Presentation & Info

Hej och välkommen! Mitt namn är Molly Wiström, jag föddes den 19 september 1998 och bor på landet med mina föräldrar, omgiven av fält, djur och skogar. Just nu går jag sista året på estetik och media på Hedbergska skolan i Sundsvall.
 
Som liten ville jag alltid vara på alla ställen, förutom här. Redan då var jag lite av en äventyrare och drömde mig ständigt bort till andra landskap. Idag har jag dock lärt mig älska norrlands djupa granskogar och de har intagit en plats i mitt hjärta. Förutom att uppleva naturen har jag haft en lång rad med andra intressen, bland annat har jag ridit sen jag var sju år och tävlat i voltige. Även om jag varken går på ridskola eller tränar voltige längre så är det en period i mitt liv som formade mig väldigt mycket och som jag kommer ihåg med glädje. Ridskolan gav mig en kärlek till hästar och idag är jag halv fodervärd åt en nordsvensk vid namn Tösen. Voltigen gav mig en chans att resa runt i Sverige och genom åren har jag både tävlat på små tävlingar nere i södra Sverige såväl som i Umeå. Något som jag ständigt går tillbaka till är den där känslan av att få upptäcka, alla långa tågresor där man såg hur landskapet sakta förändrades...
 
Mitt största intresse idag är att fotografera, något som jag har gjort i några år nu. Tillsammans med min Canon EOS 6D och mina två favoritobjektiv Canon EF 50mm f/1,4 USM eller Sigma 35/1,4 DG HSM Art dokumenterar jag delar av mitt liv genom bilder. Jag har lärt mig otroligt mycket genom att fotografera och för mig fungerar bilder som en dagbok eftersom bilder har den egenskapen att ta en tillbaka till den tidpunkt när man fångade just det ögonblicket.
 
På senare tid har jag har jag gradvis märkt att minimalism och slow living är något som resonerar med min livsuppfattning, liksom intersektionell feminism. Att ta varje dag som den kommer, uppskatta det lilla och konsumera mindre är något jag tror på. Tidigare i år bestämde jag mig för att bli vegetarian och senare började jag rensa ur mitt rum och min garderob och märkte snabbt att jag ägde många saker som varken gav mig glädje eller fyllde någon funktion. Det vart lite av en nystart för min del och med all sin enkelhet kan det vara bland det bästa jag har gjort då det ändrade mitt perspektiv. 
 
I framtiden vill jag leva i ett litet hus på landet med fruktträdgård, katt och hund. Vad jag vill jobba med har jag ännu inte listat ut helt och hållet men det vore fantastiskt om jag kunde involvera mina intressen. Framtiden innebär för mig skräckblandad förtjusning då jag är lite av en övertänkare som ofta fokuserar på det jag kan göra fel istället för vad jag kan göra för att det ska gå bra, så en av mina största utmaningar är att lära mig att ta utmaningar med beslutsamhet istället för något som jag potentiellt skulle kunna misslyckas med.
 
Trots det jag nämnde i föregående stycke så försöker jag bemöta omvärlden med positivitet och lugn, jag tänker att saker och ting händer av en anledning samt att vi ständigt kan lära oss något bara vi är öppna för det.
 
 
 
 
Om det är något du undrar över är det antingen bara att kommentera eller skicka ett mejl till
mollywistrom@gmail.com. Annars går det även att hitta mig här:
 
 Instagram (@mollywistrom)
 
  
 
 
 



Dagar som gått...

 
 
Från bitande kyla till plusgrader som får snön att smälta i rasande fart. Av någon anledning känner jag mig ivrig och en aning viljelös på samma gång, men för min del är det bara att vänta ut det. Inspirationen kommer och går, under tiden man inte kommer sig för att skapa något får jag chans att jobba på andra saker, vare sig det är yoga eller ta promenader (måste verkligen gå ut mer för det ger så mycket), det är kanske inte så motiverande att bege sig ut när allt man ser är mörker ute, men på sitt eget sätt är det vackert också. Det är otroligt egentligen hur snabbt man anpassar sig, från det att solen knappt gick ned till att egentligen bara ha några timmars dagsljus om dagen. När det var ljust tänkte jag att det här är livet och nu känns det mysigt med mörkret på något sätt, tända ljus och varma drycker.
 
