The sky is on fire

 
 
 
 
 



En decemberdag

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Wild

 
 
 
 
 
 
 
 
Hittills har jag inte fotat en enda bild den här månaden, mörkret lägger sig alltför snabbt, men snart vänder det. Det positiva är att man får träna sig i att vara kreativ på andra sätt. Till exempel använder jag mig i princip alltid av naturligt ljus så när det kommer till ljussättning är mina kunskaper begränsade, vilket jag snabbt märker när vi går ner och fotar i skolans studio. Jag vet liksom inte vad jag ska göra med alla blixtar, men det är bara att träna, vintern skulle kunna vara ett perfekt tillfälle! 
 
Jag känner mig lite vilse just nu så imorgon får det bli en tur i skogen, jag behöver ladda batterierna och det finns verkligen inget bättre sätt att göra det på än att komma ut i naturen. 
 
 



December

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Idag var jag ut på en liten skogsritt med Tösen, väl på hästryggen insåg jag att jag hade glömt pannlampan men vi gav oss ut i skogen ändå. Bara man kommer bort från alla lampor så känns det inte längre lika mörkt, där skogen var som tätast var det bara att åka med och låta Tösen traska på. När träden började tunnas ut och vi kom ut på kalhygget öppnade sig stjärnhimlen och man fylldes av den där bottenlösa känslan man bara kan få när man betraktar stjärnorna. Ibland när man fokuserar på sina vardagliga problem är det lätt att glömma bort att vi bara är en ytterst liten del i något som är så mycket större än vad vi någonsin kan förstå. Det gör visserligen inte problemen mindre men det sätter saker och ting i perspektiv, det kanske inte är hela världen om allt inte går som man hade tänkt sig. Vi är universum, allt är sammanlänkat i ett enormt kretslopp. Ser man det så känns det inte längre värt att haka upp sig på småsaker.