Villovägar

 
 
Life is tricky baby,
stay in your magic 
- Unknown
 
 
 
 
Det verkar som att jag och aprilvädret har en del gemensamt. Från solsken till bitande kyla. Dramatiska moln som tornar upp sig som från ingenstans och som slänger en skugga på ett landskap som bara några ögonblick tidigare badade i solsken. Det är oförutsägbart och inte alltid lätt att förstå sig på, men även om det är våldsamt i sin gång är det också vackert och kraftfullt, ett tecken på att temperaturen stiger och naturen börjar vakna till liv. Som om moder jord testar sin potential. Ett helt spektrum av känslor som till en början känns överväldigande. Att känna kan vara skrämmande, vare sig det är eufori eller djup sorg, men hellre det än att inte känna någonting alls. Hellre det än att befinna sig i en gråzon som ger trygghet i utbyte mot syre. Glädje och sorg befinner sig på samma skala, ett försök till att kväva en kommer också att kväva den andra. Aprilvädret är en fas, en förberedelse. Ett startskott. Är du redo?
 
 







Shoreline

 
 
 
 
Förra veckan spenderade jag några dagar av lovet hos mormor och morfar, liksom mig tycker de om att promenera i naturen så en utav dagarna begav vi oss ut till Indalsälvens mynning i Timrå. Det hängde regn i luften men trots det gick vi hela kustremsan ut, hänförda av allt som vågorna hade spolat upp på stranden. Allt från vackra fjädrar till jättelika rötter och stammar. I början av april skrev jag en lista på vad jag ville göra under månaden, ett av målen var att åka ut till kusten för att samla drivved och nu kan jag bocka av den, halvt. Kommer ta med den punkten igen i maj för det är så kul + så har jag några specifika bilder jag skulle vilja fota på en specifik plats.
 
 
 
 







När världen känns för stor

 
 
Till alla vilsna själar
 
Det är lätt att måla upp en fasad av ett perfekt liv idag, vi plockar ut specifika delar ur vår vardag som vi väljer att visa upp samtidigt som det finns så mycket mer bortom bildens kanter, sådant som bara en själv ser. Jag har egentligen ingenting emot sociala medier eller sättet vi dokumenterar våra liv med fokus på höjdpunkterna, det jag tänker på är snarare hur lätt det är att känna sig ensam med sina problem, som om att man är den enda som har dom. 
 
Studenten närmar sig och även om jag är lycklig över många saker händer det rätt ofta att ett mörker smyger sig på och lägger sig som en tyngd på mina tankar. Vad som egentligen grundar sig i glädje vissnar och förvandlas till tvivel. Vilsen är ett bra ord för att beskriva hur jag känner mig just nu, jag vill kunna se vart jag är på väg men skogen är för tät och stigen gör kraftiga svängar. Känslan för äventyr är dock större än viljan att vända tillbaka men trots det är det sättet stigen delar sig som väcker en känsla av oro. Tiden räcker inte till för att gå på alla stigar så hur ska jag veta vilken som är den bästa, för mig? Människorna i min omgivning verkar veta precis när de ska vika av och vilka stigar de ska undvika för att komma dit de vill, som om de har blivit utrustade med en karta och att jag är den enda som inte fick någon. Den enda som inte vet var tusan jag är på väg.
 
 
 
 
Även om jag har det bra och är lyckligt lottad på många sätt verkar det som att jag är inne på en stig där det dyker upp snår som gör rispor i min hud när jag försöker ta mig igenom. Jag försöker inte låtsas som att mina problem är de största, det finns många som skulle ge allt för att bara behöva bekymra sig över taggiga snår men samtidigt får inte det mina rispor att sluta svida. 
 
Förr eller senare kommer risporna att förvandla min hud till pansar, alla stigar jag viker av på för att sen tvingas återvända kommer göra mig uthållig och en dag kommer jag att lära mig att älska den täta skogen där man inte ser vart stigen leder en, men jag är inte där riktigt än. Ännu skyggar jag undan för det mesta och snubblar över rötter som en följd av att jag ständigt håller uppsikt bakåt istället för framåt. 
 
 
 
 
Även om det på sitt sätt är vackert att vi idag kan ta del av andras liv via den digitala världen måste jag ibland påminna mig själv om att först och främst fokusera på mitt eget. Vilket såklart låter självklart men det jag menar är att när vi ser andras höjdpunkter är det lätt att bli missnöjd med sig själv, det man har åstadkommit känns helt plötsligt inte så fantastiskt längre och istället vill vi försöka hitta någon annans stig. En stig som vi kanske tror är lättare men som egentligen också har hinder som vi aldrig skulle kunna föreställa oss. När jag ser bilder från exempelvis andra länder är det lätt, åtminstone för mig, att längta efter något annat. "Om jag bara skulle ha varit där så..." är en giftig tanke som inte leder någonstans. Det är okej att låta andras bilder och berättelser ge en inspiration men man måste själv lära sig att hitta den där balansen, låter man vågen tippa över för mycket åt andra hållet kan det lätt leda till en känsla av avund, vilket inte bara är onödigt utan också förblindande då man riskerar att missa ens egna, unika, möjligheter.
 
Om två eller tre år vill jag blicka tillbaka på den här perioden i mitt liv och kunna säga till mitt yngre jag att det är okej att vara vilsen, det är okej att inte ha någon karta (och många av dom som hade en karta läste den fel), för så är livet och så är det att växa upp. Sluta vara så jävla rädd för att begå misstag och sluta vara så fixerad av tanken på den "rätta stigen" för det finns ingen, faktum är att du en dag kommer att föredra att gå där det inte ens finns någon stig. Ord som jag en dag önskar att jag kan säga med säkerhet, men skulle jag säga dom nu skulle jag vara en hycklare.
 
Det jag dock vet redan nu är att ens största svagheter har potential att bli ens största styrkor. Det handlar inte om att låsa in och förtränga oönskade känslor utan jag skulle snarare säga att det handlar om att konfrontera och lära sig att samarbeta. Mycket av det vi oroar oss över har en chans att lära oss något om oss själva, vi smider de verktyg som hjälper oss med det vi kämpar med, verktyg som sen också kan hjälpa någon annan som tror att hen är ensam i en värld som kan kännas alldeles för stor.
 
 







Att ta med sig naturen in

 
 
 Mitt rum har sett väldigt olika ut genom åren, jag har gått från att täcka varje vägg med hästaffischer till att rensa ut nästan varje onödigt föremål i mitt rum. Förra året påbörjade jag min resa mot att leva mer minimalistiskt, för mig är minimalism en filosofi. Det har inget att göra med hur många saker man faktiskt äger utan det handlar snarare om förhållandet man har till det man äger samt hur man konsumerar. Att man börja rensa ut och göra sig av med saker är/kan vara en följd. Trots det ser jag inte nödvändigtvis mig själv som en minimalist, jag ser inte mitt sätt att leva som en kategori och även om jag inte har något problem med att bli kallad minimalist bryr jag mig inte speciellt mycket om benämningar varken på mig själv eller andra. Jag bara gör mitt bästa för att lotsa mig genom livet och hittar jag en stig som verkar intressant så undersöker jag den.
 
Den senaste sidostigen som jag har börjat följa involverar växter och naturen, jag har insett att jag älskar växer och att jag gärna låter dom ta plats i mitt rum tillsammans med andra föremål som jag på något sätt har hittat, vare sig det är i en second hand butik eller på skogens mjuka golv. 
 
(Kan passa på att nämna att de bruna fasanfjädrarna i bilden till vänser är köpta för några år sen i en pysselbutik, idag hade jag aldrig köpt dom. Gjort är gjort men planen nu är att för varje fjäder jag själv hittar ska jag byta ut en av dom.)
 
 
 
 
Numera har jag till exempel en gardinstång som består av en gren samt en klädhängare av drivved. Det ger mer själ och karaktär samtidigt som det påminner mig om om någonting, en historia. De prickiga fjädrarna från en hakspett tar mig tillbaka till en ridtur med Tösen och drivveden på bokhyllan påminner mig om en dag när jag gick med mormor och morfar på stranden. Det jag omger mig med är levande och det finns ingenting som slår det, för mig är det är ovärderligt. Från ett minimalistiskt perspektiv så handlar det om att inte låta det man äger bli en del av ens personlighet. När jag var mindre var det definitivt något som jag föll för, det fanns faktiskt en tid när jag tog med mig vissa böcker till skolan för jag tänkte att om vårt hus började brinna när jag var borta skulle jag inte kunna rädda dom, haha. Idag gillar jag att hålla ögonen öppna och sparsamt samla saker jag tycker om, till skillnad från när jag var liten låter jag dom inte utgöra min personlighet, istället tänker jag att det är på grund av min personlighet som jag samlar dom. De reflekterar den även om de inte utgör den.
 
 
 
 
Just det där med att samla drivved är något som jag förknippar med utflykter och äventyr då min mamma alltid brukade ta med mig och min bror till kusten för att leta vackra trädformationer. Kanske är det anledningen till varför jag har placerat en halvrostig gammal hink vid skrivbordet där jag i fortsättningen tänker samla drivved, något som får symbolisera de smä äventyr jag har varit på.
 
 
 







Vårtecken, kladdkaka & vad jag gör när motivationen dalar

 
 
 Naturen är på gång och det enda som saknas nu är plusgraderna, det var riktigt varmt ett tag men de senaste dagarna har det varit ungefär -1° till 1° och min hud har svarat med att bli extremt torr. Inte speciellt lönsamt att klaga på vädret men är man dålig på att hantera kyla är det irriterande när allt man vill göra är att springa ut med vårjackan utan att behöva oroa sig för att frysa. 
 
