Muted greens

 
Tror jag måste ta och fota porträtt i denna vildvuxna allé.
 
 
Vi fick finbesök av våra fluffiga grannar igår, det var ett äventyr att försöka fånga in dom igen haha.
 
 
Naturen blir så vacker efter regn.
 
 
På promenad i området.
 



Fairy path

 
 
Det finns en uppfart i närheten av stallet som är som hämtad ur en sagobok, drömmer mig bort en stund varje gång jag rider förbi. Jag tycker det är fantastiskt att något man ser kan bli så mycket mer i fantasin och jag antar att det är en anledning till varför jag älskar att fota, man kan bygga upp sin egen värld. Konsten att försöka återskapa något som man ser med det inre ögat. 
 
Idag sov jag länge på morgonen för att därefter sätta mig vid datorn och organisera. Gick igenom bokmärken och konton på sociala medier i ett försök att göra min tid på dessa plattformar mer effektiv så det blir mer tid över för att skapa istället för att bara "konsumera" andras arbeten. Jag tycker det är bra att kunna inspireras av andra men ibland är det lätt att man fastnar. Jag vill lägga ner mer tid på att skapa, går jag in på till exempel tumblr eller Instagram vill jag att varje inlägg ska ha betydelse och mening, inge mer slösurf! Följer några personer som pratar om minimalism och jag gillar det konceptet! För någon månad sen tog jag tag i min e-post och sa upp mig från alla de som skickar ut onödiga reklam/erbjudanten/uppdateringar hela tiden. Finner dessa otroligt irriterande men av någon anledning kom jag mig aldrig för att göra något åt det, tills den där dagen för någon månad sen, jag är verkligen glad att jag gjorde det! Otroligt skönt att kunna logga in och inte ha över 20 olästa skräppost inlägg hela tiden.
 
 Lista på saker jag behöver ta itu med:
➵ Rensa inlägg på bloggen och ordna bättre kategorier
➵ Fixa en kort infosida här på bloggen + ändra några länkar i menyn
➵ Rensa/organisera bilder och mappar i datorn. Nu när skolan slutar för i år kan jag ta bort en del.
➵ Ordna ny header
 
 



Connect to your roots

 
 
Andas. Endast nio skoldagar kvar, skönt att vara ledig på fredag. Jag har varit uppslukad av skolans värld den senaste veckan så nu ska jag bara ta det lugnt och återkoppla till naturens rytm. Jag är en sån där som bara vill få saker gjorda på en gång vilket är den främsta anledningen till varför jag har gjort mer arbete än vad jag behöver, men det är skönt att ligga steget före. Det har varit några uppgifter som jag har gruvat mig för men när jag väl hade börjat insåg jag att de inte var så komplicerade som jag hade föreställt mig. Vad det än gäller här i livet så brukar det svåraste alltid vara att påbörja något. 
 
Saker och ting börjar dock vända nu och allt jag behöver för att komma på banan ingen är ett äpple, en bit mörk choklad, en skål nötter, levande ljus, game of thrones och en god natts sömn!
 
 



Lördagens roadtrip

I helgen åkte jag och några kompisar på en liten roadtrip över dagen, vi hade inte planerat någonting innan
utan vi bara körde utan mål och mening. Resan vart dock otroligt lyckad, detta är berättelsen i bilder...
 
 
 
Efter att ha packat bilen körde vi ner på ICA för att handla lite lunch, jag hade redan packat mat
så istället gick jag till den gamla ruinen som ligger precis brevid affären i väntan på att resten skulle
komma tillbaka. Tycker den är så otroligt vacker, nu har dom även satt upp lampor som gör att den ser
magisk ut när det börjar skymma. 
 
 
 
 
Efter det började resan på riktigt, vi kom överens om att vi skulle bege oss in över landet.
Ganska snart möttes vi av ödsliga vägar, böljande fält och rätt maffiga berg. Vägen tog oss
till Hassela där vi åt vår lunch i bilen med regnet smattrandes mot rutorna.
 
 
 
 
Efter lunchen körde vi in på en väldigt vacker rastplats där vi stannade rätt länge, 
främst på grund av den där snurrgrejen som ni kan se på bilden ovan. Jag riggade
upp stativet och försökte ta lite bilder med självutlösaren. Löjligt kul.
 
 
 
 
Gänget. Från vänster: Jag, Moa, Josefin och Thimmy.
 
 
 
 
Sen var det bara att köra och dunka musik. Jag satt, som vanligt, klistrad vid rutan då jag älskade landskapet.
 
 
 
 
Vi passerade många mysiga hus. Tänkte radera dessa bilder men efter att ha
tittat på dom ett tag kom jag fram till att jag tyckte de vart lite mysiga ändå med
sin gröna ton.
 
 
 
 
Vi svängde in i den lilla tätorten Bergsjö i jakt på ett café, vi kom dock någon timme 
försent så det blev inget café för oss.På den understa bilden kan ni se en illamående Moa
(hon mådde illa på grund av den där karusellen vid rastplatsen haha) sittandes på den första
bästa trappa hon kunde hitta.
 
