Muted greens

 
Tror jag måste ta och fota porträtt i denna vildvuxna allé.
 
 
Vi fick finbesök av våra fluffiga grannar igår, det var ett äventyr att försöka fånga in dom igen haha.
 
 
Naturen blir så vacker efter regn.
 
 
 



Sagolikt

 
 
Det är inte alltid lätt att fota sent på kvällen och i tjock dimma men det är då jag påminner mig om att det viktigaste är ändå att vara på plats, andas in atmosfären och sen att ha bilder som hjälper mig att komma ihåg de exakta känslorna jag hade när jag tog bilden. När jag tog dessa levde jag i en saga, jag vet inte vad det är med dimma men det får mig att må riktigt jäkla bra. Jag älskar sagor, mystik, dramatiska landskap, molnigt väder och hästar. Kanske levde jag på Island i mitt förra liv, landet som jag tycker har det vackraste språket i världen.
 
Den här lördagen har varit magisk på alla sätt och vis, först en fantastisk roadtrip över dagen med kompisgänget och vid hemkomst åt jag en krämig grönsakssoppa med vitlöksbröd som skapade en riktigt varm och go känsla i kroppen. Efter det när klockan hade passerat sju cyklade jag upp till stallet, något som jag förr inte skulle ha gjort sent på en lördag men på sistone har min attityd förändrats och jag har börjat rucka på gamla rutiner. Vad är det egentligen som stoppar mig från att vara ute i skogen en hel lördagskväll? Datorn kan vänta. 
 
Hursomhelst lämnade Tösen och jag stallplanen sent och begav oss ut i skogen och hon bjöd mig på en fantastisk ridtur, dimman rullade in och slöt upp runt om oss. Luften var sval, fåglarna sjöng och doften som var i luften skulle slå vilken parfym som helst. Allt var tyst och stilla och vid utkanten av en åker traskade ett rådjur lugnt förbi. Mitt i all lycka uppstod drog dock ett stråk av sorg över mig när vi red förbi en hage hos grannstallet och fick syn på en presenning där två framstuckna hovar vittnade om vad som låg under resten. Livet känns inte alltid rättvist ibland. En kråkas klagosång ackompanjerade min känsla av vemod. Det hade varit lätt att exkludera den här biten men det skade om mig rejält och det känns som ett hån att inte ta med det. Det får en att vakna upp och uppskatta det man har lite extra.
 
Det goda övervägde dock det onda och det här var en kväll med magi i luften.
 
 
 
 



Moa & Carmine | B&W