Häromdagen tog jag en omväg genom stan, på väg till bussen som skulle ta mig hem, jag går vanligtvis väldigt snabbt och brukar alltid gå den kortaste vägen, men den dagen hade jag ingen brådska så jag gick väldigt långsamt och tog istället en liten sväng ner på gatan där alla stora butiker ligger. Julbelysningen har precis blivit uppsatt i stan och istället för att gå i rask takt försökte jag bara ta in så mycket som möjligt. Ljus, belysning, rörelser, temperatur, ansiktsuttryck...Det är ganska härligt ändå att bara släppa allt och verkligen lägga märke till sin omgivning ibland. Jag är medveten om att det låter väldigt uttjatat osv men faktum är att det aldrig är fel att lägga märke till sin omgivning, så är det med det.
 
 
 
 
Sen det där med att gå ut när det börjar skymma, eller snarare: att inte låta sig hindras av skymmningen. Dags att plocka fram pannlampan igen tror jag. Speciellt vackert kommer det bli när det kommer nysnö, ser fram emot att trotsa mörkret och bege mig ut i skogen. Det lär ju inte bli så bra bilder men ibland får man bara lämna kameran hemma så man kan springa runt som ett barn igen, haha.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Även om jag inte har fotat så mycket den senaste veckan så har jag läst en del samt börjat kolla på en serie som jag har blivit något investerad i. Även om "The White Queen" kom ut för ett tag sen så har jag inte hört talas om den förrän nu, jag har ganska många saker jag irriterar mig på angående den serien men trots det vill jag se mer. Tror det mest beror på omgivningarna och alla vackra kläder och håruppsättningar, själva storyn blir lite repetitiv men eftersom jag fortsätter kolla på den måste den ju göra något rätt antar jag.
 
På svenskan jobbar vi just nu med modernismen och jag har valt att läsa en bok av Karin Boye vid namn Kallokain, en klassiker. Jag har inte läst någon bok i den här stilen innan, tror jag, men trots att jag är ett fan av fantasy så fastnade jag verkligen för den här boken och kan verkligen tänka mig att läsa mer (mellan Game of Thrones och The Stormlight archive dvs). Läste ut den idag så den tar i hög grad upp mina tankar för tillfället och jag gillar böcker som får en att tänka på lite filosofiska frågor, haha.
 
 



Bananpannkakor & utskrifter

 
 
Häromdagen gjorde jag några bananpannkakor till lunch/mellanmål, jag blir inspirerad av alla dova matbilder och det var egentligen den största anledningen till varför jag gjorde dom, för att få fota! Dessvärre blir det ju väldigt mörkt väldigt tidigt så man får jobba snabbt, vilket man förvisso alltid måste göra när det kommer till att fota mat (något jag har insett trots min nästan obefintliga erfarenhet inom området) En annan grej som jag insåg när jag skulle bygga upp scenen var hur många möjligheter man har. Det finns så mycket som är snyggt så det gäller att man lär sig vad som passar till vad. Har inte riktigt lärt mig den konsten än så just nu kör jag på "less is more" haha, ska dock fortsätta experimentera med hur man bygger upp en scen som dels berättar något men som också ger rätt känsla samt bidrar med de rätta färgerna. 
 
 
 
 
 
 
Det känns märkligt att det snart (redan) är december. Blir alltid förundrad över hur snabbt tiden går så här års. Det känns dock skönt också, december är en mysig tid och sen rör vi oss mot ljusare tider igen. Förr i tiden firade man solens födelse ungefär när vi firar jul eller Yule. Sammanträffande? Om man frågar mig så tror jag att några utav de högtider vi firar nu delvis bygger på de uråldriga nordiska traditionerna som fanns innan kristendomen befann sig i den här delen av världen och att vi idag har någon slags blandning. Men det är bara min personliga uppfattning. Jag ska dock inte börja prata om julen utan istället kan jag nämna att jag var på bio och såg Fantastic Beasts and Where to Find Them igår, så bra verkligen! Jag både hoppas och tror att Harry Potter är  något som aldrig kommer dö ut.
 
 
 
 
Bestämde mig också för att sätta upp lite nya egna bilder på rummet och jag gillar verkligen hur det blev i all sin enkelhet. Utskrifter som man gör själv brukar ju ha en tendens att bli lite av en besvikelse men det vart över förväntan den här gången. Har blivit lite kär i det vissna lövet som jag fotade ovanpå snön. Otroligt simpelt men väldigt snyggt och stilrent på ett rustikt vis med sina ärrade blad. 
 