Ibland kommer jag in i perioder när jag inte känner för att göra något, jag har skrivit om det förut då det kommer och går med jämna mellanrum. Dessa perioder är ofta rätt kortvariga men är man som jag och gillar göra saker kan det vara en aning frustrerande att inte ha varken energi eller motivation. På sistone har jag dock nästan skapat som en rutin för dessa dagar när motivationen dalar, inget som jag egentligen har tänkt ut men vanor som jag har byggt upp över tid.
 
 
 
 
En lista på saker jag brukar göra när motivationen dalar
 
☽ Städa
Det fanns en tid när jag försökte "tvinga" mig själv till att fota i ett försök att få upp motivationen, ibland fungerar det men för min del handlar det mest om att acceptera och ta det lugnt, på ett produktivt sätt. Brukar se det lite som att så ett frö, ge det rätt omständigheter och så småningom börjar det växa. Så när jag känner mig låg på motivation passar jag på att göra sådant som får mig att hamna "i fas". Att städa är inget jag föredrar att göra när jag egentligen vill ut och fota till exempel, så när jag väl har motivation strävar jag efter att det inte ska finnas några ursäker/hinder för det jag vill göra ( + Ett rent rum ger ju för övrigt en väldigt härlig känsla).
 
☽ Planera
Något som jag har börjat göra på sistone och som hjälper massor även om det bara är enkla planeringar som veckans matsedel, saker jag vill få gjorda under veckans gång eller i mitt fall, planera vad jag vill blogga om. En simpel sak som hjälper och underlättar mer än vad man tror. 
 
☽ Dekorera
Att dekorera behöver verkligen inte betyda att man åker iväg och köper nya saker, att bara flytta runt sådant man redan har kan skapa en helt ny känsla. Flyttar man en grej skapar det ofta en slags dominoeffekt som kan hålla en sysselsatt under en längre tid. På sistone har jag med enkla medel börjat inreda med naturen och det går verkligen att förlora sig själv (på ett bra sätt) i sådant pyssel. 
 
 
 
 
☽ Rensa & Organisera
Jag har alltid tyckt om att rensa och organisera, som liten var jag personen som städade mina kompisars rum när jag var hos dom. Att organisera är som terapi för mig, var sak har sin plats och att se hur ett rum långsamt går från stökigt till ordningsamt är något som jag njuter av att se haha. Att rensa är helt enkelt något som både är motiverande och rogivande på samma gång så detta är bland den första sysselsättningen jag brukar vända mig till när jag inte har något bättre för mig. Tycker man inte om att rensa och organisera så är det åtminstone värt det när det är klart.
 
☽ Yoga
Normalt sett är jag en ganska aktiv person med mycket energi men jag har dagar när jag kan känna mig svag och orkeslös. Sånna dagar tenderar jag att bli stillasittande och då är det extra bra med yoga eller bara vanlig stretching för att mjuka upp musklerna och få igång blodcirkulationen.
 
☽ Plugga
Att plugga behöver inte ha med skolan att göra, det skulle ju faktiskt kunna vara så att det finns något ämne man bara skulle vilja lära sig mer om och som man kan hitta gratis information om på internet. Sitter man framför datorn kan man lika gärna passa på att försöka lära sig själv någonting istället för att slösurfa.
 
 
 Man skulle kunna säga att det här är mitt sätt att fördriva tiden i väntan på att motivationen ska knacka på dörren igen. Egentligen handlar det bara om att acceptera och förstå att dessa lugna perioder är fullkomligt normala, det är bara det att i vårt samhälle ses det som något bra att ständigt vara upptagen. Det finns en press på att man hela tiden ska producera något, vilket är synd då det skadar både producenter och konsumenter.
 
 
 
 
 
 
 
Något annat som jag också brukar göra när jag känner mig lite låg på energi är att försöka lägga lite extra tid på att laga något gott. Det är sällan jag bakar nuförtiden men häromdan passade jag på att prova göra en kladdkaka med avocado istället för smör. Tror jag behöver justera receptet en aning men vart ändå positivt överraskad av den här kakan måste jag säga, lite nyttig samtidigt som den stillar sötsuget.
 
 







Utflykt längst med Ljungan

 
 
Alltid när jag rider förbi den här åkern kan jag inte låta bli att fästa blicken på en liten stuga som står i skuggan av skogen. Varje gång har den väckt min nyfikenhet och varje gång har jag tänkt att någon dag ska jag ta mig en närmare titt. Det var dock inte förrän nu som jag för första gången korsade åkern, och vilket kungadöme jag upptäckte...
 
 
 
 
Det var tydligt att stugan har varit bebodd en gång i tiden, förutom den uppenbara skorstenen som kan ses på långväga håll fanns där även små sängar. Även om stugan i sig var intressant så var det skogen bakom som fick fantasin att vakna upp på riktigt. Små stigar som förband stugan med en förfallen lada och delar av ett staket som skulle kunna vittna om att den glesa skogen en gång i tiden har varit hagmark. Det är såklart närmast omöjligt att veta exakt hur deras liv såg ut men det lämnar bara ännu mer rum för fantasin att ta plats. Vintrarna måste ha varit hårda men somrarna måste stundvis ha varit ljuva...
 
 
 
 
Vart en aning chockad när jag fick syn på något knallrosa som växte i ena hörnet av åkern. Temperaturen var runt noll, resten av landskapet var brunt och livlöst men ändå blommade en växt (tibast) precis som om sommaren var nära. Den doftade dock ljuvligt och jag hade lite svårt för att gå därifrån då det kändes som att jag hade gjort världens upptäckt, haha.
 
 
 
 
Någon gång i maj när det är varmare och grönskan börjar spira kommer jag utan tvekan återvända till den här platsen. För mig, som älskar att upptäcka, var detta som att träda in i Narnia. Trots det ville magin inte riktigt fastna på bild, men snart så...
 
Tillslut gick jag dock vidare och med stelfrusna fingrar följde jag älven och diverse skogsstigar. Även om naturen är fin på sitt sätt redan nu blir den lätt tråkigt på bild om man inte fotar något objekt som får bakgrunden att smälta ihop till vackra naturfärger. Så istället passade jag på att fota matsäcken som jag tog med mig, kändes rätt lyxigt på något sätt att äta en avocadomacka (med örtsalt) i naturen, det gäller att uppskatta det lilla i livet ;) Fick mer bilder på mackan i sin lilla plastbytta än vad jag fick på älven som dånade i bakgrunden, prioriteringar.
 
 
 
 
 







Bilder från trädgårdsbutiken Herbanist

 
 
Några bilder jag fotade i trädgårdsbutiken Herbanist, med tanke på att den här butiken ligger precis mitt emot skolan skäms jag över att säga att jag bara har varit in här en gång tidigare, men å andra sidan kanske det var för mitt eget bästa då jag egentligen skulle vilja köpa allt som finns i butiken haha. En magisk atmosfär som man förmodligen aldrig kan se sig mätt på, jag fullkomligt älskar den rustika stilen och det känns som att varje objekt i butiken har en lång historia. På tisdag har jag körlektion i stan så då tänkte jag passa på att gå förbi och försöka hitta en skuggtålig växt att ta med mig hem. Känner mig dock väldigt tveksam till att jag kommer kunna hålla mig från att bara köpa en...Nåväl, att handla växer kan man väl ändå säga är rätt sorts shopping ;)
 
Glad påsk!
 
 
 
 







Recipe Index + Lite om hur jag planerar veckans matsedel

 
 
Dal, Daal, Dhal eller Dahl. En rätt som har blivit lite av en favorit sen dess att mamma såg den i tidningen för några månader sen, jag älskar både linser och curry så det kunde knappast gå fel. Sötpotatisen är en viktig komponent i den här rätten enligt mig, provade göra den en gång utan sötpotatis men det vart inte riktigt samma sak, den rundar av på ett väldigt fint sätt. Ännu kan jag inte riktigt uttrycka mig i eleganta mattermer och det är kanske därför jag har bytt namn på den här kategorin hela tre gånger. Tyckte inte att de tidigare namnen lät rätt så numera kallar jag kategorin för "Recipe Index" trots att den egentligen inte innehåller några riktiga recept med instruktioner osv.
 
 
 
 
 
 
Fick en fråga för ett tag sen från en som undrade hur jag lyckas hålla matplaneringen, speciellt när man fortfarande bor hemma. Nu har jag egentligen bara skapat "matsedlar" i några veckor så jag är knappast någon expert och begår ständigt misstag. I ärlighetens namn har jag aldrig varit speciellt bra på att planera...Vill dock bli bättre på det då jag märker att jag både känner mig lugnare och mer produktiv när jag har överblick över veckan som kommer. Så nedan kommer en kort lista på hur jag brukar tänka när jag sätter mig ner för att planera veckans matsedel samt vad som har fungerat för mig, inget revolutionerande men nevertheless.
 
 
 
Hur jag planerar "veckans matsedel"
 
Ser till att planera i god tid
Försöker göra det till en rutin att planera vid söndagsfrukosten varje vecka. För tillfället har jag en fast frukost som består av havregrynsgröt vilket underlättar, även om jag då och då skulle vilja experimentera med andra frukostar så är det inte prio ett. Jag brukar bara planera lunch (för de dagar när jag inte går i skolan) och middag. Om planeringen görs tidigt är det såklart lättare att veta vad som behövs köpas in samtidigt som man dessutom unviker man att behöva åka och handla flera gånger. När jag inte planerade märkte jag även att maten tenderade att bli en aning enformig ofta på grund av att något fattades så jag vart tvungen att skrapa ihop något annat. Nu när jag planerar är det mer varierat, inte för att jag tycker det är någon katastrof att äta samma mat flera gånger men det gör matlagningen an aning roligare.
 
