Prone to wander

 
 
 



Två bilder

 
 
" Nature grows through breaking things down, through cracking things open, through opening up, spilling out
, and then blossoming. Growth can feel like a destructive process. That’s because it is. You have to crack open
your old self for new aspects to bloom.
 
 
 
 



Från kväll till natt

 
 
~Follow the silver road ~
 
 
 
 
Det är något speciellt med sommarnätter, allt är så fullt av liv men samtidigt är det som att allt står på paus.  Mitt i stillheten kan man dock få se någon häst som står och betar, kor som strövar omkring och katter som smyger omkring i gräset. Sen ska vi såklart inte glömma myggorna som mer än gärna slår följe, att man alltid underskattar dom samt vad de kan åstadkomma när man sitter och tänker på sommaren under vintern.
 
 
 



Simon

 
 
Har ni någonsin sett något så sött? Den här lilla krabaten vid namn Simon föddes för några veckor sen, han
skulle egentligen ha fötts nu vid midsommar så de var lite oroliga ett tag men nu kan man med säkerhet
säga att han är här för att stanna! Han har precis kommit på att människor inte är farliga samt att de är
väldigt bra på att klia, vilket är väldigt skönt!
 
 
 
 
Bara för att sprida så mycket sommarkänsla som möjligt 
 
 



Midsommar

 
 
På en plats långt in i skogen firade jag min midsommar. Riktigt kul att få åka på medeltidsmarknad även om detta var en rätt så liten sådan, finns inget jag hellre skulle vilja göra än att åka på Gotlands medeltidsvecka. Hur som helst så var det väldigt trevligt (och väldigt varmt). Nu börjar sommaren på riktigt!
 
 



Klampenborg

 
 
Jag och mamma bestämde oss för att åka ut en sväng till en plats som kallas Klampenborg, vi åkte ofta på utflykter
hit när jag och brorsan var mindre så man kan väl säga att det finns mycket nostalgi över det här stället.
 
 
 
Ingången till en sagovärld.
 
 
 
Lövskogar är magiska, kändes lite som att jag var med i en fantasyfilm och
att det när som helst skulle komma en riddare galopperandes runt kröken.
 
 
 
 
Klampenborg är en mysig liten ö som besitter många element, lövskog, barrskog, klippor och hav. Lövskogen var dock det ställe där jag hade kunnat stanna hela dagen. Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig inte alls inspirerad av den svenska kusten, tycker den inte alls är fin om man jämför med andra länders kustremsor haha. Är du skogs eller havsmänniska?
 
 



A Song of Ice and Fire

Häromdagen läste jag ut sista boken i ”Mistborn” trilogin, även om de böckerna var otroligt bra så fick de mig att börja fundera och jämföra (även om det kanske inte

är helt rättvist.) Hur som helst så stod det klart för mig  att ”A song of Ice and fire” serien av George R.R. Martin, hittills är de bästa böckerna jag någonsin har läst.

 

 
 

Det hela började med TV-serien, utan att ha någon som helst aning om vad det egentligen handlade om tänkte jag att det inte var någonting för mig. Något år senare snubblade jag över serien igen och jag insåg hur fel jag hade varit. Efter ett tag blev jag naturligtvis intresserad av böckerna, bokmal som en är, började läsa flera omdömen och märkte snabbt att det var väldigt blandat, så jag avstod. Även om jag alltid har älskat fantasy så hade jag aldrig läst den här typen av fantasy förut. Senare under året köpte jag dock den första, och efter ett tag den andra, boken i ”The Stormlight archive” serien. De böckerna skilde sig från den ungdomsfantasy som jag hade läst tidigare, och eftersom att jag älskade de böckerna på grund av deras komplexitet så bestämde jag mig helt enkelt för att börja läsa ASOIAF, och det var början på några episka månader.

 

De sägs ju att böckerna alltid är bättre än filmerna men trots det var jag lite tveksam, tänk om det blir för mycket politik? Tänk om jag inte gillar hans sätt att skriva? Jag läste böckerna på engelska och insåg snabbt att jag inte hade någonting att oroa mig för då jag kom att älska både politiken och sättet att skriva. Många påpekade hans grova språk men det hade jag inga som helst problem med. Ibland gillar jag att läsa nästan poetiska texter men ibland vill man ha texter som är rätt på och som inte håller igen.

 

 

 
 

Jag måste faktiskt säga det att jag var glad över att jag kollade på serien innan jag läste böckerna, i böckerna är det väldigt många karaktärer och tv-serien hjälpte en att direkt sätta ett ansikte på många av de karaktärer man fick möta i böckerna. Första boken och första säsongen följde varandra väldigt väl men sen började det dyka upp allt större olikheter, vilket gjorde det spännande att läsa. Jag förstår varför skaparna till tv-serien valde att göra om och slå samman karaktärer, skulle de inte gjort det skulle det kosta alldeles för mycket samtidigt som det förmodligen skulle bli rätt förvirrande för en person som inte är särskilt insatt, en serie måste ju kunna tilltala en så stor publik som möjligt. Trots det tycker jag att serien kompletterar böckerna väldigt väl trots allt.

