Simple B&W Editing

 
 
Kolla i HD
 
 
Efter många om och men är videon äntligen klar, att spela in och redigera är lätt men att exportera och ladda upp...Det tog mig hela förmiddagen och jag vart påmind om varför jag inte är så förtjust i att göra videos, men jag antar att det bara är att öva, öva och åter öva. Anledningen till varför jag valde att visa hur jag redigerade mina svartvita bilder är främst för att det är något som jag alltid använder mig av och jag tänke att det var ett bra sätt för mig att damma av videokunskaperna igen genom att göra något kort klipp. 
 
När jag arbetar med svartvita bilder gör jag i princip allting i Camera Raw, tycker personligen bara att det är smidigast men det finns som vanligt oändliga sätt att göra det på. Jag gillar kanska matta och "mustiga" bilder så jag jobbar mycket i curves, det är där som jag sätter hela atmosfären. Sen gillar jag när bilderna är "mjuka" och nästan flytande så därför drar jag ner clarity samt höjer luminance. Ibland känner jag för att lägga till lite grain i bilderna och det tycker jag är enklast i Camera Raw. Fotar jag dock porträtt händer det att jag lägger till det i photoshop så att jag kan dämpa det lite just i ansiktet. 
 
 
 
 



God morgon!

 
 
Frukosten är enligt mig den bästa måltiden på hela dagen, det brukade inte vara det men på sistone har jag börjat lägga ner lite mer tid på just denna måltid. Eller ja, egentligen är det ju väldigt simpelt att koka gröt och sen lägga på diverse godsaker, men jag antar att det jag lägger ner mer tid på är den estetiska biten av matlagningen, en snygg presentation gör mer än vad man tror för njutningen av maten! Några av er som läser kanske vet om att jag älskar havregrynsgröt, det har gått så långt att när jag går in i en köksbutik och ser en skål tänker jag automatiskt på hur fint det skulle bli att servera gröt i den, skålen på bilderna ovan är köpt på Indiska och jag såg direkt vilken fenomenal grötskål det skulle bli (tillåt mig att skratta åt mig själv där). Så morgonen därpå fick den göra sin debut och jag blev inte besviken! Just nu håller hallonen i vår trädgård på att mogna för fullt och vi har MASSOR, helt underbart att kunna äta en skål med hallon varje morgon! Blåbären är sagolika de med, hädanefter ska jag försöka komma ut i storskogen åtminstone en gång i veckan för att plocka och frysa in så jag har att har att ta av även under vintern.
 
Jag har verkligen fått ett ökat intresse för matlagning, jag är visserligen inte den som står och lagar mat i timmar utan vill helst att det ska gå relativt snabbt men trots det tycker jag det är kul att lära sig. Detta intresse började i samma veva som jag övergick till en mer vegetarisk kost, i början trodde jag inte att jag skulle kunna utesluta kött helt och hållet men efter jag hade lärt mig att göra bra vegetariska rätter så kändes det naturligt för mig att tillaga det istället. Ett av mina mål inför 2016 var att äta mer vegetariskt/veganskt och det kan jag redan nu bocka av! Det händer att jag fortfarande äter mejeriprodukter då och då men jag försöker hålla det på ett minimum. Jag sätter inga krav på mig själv utan jag tar det lite som det kommer samt i takt med att jag lär mig mer och mer. 
 
 
Utöver det har jag också fått en förfrågan om att göra mer redigeringsvideos så jag ska försöka göra mer sånt! Till en början hade jag tänkt visa hur jag brukar redigera mina svartvita bilder, något jag främst gör i camera raw så jag hoppas det kan vara till någon hjälp. Om det är något annat ni skulle vilja se/läsa mer om är det bara att hojta till!
 
 
 



After the storm

 
 
Gårdagen inleddes med strålande sol och tryckande hetta men sent på eftermiddagen började mörka moln torna upp sig över horisonten och första åskmullret ljöd kort därefter. Ett fenomen som jag alltid ser fram emot  under sommaren är det faktum att förr eller senare kommer det att komma en rejäl urladdning, jag älskar att sitta och kolla på blixtarna och att höra åskan mullra likt en mäktig trumma uppe i himlen. Stunden innan skådespelet drar igång är som när man sitter på bio och väntar på att filmen ska börja, men nu är det istället  naturens urkrafter som visas på den stora filmduken. Gräset vajar långsamt och en hund skäller långt bort i fjärran, man kan nästan ta på spänningen i luften. 
 
