Black crow

 
 
 
 
 
 Så jag har känt mig väldigt inspirerad av äldre fotografier på sistone och jag tror det är en inspiration som är här för att stanna då jag dels tycker det är riktigt kul att redigera dom samtidigt som det bara känns "rätt". På dessa bilder har jag dragit ner skärpan en del för att ge dom den där "drömska" känslan, för att kompensera det har jag lagt på både en textur för att ge bilderna "yta" samt så har jag gjort bilderna lite korniga, enligt mig känns det som att kornet binder ihop bilden. 
 
 

 
 
 
 
 
 
I redigeringen har jag använt mig av field blur i Photoshop för att skapa en, egentligen ganska onaturlig, oskärpa i toppen och botten av bilderna. Typ en effekt man skulle få om man körde freelensing. Som en sista touch har jag gjort två vinjetteringar, en klassisk mörk och ovanpå det en ljus. Dels tycker jag det får bilden att kännas lite större ( då man synliggör fler detaljer ) och dels så är det en effekt som jag har sett på vissa gamla bilder, trodde aldrig att jag skulle använda mig av en ljus vinjettering haha, men jag tror det funkar just på grund av att det ligger en mörkare under. Den ljusa blir nästan som en linsöverstrålning när man redigerar bilden.
 
 

 
 
 
 
 
 
Har tänkt en del på det här med att skapa realistiska bilder men jag känner mig helt över det, har mer och mer börjat se fotografi som den konstform det faktiskt är. Bilden är en tavla, gör vad du vill. Så länge bilden inte används i informerande syfte, som i dagstidningar, så tycker jag det är fritt fram att göra vad man vill. Nästan alla kan ta bilder idag så det som verkligen får en att sticka ut är ju hur mycket man kan tänja på gränserna egentligen. Varför ska allt vara realistiskt? Låter ganska trist och en aning konservativt om man frågar mig. 
 
 

 
 
 
 
 
 
 







Beslut angående Tösen & nya vägar

 
 
 
 
 
 
För en vecka sen bestämde jag mig för att inte längre vara fodervärd på Tösen. Sju fina år fick vi och jag har bokstavligen vuxit upp med henne, vi har mognat tillsammans men nu är det dags att gå skilda vägar då jag kände att det helt enkelt blev för mycket att hinna med allt. Antar att jag har kommit till en punkt där jag behöver investera lite extra i en utbildning som kommer "bli mitt liv" så småningom. Har haft svårt att balansera allt på sistone och varje gång jag har varit i stallet har jag känt mig stressad och när jag inte har varit i stallet har jag haft dåligt samvete över det också. Det var varken rättvist mot mig själv eller Tösen. 
 
Tösen har verkligen betytt mycket för mig, på sätt som ännu inte har förstått. Känner bara en sådan oerhörd tacksamhet över att få ha tagit del av hennes liv under en sån pass lång tid. Tror många kan ha svårt att förstå men det är okej, det är verkligen inte "bara en häst". Har funderat länge på om det är rätt val och helt ärligt så hade det nog varit rätt val vare sig jag hade bestämt mig för att fortsätta eller ej. Det är det som är det värsta, att tänka på allt som har varit och allt som hade kunnat vara. Man ska dock inte vara rädd för förändring och jag tror det är något jag har sökt under en längre tid nu. Tösen kommer ha det bra och jag får hälsa på henne hur mycket jag vill, kommer definitivt hälsa på med jämna mellanrum för att fota och bara mysa i hagen. Det är så jag vill umgås med hästar, kravlöst. Att bara kunna vara när man väl är där istället för att tänka på hur mycket motion man måste ge dom och så vidare. Det finns mycket jag kommer sakna men det är också början på något nytt. Det kommer bli bra.
 
 
 
 
 
 







Candlelight

 
 
 
 
 
 
Bilder från ett strömavbrott som hände förra veckan. 
 
 

 
 
 
 
 







Första uppgiften ~ Resultatet

 
 
 
 
 
 
Första uppgiften på universitetet gick ut på att producera en liten bok om typografi. Om jag ska vara helt ärlig så var min första tanke "det här kommer aldrig att gå". Det tog ett tag att smälta det men när jag väl hade tänkt på det ett tag förvandlades oron till motivation och nu i efterhand kan jag säga att det var bland det roligaste jag gjort. Att få se sin idé bli verklighet kändes väldigt belönande. I grundskolan är man ju van att hålla allt på en mer eller mindre teoretisk nivå, nu var det verkligen på riktigt och jag vet inte om jag har upplevt den känslan förut. Det ger ett nytt perspektiv på det här med att skapa något och det är definitivt något jag kommer ta med mig. Man kan göra mer än vad man tror bara man lägger manken till. Texten var redan färdig så det vi behövde göra var att skapa en layout som fungerade tillsammans med texten. Även om texten var färdig fanns det en del typografiska fel som det var tänkt att vi skulle hitta och korrigera. Sista felet upptäckte jag när jag hade skrivit ut allt och tittade på materialet några dagar innan deadline, så det var bara att skriva ut allt igen haha.
 