 

 

 
 

Utan att jämföra böckerna med serien så är det otroligt vilken värld George R.R. Martin har skapat, i böckerna tar han upp mycket bakgrundshistoria och det är helt fantastiskt att läsa med en komplett vetenskap om varför det ser ut som det gör och varför händelser utspelar sig på ett visst sätt även om oväntade saker händer jämt och ständigt. Att välja en favoritkaraktär är i princip omöjligt, varje gång jag fick läsa som en ny karaktär tänkte jag att det här är min favorit, typ. Sansa är dock en väldigt intressant karaktär i mina ögon…liksom många andra.

 

 Avslutningsvis vill jag bara säga att om du funderar på att läsa böckerna, läs dom! Hur bra som helst verkligen. 

 

 




Meadow

 
 
Jag vet egentligen inte vad jag tänkte när jag tog dessa bilder men jag gillar ju sånt här väder och känner alltid att
jag vill fånga och bevara det på något sätt. Den här gången fick det bli i form av några enkla självporträtt. 
 
 
 
 



Moa

 



Arkeologstigen i Nolby

 
 
I veckan cyklade jag iväg för att utforska en plats som jag länge har velat gått runt på i godan ro. Har passerat det
här stället några gånger men har aldrig riktigt fått tid att kolla på allt. Men så i tisdags kom jag äntligen iväg!
 
Den här arkeologstigen gjordes förra året och de har blivit riktigt fint, nu har äntligen alla
sevärdigheter i området länkats samman och det känns som en enda stor enhet. 
 
 
 
 
Det första man kommer till en plats som blickar ut över hela området med tillhörande information och beskrivningar. Det står också
lite om olika fynd som har gjorts och hur landskapet såg ut under järnåldern och vikingatiden.
 
 
 
 
Var där relativt tidigt så jag var helt ensam, vilket var skönt då man kunde dröja
sig kvar och försöka föreställa sig hur det såg ut en gång i tiden. 
 
 
 
 Resterna av ett gammalt kapell.
 
 
 
Gravkullarna, trots att jag har åkt förbi dom otaliga gånger som liten blir jag blir lika fascinerad varje gång. Kanske är det tack vare dom som jag har fått ett intresse för just den här tiden. Trost nutidens avancerade konstruktioner finner jag dessa "gräsbeklädda jordhögar" ännu intressantare. De väcker nyfikenhet men också en känsla av vördnad. Personligen tycker jag det är något magiskt över sånna här platser och jag hoppas de får fortsätta ligga orörda, ostörda.
 
 
 
Härliga landskap.
 
 
 
Finns det något bättre än att gå på en stid som slingrar sig fram genom en vacker skog?
 
 



Promenad & kvällar i stallet

 
 
Så jag gick på en promenad idag och man kan väl säga att jag ångrade mig när jag hade kommit halvvägs, inte för att det var jobbigt men jag kände bara att det inte var värt det, skulle ha 
tagit cykeln istället haha, men det var bara att traska på, tre timmar tog det mig. Dock så finns det en jättefin träddunge som jag tycker ser magisk ut även mitt på ljusa dan.
 
 
 
 
Flera kvällar i rad nu har det dragit in mörka moln lagom till solnedgången men idag höll sig himlen klarblå, det är så mysigt att vara i stallet på
kvällen när det är tyst och stilla, bara hästarna som lugnt strövar omkring i sommarhagarna till ljudet av fågelkvitter. Så enkelt, så fint.
 
 
 
 



Summer nights

 
 
Bilder från i helgen när Moa stannade från solnedgång till soluppgång. Klockan fyra
på morgonen gjorde vi en spontan photoshoot i det vackra ljuset. Lite kyligt men
de ljumma sommarnätterna är på ingång och jag längtar efter den lätta dimman
som brukar rulla in lagom till midnatt.
 
 
 
 



Kvällsljus

 
 
Har jag en gång provat göra en motljusbild svartvit finns det ingen återvändo, det blir ju så fint. Den här veckan har varit stressig och lugn på samma gång, alla uppgifter är klara i skolan så många lektioner har blivit inställda men trots korta dagar har jag ändå upplevt det som att jag inte hinner. Jag har bara velat få den här veckan överstökad och jag känner att min attityd inte har varit den bästa. Jag vet inte varför det händer men ibland blir jag bara överväldigad av allt antar jag. Det är som att jag vill pausa och kliva ut världen bara ett litet tag för att andas innan jag kliver in igen. Dessvärre kan jag inte pausa världen utan saker och ting rusar på och då blir jag lite butter, men det är något jag får jobba på. Vet att det bara sitter i mitt huvud, och jag antar att det är det som gör mig frustrerad, jag vet att jag kan vända allt innom loppat av några sekunder men ändå gör jag det inte trots att jag är så medveten om det. Men det är väl som man säger, ett steg bakåt, två steg fram. Be patient. 
 