Efter åskovädret kommer regnet, det häftigaste tycker jag är hur man kan se det rulla in. Horisonten blir svag och ser ut att täckas av dimma, sakta börjar man höra ett avlägset smatter och inom loppet av några sekunder öser regnet ner även på den plats man själv befinner sig på. Det är mäktigt. 
 
 
 
 
Efter att regnet hade dragit vidare började ångan stiga bland träden, jag begav mig ut bara för att andas in den oslagbara luften som blir efter regn. Allt var fuktigt och mina tennisskor vart genomblöta så fort jag hoppade av cykeln och tog mina första steg genom gräset. Är man snabb är det som att man har världen för sig själv, alla andra människor befinner sig inomhus, under tak. 
 
 
 
 
Helt ensam är man dock aldrig, utomhus finns det alltid vänliga (och nyfikna) själar.
 



Kvällar i Juli

 
 
Det är helt enkelt bara något speciellt med sommarkvällar, det varma och något
magiska ljuset som uppstår när solen går in i en viss position i sin färd över
himlavalvet. Just kvällarna är min favoritstund på hela dagen, allt blir så lugnt och
harmoniskt.
 
 
 
 
Fields of gold, kan inte se mig mätt på dessa vyer.
 
 
 
 
Det vackra motljuset som silar in i skogen.
 
 
 
 
De sista strålarna.
 
 



Woodland spell

 
 
Light & dark, one cannot exist without the other.
 
 
 
 



Självporträtt och några ord om kreativitet

 
 
. . .
 

Varför fotografi? 

 

Ibland kommer det stunder när jag frågar mig själv, varför fotograferar jag? Ibland har jag inget bra svar, ibland måste jag till och med medge att det kan kännas meningslöst, men det är knappt jag hinner tänka de orden innan det dyker upp en annan röst som viskar att det inte alls är meningslöst. Jag gör det för mig själv och jag gör det för att det får mig att må bra. Det är mitt sätt att skapa, vissa gillar att skriva, andra gillar att skapa musik, några gillar att måla, själv gillar jag att tänka att fotografera är konsten att måla med ljus. Jag tror människan är född kreativ, det är meningen att vi ska skapa. Vi hittar ständigt nya fynd från våra förfäder och redan för tusentals år sen lade vi ner mycket tid på detaljer, vare sig det är på köksredskap, krukor, kläder eller smycken. Det tycks som att vi alltid har haft ett öga för kreativt arbete. Kanske är det inte så svårt att förstå varför när barn tycks få idéer från tomma intet, ingenting är omöjligt för dom. Utan att kanske ens veta varför är det någonting med att vara kreativ som tilltalar dom. Vem älskade inte att måla när man var liten till exempel? Jag kommer ihåg att jag älskade att rita, fram tills den dag då jag kände att jag hade press på mig, det var då jag slutade.

 

Det känns som att när vi kommer upp i en viss ålder tappar många av oss skaparglädjen av olika anledningar. Kanske känner vi att vi inte har tid eller så känns det inte längre kravlöst och vi känner oss inte tillräckligt bra, och det tycker jag är synd. Kreativitet är en styrka. Vi har alla varit kreativa någon gång och egentligen tror jag inte att vi ”tappar” vår kreativitet, det är snarare så att vi förtränger den. Idag talas det mycket om ”det inre barnet” och jag tror det ligger någonting i det. De otämjda ögonen som ser omgivningen och skapar en egen värld, en annan verklighet. Vad man än skapar med sina händer är det alltid bra nog, ett barn tänker aldrig att ”det där hade jag kunnat gjort bättre”, man bara gör. Ritar man en teckning bryr man sig inte om vad andra tycker, man har inte ens en tanke på varför de ens skulle tycka något. Det man själv tycker är nog.

 

Och vad har det här med fotografi att göra? Jo, fotografi har blivit ett sätt för mig att hålla fast vid min egen kreativitet, inte det där strypgreppet utan mer som något osynligt som omger en. En slags vänlig kraft som man alltid försöker ha i närheten. 