Min idé var att göra något enkelt/minimalistiskt men att det ändå skulle ha en viss karaktär. Ville även att framsidan skulle ge en lite rå och organisk känsla, något som kartongen hjälpte till med. Valde att varva vita med svarta sidor och det var det som gav den personlighet. Normalt ska man ju helst inte skriva på svarta sidor då det försvårar läsningen men det fungerade tack vare att jag bara hade illustrationer och kortare texter där. Har lärt mig en hel del under den här produktionen och min portfolio har nu fått sitt första tillskott – även om jag förmodligen kommer fortsätta arbeta med den och korrigera vissa saker jag är missnöjd med.
 
 

 
 
 
 
 
 







Pumpkin queen ~ Ny redigering

 
 
 
 
 
För att höja känslan av Halloween lite till gjorde jag en ny redigering på bilderna jag tog förra året vid den här årstiden. Är ganska dålig på att planera mina fotograferingar och även om jag tror starkt på spontanitet tror jag också det kan vara en fördel att ha en plan när man vill jobba med flera olika element i en bild – iscensättning. I år vill jag jobba mycket med levande ljus och mycket tyg, gärna spets. Ska bli kul att försöka hitta på något! Men tills dess...
 
 

 
 
 
 
 







Beauty in decay

 
 
 
 
 
På bara några dagar skiftar naturen färg och en vindpust senare ligger all den vackra färgen på marken, i princip. Första tentan är avklarad och tycker fortfarande det är allmänt fränt att få göra ett prov om bokstävers uppbyggnad, att skriva prov har aldrig varit roligare liksom, haha. Så med det är första kursen avslutad och det känns som att den här utbildningen passar mig så himla bra, tänk om jag bara hade vetat det för några månader sen när jag gick runt och oroade mig över framtiden. Verkar som att jag aldrig lär mig att det mesta löser sig, det kanske inte alltid blir som man tänkt men det brukar ändå ha en tendens att kännas som att allt händer av en anledning  –  även om jag egentligen inte tror på det konceptet längre. 
 
Utöver det börjar jag komma in i mitt "Halloween-mode" genom att, bland annat, lyssna på soundtracket till The Nightmare Before Christmas och fota lite extra mörka självporträtt... För mig känns det dock mer som en påminnelse om hur jag vill att min bildstil ska vara, oavsett årstid. Kände mig ganska omotiverad hela september men tanken på Halloween fick mig på rätt spår igen, haha. 
 
 
 

 
 
 
 
 
 







October

 
 
 
Några självporträtt.
 
 
 
 







Transitions

 
 
 
 
Trodde jag skulle hinna få upp det här inlägget innan oktober så därav står det september i bilden, det går snabbt. Hösten är så fantastiskt fin och jag önskade att den varade lite längre, en månad av vinter räcker gott och väl tycker jag, resten kan väl få vara höst? Kanske borde jag ta och flytta söderut i framtiden, känns som att de har fattat grejen haha. Nu är det dock oktober och det ger mig den där känslan av att "komma hem". Vårens ljus är magiskt och upplyftande men det känns lite som att det är nu jag är i mitt rätta element. Halloween är min favorithögtid och jag älskar det lite mörka och mystiska som hösten för med sig. Under oktober ska jag äta äppelpaj med kanel, tända ljus och verkligen träda in i en värld av mystik.
 
 
 
 







Från skogen & en värld av bokstäver

 
 
Tror jag aldrig har upplevt att en månad har gått så snabbt som den här har gjort. Minus förkylningen så har jag dock haft riktigt kul även om det känns som att jag bara har hunnit med en liten bråkdel av allt jag hade önskat den här månaden men så är det ibland, livet händer nu. På universitetet håller vi på att göra en "trycksak" om typografi. Tycker det är otroligt kul att jobba med något riktigt intensivt och sakta se hur något börjar ta form, hur idéer blir till verklighet.
 