 Rester
Att äta rester är lite av en lifesaver, i början lagade jag mest bara så att det skulle räcka till en måltid men nu gör jag extra så jag kan fördela det över veckan. Är man som mig och tycker att själva matlagningen kan vara lite småtråkig ibland fungerar dagarna när man äter rester som ett slags andrum. Någon dag kanske man lägger ner lite mer tid för att någon dag senare, knappt göra någonting alls. Det sparar tid och energi samtidigt som det är ekonomiskt och bra för miljön.
 
➢ Tänker efter hur mycket tid/ork jag brukar ha under veckan
För tillfället är mina veckor ganska förutsägbara i och med skolan, jag vet på ett ungefär vilka dagar jag brukar vara som tröttast och vilka dagar jag brukar ha ont om tid. Så det är oftast under dessa dagar jag antingen brukar äta rester eller göra någon enkel och snabb rätt, typ pasta och linssås (standard). Sen under helgerna brukar jag försöka planera mat som kanske är lite mer tidskrävande eller prova något nytt. 
 
 
 
 
Passar även på att slänga in en till simpel maträtt i det här inlägget, jag har fotat en del maträtter som dock inte har kommit upp här, främst på grund av att jag inte har känt mig nöjd med bilderna/att det har blivit för få. Utmaning kommer att bestå av att lära sig att berätta en visuell historia. Förutom att skapa ett snyggt upplägg tycker jag det svåraste med matfoto är stressen. Av någon anledning stressar jag upp mig när jag ska fota mat, mitt tålamod är egentligen ganska bra men när det kommer till mat...Har jag inte det, jag vill börja äta direkt helt enkelt. Det leder ofta till att jag inte orkar lägga ner så mycket tid på upplägget vilket i sin tur kan vara en förklaring till varför jag inte blir nöjd, ni vet den där "någonting saknas" känslan. Men det är bara att träna vidare och bli bättre på att planera i förväg, kanske försöka ställa upp så gott det går redan innan man börjar laga mat så man har det mesta klart för fotografering.
 
 
 
 







På äventyr i skog & mark

 
 
I söndags när himlen var grå passade jag på att bege mig ut i skogen efter att jag hade ridit en sväng med Tösen på en "skogstravbana" som finns i närheten. Naturen håller på att vakna till liv igen och fåglarna kvittrar överallt, motivationen har varit låg den senste veckan men en molnig dag och en ridtur i skogen kan, enligt mig, vara det bästa botemedlet. Även om det är härligt med sol efter en lång och mörk vinter så märker jag att jag behöver tunga moln och regn också.
 
 
 
 
Det är alltid på våren som intresset för sagor och medeltiden sakta börjar växa fram igen, från att nästan ha gått i dvala under vintern växer det sig starkare i takt med naturen. Det som sker i naturen så här års är som magi för mig och jag betraktar det med en barnslig fascination. En fot i den moderna världen och en fot i sagovärlden, min källa för inspiration. I år vill jag se hur väl jag kan kombinera det uråldriga med det nya, jag vill se hur väl jag kan låta det inspirera mig och det jag gör. 
 
 
 
 







Grannens kor & några ord om Stockholm

 
 
Det känns en aning märkligt att återgå till det normala efter det som hände i vår huvudstad Stockholm, det är tragiskt att sånt här ska behöva hända både här och i resten av världen. Det viktigaste att komma ihåg dock är att varken bli fientliga eller misstänksamma mot varandra. Ondska föder mer ondska och det är inte svaret vi söker. Låt detta ena istället för att splittra oss. Människor runt om i världen lever i skräck varje dag på grund av olika anledningar och även om det inte förminskar smärtan denna händelse orsakade måste vi fortsätta att röra oss framåt hand i hand, jag är orolig för att vissa kommer börja röra sig bakåt, söka sig till de gamla hjulspåren som ter sig tryggare men som inte har något annat än stängda dörrar att erbjuda. 
 
 
Dessa bilder fotade jag någon gång i slutet av mars men efter att ha redigerat dom glömde jag bort dom för en stund, ljuset var inte det bästa och därför valde jag att göra dom svartvita, något som jag verkligen tycker passar kor av någon anledning.
 
 
 
 







Ett självporträtt & en oas för kreativa själar

 
 
Livet just nu
I inlägget "April Bucket List" skrev jag att jag ville fota mer självporträtt, något jag fick chans att göra redan någon dag efter att det inlägget publicerades, inte i naturen dock. Behövde ta en bild till en mindre fotouppgift där vi skulle inspireras av en känd fotograf. Ville få bilden att se gammaldags ut så jag satt och mixtrade ett tag med olika lagermasker och texturer. Annars så har det varit mycket att göra under veckan men den har varit hektisk på ett bra sätt, jag har fått en hel del gjort som jag har tidigare har dragit ut på. Fotat till ett skolarbete, skrivit CV, övningskört, skrivit klart mitt tal till det nationella provet i svenska och sökt en utbildning + ett sommarjobb. Kanske går båda i lås eller också blir jag stående helt tomhänt, konstigt nog känner jag mig lugn, vilket är väldigt olikt mig i stunder av ovisshet. 
 
Även om jag både tycker om och vill skriva lite längre texter som har en specifik mening så kan det vara nyttigt att bara skriva ned det som händer i livet då och då, speciellt när det är mycket som händer. Jag brottas alltid med tanken på "Hur intressant är det här egentligen?" och även om jag tycker det är bra till en viss del så måste jag även komma ihåg att den här bloggen är som min öppna dagbok och ibland behöver jag bara fokusera på det som händer för att senare kunna reflektera över det på ett bra sätt. Antar att jag fortfarande försöker hitta min röst, mitt sätt att skriva, en utveckling som jag själv ser fram emot att följa. Mina skrivna ord har alltid varit starkare än mina verbala men på sistone känns det som att jag även i skrift har en ton som förenklar det jag egentligen vill och försöker säga, jag vill bli mer rå. Jag har alltid försökt sätta allt i ett sammanhang, ge det en bakgrund och framför allt, en förklaring. Inget jag tänker sluta göra, bara ibland. 
 
 
 
I måndags var jag och fotade i en butik som ligger mittemot skolan, i en gammal brandstation. Möjligtvis en av stans bästa butiker om man frågar mig, himmelriket för kreativa själar som älskar växter, rustika miljöer och märkliga vintageprylar. Bilderna ska jag försöka redigera klart tills på söndag så mer om det här magiska stället då...
 
 







En lugn plats

 
 
Min helg har bestått av två långa promenader och en längre ridtur varav den ena promenaden fick bli till ett grustag och skog jag normalt inte brukar gå i. De bästa promenaderna brukar bli dom som man inte planerar, de som inte har någon specifik destination. Till veckan hoppas jag på fler promenader och springturer men det är två ganska hektiska veckor nu fram till påsklovet och jag har en känsla av att jag kommer spendera mycket tid framför datorn. Jag njuter dock av att kunna bocka av punkt efter punkt på "att göra listan" så det gör inte så mycket faktiskt. Ju mer jag gör nu desto mindre kommer det bli för mig att göra senare, efter lovet. Sen ungefär tre veckor tillbaka har jag även börjat grovplanera mina veckor och det har verkligen hjälpt mig att få saker gjorda. Tidigare var jag en mästare på att skjuta upp saker men nu har jag börjat få någon slags ordning och det är otroligt skönt.
 
 







April Bucket List

 
 
Den här idén lånar jag från Corinnes blogg, tycker det är ett smart sätt att motivera sig själv, jag tänker ständigt på saker jag skulle vilja göra men jag har en tendens att alltid skjuta upp saker utifall att det kommer ett "bättre tillfälle". Min utmaning för den här månaden blir att bara göra. Vill jag utforska en ny plats ska jag se till att göra/planera in det direkt. Min förhoppning är att en bucket list ska hjälpa till att sammanställa det jag verkligen vill göra just nu, istället för att börja planera det jag skulle vilja göra under sommaren...
 
Under April vill jag:
 
 ➢ Bege mig ut på en längre utflykt längst med den närliggande älven.
Ända sen förra hösten har jag velat bege mig iväg på en lång utflykt till en plats som som ligger i närheten av stallet. Även om jag har ridit där många gånger skulle jag vilja gå till fots så jag verkligen kan undersöka alla småstigar. Jag har försökt mig på den här utflykten en gång tidigare men myggen var outhärdliga just då.
 
 Samla drivved
Nu när marken har tinat fram vill jag verkligen passa på att samla drivved. Känns lite som att gå på skattjakt.
 
 Åka ut till havet på en molnig dag
Detta har jag verkligen saknat, i oktober förra året var jag ut till kusten en mulen för att fota till gymnasiearbetet och jag slogs av hur mäktigt det var. Sen dess har jag bara velat åka ut dit igen för att fota (dramatiska moln, en öde strand, och ett vilt hav är en bra kombination).
 
 
 
 
 ➢ Fota självporträtt i naturen
Av någon anledning har jag fotat väldigt lite självporträtt under de senaste månaderna. Den här månaden ska jag se till att ställa mig framför kameran betydligt mer, saknar det verkligen. 
 