 



Self portraits

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
" Maybe you are searching among branches for what only appears in the roots. "
 
 
Med inspiration från citatet i första bilden fotade jag några slarviga självporträtt. Har renast igenom min externa hårddisk för att skapa mer utrymme och varje gång jag öppnar mapparna som innehåller bilder från flera år tillbaka är det som att dras tillbaka i tiden, tillbaka till en person som man fortfarande är men som man ändå inte riktigt kan känna igen. Jag skulle dock vilja tacka mig själv för alla självporträtt jag har tagit genom åren, på något sätt blir utvecklingen tydligare. Det är roligt att se hur man börjar våga ta för sig mer och mer framför kameran, det beror inte bara på att man har vant sig vid själva kameran utan jag skulle också säga att man har börjat vänja sig vid sig själv.  Om man tänker sig kroppen likt kläder som var för stora men som man bara väntade skulle passa en så småningom så känns det som att jag har kommit in i läget där det passar perfekt och att det kommer fortsätta göra det tills jorden täcker en med sin mantel.
 
Jag tror fotografin har hjälpt mig hitta någon slags självacceptans och en inre djärvare röst, min röst, som inte fanns där när jag var yngre. Tidigare fanns en röst som bara ville dra ner mig i avgrunden, en röst som gjorde allt för att, visserligen, hålla mig trygg. Gör ingenting, säg ingenting, va ingenting. Jag älskar rådjur, men jag gillar att tänka att, speciellt kvinnor, har lite varg i sig. Orädd, otämjd, vild, kraftfull och som inte backar för någon för hon vet sitt värde samt att hon ensam klarar av allt och lite till om hon bara bestämmer sig för det.
 
 
 
Gör du någonting som har gjort att du har hittat något inom dig själv som du kanske inte trodde fanns där till en början? 
 
 



Snövärld

 
 
Vi har haft utvecklingssamtalsdagar på skolan vilket innebär att man bara behöver komma in på sitt samtal och sen är man ledig i två dagar. Jag tog första bästa tid på onsdagen och sen var jag fri, lite som ett förlängt lov. Vart ska jag ens börja, snöstormen eller presidentvalet? Trodde inte mina ögon när jag vaknade på onsdagen och såg att Trump ledde, när jag kom hem var han helt plötsligt president. Det är tråkigt att se människors hat vinna. Trodde vi hade kommit längre men bevisligen verkar det fortfarande som att många människor känner sig hotade av andra människors hudfärg, kön, sexuella läggning och religion, suck. Gjort är gjort och nu får vi blicka framåt, det bådar inte gott men samtidigt hoppas jag på att detta blir som ett "wake up call" samt att det börjar diskuteras mer än någonsin.
 
 
"May the election of Trump bring forth the fiercest, smartest, toughest generation of ass-kicking women this
country could possibly imagine." - Jeffrey Wright
 
 
 
 
Men trots det så har jag passat på att njuta av dessa vinterdagar, har mest tagit det lugnt, tränat yoga, druckt varm choklad och kollat på film. Jag kollar på väldigt mycket film under vintern och nu har jag äntligen sett Miss Peregrine's Home for Peculiar Children och om jag ska vara ärlig så tyckte jag inte alls om den haha. Har läst boken två gånger nu och känner mig rätt klar med hela den där serien. 
 
 
 
 
Även om jag tycker det ser mysigt ut så har jag aldrig gillat varken te eller kaffe. Däremot så har jag börjat dricka varm choklad igen, det går i perioder men måste säga att jag älskar att sitta med en varm kopp i köket och kolla ut genom fönstret när det håller på att skymma. På sistone har jag har experimenterat med att göra varm choklad på havemjölk och efter många motgångar har jag äntligen hittat en blandning som jag tror kommer bli en standard på helgdagarna.
 
 
 
 
Kakao, lite gurkmeja, kanel och rörsocker är blandningen jag kör med för tillfället, måste säga att jag gillar att
det är lite kryddigt! Ska fortsätta experimentera med det här under vintern, ska försöka hitta någon bra topping,
är lite sugen på att prova kokosgrädde...
 
 
 
 
På onsdagen snöade det mest men idag, torsdag, har det varit helt stilla. På eftermiddagen började en dimma att träda fram vilket var väldigt vackert. 
 