 

Enligt ordboken är kreativitet ”förmåga till nyskapande, till frigörelse från etablerade perspektiv.” Alltså kan man vara kreativ inom vilket område som helst, det gäller bara att hitta det som inte har blivit funnet än. Inom fotografin kan det känns som att det finns många riktlinjer som man bör förhålla sig till, följer man dom får man i regel en bra bild. Säger dom. Men vad är en bra bild egentligen? Jag säger inte att man bör ignorera dessa regler helt och hållet, jag tycker det är bra att lära sig så att man kan bryta dom och hitta något nytt. Hitta sin egen kreativitet, vilket fortfarande är något jag försöker jobba med, att få konstruktiv kritik från andra är aldrig fel men samtidigt tycker jag att man bara ska göra det man känner för, kameran är bara ett verktyg. På sätt och vis fångar den verkligheten men det är upp till en själv att göra vad man vill med den verkligheten. Efterbehandlingen av bilden brukar jag se som måleri, här får man chansen att skapa och visa det men ser med det inre ögat. Det finns verkligen inga gränser, några människor kommer inte gilla det, men det är okej. Börjar man göra någonting enbart för att vinna andras acceptans så kommer man förr eller senare förlora ”skaparjaget” och man kommer sakta men säkert att känna sig missnöjd.  Det viktigaste är, och kommer alltid att vara, det man själv känner när man skapar. Slutresultatet är inte alltid det viktigaste utan det handlar mer om vad man känner under själva arbetet.

 

Så kanske är svaret till varför jag fotograferar relativt enkelt, det är mitt sätt att återkoppla till en kraft som vi alla besitter. Kraften att kunna skapa, det är vad människor gör, vi är alla konstnärer.

 

 




Snapshots från Hedkärra

 
 
I början av veckan följde jag med och besökte en hästgård nere i Västmanland/precis på
gränsen till Dalarna. De som äger gården har bara ägt den i lite drygt ett år och de har
fullt upp med att renovera, hur som helst var det väldigt kul att få se!
 
 
 
 
På rundvandring i området, väldigt många röda hus i den här delen av Sverige,
fin kontrast mot det gröna måste jag säga. Tycker också att gamla spruckna
stenväggar är så vackra.
 
 
 
 
Det fanns många hundar på gården också! 
 
 
 
 
...Och en massa hästar förstås!
 
 
 
 
Intag, med gården ingår fyra stall i olika storlekar och 
allt som allt fanns det plats för runt 44 hästar.
 
 
 
 
Löslongering av Sam, hästen som fick en andra chans.
 
 
 
 
Soliga dagar.
 
  



Smoothie, misslyckad matlagning och att göra sig av med onödiga saker

 
 
När jag känner att jag inte får någonting gjort brukar jag rensa och organisera. Så länge jag kan minnas har jag alltid gillat att göra mig av med onödiga saker, redan som liten brukade jag gå igenom lådor och hyllor för att sedan gå och dumpa allt i tvättstugan, mamma vart smått tokig på mig när hon titt som tätt möttes av "berget i tvättstugan". Just det där med att rensa är något som jag fortfarande gör lite då och då, ibland gör jag det för att jag vill ha det snyggt och prydligt, "stökigt rum" existerar inte i min värld, och ibland gör jag det för att jag får en känsla av att jag har gjort någonting. Det som dock fick mig att börja igår var när jag snubblade över några artiklar om både minimalism samt att organisera, det fick mig att ta itu med garderoben som är den enda delen av mitt rum som ibland blir till ett kaos efter att jag säger till mig själv att "äh, det skadar inte om jag struntar i att hänga upp ett plagg", en fras som sen multipliceras flera gånger om. 
 
Bilden jag hade av minimalism utgjordes under en längre tid av tanken på ett vitt tomt rum. Under det senaste året har jag dock börjat inse att det är mycket mer än så. Det hela handlar egentligen om att fokusera på det som är viktigt här i livet, vilket såklart varierar från person till person. Förenkla vardagen så man får mer tid och pengar över till annat som faktiskt är värt något, något som verkligen främjar oss. 
 
 
 
 
Så igår började jag med rensa ur garderoben vilket resulterade i att jag fick bort minst en kasse kläder, som antigen säljs på loppis eller skänks bort till erikshjälpen. När man gör sig av med materiella ting är det som att någonting lättar mentalt också. Jag misstänker att jag fortfarande har mer kläder som jag egentligen kan göra mig av med men vissa plagg har jag gett några månader och har jag inte använt dom någon gång under dessa månader så åker dom. "The Life-Changing Magic of Tidying Up" är ett väldigt bra inlägg som ger en både motivation och hjälp på traven när man känner sig osäker. En blogg som jag faktiskt upptäckte igår men som jag verkligen diggar är becomingminimalist.com, ger en verkligen saker att tänka på! När jag ändå var igång såg jag till att gå igenom spellistor, konton, bloggar osv. Jag kan lätt bli distraherad av internet och då hjälper det att ta bort sådant som inte inspirerar, det tar tid, tid som jag istället skulle kunna använda till att skapa istället för att bara konsumera massa innehåll. Det finns så mycket inspirerande innehåll därute och det är sådant jag vill fokusera på. 
 