Min värld består av bokstäver just nu. Bokstäver och linjerna i InDesign som hjälper en att placera ut objekt på en sida. Det är riktigt kul även om det är allt man ser när man sluter ögonen, haha. Man blir lite ärrad när man sitter och tittar på samma text flera timmar i rad, fem dagar i veckan. Gemena siffror, äkta kapitäler och styckemallar är numera vardagsmat och tycker det verkligen är så spännande, känns lite som att man lär sig ett nytt språk. Vi ser det varje dag men hur många är det som faktiskt ser hur en bok är uppbyggd eller varför vissa texter ser ut som de gör? De allra flesta känner dock av när någonting inte riktigt är som det ska med en text även om de inte kan sätta fingret på det. Lär man sig det "typografiska språket" kan man dock börja se de där små misstagen som kan påverka hela helhetsintrycket/satsytan. Att marginalerna kanske är för små eller att radavståndet är lite för stort för att ögat lätt ska kunna hitta till nästa rad (brödtexten här på min blogg bryter till exempel mot en typografisk regel så ska se om jag kan åtgärda det någon dag haha).
 
 
 
 
Några provutskrifter där jag har tagit sidor/delar av sidor från min "bok" och tryckt ihop dom huller om buller på ett A3 för att kolla hur saker och ting ser ut i print och vad man eventuellt bör ändra. Ibland får man fylla massa textrutor med nonsenstext bara för att exempelvis kolla vilket typsnitt man vill ha samt hur det beter sig. Hur ser siffrorna hur? Finns det ens gemena siffror?
 
 







Stallet

 
 
 
Snapshots från en kväll i stallet
 
 
 







Autumn light

 
 
De vackra höstfärgerna börjar träda fram men istället för att vara ute och fånga det på bild sitter jag inne med världens förkylning. Utöver det är insparken avslutad och vi har fått vår första riktiga uppgift i Typografi och designmetodik som mer eller mindre går ut på att göra en mindre typografisk bok. En lärare beskrev det som "tanken är väl att kasta ut er i vattnet och se om ni simmar", tyckte det var lite kul för det är spot on haha. Det är en spännande uppgift som jag tror kommer vara väldigt lärorik och sätta en bra grund men det känns alltid lite stressigt innan man ens har kommit på någon idé. Hade tänkt börja slipa mina skisser nu till helgen men man ska aldrig underskatta hur en förkylning kan få det att kännas som att hjärnan är insvept i vadd, det är precis på gränsen att man orkar tänka ungefär. Imorgon hoppas jag att det har släppt och då kommer jag att försöka grotta ner mig totalt i att försöka komma fram till en bra lösning.
 
Min taktik är att inte göra det svårare än det är. Perfektionisten i mig vill få det att kännas som att detta är det viktigaste jag gör i hela mitt liv, nu vill jag försöka backa ett steg från det och stället bara fokusera på att göra ett bra och godkänt arbete, varken mer eller mindre. Simpelt är bra. Ingen anledning att börja simma fjärilsim när allt man behöver göra är att flyta, (det kan man göra om man får tid över) haha. Du är här för att lära så sätt dig ner i stolen igen tack.
 
 







From above ~ A collection of feathers

 
 
 
Häromdan när jag var i stallet passade jag på att gå på en kort promenad till de närliggande fälten som badade i kvällsljus. Väl ute på stubbåkern hittade jag mängder av fjädrar från tranor och skogsduvor(tror det är skogsduva i allla fall). Kunde inte låta bli att plocka med mig några hem, tycker de är så vackra.
 
Annars så har jag funderat lite på det här med bildskapandet och vilket arbetssätt jag vill ha i fortsättningen. Under en lång tid känns det som att jag har skrivit om att dra ner lite på tempot och istället fokusera 100% på kvalitén. Att ta sin tid så man verkligen blir nöjd, se bilderna som individuella tavlor. Det är något jag har tänkt på väldigt länge men jag har aldrig riktigt känt det, tills nu. Det känns bra.
 
 
 
 







Tankar efter första veckan på universitetet

 
 
 
 Hittills har vi bara gått halvdagar men det känns ändå som att man börjar få en känsla för hur det kommer att vara. Dagarna kantas av en hel del förvirring men också av en hel del förväntan, allt är precis som det ska vara med andra ord. Just nu har vi inlett första kursen "Typografi och designmetodik" där vi gör några inledande övningar i InDesign som går ut på att bygga ihop olika artiklar för att lära känna programmet. Även om jag är bekant med InDesign sen tidigare är det fortfarande riktigt klurigt, på gymnasiet fanns det inget speciellt sätt att jobba utan där improviserade man mest när man ville nå ett speciellt resultat, gick det så gick det liksom. Nu handlar det om att vi ska arbeta professionellt och effektivt med speciella tekniker som egentligen underlättar hela processen (även om det inte alltid känns så haha). Det är alltid frustrerande innan man har lärt känna ett program men över tid kommer det att ge med sig. Under det här läsåret kommer vi bland annat läsa kurser som digital bildhantering, magasinsformgivning, illustration och webbdesign, väldigt spännande!
 