  Besöka traktens second hand butiker
Att gå in på second hand butiker är också en sån där situation när det känns som att man är ute på skattjakt, man  vet aldrig vad man kan hitta. Just nu är jag på jakt efter smycken, en gammeldags kontorsljusstake och ett förstoringsglas (med trähandtag). Prylar som man förmodligen skulle kunna köpa nytt i en butik men det blir inte samma sak, jag vill att det ska vara lite slitet.
 
 ➢ Förså & eventuellt omplantera växterna på rummet
Mamma och jag har köpt frön så det är bara att sätta igång! Skulle även vilja försöka få in lite mer växter på rummet på något sätt...
 
 
 
 
 Bygga kondition
Älskar att springa (helst i solnedgången) på våren och det tänker jag verkligen se till att göra under den här månaden så att jag byggt upp en bra kondition inför årets vackraste månad, Maj. Då vill jag vara ute i naturen så mycket som möjligt och det är ju en fördel om man inte blir trött så snabbt.
 
 Försöka testa ett nytt recept varje vecka
 
 Övningsköra
Helt ärligt så tycker jag inte alls om att köra men det är nödvändigt så det är bara att nöta på, min förhoppning är att ha körtkort till sommaren.
 
 Gå till byns majbrasa
 
 







Mars ~ Månadssummering 2017

 
 
Mars...Månaden när man kan börja prata om att det faktiskt är vår. Det karga och livlösa landskapet kanske inte direkt anses vara vackert men trots att allt går i samma färgskala kan jag inte låta bli att glädjas över det vissna gräset och trädens kala grenar. Det är som att stå på tröskeln till något fantastiskt, naturen kommer snart slå om och det gäller bara att försöka ta in allt som sker i ens omgivning. Temperaturskillnaden, ljuset, dofter, färger...Det går så snabbt och jag vill inte missa en sekund. Förutom att Mars har givit mig massor av motivation och inspiration inför kommande månad så känns det som att jag har tagit ett steg tillbaka för att reflekera/se över saker som jag tidigare har skjutit åt sidan. Det känns som att jag har sökt efter struktur och jag tror jag har börjat finna något som fungerar för mig, att planera är inte så tokigt trots allt. Det jag dock måste se upp för är att inte fastna i planeringen, jag måste lämna rum för spontanitet istället för att låsa mig vid småsaker. 
 
 
 
Det här har jag tyckt om under månaden:
 
Florence + The Machine | Jag har lyssnat på Florence + The Machine under en längre tid men som vanligt går det i perioder. Mars har varit en sådan period där jag helt enkelt inte kan få nog av hennes musik som också ger mig världens vårkänsla. Känner mig så trygg på något sätt när jag lyssnar på Florence Welch. Filmen "The Odyssey", med låtarna från albumet "How big, how blue, how beautiful", så bra!
 
20th Century Women | Kollade på den här filmen i början av månaden och gillade den verkligen. Den är bra av flera olika anledningar men jag gillar verkligen de vardagliga skildringarna, kolla så förstår du förmodligen vad jag menar.
 
"New Blog Resolution: Stop Contributing to the Noise" | Visserligen ett gammalt inlägg men ämnet som Corinne Alexandra tar upp på hennes fantastiska blogg är fortfarande/ kommer alltid vara aktuellt. Har haft det i åtanke hela månaden, kvalité före kvantitet.
 
 
 
 
 
(Från det att jag köpte min första systemkamera har jag fotat den här gamla stolpen varje vår 
när snön har smält undan, det har nästan blivit tradition vid det här laget.
 
 
☽ Sing Street | En till film som jag verkligen har uppskattat, såg den faktiskt en gång tidigare i slutet av förra året men det här är en såndan film som man lätt kan kolla på flera gånger, tror faktiskt jag uppskattade den mer när jag såg den för andra gången. En väldigt charmig feel good-film skulle jag kalla det. 
 
The true cost | En otroligt bra dokumentär som belyser problemet med fast-fashion/konsumtion. Dokumentären visar de urusla arbetsförhållande samt den enorma miljöpåverkan detta överflöd av kläder skapar. Tycker det här är en dokumentär som verkligen alla borde se. Inom samma tema gjorde Kristen Leo en bra video om H&M som är värd att kolla på (klicka på texten för att kolla på den).
 
Paterson | Ännu en, enligt mig, anmärkningsvärd film. Jag misstänker att åsikterna går isär om den här filmen, vissa skulle nog kalla den pretentiös och tråkig men jag tillhör dom som verkligen gillade den. I filmen får man bekanta sig med en ung busschaufför som skriver dikter om sin omgivning. Den här filmen bara är. Det är det lilla i vardagen som gör det.
 
 
Om du har missat tidigare månadssummeringar kan du kolla in dom här.
 
 







Jewelry

 
 
 
Det är först på senare år som jag har börjat få upp ögonen för smycken, min samling är är fortfarande väldigt liten men det gör inte så mycket ( minimalism ni vet ;). Skämt åsido så har jag en förhoppning om att långsamt expandera samlingen genom att försöka hitta unika smycken på exempelvis second hand butiker, det blir mer speciellt när någonting har en historia bakom sig vilket gärna får synas i form av en liten repa eller en kant som har blivit nött. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Det är lustigt hur man kan komma in i perioder när man inte finner de ord man är ute efter, som om hjärnan är utmattad. Den här gången misstänker jag att det beror på att det har varit/kommer vara en händelserik vecka för min del och som vanligt har jag lagt ned alldeles för mycket tid på att grubbla över småsaker. Jag har pluggat körkortsteori till det har blivit gröt i mitt huvud och det känns som att de enda ord jag kan få fram just nu har med trafikregler att göra. Imorgon ska jag försöka släppa allt och bara rensa tankarna för på torsdag behöver dom vara knivskarpa eftersom jag ska skriva nationella prov i engelska 7 hela dagen. Det är så livet ser ut just nu för min del, helt okej men jag törstar efter att sticka ut på längre upptäcksfärder i skogen...Snart, tålamod är ordet.
 
 
 
 
 







Ny kategori & Vårpromenad i skogen

 
 
 
Det här med kategorier har tidigare inte varit något jag tänkt nämnvärt på, det är först nu börjar jag förstå vikten av dom...Så med ett nyfunnet driv för kategorier har jag skapat en som går under namnet "Mat Index", tanken är helt enkelt att dokumentera de maträtter jag tycker om. Bakgrunden till idén är att jag har börjat göra veckoplaneringar över vad jag ska laga för mat, detta för att underlätta vardagen och slippa fundera över "Vad tusan ska jag laga för mat?!" varje dag. Att fotografera den mat jag tycker om fyller flera funktioner, dels får jag träna på att fota mat och dels kommer det, över tid, göra det ännu enklare när det kommer till att planera matsedeln då jag bara kan gå in här och hämta inspiration.
 
 
 
 
 
 
Första maträtten jag fotograferade är något simpelt som jag svängde ihop till lunch häromdan. Kokade upp kvarngryn samtidigt som jag fräste curry, lök och broccoli i lite olja. Därefter rörde jag ned kvarngrynen, tillsatte bönorna och hällde i en skvätt med passerade tomater för att göra det lite saftigare. Serverade med vitlökssås (och en brödbit utan pålägg, som jag så fint har slängt in i bild haha).
 
 
 
 
 
 
 
 
Naturen vaknar till liv, trädkronorna svajar kraftigt i vinden och smältvattnet har bildat stora pölar. Synen av smältvattnet får mig att bli lite nostalgisk, jag kommer ihåg när jag var liten och gjorde kanaler i gruset på vår uppfart så vattnet lätt skulle kunna transporteras ner i diket istället för att samlas i en pöl. Det var något jag gjorde varje år, en uppgift som jag tog på största allvar. Ibland gjorde jag små båtar av löv som jag lät följa med vattnet och ibland fyllde jag en hink genom att tålmodigt samla vatten i en liten röd plastspade som jag sen försiktigt förde till hinken. Av någon anledning kommer jag också att tänka på en gul/vit/blå jacka jag hade under en period, en jacka som alltid kom fram när temperaturen vart mildare. Jag har aldrig tyckt om de klumpiga vinterkläderna så skiftet till tunnare jackor är något som än idag gör mig väldigt glad. Kanske är det just för att det symboliserar vår, mer frihet att röra sig i skog och mark utan tunga kläder, som liten var jag ute nästan hela tiden kändes det som och jag älskade att bara springa omkring så det där med rätt kläder var en viktig detalj haha.
 
 
 
 
 







Bortom tjärnen | Mitt gymnasiearbete

 
 
Bortom tjärnen
Sen i höstas har jag arbetat med att försöka fånga och lyfta fram naturens mystik genom att fota självporträtt i olika miljöer. Kombinationen av människa och natur har alltid tilltalat mig och jag tycker det skapar en intressant atmosfär när de två elementen vävs in i bilden och lyfter fram varandra. Målet är att inspirera till att använda sin fantasi genom att måla upp en omgivning i text och bild där det sen lämnas utrymme att använda sin kreativitet och utforska resten av varje berättelse på egen hand.
 
 
 
Klicka eller kopiera följande länk för att ladda ner boken:
 
 
Exempel på uppslag
 
 
 
 
 
 
 
 
 







Berättelsen om varför jag blev vegetarian + några tips

Att äta vegetariskt är numera inget anmärkningsvärt eller chockerande, faktum är att många har en väldigt öppen syn till det hela vilket är en positiv utveckling, samtidigt är det inte längre någon nyhet att vegetarisk kost både är skonsammare för miljön och för hälsan. Syftet med den här texten är inte att konvertera någon utan jag vill dela med mig om en livsstilsförändring jag gjorde förra året samt nämna varför/hur jag övergick till en vegetarisk kost i hopp om att kanske inspirera eller motivera någon som antingen funderar på att bli vegetarian eller någon som bara skulle vilja börja äta lite mer vegetariskt några dagar i veckan.
 