. . .
 
 
 
 
 
I morgon åker jag bort för att bo på en hästgård i två dagar vilket känns kul! Det ligger en bit söderut så det ska bli kul att få se det landskapet också, kameran hänger såklart med! Dagen innan avfärd känns dock som ett slags uppehåll, uppehåll från vad kan man ju dock fråga sig? Sprang en kort runda innan lunch för att sen komma hem och smaska på en enkel men ljuvlig smoothie på banan, blåbär och havremjölk. Måste börja göra mer smoothies för det är ju så gott! Efter det började jag med lunchen men det misslyckades totalt trots att jag verkligen försökte lägga manken till, sånt händer ibland. 
 
 
 
 
 
 
⊱ Några låtar jag lyssnar lite extra på just nu 
 
The Unknown Neighbour // You And Me
Tall Heights // Spirit Cold
Vian Izak // Revolver 
 
 
 



Mini roadtrip

 
 
En vacker plats.
 
 
 
 
Lugnet som vilade över sjön...
 
 
 
 
Vi passerade flera mindre sjöar och i en av dom fick vi se en bäver.
 
 
 
 
Tyckte det var så fint när solen endast lyste på trädtopparna.
 
 
 
 
Är denna ko med i någon saga månntro?
 
 
 
 
Nyfikna kalvar under uppsikt av mammorna.
 
 
 
 
De stora var dock minst lika nyfikna som de små.
 
 
 
 
 
Låt oss kalla denna ko för Saga.
 
 
 
 
En gammal pickup mitt ute på ett fält, det såg vackert ut på något sätt.
 
 



I de norrländska skogarna

Jag och mamma begav oss ut på en liten tur för att kolla upp två tjärnar som jag hade sett via google earth
(bästa verktyget för de som älskar att utforska). Nästan precis när vi hade svängt in rullade dimman in över
trädtopparna och här kommer utflykten i bilder.
 
 
 
 
Först en kort åktur genom bebyggelsen innan vi svängde och trädde in i...
 
 
 
 
...vildmarken (bortsett från några få ödsliga hus här och där då).
 
 
 
 
Trots vägens dåliga underlag kändes det värt det när vi klev
 ur bilen och gick in på en liten stig för att möta detta:
 
 
 
 
Helt tyst.
 
 
 
 
Efter att ha stått och beundrat naturens skådespel gick vi
tillbaka till bilen för att se om vi kunde hitta Lillåstjärn.
 
 
 
 
Stannade till på den här platsen igen.
 
 
 
 
Det häftiga med den här skogsvägen är att den är byggd på Norrstigen, en stig som användes under
medeltiden när människor skulle färdas genom landet. "Stigen som förband Stockholm med Norrland."
Tänk alla människor som har färdats här, både till fots och med häst. Vilka var de och vad tänkte de på?
Någon gång måste det ha kommit någon dundrande genom skogen i en vild galopp mitt i natten med 
något viktigt ärende. Kanske har jag kollat på för mycket medeltidsfilmer men chansen finns ju, jag gillar
att tro det i alla fall.
 
 
 
 
En vacker myr.
 
 
 
 
På väg till Lillåstjärn.
 
 
 
 
Makalöst vackert. Det är svårt att fånga den där sagolika känslan som hängde i luften i några bilder,
en plats som man skulle behöva se med egna ögon. Men bilderna kommer hjälpa mig att minnas hela
upplevelsen,  det är det som är det fina med fotografier. Man färdas liksom tillbaka till platsen och man
ser allt för sitt inre igen.
 
 
 
 
Kändes som att jag var med i en saga.
 
 
 
 
Hit kommer jag att återvända många gånger. Det bästa är att det är på cykelavstånd.
 
 
 
 
Atmosfären var något alldeles extra den dagen.
 
 
 
 
Ett fint avslut på en lyckad utflykt.
 