Klassen känns störtskön, tror jag är den enda som kommer direkt från gymnasiet men är man i den här åldern jämnar det ut sig så det är bara kul, skulle till och med säga att det skapar en bättre dynamik än när alla är i samma ålder. Lokalerna är också riktigt bra. Just nu renoveras det för fullt och när det är klart kommer vi få ett eget "designhus" på campus som vi kommer dela med de som läser industridesign. 
 
Ser verkligen fram emot att få plugga grafisk design och kommunikation i tre år. Allt handlar ju i princip om visuell kommunikation och jag tror det är något jag verkligen kommer få nytta av även i fotografin. Det är en helt annan känsla än att plugga på gymnasiet, nu har man ett tydligare mål och all kunskap känns viktig och framför allt så känns den relevant, att man är omgiven av personer som också har samma ambitioner gör också sitt till.
 
 
 
 
För någon vecka sen tog jag en promenad till ett elljusspår där jag har sprungit många rundor under idrottslektionerna på lågstadiet. Det är alltid en märklig känsla att gå där nu när man har vuxit upp, det är som att en del av en fortfarande finns kvar där i spåret, så många minnen som återupplivas. Även om det egentligen är bra minnen så tycker jag inte om att gå där. Intalar mig själv att nästa gång kommer det kännas annorlunda men det gör det aldrig. Det känns fortfarande som att det där elljusspåret tillhör en annan värld, en annan dimension. Lågstadiet var en speciell tid men det är inte något som jag har insett förrän nu. Det är underligt hur allting har förändrats för mig men där är det som att tiden står still. Ibland när jag är på väg till skolan ser jag fortfarande mina gamla lärare, samma aktiviteter. Fullkomligt logiskt, men märkligt för mig. Alla små detaljer som man minns. Det känns som att jag återkommer till dom här tankarna varje gång jag står inför en större förändring, när ena foten är i det okända blir jag överdrivet sentimental och söker efter något som är bekant, bara för en stund. 
 
Det är en värld man kan gå vilse i om man utforskar den för länge. Det är som att någonting vart kvar där, som att jag fortfarande står där ute på skolgården, gömd bakom en vägg, väntandes på att få rusa fram till trädet och ropa "dunk". Det känns som något separat, fast ändå inte. Det är helt klart märkligt att växa upp.
 
 
~ The best is yet to come. ~
 
 







Ett åldrat fotoalbum

 
 
 
 
För ett tag sen när jag rotade runt i ett gammalt skåp hittade jag ett förmodligen ett ännu äldre fotoalbum. Flera av bilderna är daterade till tidigt 1900-tal och jag tycker det är riktigt häftigt, dels för att detta är min släkt och dels för att jag tycker bilderna i sig är så otroligt vackra. Om jag någon gång skulle bli studiofotograf är den den här stilen jag skulle vilja efterlikna, får så mycket inspiration av dessa bilder! 
 
 
 
 







Augusti ~ Månadssummering 2017

 
 
Augusti...Den eviga väntan på vad som komma skall. Att börja på universitetet har definitivt varit den stora grejen den här månaden och även om terminen egentligen inte börjar förrän den fjärde september så har jag varit några rundor i stan för att gå på diverse introduktioner och aktiviteter, träffat klassen osv, känns bra! Mer om det i ett annat inlägg. Utöver det har jag faktiskt inte fotat speciellt mycket under den här månaden, fotade desto mer under juli så därför är det många blogginlägg den här månaden som har varit tidsinställda. Det blev som en semester i semestern för mig haha, men jag tror det kan vara nyttigt att koppla av den där "ta-med-sig-kameran-överallt-instinkten" ett litet tag. Istället har jag sprungit en runda på lite över en mil var tredje dag ungefär och det är något som jag verkligen har tyckt om under den här månaden. 
 
 
 
 
Har även fotat min fina vän Josefin och hennes pojkvän Thimmy bilderna fotade jag dagen innan de flyttade till Uppsala då Josefin ska plugga till veterinär. Lite vemodigt att hon flyttar men samtidigt är jag så glad (och stolt) för hennes skull. Någon gång i oktober(?) planerar jag och Moa att hälsa på och det ska bli spännande att få utforska Uppsala med dom!
 
 
 
Bilder från en utflykt till döda
fallet i början av månaden.
 
 
 
Det här har jag tyckt om under månaden:
 
Paiges inlägg: I'm not special, and that's okay | Det här inlägget talade verkligen till mig. Ett vackert, brutalt och laddat inlägg som fick mina ögon att tåras. 
 