 
 
 
Vi bestämmde oss dock för att promenera runt lite och jag blev helt lyrisk. Bergsjö är så otroligt vackert!
Alla hus var som hämtade från en "vi i villa" tidning. Verkligen en mysig ort, allt var så lugnt och vackert.
 
 
 
 
En mysig allé.
 
 
 
 
Eftersom att alla caféer var stängda körde vi in på den lokala ICA handeln och köpte en kladdkaka +
någon ny choklad från Marabou som förövrigt var otroligt god. Kladdkakan var dock fryst så vi 
bäddade in den i en filt och slog på värmen på ena sätet. I väntan på att den skulle tina  guidade
Moa oss till "Trolska skogen" och jag tror vi övriga tappade hakan. Platsen var en saga med 
ljudeffekter och allt.
 
Jag menar...
 
 
 
 
Bara en ynka bråkdel av allt de hade att bjuda på. Vi var helt ensamma så vi sprang runt som barn,
helt saliga över alla fantastiska saker! Draken var gigantisk, mitt huvud var i höjd med dess ögon.
Kvalitén var skyhög på det här stället.
 
Efter det åkte vi ut till kusten, åt kladdkaka och hade det gott innan vi slutligen begav oss av hemåt.
 
 
Säg ja till äventyr.
 
 



Sagolikt

 
 
Det är inte alltid lätt att fota sent på kvällen och i tjock dimma men det är då jag påminner mig om att det viktigaste är ändå att vara på plats, andas in atmosfären och sen att ha bilder som hjälper mig att komma ihåg de exakta känslorna jag hade när jag tog bilden. När jag tog dessa levde jag i en saga, jag vet inte vad det är med dimma men det får mig att må riktigt jäkla bra. Jag älskar sagor, mystik, dramatiska landskap, molnigt väder och hästar. Kanske levde jag på Island i mitt förra liv, landet som jag tycker har det vackraste språket i världen.
 
Den här lördagen har varit magisk på alla sätt och vis, först en fantastisk roadtrip över dagen med kompisgänget och vid hemkomst åt jag en krämig grönsakssoppa med vitlöksbröd som skapade en riktigt varm och go känsla i kroppen. Efter det när klockan hade passerat sju cyklade jag upp till stallet, något som jag förr inte skulle ha gjort sent på en lördag men på sistone har min attityd förändrats och jag har börjat rucka på gamla rutiner. Vad är det egentligen som stoppar mig från att vara ute i skogen en hel lördagskväll? Datorn kan vänta. 
 
Hursomhelst lämnade Tösen och jag stallplanen sent och begav oss ut i skogen och hon bjöd mig på en fantastisk ridtur, dimman rullade in och slöt upp runt om oss. Luften var sval, fåglarna sjöng och doften som var i luften skulle slå vilken parfym som helst. Allt var tyst och stilla och vid utkanten av en åker traskade ett rådjur lugnt förbi. Mitt i all lycka uppstod drog dock ett stråk av sorg över mig när vi red förbi en hage hos grannstallet och fick syn på en presenning där två framstuckna hovar vittnade om vad som låg under resten. Livet känns inte alltid rättvist ibland. En kråkas klagosång ackompanjerade min känsla av vemod. Det hade varit lätt att exkludera den här biten men det skade om mig rejält och det känns som ett hån att inte ta med det. Det får en att vakna upp och uppskatta det man har lite extra.
 
Det goda övervägde dock det onda och det här var en kväll med magi i luften.
 
 
 
 



Wall of green

 
 
 
Maj för mig är månaden när den mytologiska glöden som finns inombords flammar upp igen och jag blir påmind om vad som verkligen är viktigt för mig. Jag skapar min egen verklighet och jag kan välja att exkludera smågrejer som inte bidrar till något för att göra plats åt annat, sådant som bidrar till utveckling.
 
För övrigt så såg jag en dokumentär i fyra delar  häromdagen som tog upp kvinnornas makt i världshistorien. I teorin har jag har varit en feminist sen flera år tillbaka men jag inser jämt och ständigt att jag, utan att egentligen vara medveten om det, har gått rakt in i fällor och det gör mig förbannad. Att se en dokumentär som går från forntid till nutid gör en läskigt medveten om att det egentligen inte är mycket som har förändrats, gamla inlärda tankesätt lever envist kvar än idag och jag känner att jag har fått nog. Stand your ground and speak your mind. Och kanske det viktigaste man kan säga: Det är din kropp, lyssna på den och börja göra vad du vill. Punkt. 
 
Olikt det jag brukar ta upp men en person tillhör aldrig endast en kategori. Krossa stereotyper och krossa kategorier, vi är så mycket mer. Nu ska jag fortsätta fantisera om en värld med drakar och andra mytologiska varelser tillsammans med det faktum att naturen pulserar i våra ådror. Tack Maj för påminnelsen.
 