 



Kväll på landsbygden

 
 
Home.
 
 
I söndags bjöds det på en fantastisk kväll med magiskt ljus, det kliade i fingrarna att göra någonting så jag begav mig ut på en cykeltur. Kombinationen av det vackra ljuset och äventyr var en storslagen kombination som fick mitt hjärta att sjunga, även om jag har cyklat den här slingan flera gånger så kändes det som att jag såg området med nya ögon. Detta är hur jag kommer spendera de soliga kvällarna i fortsättningen!
 
 



Naturens skafferi

 
 
Nu när blåbären har börjat mogna brukar jag gå och plocka någon deciliter varje morgon så jag kan ha dom som topping på havregrynsgröten. Stället jag brukar gå och plocka på ligger i princip bredvid vårt hus men idag när jag kom vart det så gott som finkammat på blåbär. Vi har en stor skock kajor som flyger runt i området och jag insåg snabbt vart alla blåbär hade försvinnit, jag kan inte vara arg på dom men jag hade sett fram emot att få äta lite blåbär på morgonen haha. Efter frukosten bestämde jag mig för att gå upp till storskogen för att se om jag kunde hitta lite blåbär som jag kunde frysa in och använda, än är det väl inte riktigt säsong för blåbär men jag hittade ett riktigt bra ställe till slut brevid ett kalhygge med en makalös utsikt. Det tar ju lite tid att sitta och plocka blåbär för hand men samtidigt är det väldigt avkopplande, balsam för själen som man brukar säga. 
 
 



Älgarnas rike

 
 
Idag var det väldigt varmt och kanske begick jag ett misstag när jag bestämde mig för att gå ut och utforska mitt på dagen, det som dock gjorde det värt det var när jag fick se en älg. Jag gick en sväng på travbanan + en liten avstickare/den gamla vägen där stenfigurerna står. Jag hade inte märkt älgen som stod och åt löv i diket så jag vart först lite skärrad när jag såg något stort och brunt stå i skuggan cirka 30 meter framför mig, men det släppte och istället tog jag upp kameran ur ryggsäcken (jag fick en bild men den vart dålig), efter ett tag vände den på huvudet mot mig och traskade lugnt in bland träden. Jag är ingen älgexpert men jag skulle gissa på att det var en kviga då den inte hade några horn och såg rätt liten ut. Väldigt häftiga djur!
 
 
 
 
 



The green jacket

 
 
Helt ärligt så tror jag aldrig att jag någonsin har ägt en jacka som jag har älskat till 100%...Men så i förrgår hittade jag denna på en second hand butik och det var kärlek vid första ögonkastet, 55 kr kostade den, snacka om fynd (enligt mig)! Just grönt har blivit lite av min favoritfärg på sistone, det får mig att tänka på skogen och den här jackan har precis den där perfekta nyansen av grönt. Jag gillar också hur jackan och mitt hår framhäver varandra. Mycket nöjd!
 
 
 
 



Grain

 
 
 



Sittandes i hörnet av trädgården

 
 
De senaste dagarna har jag inte kommit mig för att göra särskilt mycket, vissa lutar sig gärna tillbaka men jag känner mig missnöjd när jag inte får saker gjorda. Beroende på hur man ser på det kan det både vara positivt och negativt men istället för att använda det som en motivation så vänder dessa tankar sig inåt och blir destruktiva, det känns som att jag slösar bort tid. Jag tycker det är viktigt att då och då släppa allting, vid dessa tillfällen ska det inte finnas ett motstånd i att göra ingenting. Jag tänker hela tiden att jag måste göra något "spektakulärt", vilket för mig kan översättas till att ge mig iväg på något äventyr. Men så idag när jag hade ägnat större delen av dagen åt att läsa bestämde mig för att åka upp till Tösen, som förövrigt har åkt på en hälta, så fick jag träna på att bara va. Nu när jag är i stallet spenderar jag rätt mycket tid med att bara sitta i hagen och betrakta. Idag stod hästarna och vilade i skogspartiet och jag satt på en sten i närheten. Allt var så lugnt. Hönsen kacklade då och då, fölet i hagen intill undersökte hagen och hästarna bara stod. De tänker aldrig på att de har saker de borde göra, för dom existerar bara här och nu, och vi kallar oss den intelligenta arten samtidigt som statistiken för stressrelaterade sjukdomar bara ökar, men vad gör det när vi kan komma på ännu ett nytt piller som endast behandlar själva symptomen och inte den bakomliggade orsaken.
 