 
➢ Tahini | Så jag har upptäckt tahini, eller "sesampasta" som man också kan kalla det. Provade det faktiskt en gång för länge sen men då visste jag egentligen inte hur jag skulle använda det så det vart ett platt fall. Nu har jag dock börjat blanda upp det med havremjölk för att göra såser och även använda i matlagningen för att göra det lite krämigare, gillar't!
 
➢ Bastille covers | Känns alltid som att man upplever känslor man inte visste fanns när man lyssnar på Bastille tycker jag. No angels, Dreams, Adagio for Strings, Requiem for blue jeans, Locked out of heaven och Died in your arms är ju bara några av deras grymma covers.
 
 
 
 
 Om du har missat tidigare månadssummeringar kan du kolla in dom här.
Glöm heller inte att följa mig på instagram @mollywistrom.
 
 







Misty day in august

 
 
 
~ Bilder från en dimmig dag någon gång i augusti ~
 
 
 
 







Måste man välja vem man vill vara?

 
 
 
Vid någon tidpunkt under min uppväxt, förmodligen när jag precis hade blivit tonåring, började jag fundera väldigt mycket på vem jag var som person och vem jag ville vara, livsprojektet ni vet. Då trodde jag att jag behövde göra ett val och det var egentligen inte alltför längesen som jag insåg att det bara var skitsnack. För mig tror jag det började i högstadiet, tiden när alla försöker hitta sätt att passa in och samtidigt sticka ut (fast på rätt sätt förstås), en högstadieparadox. Jag brydde mig på tok för mycket om vad andra tyckte om mig så jag gjorde ingenting alls, vilket ironiskt nog förmodligen ledde till att de inte tyckte något alls haha, inte för att man absolut måste göra ett intryck på varje person man möter men ändå.
 
 
 
 
Av naturen är jag ganska flummig och skämtsam av mig samtidigt som jag också är väldigt jordnära. Märkligt? Nä. Personligen tror jag att det är en beskrivning som passar in på de flesta människor, om inte alla. Vi människor gillar dock att kategorisera saker och ting, för vissa blir dessa kategorier som fysiska väggar. Vissa får dom ofrivilligt men i mitt fall murade jag in mig själv (jag gör mitt bästa för att inte låta alltför dramatisk här men jag har en dramatic flair så bear with me). Det var här som jag trodde att jag behövde göra ett val, hur kan man vara flummig och jordnära på samma gång? Låter sinnessjukt nu men det fanns en period när jag tänkte att jag behövde offra min skämtsamma sida, det gick ju såklart inte speciellt bra men av någon anledning slog det mig aldrig att man faktiskt inte behöver välja. I mitt fall hade jag målat upp en bild på hur jag ville vara, vad jag dock inte insåg var att bilder är platta, tvådimensionella. Visst kan vi skapa en illusion av djup med hjälp av skuggor men varför lägga ner tid på det när man istället bara kan kliva ut i ljuset och låta skuggorna forma sig själva, ständigt i rörelse.
 
Personligheter är ytterst komplexa och det är omöjligt att definiera en person. Under en lång tid var det dock precis det jag försökte göra med mig själv, för att lättare passa in antar jag, jag försökte definiera mig själv med ord istället för att låta mina handlingar och känslor tala. Om det är något jag önskar jag kunde säga till mitt yngre jag så skulle det nog vara att ge fan i att försöka välja. Det är tillåtet att vara mer. Det är ju trots allt det som gör oss levande. Varje känsla har en motsats och vi besitter allt. Ha kontraster (och försök att inte ta dig själv på alltför stort allvar).
 
 
 
 
Desto snabbare vi inser det desto snabbare kan vi även börja acceptera andra för deras komplexitet och sluta bli förvånade när "den tysta" skrattar högst av alla eller när "klassens pluggis" är den som dröjer sig kvar på dansgolvet längst av alla. Genom att begränsa andra begränsar man också sig själv samtidigt som man förmodligen går miste om en hel del härligt folk. Visst kan man få förvånas av folk men vi kan ju låta bli att försöka undra om vi blir lurade på något sätt, det kanske inte är en fasad, det kanske bara är så att personen i fråga inte försöker vara någon annan än sig själv. Personlighet är inte en stil, det är ett tillstånd och jag tror att människorna som kan visa upp flest nyanser är de som verkligen är i kontakt med sin personlighet. De har utforskat och funnit. Va komplex och va komplicerad. Hitta din kulör men se till att utforska alla nyanser. Känner man sig kreativ eller äventyrlig är det tillåtet att blanda färger, det är din färgpalett för bövelen.
 