 
Himlen hade börjat få inslag av rosa och jag var på väg hem från stallet. Trots den närliggande motorvägen var det knäpptyst. Det var en vacker sommarkväll och jag minns att jag hade hoppat av cykeln för att kunna stanna upp och bara njuta. Från där jag gick hade jag god uppsikt över motorvägen som delade landskapet mitt itu, det enda fordon som befann sig på vägen var en lastbil med blå hytt och ett vitt släp med tre ränder som gick i blått, rött och gult. Tre ränder som jag kände igen alltför väl. En känsla av sorg dök upp och det var den synen som gjorde att jag bestämde mig, inget djur skulle tvingas in i en sådan lastbil, åtminstone inte för min konsumtion.
 
När jag tänker tillbaka på varför jag valde att bli vegetarian handlade det i grund och botten om djuren och det är på kanske främst tack vare min granne som jag numera älskar bönor och linser, haha. Jag ser min grannes kor varje dag, sommar som vinter. Deras hage och lösdriftshall finns knappt 50 meter från vårt hus och det har gett mig en chans att betrakta kor på första parkett. Jag har sett kalvar födas och följt deras uppväxt, jag har sett hur kor tar hand om deras kalvar och jag har framför allt sett hur fantastiska dessa djur verkligen är.
 
 
 
 
 
 
Jag vill skriva att kor är bland de mest uttrycksfulla djur jag någonsin har sett men samtidigt tror jag alla djur, oavsett sort, är det om man bara tar sig tid att studera dom. Idag är det inte så många som har någon kontakt med djur, speciellt inte djur som kor, grisar och höns. Det har skapat ett slags objektifierande där många djur endast ses som en vara, till för vår konsumtion. Jag minns väldigt väl en händelse för flera år sen när kökspersonalen på min gamla skola satte upp bilder på kor, kycklingar och grisar för att tydligt visa vilket sorts kött maten var gjord av, i fall man till exempel inte åt fläsk. Dessa bilder tvingades dom dock ta ner då många elever kände sig illa till mods. Efter att bilderna var borta var allt frid och fröjd igen. Nu tror inte jag att folk inte förstår vad det är dom äter, men det är ett bra exempel på relationen som många har till kött, en del vill helst inte se.
 
En annan händelse som jag har ett starkt minne av var när kalvningen började förra våren. Den första kalven föddes tidigt och när marken var bar och luften doftade sådär härligt som den bara kan göra under den här årstiden, kalven sprang runt i hagen, full av livsenergi. Det gick inte att ta miste på den där kalvens lycka och jag kunde inte låta bli att le som en dåre på andra sidan åkern när jag såg dess små krumsprång. Det är på grund av de här händelserna som jag personligen övergick till en mer växtbaserad kost för det kändes som att jag inte var sann mot mig själv. Efter att ha beundrat dessa djur under en längre tid kände jag mig lite som en hycklare. Låt mig bara inflika att jag inte ser ned på de som äter kött, det här handlar bara om vad jag personligen kände. Även om jag tror på att intresset för vegetarianism bara kommer öka framtiden så tror också att det är något som man måste ge tid. Det handlar om att ge ett alternativ och skapa en slags nyfikenhet, jag tror vi är på god väg trots allt.
 
 
 
 
 
 
I min familj hade vi i princip inga vegetariska dagar och det hela kändes väldigt överväldigande till en början. Jag brukade tillhöra de som trodde det skulle bli svårt att ge upp vissa rätter men jag tror att det är tack vare att jag tog det stegvis som jag fann det enkelt. Till en början kunde jag inte ens laga mat och att då börja laga något som man inte ens var bekant med var en utmaning i sig, sakta men säkert började jag dock bygga upp mina kunskaper och jag gick från att äta vegetariskt en dag i veckan till två dagar i veckan till tre...osv. Till slut ville jag bara äta vegetariskt för jag trivdes så bra med det. Jag har läst både och om människors upplevelser med vegetarisk kost, för min del, liksom många andra, har det bara varit positivt men det gäller att alltid lyssna på sin kropp och att inte enbart förlita sig på produkter som är till för att efterlikna kött.
 
 
 
 
 
 
5 Tips till dig som vill börja äta mer vegetariskt
 
1. Ta det stegvis
Rom byggdes inte på en dag, som man brukar säga. Vissa blir väldigt motiverade av att bestämma sig för något och sen köra på det till 100%. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte riktigt på den taktiken i det här fallet, det skapar bara en situation där det är svårt att lyckas men lätt att misslyckas. Börja kravlöst och bygg därefter vidare, det hjälper till med att skapa en känsla av framgång som gör att man tycker det är kul.
 
2. Stirra dig inte blind på mineraler, vitaminer och proteiner till en början
Det här kan ha varit mitt största misstag, det är visserligen både bra och viktigt att ha en kunskap om vitaminer och mineraler, men det gäller oavsett vad man äter. Innan jag började äta vegetariskt gjorde jag en del research och det kändes som att jag aldrig skulle klara det, "Ska det verkligen vara såhär krångligt?!". Vissa målar upp det som att falukorv med pulvermos är den optimala rätten som innehåller alla vitaminer och mineraler man behöver, istället för en skål med bulgur, linser, bönor, grönsaker och frön. Sanningen är dock att det nästan är svårt att inte få i sig det man behöver om man äter en varierad kost. Samma sak med proteiner, den finns en väldigt proteinhets idag och även om proteiner är viktigt så behöver vi inte riktigt lika mycket som många verkar tro. Så låt dig inte skrämmas, sådant kan man lära sig mer om när man har blivit varm i kläderna.
 
3. Hitta dina basrecept
Hitta några enkla recept som du gillar och låt det vara din grund, därefter kan du börja göra justeringar och bygga vidare. Det jag har märkt med vegetarisk mat är att det finns oändliga kombinationer så det är väldigt tacksamt på det sättet, det går alltid att slänga ihop något. 
 
4. Ha en bra inspirationskälla
Speciellt i början hjälper det att ha någonting som hjälper till att hålla en motiverad och nyfiken. Själv följer jag en hel del bloggar och några YouTube kanaler. Det hjälper till att hålla en på banan.
 
5. Om du går i skolan: Börja med att skriva upp dig för vegetarisk kost där
 Varför inte äta en vegetarisk lunch på skolan? Nu kan jag inte tala för standarden på alla skolor men av egna erfarenheter och från det jag har hört är standarden numera rätt hög. Något som jag dock tycker är synd är att skolan serverar ganska mycket quorn och sojaprodukter, något som jag är väldigt skeptisk till. Det är bra att det finns alternativ men om man planerar på att börja äta vegetariskt helt så rekommenderar jag varken soja eller quorn, bönor och linser är mycket bättre.
 
 
 
 
 
 
I framtiden skulle jag vilja göra lite mer inlägg om mat/matfoto (med fokus på bilderna) så detta inlägg kanske kan få fungera som en introduktion, även om jag förmodligen inte kommer bli en matbloggare så tycker jag det är kul att läsa + så skulle jag vilja bli bättre på att fota mat, det ger en chans att kombinera två intressen.
 
 
 







Organic

 
 
 
Förra helgen var första gången jag gick in i ett större köpvaruhus det här året. Jag har aldrig varit någon som har älskat att shoppa men speciellt nu i och med det minimalistiska tankesätt som jag har börjat anamma har jag helt ärligt inte känt något speciellt behov av att köpa något. I julklapp fick jag dock ett presentkort på Birsta City och för pengarna köpte jag en ring och ett par jeans från Monki, gjorda av ekologisk bomull. Ännu är jag kanske inte en perfekt konsument men har lovat mig själv att alltid tänka efter noga innan jag köper något. När det kommer till kläder ska jag vara 100% säker på att jag verkligen älskar det jag kommer köpa, förhoppningen är att någon gång kommer min garderob endast bestå av sådant jag verkligen gillar (vilket borde vara en logisk följd). Kunna plocka ut vad som helst och veta att jag kommer trivas i det. Kläder är kul men det ska inte ske på andras bekostnad. Hädanefter köper jag hellre mindre, men av bättre kvalité, än att köpa mycket av dålig kvalité. 
 
 
 
 
 
 
 
Passade även på att besöka mormor och morfar förra helgen och vi gick igenom både massa gamla mynt och gamla smycken, fick en ring + en sten/mineral(?), jag är ingen expert men det skulle kunna vara en lapis lazuli.  Tycker det är intressant med kristaller och skulle gärna vilja lära mig mer så kanske är detta början på en mindre samling haha. Flyttade även in en orkidé till mitt rum som stod lite halvt bortglömd bakom en gardin i en annan del av huset. Det fanns en tid när jag inte hade några växter i mitt rum, jag insåg dock att växter gör en stor skillnad och sakta men säkert fyller jag på med diverse plantor. 
 
 
 
 
 
 







En skogspromenad med Tösen

 
 
 
Plusgraderna håller i sig och snön smälter i rasande fart. Nu när det är ljust länge känns det som att man hinner med mycket mer, bara en sån sak som att kunna ta en promenad till stallet efter skolan och det fortfarande är ljust när man börjar gå hem igen. Ridstigarna börjar tina fram och endast en envist islager dröjer sig kvar här och där. Ser verkligen fram emot dagen när man utforska skogen med lätta skor och en tunn jacka, snart...
 
