men för att återkoppla till katter så kom jag till en punkt där jag insåg att katter är fantastiska djur, de gör som de vill och ställer till med kaos ibland men även om vi numera säger "tamkatter" så är de i allra högsta grad vilda djur som, för det mesta, väljer att bo med oss. Jag gillar den här villkorslösa realtionen vi har med katter, vi förväntar oss inte speciellt inte mycket av dom. Av hundar kräver vi lydnad och av hästar kräver många att den ska gå att ridas. Katten är det djur som vi har lättast att bara acceptera och det tycker jag kan lära oss någonting. Det lär oss att ta saker och ting för vad det är utan att ständigt sätta upp krav och villkor.
 
 



Endless sea

 
 
Ute vid havet på en mulen dag, öde stränder och klänning i oktober.
 
 
Jag har aldrig varit en havsmänniska, böljande fält kantade av skog är landskapet som gör att jag känner mig hemma. Men i söndags fick jag se havet som jag alltid har velat se det, öde, otämjdt och alldeles magiskt. 
 
 
 
 
En vy som får äventyraren inom en att vakna till liv.
 
 
 
 
Inspirerad av islands Black Sand Beach, kan man inte ta sig till Island får man resa dit på andra sätt.
 
 
 
 
Vackra mönster.