 







Guldskog

 
 
 
 ~ En kväll i skogen ~
 
 
 
 







Älven

 
 
 
Häromdan bestämde jag mig för att bege mig ut på en dagsutflykt bort till älven...
 
 
Innan avfärd 
 
Magiska skogar...
 
Tog en liten detour till en närliggande skog
 
Ett ställe som jag var på i våras, kul att se hur annorlunda det ser ut i full grönska. 
 
 Promenad längst med den smala sandstranden.
 
 Krokigt och vackert.
 
 Mysigt ställe att ta en paus på.
 
Smala stigar. 
 
Ett älgspår som var lika stort som min sko. 
 







Hästar

 
 
 
Snart börjar jag på universitetet och det kommer onekligen bli en helt ny vardag för mig. En liten del av mig är orolig för hur jag ska få allting att flyta på, hur jag ska balansera alltsammans. En annan del av mig ser fram emot att få börja pussla ihop bitarna och skapa nya vanor. Hela den här sommaren har känts lite som att sitta på en skenande häst, ingen kontroll. Det är bara att försöka ta det lugnt och hoppas på det bästa, ungefär. Kanske inte så dramatiskt men det har varit en hel del ovisshet och det kan vara lite stressigt när man föredrar att ligga steget före. Att få börja planera och strukturera upp vardagen är lite som att återta kontrollen igen samtidigt som jag tror att det kommer vara nyttigt för mig att få bygga upp något nytt, en chans att slopa gamla vanor som egentligen inte ger en någonting. Ska försöka skriva en lista och dela den här om jag kommer på något vettigt haha.
 
Att plugga på universitetet kommer vara annorlunda från gymnasiet, men jag tror det kommer passa mig bra. Det kommer som sagt krävas ett nytt upplägg på vardagen om jag ska lyckas balansera allt. Det är dags för mig att börja reflektera över vad som är viktigt och vad jag vill lämna plats åt i min vardag. Helt ärligt så är jag lite orolig för hur det ska bli med Tösen. Det här funderade jag på redan förra året och då bestämde jag mig för att bara rida henne tre dagar i veckan istället för fem. Det är egentligen inget jag vill ge upp men samtidigt vet jag att jag inte kan ha hur många bollar i luften som helst samt att det är den kreativa sidan av mig som jag måste låta gå före, just på grund av att det är där jag ser min framtid och det är där jag känner mig hemma. Stallet har också blivit som ett hem för mig men som jag skrev förra året, hästar tar rid, med rätta, och frågan är ju om jag kommer ha den tiden? Jag får helt enkelt vänta och se, kanske kommer det lösa sig riktigt bra när jag väl hittar rytmen men ibland får man bara vara ärlig med sig själv och vara förberedd. 
 
 
Skogsmullen.
 
 
 







Adventures lately

 
 
~ Merlo ~
 
 
 
 
Josefins katt, lite slumpmässig bild kanske men den är tagen
strax innan  jag fotade Josefin på det här stället...
 
 
 
 ~ Hometown ~
 
Ett ställe som jag har bott nära i hela mitt liv utan att veta om att det finns en fantastiskt vacker
lövskog alldeles i närheten (?!).
 
 
 
 
~ Storskogen ~
 







Days in august

Tyson.
 
 
I början av augusti spenderade jag och några kompisar ett par dagar i Alinas sommarstuga som ligger precis bredvid havet, den typiska sommaridyllen verkligen. Vi gick på korta promenader, bakade kladdkaka, pratade, spelade kort, och spionerade på grannen som blåste enorma såpbubblor nere vid bryggan i skymningen, haha. 
 
 
Vildvuxet och vackert.
 
Stigen ner till havet...
 
Alina.
 
 På äventyr.
 
Extra många bilder på Alina då jag inte kommer kunna träffa
henne på ett år eftersom hon ska jobba nere i Spanien.
 
Under den första kvällen var himlen täckt av tunga moln.
 
Den mysigaste verandan.
 
Sällskapsjuk
 
Förmiddag vid havet.
  
*ljudet av vågor*
 
Fler bilder på Tyson.
 
(The crew) I naturreservatet.
 
 Josefine med vinden i håret.
  
 
 







Morgonljus & Varför grafisk design?

 
 
 
 
Äntligen är tiden här när man kan äta morgongröten med både (egenplockade) hallon och blåbär! Hallon är förmodligen mitt favoritbär och just nu mognar dom i rasande fart nere i landet, är där och plockar mängder varje dag känns det som. Augusti är en mysig månad.
 