 
 
 
Alltså dessa färger...
 
 
 
 



Snöoväder, fantasi & en övergiven lada

 
 
Just nu vräker snön ner och på bara en dag har snödrivorna vuxit som om det hade varit vinter i en månad, sittandes i bussen på väg till skolan passerar man isklumpar till bilar, bärgare och plogbilar omvartannat. Det är nästan en slags apokalypskänsla i luften (som ett resultat av ett sinne med vild fantasi). Dagar som dessa kan jag inte låta bli att begrunda någon slags undergång, det låter väldigt märkligt och kanske lite oroväckande men tanken på att allt skulle vändas upp och ned är lite spännade på något sätt. Jag vill såklart inte att det ska hända på riktigt men det är väl det som gör den tanken så lockande, tänk om liksom, vad händer när hela samhällsstrukturen rasar samman? Tror jag har läst för mycket fantasy haha.
 
 
 
 
Skämt åsido så tycker jag det är viktigt att stretcha fantasin så ofta man kan. Samtidigt som den kan skapa fantastiska världar som man ser för sitt inre så skulle jag säga att fantasin också hjälper oss att skapa en slags förståelse för allt levande i vår omgivning, med hjälp av den kan vi lättare föreställa oss hur andra har det samt hur de kan uppleva saker och ting. Fantasi skulle jag vilja påstå är som en "hemlig" ingrediens som verkligen framhäver allt den kommer i kontakt med. Kunskap och fantasi kan leda till nya uppfinningar. Kreativitet och fantasi kan leda till verk som har chans att påverka och inspirera andra människor. 
 
 
 
 
 
 
Från det ena till det andra: Några dagar innan snöovädret drog igång tog jag en promenad till stallet och stannade
en stund vid en gammal lada, träet är sådär underbart väderbitet och charmigt.
 
 
 
 
 
 
Som jag nämnde tidigare har årstiden verkligen skiftat till vinter, just vintern är den årstid som jag fortfarande kämpar lite med, nysnön är vacker men mörkret infinner sig allt tidigare och kylan får mina fingertoppar att domna och skifta i blått. Behöver jag ens säga att jag inte hanterar kyla speciellt bra? I år tänker jag dock inte famla runt i mörkret, inleder man en strid mot en årstid får man förbereda sig på nederlag, och eftersom vintern varar i flera månader i detta nordliga land så får jag helt enkelt arbeta med istället för emot. Tidigare har jag känt att vintern begränsar. Det blir svårare att fota och det är lite bökigare att gå ut, inte som på sommaren när man bara kan springa ut barfota. Igår skrev jag dock en kort liten text bara för att motivera mig själv genom hela vintern, hur kall och lång den än blir. Fokuset låg lite på att se det hela som en möjlighet att arbeta på sig själv, vare sig det är att skriva/rita mer, köra mer yoga eller lägga ned lite extra tid på att laga mat. Vintern är trots allt vacker på många sätt och det är ett utmärkt tillfälle att utvecklas, reflektera och läsa. ( Förra året läste jag A Song of Ice and Fire  och iår funderar jag på att läsa Lord of the rings. Finns inget bättre än episk fantasy på vintern känner jag, den ultimata årstiden för att upptäcka en ny värld.) Efter att ha funderat lite så tycker jag det ska bli härligt med vinter, det bästa är ju att verkligen älska alla årstider så att man till fullo bara kan släppa taget och följa med genom årets gång istället för att försöka klamra sig fast vid ett sjunkande skepp.
 
 



Några höstiga bilder på Moa & hennes häst

 
 
Marken är täckt av ett tunt lager snö och enstaka små snöflingor faller sakta mot marken, hösten varma färger känns helt plötsligt så avlägsna. Dessa bilder på Moa och hennes häst Minne fotade jag i mitten av september, hösten går verkligen i en rasande fart. Skrev i förra inlägget att jag brukar se november som en höstmånad men i år får jag nog ta tillbaka det, hann inte mer än publicera inlägget förrän marken var vit haha. Även om jag personligen hade föredragit om marken var bar månaden ut, främst på grund av gymnasiearbetet, så är det ju samtidigt lite mysigt med snö, åtminstone när den ligger och vilar sådär fint på grenarna. 
 
 
 
 
Men tills dess att den "riktiga" vintern drar igång hänger jag kvar i hösten liiite till med hjälp av dessa bilder.