"Learning to let go of habits that do not positively serve you can be the most challenging yet liberating thing you will ever do."
 
 



Dancer in the meads


 
Så på engelskan förra veckan fick vi en lektion på oss att antingen skriva en dikt eller en kort historia, jag valde att skriva en kort historia och den går såhär:
 

 

The air was scented with summer, the promise of life itself filled my lungs as I traced my fingertips in the black water, coloured by nightfall. The woodland lake was alive and portrayed an endless display of art, drawn by the comforting hands of mother nature herself. As the crescent moon made its way across the cloudless sky , so did its replica in the pond. The scene in which I was the viewer,  offered a sense of serenity, I knew I had nothing to fear from the dark. 

 

Every night the people of my village told the young ones stories about the ancient creatures that roam these woods, vicious horses that will lure you to sit upon their back and land spirits that can either bless or curse you if you disrespect their land. Even as a little lass, these stories fascinated me. The words spoken by my mother still echoed in my head, ”fear them not little one, respect them and they will respect you”. Those were the words I came to live by and I soon became known as Nótt dansari, the one who dances at night.

 

A distant howl filled the silence and brought me back to the stone that overlooked the pond and the forest beyond. As I lowered my head to the surface my hair sought its way down into the water and it began to float like thin rays of light, my hair had the colour of snow but melted into silver when immerged in water.  The water had a sweetness to it, the old ones say that if you drink from a pond where the moon is reflected, you will taste the moon itself. 

 

The souls of my feet met the forest floor as I slowly began to run on the crooked path that lead me deeper into the forest. The warm soil caught my steps and I deepened my breath so the crisp night air could fill and nourish my body, it felt like I could run forever. When the path changed into a tangled web of roots and rocks I eased my pace and let the palm of my hand trace the uneven bark of the old trees that grew on either side, I wondered what they had witnessed throughout the centuries.

 

The shrubs that covered the ground made it almost impossible to spot the winding path that only the creatures of the wild used. The dense forest closed in around me but only for a few steps before making way for the meadow. The path ceased to exist and in its stead wildflowers spred out, soaking up the ghostly light of the moon. The urge to dance grew stronger and I let my feet move to a rhythm that only I could hear. Carefully avoiding the flowers, my dance turned graceful, almost floating just above the ground. My hair swirled behind me, dancing a dance of its own. Time started to slow down before stopping completely.

This is the tale of mist. ”The one who dances at night” is just one of her many names. Sometimes, late at night during summer, you can see her dancing over fields or in the outskirts of a meadow. If you listen closely you will be able to hear her laughter, or sometimes, her song as she makes her way across the earthen floor. How come I know her story? Well, I have danced with the dancer in the meads.

 

 

 

 
Tyckte denna uppgift var väldigt kul att göra, ville egentligen bara leka runt med ord och uttryck utan mål och mening och sen lät jag sagan gradvis växa fram. Meads kan betyda flera saker men i det här sammanhanget är det gammal engelska för "äng/ängar".
 

 
 



Dark wings, Dark words

 
 
 



Gardening

 
 
Och så anlände juni med all sin skönhet. Skolan rullar på men snart återstår det bara en vecka, vad hände egentligen? Jag längtar verkligen till de ljuva sommarnätterna, när fåglarna sjunger och dimman ligger som ett tunt täcke över ängarna. Det är något magiskt över de nätterna, ljuset dröjer sig kvar och även mitt i natten är horisonten ljus. Den här sommaren vill jag börja kliva upp tidigare men samtidigt vill jag stanna uppe längre så att jag kan gå ut mitt i natten för att kunna njuta av stillheten, jag vet inte hur jag ska få det att gå ihop men det blir nog bra. Kanske är det så att man behöver mindre sömn under sommaren?
 
Den här veckan har jag även lånat en bok om djur och natur i fornnordisk mytologi från skolans bibliotek och det har varit en väldigt intressant läsning, jag är rätt förvånad över att så pass mycket lever kvar än idag även om vi inte tänker på det. Det här är verkligen ett ämne som jag vill lära mig mer om, för en som älskar sagor är det verkligen ett bra ställe att hämta inspiration på också! Sagan om ringen är förövrigt inspirerad av en sägen om en viss Sigurd Fafnesbane där också den fruktade Lindormen tas upp.