 
 
 
 
 
Tösen mår bra och även om hon gillar snön så tror jag hon är glad över att det börjar bli vår (eftersom växtligheten börjar komma fram igen), under vår promenad stannade hon flera gånger för att gnaga på träd och mossklädda stenar, att dricka från pölar i skogen var också populärt, antar att hon fyllde på med olika mineraler som det har varit bristvara på under vintern. Det är rätt intressant att betrakta och jag kan inte låta bli att tänka på boken Alla kungens hästar av Emelie Cajsdotter där hon tar upp sin filosofi kring hästar och hur dom fungerar i flock. Hon menar på att flocken inte bygger på dominans eller någon slags hierarki utan istället har varje häst unika egenskaper som fyller en viktig funktion i flocken. "Bråken" vi människor uppfattar som en maktkamp är egentligen bara ett sätt att fastslå vem som är bäst lämpad att göra vad, samt att testa varandra för att se vad de har för egenskaper. Tösens egenskap skulle definitivt vara att finna föda, hon är otroligt skicklig på att skrapa fram rötter och försiktigt plocka nypon från de taggiga grenarna. Personligen samtycker jag med Cajsdotters filosofi och jag är otroligt less på frasen "visa vem som bestämmer" som verkar frodas speciellt på ridskolorna där man lär barn att samspelet mellan häst och människa bör bestå av en sträng diktatur. Det är inte okej. Hästar är inte ett maktgalet djur som krånglar i ett försök att "vinna över oss". Det är deras enda sätt att kommunicera deras misstycke till olika situationer, de är trots allt inga maskiner.
 
 
 
 
 
 







Guld & Natur | + Eurovision Song Contest 2017 favoriter

 
 
 
Onsdag, för mig innebär det att jag är så gott som ledig eftersom vi endast har en lektion där vi får arbete på valfri plats. Mitt gymnasiearbete är i princip klart och nu ska jag knyta ihop säcken genom att skriva klart rapporten samt förbereda ett inlägg här på bloggen som innehåller en länk som gör att vem som helst kan läsa/se det jag har arbetat med. Eftersom filen är så stor hittade jag ingen bra sida att ladda upp den på, istället fick det bli en PDF-fil, det blir inte samma upplevelse men sak samma, jag har lärt mig en hel del tills nästa gång. Tanken var till en början att trycka upp en fysisk kopia men på grund av kostnaden och en miss från min sida valde jag att göra en digital bok istället, dock gjorde jag två affisher som jag printade ut i A2 bara för att ha något fysiskt att visa upp. Ännu har jag inte satt något exakt datum för när jag ska publicera arbetet men jag tippar på att det lär bli någon gång i slutet av mars då jag eventuellt ska göra några små justeringar i boken. 
 
 
 
 
 
 
 
Melodifestivalen är över (hoppades på att Nano skulle vinna) och eurovision närmar sig sakta men säkert. Igår lyssnade jag igenom alla låtar för
första gången och det fanns en hel del som jag fastnade för efter att ha lyssnat på dom några gånger. 
 
 
 
 
Mina favoritlåtar från Eurovision Song Contest 2017 (utan inbördes ordning)
 
1. JOWST - Grab The Moment // Norge | Älskar denna, unik, sätter sig direkt, upplyftande. Kommer ESC hållas i Oslo nästa år?
2. Blanche - City Lights // Belgien | Älskar melodin på denna, harmonisk.
3. Jana Burčeska - Dance Alone // FYR MakedonienVar tvungen att lyssna på den här några gånger innan den satte sig, det är refrängen som gör det för mig.
4. Hovig - Gravity // Cypern | Konceptet med att använda "gravity" känns lite uttjatat och texten är i överlag lite klyschig i den här låten men jag gillar verkligen melodin.
5. Nathan Trent - Running On Air // Österrike | Tycker den här låten är så mysig, liksom Norges bidrag är den väldigt lättsam och skön att lyssna på.
6. Dihaj - Skeletons // Azerbajdzjan | Också en låt som jag behövde lyssna på några gånger men nu tycker jag verkligen om den, häftig melodi, fantastisk röst.
7. Alma - Requiem // Frankrike |  Franska är så fint. Älskade Frankrikes bidrag förra året och tycker verkligen de fortsätter att leverera.
8. Lucie Jones - Never Give Up On You // England | Lugn men kraftfull. Kan dock inte låta bli att tänka att England har blivit personifierat och sjunger till resten av Europa efter att ha lämnat EU, haha.
9. Joci Pápai - Origo // Ungern | Älskar språket. Älskar melodin. 
10. Kristian Kostov - Beautiful Mess // Bulgarien | Tycker melodin i den här låten är otroligt mäktig och vacker, gillar verkligen denna.
 
 
 
 
 
Dela gärna med er om ni har någon favoritlåt från året ESC!
 
 







Kärnvärderingar | Nytt kapitel

Det är någonting med våren som inspirerar till förändring, kanske är det inte så konstigt med tanke på de uppenbara förändringarna som sker i naturen, återfödelse och tillväxt. Ännu är snötäcket rätt tjockt här i Västernorrland men det är skiftet i luften som indikerar att något är på gång. Det här här jag skrattar lite för mig själv, endast de från norrland kan titta ut på ett snötäckt landskap men ändå kalla det för vår (rätta mig om jag har fel), haha.
 
Det går dock snabbt så här års, innan man vet ordet av det är marken bar och vi träder in i årstiden som så många, liksom jag, förknippar med förändring. Så under en förmiddag satte jag mig ned och försökte tänka ut hur jag vill forma den här bloggen och vilka sorts inlägg jag vill fylla den med. Corinne Alexandras inlägg "New Blog Resolution: Stop Contributing to the Noise" fick mig att börja fundera på vad det är som känns viktigt för mig, att skapa meningsfullt material blir lättare om man vet var man står, även om jag tycker det är viktigt att inte låsa sig, bara låta det fungera som en guide och inspiration om det är en röd tråd man är ute efter.
 
 
 
 
 
 
Svårt att sätta ord på vad man vill skapa men följande stycken ett försök till att strukturera upp just det:
 
 
 
 
Foto
Såklart. Det är bilderna som motiverar mig till att blogga, de är dom som väcker min kreativitet och det är genom dom som jag skapar mitt eget lilla kungadöme där jag kan lyfta fram mitt perspektiv av världen. Men vad vill jag förmedla med bilderna? Dova och något matta bilder med mustiga färger, imperfekta bilder som fångar stunden. Jobba med bildserier som dokumenterar och berättar om en upplevelse. Skapa en atmosfär. Finna sätt att göra de mest vardagliga upplevelserna till ett äventyr genom att lägga märke till både det stora och det lilla. 
 
Texter
Att skriva är kul och definitivt något jag vill göra mer av, skriva ned mina tankar och skriva med en innebörd. Själv gillar jag att läsa allt ifrån vardagstankar till informativa/motiverande listor som kommer med rubriker som "Hur man blir en morgonmänniska?". Börja lägga ned tid på texten och reflektera istället för att bara slänga ut några ord.
 
Vardag | Livsstil
Det som driver det hela, det som ger personlighet. Den här rubriken känns lite som det där spännande utrymmet där man förvarar "Övrigt". Det är här jag vill expiriementera lite och låta det växa fram. Är det möjligt att ha en tydlig livsstil när man är 18 år liksom? Jag tänker mig dock att det är här jag kan blanda in mat, diverse äventyr/utflykter, saker jag gillar och andra små vardagliga saker som på något sätt stämmer överens med den atmosfär jag vill skapa här. Om några månader kanske jag kan vara mer exakt och eventuellt börjat organisera den där "Övrigt" lådan där saker börjar hitta sin plats istället för att ligga huller om buller.
 
 
 
 
 
Bild från den här inlägget.
 
Kärnvärderingar
 
• Kvalité före kvantitet
Gör inget halvdant och publicera inget som inte känns 100%. Låt inte tiden vara ett hinder, det går alldeles utmärkt att jobba med ett inlägg under flera dagar om det behövs (istället för att sitta och skriva för att sen märka att man har missbedömt tiden varav man hastigt avslutar och klickar på "publicera" bara för att få upp ett inlägg). Låt det ta tid.
 
• Minimalism
Minimalism är framtiden eller borde vara åtminstone. Dock ett begrepp som man kan och får tolka olika, för mig handlar det om hållbar utveckling. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att inte äga någonting alls utan snarare att tänka efter vad det är man äger och varför. Tänka på hur man konsumerar och sträva efter att leva enkelt. Detta är något som jag vill att bloggen ska spegla.
 
• "No noice"
Nämnde det i början av texten med inlägget som jag vart inspirerad av. Publicera med en tanke bakom, om inte annat, låt bli.
 
• Autenticitet
Att hitta sin egen röst och inte låta sig svepas bort i vad man tror man borde göra/skriva om. Det kommer märkas om det inte kommer från hjärtat. 
 
 
 
 
 
 
 
Hur?
 
Låta inläggen ta tid men sikta mot att publicera varannan dag
För att detta ska vara möjligt gäller det att skapa en någon slags struktur, en dag i veckan kanske man låter texten väga tyngst och en annan dag låter man fokuset ligga på bilderna. Det är också bra att hitta något som återkommer, som en månadssummering. Många av de bloggar jag själv gillar att läsa har inlägg som återkommer, samma ram men med varierande innehåll. Kul att läsa samtidigt som det både underlättar och gör det roligare att skriva när man kan vara förberedd. 
 
