Året som gått

Jag har länge funderat på hur och vad jag ska göra för att greppa det gångna året och sammanfatta det. Det svåra med tid är dock att det inte går att få ett tag om det, eftersom tid bara är en illusion. Men nu står vi framför en morgondag som är helt annorlunda men precis likadan. Det känns dock som som om att något skiftar, både i luften och inombords. 
 
Även om jag tror det är viktigt att leva här och nu så kan jag inte undgå att blicka både bakåt och framåt. Under större delen av dagen har jag gått igenom mappar på datorn och rensat bort tusentals bilder samt fört över nästan alla kvarvarande bilder på en extern hårddisk. Väldigt tidskrävande men det är så skönt när det är klart! Men nog om det! Let's begin...
 
 
 
Först och främst skulle vilja påstå att under det här året har jag utvecklats väldigt mycket som person, när jag ser bilder på mig från 2014 känns personen på bilden så främmande. Bilder har en tendens att ta en tillbaka till när bilden togs och återuppleva det man kände vid just den tidpunkten och det får mig att inse hur mycket jag har förändrats. Jag har gått från att vilja passa in till att inte längre bry mig "om att stå ensam". Jag har låtit naturen slå rot inom mig och genom det har jag insett att jag inte alls är ensam.
 
När jag ser mig själv i bilder tagna det här året känns det som att jag kan identifiera mig på ett annat sätt, det känns inte längre främmande utan det jag ser reflekterar väldigt väl hur jag är och hur jag känner mig.
 
Jag har också utvecklat ett intresse för medeltiden/vikingatiden/sagovärlden och allt som har med det att göra får mig att känna mig både motiverad och inspirerad. Jag vill gärna ha mystik, magi och naturinslag i mina bilder (och vardag haha) Jag har aldrig spelat så mycket keltiskt musik som som nu och jag älskar det verkligen.
 
I takt med att jag börjar acceptera mig själv har jag också börjat acceptera andra mer och mer. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig men man skulle väl kunna säga att jag har fått en helt annan förståelse för människor och det är jag väldigt tacksam över. 
 
 
 
Lugn.
 
 
 
 
Inom fotografin har det också gått framåt, i början av året gick jag över till att fota i Raw-format och jag kommer aldrig gå tillbaka till jpeg! Det har också öppnat nya dörrar i bildbehandlingen som har lett till utveckling. Ett typiskt ämne som man aldrig kan bli fullärd i men det är det som är så spännande, det finns alltid mer att lära sig!
 
 
 
 
Det här året har jag också utforskat väldigt mycket i området, jag har gått på långa promenader i skogen och utforskat varje stig känns det som. Cykeln har också använts flitigt och med hjälp av den har jag upptäckt många fina platser.
 
 
 
Många bilder på kor vart det också.
 
 
 
 
 
 
 
 
Tösen då? Under 2015 har Tösen och jag knappt ridit i paddocken, vi har dundrat fram på skogsstigar, utforskat och klättrat över stock och sten. Att arbeta på volter i paddocken tror jag varken hon eller jag fann någon glädje i, så istället har jag försökt bygga upp henne med hjälp av naturen. Jag har låtit det rinna ut i sanden lite på sistone men nu ska jag börja ta tag i hennes träning igen. Att rida i naturen tror jag är något som passar oss båda bäst! Relationen kommer före allt annat.
 
 
 
☽ 2016 ☾
 
 
 Under 2016 vill jag börja meditera mer och utöva mer yoga för att lära känna min kropp samtidigt som jag bygger styrka och smidighet. Detta är något som jag började med redan i höstas men jag vill få det till en rutin.
 
 Äta mer vegetariskt (gärna veganskt också) och lära mig mer recept. Just nu äter jag kött men jag har som mål att sluta konsumera det.
 
 Mer photoshoots! 
 
Förhoppningsvis blir det en roadtrip till Norge med familjen...Vi var där för flera år sen och det var minst sagt storslaget, så otroligt vackert landskap! Då hade jag dock inget större fotointresse så det skulle vara fantastiskt att åka tillbaka men med en kamera i handen den här gången.
 
• Kliva ur min comfort zone och kanske, som en följd av det, lära känna andra likasinnade människor.
 
Fota bilder till "Månskuggor". Skrev en kort och simpel novell för över ett år sen men fick så starka bilder när jag skrev den så jag tänkte att jag måste göra novellen till verklighet på något sätt. Det får dock ske under sommaren när nätterna är varma.
 
Utforska och spendera mer tid utomhus.
 
 
 
 



The sky is on fire

 
 
 
 
 



En decemberdag

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



The ancient trees that tower above all

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Från igår när jag var ute och fotade i en magisk del av skogen. Har inte vetat om den här platsen speciellt länge men den är underbar att vara på. Man får klättra för att ta sig dit men man känner sig så avskärmad när man är där uppe, vilket jag älskar. När det bara är du och skogen.
 
 



Wild

 
 
 
 
 
 
 
 
Hittills har jag inte fotat en enda bild den här månaden, mörkret lägger sig alltför snabbt, men snart vänder det. Det positiva är att man får träna sig i att vara kreativ på andra sätt. Till exempel använder jag mig i princip alltid av naturligt ljus så när det kommer till ljussättning är mina kunskaper begränsade, vilket jag snabbt märker när vi går ner och fotar i skolans studio. Jag vet liksom inte vad jag ska göra med alla blixtar, men det är bara att träna, vintern skulle kunna vara ett perfekt tillfälle! 
 
Jag känner mig lite vilse just nu så imorgon får det bli en tur i skogen, jag behöver ladda batterierna och det finns verkligen inget bättre sätt att göra det på än att komma ut i naturen. 
 
 



December

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Idag var jag ut på en liten skogsritt med Tösen, väl på hästryggen insåg jag att jag hade glömt pannlampan men vi gav oss ut i skogen ändå. Bara man kommer bort från alla lampor så känns det inte längre lika mörkt, där skogen var som tätast var det bara att åka med och låta Tösen traska på. När träden började tunnas ut och vi kom ut på kalhygget öppnade sig stjärnhimlen och man fylldes av den där bottenlösa känslan man bara kan få när man betraktar stjärnorna. Ibland när man fokuserar på sina vardagliga problem är det lätt att glömma bort att vi bara är en ytterst liten del i något som är så mycket större än vad vi någonsin kan förstå. Det gör visserligen inte problemen mindre men det sätter saker och ting i perspektiv, det kanske inte är hela världen om allt inte går som man hade tänkt sig. Vi är universum, allt är sammanlänkat i ett enormt kretslopp. Ser man det så känns det inte längre värt att haka upp sig på småsaker.