 
 
 
 Till hösten kommer jag börja studera grafisk design i tre år. Valet har egentligen inte alltid varit självklart utan det var egentligen runt den sista anmälningsdagen som jag fyllde i och skickade iväg alla uppgifter med inställningen "Det får bli som det blir", ungefär. Ju närmare datumet för antagningsbeskedet kom desto mer insåg jag dock att jag verkligen ville komma in, typiskt mig haha. Men varför grafisk design om man vill arbeta med fotografi egentligen? Fotografi är min grej, det är ett område som jag känner mig trygg i. Så klart finns det mer att utforska men jag känner att den typ av fotografi jag vill syssla med, kan jag mer eller mindre lära mig själv. Just på grund av att intresset finns där. Grafisk design är jag lite bekant med efter att ha läst en kurs i gymnasiet, egentligen har det alltid varit något jag har velat lära mig men eftersom det för tillfället inte är min starka sida är det mindre troligt att jag kommer ta mig i kragen och utveckla det på egen hand.
 
Jag började faktiskt pyssla med design och layout tack vare stallet.se, haha. Jag kunde inte ha varit mer än elva år när jag laddade ner gratisprogrammet  "Gimp" så jag kunde börja designa egna infosidor till mitt stall. Det minnet får mig alltid att skratta för på den tiden var det blodigt allvar för mig, jag ville bli riktigt bra. Folk började faktiskt beställa av mig (för stallpengar) så jag antar att jag var rätt hyfsad (fast egentligen inte) haha. Det kanske låter lite löjligt men faktum är att om jag inte hade upptäckt stallet.se skulle jag förmodligen heller aldrig ha intresserat mig för fotografi så jag är ändå rätt tacksam över att mitt yngre jag nördade ner sig totalt i den där sidan för det förändrade faktiskt mitt liv. Utan det hade jag förmodligen avslutat tredje året på samhällslinjen och inte ha den blekaste aning om vad jag ville göra vid det här laget. 
 
Så intresset för grafisk design har alltid funnits där även om det har skuggats av fotografin. Tack vare gymnasiet fördes det in i ljuset igen men det var först när jag upptäckte Corinne Alexandras blogg, Stuck with pins, som jag insåg vilken typ av kreatör jag ville vara. Corinne kombinerar (bland annat) grafisk design med fotografi och hon är förmodligen min favoritkreatör, så mycket talang och kreativitet. Hon kan otroligt mycket inom så många olika områden och smider ihop allting till en helhet. Det är något jag beundrar och nu har jag tagit ett aktivt steg till att lära mig mer om grafisk design för att kunna bygga upp min helhet, känns bra. 
 
Min förhoppning är att utbildningen ska ge mig den där knuffen jag behöver inom grafisk design, ge mig verktygen som gör det möjligt för mig att lättare fortsätta vilja utvecklas även när utbildningen är över. I framtiden hoppas jag att jag kan kombinera fotografi med grafisk design och kanske starta eget, det är den tanken som driver mig just nu. Mitt mål. Har kollat på schemat inför hösten och det får mig att bli riktigt taggad, typografi, print, posters och till och med lite fotografi/retouch m.m. Sen blir jag ju alltid lite skraj när jag ställs inför något nytt, haha, men jag tror det kommer bli bra. Jag ska tamefan arbeta inom något kreativt område i framtiden, så är det bara.
 
 
 
 







Evening magic

 
 
 
Några självporträtt i solnedgången.
 
 
 
 







Norra berget

 
 
 ~ Bilder från en utflykt i Juli ~
 
 
Stigen upp till berget.
 
Träffade några söta grisar.
 
En uppstoppad fjording.
 
Fina getter.
 
Brända mandlar.
 
Slingrande stigar.
 
Fårhagen.
 
 
 







Fern

 
 
 
 Den fotogeniska växten.
 
 
 
 







Wall decor & August bucketlist

 
 
 
 Långsamt skapande
Känns som att det alltid är något jag tjatar om men det är svårt att vänja sig vid att låta saker och ting ta sin tid när man är van att allt helst ska publiceras så snabbt som möjligt. Hade tänkt börja ett fotoprojekt men även om jag har idén klar vet jag inte om det kommer bli av, vi får se helt enkelt. Jag har flera tidsinställda inlägg på gång så det är egentligen ett perfekt tillfälle för mig att vänja mig vid att skapa i ett långsamare tempo. Create with intention.
 
 Plocka bär och äta massor av hallon
Bärsäsongen drar igång på riktigt och det är dags att försöka fylla frysen med så mycket blåbär och hallon som möjligt haha. Förra året började jag plocka blåbär redan i juli men det verkar lite segare i år. Är dock väldigt ivrig på att få börja äta nyplockade hallon, det är ju så gott!
 
 
 
 
 
➢ Fota porträtt i dimma
Det bara måste ske.
 