Skapa först, konsumera sen
Att leta inspiration i all ära men jag vet att jag själv ofta fastnar framför andras material istället för att skapa eget. Det är en skön känsla att ha suttit och arbetat med något och sen kolla på andras arbeten. 
 
Strunta i statistiken
Det borde inte spela någon roll om det är 0 som läser eller 10 000.
 
 
 
I ett nötskal. Det tar tid att utveckla en bra blogg och hitta sin nisch. 
 
 







Joy | Några hundporträtt

 
 
 
Några tankar kring husdjur...
Hundar får mig att tänka på framtiden. Kanske är det tack vare den vanliga frågan "Har du några husdjur?" som jag alltid har varit lite butter över det faktum att jag inte har haft några husdjur under min uppväxt...Vilket egentligen inte är speciellt ovanligt men nästan alla mina kompisar under lågstadiet hade antingen en hund eller en katt så kändes det en aning påtagligt just då. Visserligen har jag ju alltid varit omgiven av djur och aktivt hållit på med hästar sen jag var 7 år, så jag ska inte klaga. 
 
Jag har sen långt tillbaka accepterat det faktum att mina föräldrar inte kommer gå med på att skaffa något husdjur utan det får komma när jag flyttar hemifrån. För fyra år sen kändes det såklart väldigt avlägset men nu när jag är 18 känns det inte riktigt lika långt bort och jag blir istället glad när jag tänker på att en dag, då minnsan. Även om det lär dröja ett tag till. Vissa människor planerar hur många barn dom vill ha, jag tillhör definitivt dom som planerar hur många och vilka djur dom vill ha. Även om jag lär börja min karriär som djurägare med en katt så hoppas jag någon gång på att adoptera en hund som älskar att gå på äventyr lika mycket som jag, vi skulle bli ett bra team. Så till min framtida hund: Låt oss upptäcka massor av nya stigar och finna nya platser tillsammans.
 
 
 
 
 
 
Från imposter syndrome till husdjur, en aning slumpartat men samtidigt är tanken på husdjur något jag ser fram emot och när jag ändå hade några bilder på en hund, som togs i samma veva som bilderna på Moa, så tog jag tillfället i akt att skriva om det. Vill definitivt börja skriva mer, i kombination med bilder, än så länge funderar jag fortfarande om vad jag kan skriva om då jag vill att det ska ha en mening, trots det känner mig förhoppningsfull. Min uppgift nu blir att tänka efter vad det är jag står för och vad det är jag kan bidra med.
 
 







Imposter syndrome

 
 
Imposter syndrome // Bluffsyndromet
"En informell psykologisk term som myntades på 1970-talet för att beskriva hur vissa personer har svårt att
internalisera sina förmågor eller prestationer. Trots yttre tecken på kompetens är de som lider av 
bluffsyndromet övertygade om att de är "bluffar" och inte förtjänar den framgång de har nått."
 
 
Under min uppväxt har jag blivit tilldelad ordet "blyg", främst av lärare som tycktes bedöma en utifrån hur mycket man pratade och hur ofta man räckte upp handen. Kanske låg det en viss sanning i begreppet eller också var det något jag bara accepterade och därmed gav jag det tillåtelse att forma mig genom åren. Det var inte särskilt längesen jag först hörde talas om "introvert" och "extrovert", när jag först hörde talas om det var det som att många pusselbitar (äntligen) började falla på plats. Istället för att enbart se mig själv som blyg började jag förstå hur jag fungerade istället för att undra vad det var som var fel med mig. Att vara introvert är inget ovanligt även om det kanske kan kännas så ibland eftersom extroverta personer ofta är de som syns och hörs mest (inget fel med det).
 
Men trots att jag hade kommit i underfund med en stor del av min personlighet var det fortfarande någonting som satte käppar i hjulet, jag började inse att anledningen till varför jag höll mig från att räcka upp handen och ta plats inte enbart kunde förklaras med att jag var introvert. Det här handlade om något annat. När jag började läsa om imposter syndrome var det som att läsa en självbiografi. 
 
 
 
 
 
 
Det har alltid gått rätt bra för mig i skolan, redan som liten tyckte jag om att läsa, skriva och bara lära mig saker och jag antar att det underlättade för mig, men att redan som liten prestera bra hade ett pris. Istället för att bara tyckta det var kul började jag istället att oroa mig i takt med att betygen vart allt viktigare, helt plötsligt satte jag press på mig själv att jag alltid var tvungen att prestera bra i alla områden. Vad skulle folk tro om jag helt plötsligt presterade sämre? Förmodligen inget men i min värld var det som om min identitet hängde på det. Ett litet snedsteg och alla skulle se vilken bluff jag var, trodde jag. Jag höll mig från att räcka upp handen i rädsla för att ha fel och jag höll mig från att göra saker som jag egentligen visste att jag skulle klara av bara för att jag var rädd för att göra ett litet snedsteg. Istället lät jag andra ta för sig trots att jag visste att jag förmodligen hade kunnat gjort det bättre själv om jag bara hade vågat försöka. 
 
På utvecklingssamtalen i skolan fick jag alltid kommentaren om att jag måste bli mer aktiv under lektionerna, jag gjorde alltid det jag skulle men hur bra det än var räckte det inte på grund av att jag inte räckte upp den där förbaskade handen, det gör ont att veta att så många fler barn måste gå igenom precis samma sak. För mig vart det kortslutning när jag hörde de orden, jag fick det inte att gå ihop eftersom i min värld var det en risk att uttrycka sig.
 
Allt detta fortsatte under hela min skolgång, jag skriver mycket om skolan här för det är där jag tror det hela startade men det påverkar i princip alla områden i mitt liv. Olika områden men samma röst i bakhuvudet som säger åt mig att avstå från att göra saker jag egentligen hade velat göra. Under alla dessa år har jag lyssnat på den där rösten, ibland ens utan att inse det. Men jag börjar bli less. Riktigt less.
 
 
 
 
 
 
Anledningen till varför jag tror detta ha dykt upp extra starkt just nu har med studenten att göra. Skolan är snart över och det är dags för mig att gå vidare. Högskolorna skrämmer mig för det känns som att jag inte har det som krävs, "jag är inte tillräckligt duktig och jag kommer inte ha en chans". Jag vågar inte tro att jag har det som krävs och det gör mig förbannad. Det gör mig arg att tänka på hur många möjligheter jag har låtit rinna ut i sanden bara för att jag inte har känt mig bra nog trots att jag förmodligen hade kunnat klarat det, och gjort det bra. Men även om det inte skulle bli bra, vem bryr sig, jag försökte åtminstone.
 
I flera år har jag låtit det ske men nu säger jag stopp. Istället för att ta ett steg bakåt varje gång en möjlighet uppenbarar sig vill jag ta ett steg framåt, vara nyfiken. Åtminstone prova innan jag bestämmer mig istället för att avstå och sen ångra mig.
 
 
 
 
 
Hur?
 
1. Säg ja
Bara för att man är öppen för nya möjligheter behöver det inte betyda att man behöver säga ja till precis allt som kommer i ens väg men min automatiska reaktion har alltid varit att säga nej innan jag ens vet vad det handlar om. Ofta när jag säger nej beror det inte på ett bristande intresse utan det har bara känns som att jag inte har vad som krävs och det är det tankesättet jag vill bekämpa. Så i början kanske det är bäst att bara säga ja utan att tänka alltför mycket, learn as you go.
 
2. Bli okej med att misslyckas
This is a big one. Någon gång i mitt liv bestämde jag mig för att jag inte fick misslyckas. Aldrig. Det visade sig dock väldigt snabbt att det är väldigt svårt att lyckas med något sådant (surprise, surprise) så min reaktion var helt enkelt att börja avstå, för om man inte gör något kan man inte misslyckas, right? Men det är precis lika tråkigt som det låter. Det gäller bara att inse att "misslyckande" utgör en naturlig del av livet samt att det bara är ett kvitto på att man åtminstone har gjort något, istället sitta en bit på sidan om och titta på, utan att någonsin veta vad som skulle hända om man försökte.
 
3. Bara gör och strunta i vad andra tänker (för chansen är att de inte ens bryr sig)
Detta hänger ihop med punkten innan, jag tänker alltid efter innan jag gör något (vilket såklart är bra till en viss gräns) men ofta börjar jag tänka på vad andra kommer tycka och tro. Att bara göra har alltid varit svårt för mig då min hjärna alltid tar ut händelserna i förskott (enbart de negativa såklart). Att bry sig för mycket tar mycket energi och glädje. Strunta i hur många det är som kanske kommer se bilden du tagit eller texten du skrivit, vare sig det är 1000 eller 0. Hur många som ser det du skapar eller gör är irrelevant. Det bör åtminstone inte vara det första du oroar dig över, bara lägg ned din själ i det du gör och få ut det i världen för att sen direkt gå vidare.
 
4. Våga inse att det du gör är bra och att du förtjänar framgång
Ibland skapar man något som kanske inte är det bästa men ibland skapar man något riktigt bra. Så ta åt dig och våga tro på att du förtjänar det. "Just do it" som Shia LaBeouf så fint säger ;)

 

 
 
 
 
Kanske finns det någon som känner igen sig, imposter syndrome är rätt vanligt och det finns väldigt mycket att
läsa kring ämnet, både intressant och hjälpsamt. Här finns till exempel ett bra och humoristiskt Ted talk om det.
 