Jag tror det är vi människor som behöver djuren och inte tvärtom, vi tycks vara den enda art som har glömt. Vi fruktar att dö och försöker envist klamra oss fast vid vårt ego. Borde dock inte naturkunskapen i skolan ha lärt oss vid det här laget att energi aldrig kan försvinna, bara omvandlas. Istället för att hylla våra liv har vi istället kommit på ett system som går ut på...vadå egentligen? Det finns såklart både positiva och negativa sidor med det hela men ibland har det ett dyrt pris. Jag tror dock på att vi kan återställa balansen.
 
Boken jag har läst de senaste dagarna heter Alla kungen hästar och det är en bok som jag nu har läst tre gånger. En gång för några år sen och två gånger under loppet av några dagar. Det är en väldigt lättläst bok så det var inte svårt att direkt gå tillbaka till första sidan efter att ha läst det sista ordet, nu hade jag dock en penna i handen.
 
 
 
 
I början av boken ställs man genast frågan "Vad vore en värld utan hieraki?", därefter får man följa med på en resa som verkligen utmanar den moderna människans sätt att se på världen. Hon som har skrivit boken är djurkommunikatör och även om den här boken handlar om hästar så skulle vem som helst kunna läsa den här boken om det finns ett intresse för filosofi. Är man en sån som bara vill bli serverad fakta och som bara litar på sådant det finns en forskning bakom så är den här boken förmodligen inte av intresse då den kan bli väldigt "oklar" ibland. Jag antar att antingen så älskar man den eller så hatar man den. Jag älskar den. 
 
 
 
 
Flera gången undrade jag om det jag läste verkligen kunde vara möjligt? En del av mig tänkte nej men sen tänkte jag: varför inte egentligen? Det är vi själva som skapar vår verklighet. 
 
Anledningen till varför jag började läsa den här boken igen tror jag grundar sig i det faktum att Tösen, som sagt, har fått en lätt hälta. En hälta som kommer och går från år till år. Jag tror inte det är något fel på frambenet i sig utan det verkliga problemet tror jag sitter i bäckenet. För ungefär två år sen fick Tösen kraniosakral terapi av en person som också var djurkommunikatör. Då visade det sig att hältan hade med hennes lever samt bäcken att göra. Det kom också fram att Tösen hade tagit på sig sin ägares (jag är hennes fodervärd) smärta, hela anledningen till varför jag tränar Tösen beror på att ägaren inte kan rida henne på grund av hennes bäcken. Så efter att ha sett hur Tösen reagerade på behandligen valde jag att tro på det faktum att det finns något mer.
 
Jag skulle kunna prata i evigheter om det här ämnet men istället för att fortsätta skriva om boken tänkte jag skriva ner några citat som får en att börja fundera.
Följande citat kommer från djur.
 
 

 
"Antingen söker man sig vidare in mot det okända eller så begränsar man utrymmet. I det senare vänds
tanken inåt och blir destruktiv då den upprepar sig själv. Man försöker hålla kvar världen inom sig."
 
"När ni utvecklar en tankebana utgår ni alltid ifrån något som redan existerar. varför påbörjar ni inte
tanken i tomma intet? Världen måste inte se ut såhär. Ingenting är sant, allting är skapat."
 
"Med en gång vi föds separeras medvetandet från sitt ursprung. Det är då vi blir medvetna om döden,
att tiden har ett slut. Bortom tiden finns evigheten, den plats varifrån vi kommer."
 
- Alla kungens hästar
 
 
 



Down by the river

 
 
Den här vägen har jag befunnit mig på många gånger, men då på hästryggen. Har alltid velat utforska
den till fots så en dag när molnen strök trädtopparna cyklade jag iväg. Det finns ett speciellt fält som
jag tycker är så fin med den övergivna stugan på andra sidan.
 
 
 
 
Stigar som ser ut såhär väcker alltid en gnista inom mig, jag vill alltid veta vart en stig leder. Hade velat
dröja mig kvar lite längre men jag stod inte ut med myggorna som var på en så fort man stannade upp
för att fota. Får göra om det någon gång till hösten.
 
 
 
 
Vackra Ljungan.
 
 
 
 
Mysiga små stugor som står längs med hela floden.
 
 
 
 
Det är något speciellt med ormbunkar.