 
 



Days of stillness

 
 
Vilt blandade bilder som får representera lugn för mig. Nere vid trädgårdslandet går en gammal väg till granngården som jag tycker är så vacker, speciellt på somrarna när solen går ner och förgyller fälten som löper längst med ena sidan, de ljusa stenarna skapar en fin kontrast med gräset. Pappa har byggt en liten bänk vid ett av skjulen och där brukar jag sitta ibland när solen försvinner ner bakom horisonten.
 
Jord symboliserar någon form av stillhet för mig, kanske lite underligt att säga men jorden bär löften om tillväxt, platsen där frön kan slå rot och växa till magnifika träd. Jorden är ett hem som vi alla återvänder till förr eller senare.
 
Från mitt sovrumsfönster ser jag fält, skog och våra äppelträd, en vy som alltid ser harmonisk ut, speciellt under försommarkvällarna när äppelträden blommar, fälten blir gröna och himlen ovanför trädtopparna färgas svagt rosa, en fantastisk balans mellan färger har jag noterat.
 
...och till sist, mitt rum. Platsen jag startar dagen och senare återvänder till på kvällen. Under helgerna brukar jag göra det extra mysigt genom att tända lite ljus och sitta och knapra på lite nötter och mörk choklad. 
 
 



Kvällsljus

 
 
Sunday rant
Maj bjuder på magiska kvällar. Hur galet underbart är det inte att det är ljust till nio halv tio? Eurovision är över för i år och saker och ting kan börja återgå till det normala, nu i efterhand känns lite som att världen stod på paus i veckan, ungefär som att alla släppte vad de höll på med och vände sig till musiken. Jag gillar det! Inte långt kvar i skolan heller, nu är det bara att bita ihop och ge järnet även om det tar emot att sitta och göra skolarbete när det är så vackert ute.
 
 



Skogsgläntan

 
 



Moa & Carmine | B&W

 



En kväll i stallet

 
Nyfikna mular i miniformat.
 
 
Tamara och hennes vilda man, om ungefär en månad väntas hon bli mamma (!)
 
 
På promenad med Tösen, bäckahästen.
 
 
Ljuset bjöd på vardagsmagi, solstrålarna letade sig in i lösdriftshallen
och allt var stilla.Själv stod jag och fyllde på vattenhinkarna.
 
 



Käraste Maj

 
 
Keep going
Keep growing
 
 
Jag har sakta glidit in i ett tillstånd där det känns som att allting har tappat mening, men det är konstigt för jag är glad på samma gång. Ugh. Jag har den här visionen i mitt huvud om hur jag vill vara och vad jag vill göra men jag har bara inte orken att resa mig upp. Jag har varit här förr, ibland känner jag mig som en pessimist och en optimist på samma gång. Jag känner mig dock mestadels som en optimist, negativitet är den enkla vägen. Eller det är så den känns i början i alla fall, jag antar att det är så vi har blivit programmerade av omvärlden. 
 
Kort lista över vad jag hittills har lärt mig om negativa cirklar:
 
☽ Välj rätt musik
Musik besitter utan tvekan makten att kunna påverka oss väldigt starkt. När man själv är negativ är det lätt att välja "negativa" låtar. Det kanske hjälper vissa människor men jag har själv insett att för min del att det är ungefär lika effektivt som att försöka släcka eld med bensin. På något sätt känns det frestande men jag tvingar mig själv att lyssna på upplyftande/lugnande melodier istället, oftast brukar jag göra det enkelt för mig sitta och lyssna på fågelkvitter.
 
☽ Gör det inte svårare än nödvändigt
Då och då kommer det perioder inom fotografin när jag aldrig känner mig nöjd, ibland känns det som att jag aldrig får till tonerna eller känslan jag vill ha och det finns nästan inget som kan göra mig så frustrerad. Antingen tar man en paus eller så får man backa ett steg och göra det enkelt, det finns inget som säger att man alltid måste ta den svåra vägen. Det är kul att sitta och redigera i timmar då och då, men ibland får man ha den där "less is more" inställningen och bara låta innehållet tala för sig. Det finns inga krav och det behöver inte alltid vara perfekt.
 
☽ Natur, natur, natur
Jag är helt bergsäker på att naturen kan hjälpa oss med så mycket. Det är tänkt att vi människor ska vara del av naturen men många glömmer bort det och ser naturen som något separat. Jag tror på att vi behöver komma ut i naturen för att må bra, det har hänt att jag har tvingat mig själv att gå ut och det är ytterst sällan jag har ångrat det.
 
☽ Aktivera kroppen
Det är lätt att koppla bort kroppen när man känner sig omotiverad, all verksamhet fastnar i huvudet vilket inte är optimalt när man är negativ, rör man på sig tvingar man sig själv att sprida medvetandet till resten av kroppen. Det bästa tillståndet är när kropp och sinne samspelar. 
 
☽ Acceptans
Bara acceptera, det blir bättre. Låt det ta tid. Allt är tillfälligt.