 ➢ Kliva upp tidigt en dag
Den här punkten kan gå ihop med den ovan, det är ju ofta dimma precis i gryningen och det är ju så fantastiskt vackert när solen börjar gå upp. Gulddimma.
 
 
 
 
 ➢ Fota med sago/medeltidstema
Den medeltidsmarknad jag brukar gå på vart inställd i år vilket innebär att jag inte kommer att ha gått på någon medeltidsmarknad överhuvudtaget i år...Kan man inte gå på en medeltidsmarknad får man åtminstone göra någonting i medeltidens tecken, så en photoshoot får det bli. 
 
 ➢ Få allting klart i god tid innan terminen börjar
Och då menar jag alla de tråkiga sakerna som att ansöka om studiebidrag, registrera sig på kurser och skaffa diverse inloggningar som behövs. Trist men nödvändigt, såklart. Att skaffa material, så som skrivblock osv är dock lite roligare. 
 
 
 
 







Evening light

 
 
 
För någon vecka sen frågade vår granne om vi kunde sköta om (köra ut höbalar och fylla på vatten)/hålla koll på djuren medan de var bortresta i några dagar. En av dagarna vallade jag och pappa en halvt vilsekommen kalv och senare på kvällen hälsade jag på korna i lösdriftshallen. Kor är verkligen fantastiska djur, som förvuxna hundar ungefär. Oerhört nyfikna men otroligt vänliga, även om dom inte är rädda att försvara sina små om det skulle behövas. Kände mig som ett barn på nytt när jag satt skrattandes i höet med ett gäng nyfikna mular som försiktigt nosade på min utsträckta hand. 
 
 
 
 







Small adventures

 
 
 
Ibland behöver jag påminna mig själv om att det inte finns något korrekt sätt att spendera en dag. Jag såg en film för några dagar sen, The Little Prince, där huvudkaraktären hade en planering för exakt vad som skulle göras under dygnets alla 24 timmar. 
 
Även om jag inte har en tavla där allt står inplanerat känns det som om jag har det. De förväntningar jag har på sommaren är alldeles för höga och resulterar ofta i att jag ständigt försöker vara produktiv i ett försök att ta tillvara på...ja, vadå egentligen? Det kanske inte låter som något dåligt men det blir det när det man jagar vänder sig om och biter en. Det känns som jag slösar tid när jag inte är produktiv och när jag väl är det så är det som att jag har en tickande klocka i huvudet, "Jag måste hinna med mer". Jag har funnit det väldigt svårt att bara koppla av och fokusera, jag tänker ständigt på annat. Är jag i stallet tänker jag på vad jag ska göra när jag kommer hem och när jag är hemma tänker jag på vad jag ska göra dagen därpå, det skapar ett slags frånvarande tillstånd tillslut och även om man i stunden känner sig produktiv (det heliga ordet) så kommer man känna sig allt annat än nöjd när man blickar tillbaka för man vet att man inte tog tillvara på situationen till fullo. Det är tröttsamt att ständigt försöka kalkylera ungefär hur lång tid något kommer ta så man därefter kan försöka räkna ut vad som rimligtvis skulle kunna göras efter det. Varför inte bara låta saker ta tid? Av naturen mår jag bra när jag är produktiv, men speciellt under sommaren när jag känner att jag måste ta tillvara på varje minut blir det någon slags monsterversion av det hela som får motsatt effekt. 
 
Det är dags att sluta jaga falsk produktivitet och istället fokusera på det man gör, ta det som det kommer. Vare sig det är att utforska en nästan uttorkad bäck efter att man har varit i stallet eller att bara sitta och äta frukt ute på bron i solskenet.
 
 
 
 
 







Friendly Giants

 
 
 
Bilder från när jag promenerade hem från en fotografering och mötte dessa nyfikna varelser. Dessa möten med djur ger en så mycket, ibland kanske utan att man ens är medveten om det. Det är någonting med djur som får en att bli bli barnsligt glad. I dagens värld känns det som att människor mer eller mindre är programmerade till att döma varandra, jaga status. Interaktioner har blivit något slags tyst maktspel där man försöker hitta svagheter hos den andra. Vi har blivit lärda att livet är en tävling och de som inte är dina vänner, är mer eller mindre motståndare. Herre på täppan mentaliteten, "det finns bara plats för en" ungefär. Att vara med djur skalar bort alla de yttre programmeringar, det tar en tillbaks till när man såg allting med en slags nyfikenhet. Människor är för det mesta fantastiska men vi måste komma ihåg hur det är att bara vara kring varandra med en villkorslös nyfikenhet. 
 
 
 
Att hälsa på en ko:
 
Som förvuxna hundar. Fick några följeslagare på väg hem.