 







B&W Porträtt | Moa

 
 
 
 
Som för att kickstarta lovet fotograferade jag min fantastiska vän Moa i måndags. Moa är alltid villig att stå modell så det har blivit en del fotograferingar genom åren, det är riktigt kul att se både min utveckling bakom kameran och hennes utveckling framför kameran. Jag behöver knappt ge direktiv längre utan det fixar hon själv, verkligen en fantastisk modell! Eftersom varken hon eller jag hade någon vidare lust att bege oss ut i kylan bestämde vi oss för att köra en inomhusfotografering (I och med det var både hon och jag överens om att alla bilder skulle bli svartvita).
 
 
 
 
 
 
Personligen tycker jag inte att det gör någonting att väggen är som den är med sina märken och linjer, även om jag har redigerat bort lite så hade det förstås gått att redigera bort ännu mer men jag måste faktiskt säga att jag tycker om känslan märkerna ger, lite industriellt, nästan. Har spanat in en tegelbyggnad med maffiga fönster i byn som jag hoppas vi kan fota vid till våren...
 
 
 
 
Idag passade vi på att fota lite till...
 
 
 
 
 
 







From the wilderness

 
 
 
Jag längtar efter bar mark. Att med lätthet kunna gå i skogen utan att behöva kämpa sig fram i tung snö, kunna se alla detaljer istället för ett opersonligt vitt täcke som döljer allt. Jag längtar efter att kunna gå på en strand och  betrakta stenar och drivved som har formats av vattnet och vågorna. Jag längtar efter att kunna gå ut i skogen med en tunn jacka och lätta skor istället för klumpiga täckbyxor och kängor som inte uppmanar till spontana språng över stock och sten.
 
Det är mycket jag längtar till, de senaste dagarna har jag velat gå i ide, bara för att vakna när marken är bar och luften ljum. Att kolla ut genom fönstret gör mig trött. Det finns såklart bättre saker att klaga på här i världen än snö men jag kan inte låta bli att tänka på våren, det är ju så nära nu...
 
 
 
 
 
 
Det verkar som att jag befinner mig i något slags mellanläge, kroppen är på en plats medan tankarna ständigt vandrar iväg till andra årstider. Jag känner mig otålig och rastlös. En märklig kombination av styrka och utmattning, jag vet vad kroppen skulle kunna klara av men sinnet ger upp. Under dessa dagar brukar jag försöka förlora mig själv i en bok eller låta yogan sätta mig i något slags transliknande tillstånd där jag bara försöker lyssna på kroppen och röra mig därefter.  Den här veckan innebär lov för mig och jag kommer nog mestadels bara ta det lugnt även om jag förhoppningsvis kommer iväg på en del grejer.
 
 
 
 
 
 







Februari | Månadssummering 2017

 
 
 
Februari...Känns som att månaden har flutit och varit varken bra eller dålig för min del. Helt okej men det känns som att februari är en månad som kommer i kläm, man börjar lessna på vintern men än är det långt kvar till våren, känns lite som att jag har stampat omkring på samma ställe. Dock tror jag mig ha insett en del grejer, till exempel vad jag skulle vilja göra efter gymnasiet, jag har ingen konkret plan ännu men känns som att jag åtminstone börjar forma någon slags abstrakt plan haha (istället för att få panik). Det känns faktiskt skönt att februari är över och att Mars månad är här, det kommer förmodligen snöa en del men det känns fantastiskt att i slutet av mars kan man banne mig faktiskt börja kunna kalla det för vår. 
 
 
 
 
 
 
Några böcker jag har läst under månadens gång (varav den sista visserligen inte är utläst ännu). Februari har varit en riktig läsmånad för min del, har inte velat bege mig ut i minusgraderna så istället har jag fördrivit tiden med att träda in i andra världar.
 
 
 
 
Det här har jag tyckt om under månaden:
 
 
Hemgjorda tortillas med avokado och rostade kikärtor | Såg den här bilden på tumblr för flera månader sen och har sparat den ända sen dess med förhoppningen om att göra något liknande då jag tyckte det såg väldigt gott ut. Först nu i februari återupptäckte jag bilden men nu såg jag till att faktiskt tillaga rätten den här gången, även om jag gjorde min egna (något lättare) variant. Galet gott var det dock och nästa gång kanke jag kan försöka få någon bra bild på det hela istället för att äta upp allt på direkten...
 
Samsara | En film som påverkade mig på flera olika sätt, kände både lycka och sorg när jag kollade på det dom hade filmat i olika länder. Så mycket skönhet men samtidigt så mycket orättvisa. Det här är en film som alla borde se, den visar kontraster väldigt väl och det som slog mig är hur förbaskat mycket vi konsumerar, en överdriven konsumtion som andra människor får betala för. Verkligen en tankeställare.
 
☽ Kubo and the two strings | Jag älskar stop motion och den här månaden har jag kollat på många sådana filmer, Kubo and the two strings är helt klart en av de bästa jag har sett, otroligt välgjord!
 
Moana | Disney gör det igen. Den här filmen är dock en aning annorlunda/ännu ett steg i rätt riktning. Moana är fantastiskt på många olika sätt, något som den här artikeln summerar väldigt bra!
 
Communion - Years & Years | Tror det var ungefär den här tiden förra året som jag började lyssna på years & years för första gången och dom tog mig med storm. Efter några månader lyssnade jag inte lika mycket på dom längre men nu gjorde jag en återupptäckt av deras gamla album Communion och jag vart påmind om hur bra dom är! 1977 är låten som går på repeat just nu, så bra.
 
 
 
 
 
 
Sen är det "Vårshows-vecka" på skolan just nu, musikesteterna är galet duktiga och vi mediaelever fixar grafik och dokumenterar. Dessa bilder fotade jag under en av föreställningarna, imorgon tror jag att jag tar ledigt för att sen köra en heldag på torsdag. Känns som att jag har en förkylning i kroppen men förhoppningsvis håller den sig i  schack fram tills på fredag.
 
 







Vårshow & lite planering

 
 
Efter att ha fått smaka på våren i en vecka känns det fortfarande lite surt att kolla ut genom fönstret och bara se en massa snö. Det är förstås inte lönt att klaga men är ganska less på vintern vid det här laget om jag ska vara ärlig, haha. Känns lite som att jag har låtit vädret påverka min motivation och just nu känns det som att den här perioden bara är något som jag lite håglöst måste ta mig igenom istället för att ta en dag i taget. Våren kommer dock en vacker dag, det gäller bara att ha tålamod. Den här veckan innan lovet kommer skolan sluka väldigt mycket tid då musik-esteterna på skolan, tillsammans med oss media-esteter, anordnar Vårshow. Ett projekt som vi har jobbat på hela månaden för att nu knyta ihop alltsammans med "showveckan". Detta innebär att jag nästan kommer att bo på skolan under några dagar, tidiga morgnar och sena kvällar. Var inte särskilt entusiastisk till det här projektet till en början men nu när alla bitar börjar falla på plats känns det rätt kul! 
 
Efter vårshowen blir det nya tag och jag ska fixa det sista med mitt gymnasiearbete, det har stått still ett tag på den fronten, mest på grund av att jag inte har vetat hur jag ska publicera det hela på ett bra sätt eftersom det inte kommer gå att printa ut "boken" i fysisk form. Trots det vill jag ha något att visa upp även om det kommer bli en digital bok, så igår när jag var ute och gick kom jag på att jag skulle kunna lösa det på ett enkelt sätt. Mer om det senare...En annan grej som jag dock har påbörjat är att rita. Har velat ta itu med det hur länge som helst men nu äntligen har jag börjat damma av öga-hand motoriken genom att bara rita slumpmässiga objekt. Känns väldigt kul att kunna känna en viss skillnad redan efter bara några dagar, allt blir verkligen inte snyggt men det är lite det som är poängen också, lära sig att acceptera det faktum att ibland ser det förjävligt ut. Det är bara att träna, träna och träna. 
 
 
En bild på bar mark och varma toner för att ge mig själv motivation och ork att ta mig igenom den sista delen av vintern med bra humör: 
 
 
 







Djupa skogar

 
 
 
Våren varade i några dagar men vintern gjorde en återkomst och nu är allting täckt i ett rejält lager snö igen, hade verkligen hoppats på bar mark men vad kan man göra, det är ju trots allt bara februari. Hörde dock att någonstans i södra Sverige hade man officiellt fastslagit vårens ankomst, längtar verkligen tills dagen när vi kan kalla det vår här i den norra delen också, haha. Dessa bilder fotade jag dock under de dagar när vädret var fantastiskt, tog en sväng på eftermiddagen och senare på kvällen fick jag bevittna hur de sista solstrålarna färgade skogen till renaste guld.
 
 
 
 
 
 
En bild som jag också fotade för ett tag sen när jag funderade på att klippa av håret. Om mina toppar hade varit kluvna hade jag sagt att jag är lika kluven som mina toppar i denna fråga men dom är faktiskt rätt bra trots att jag inte har klippt mig på ett tag så det skämtet håller inte. Lär dock inte klippa det speciellt kort men det fick mig att börja tänka på hur det skulle vara och vad man skulle våga göra om det fanns ett "ångra" alternativ i verkliga livet. Det skulle lätt missbrukas men om allt hölls på en fredlig väg är det intressant att fundera på vad folk skulle göra vare sig det är att göra något galet med håret eller ta en chans i livet som man tidigare inte vågat ta. Ett "ångra" alternativ i verkliga livet hade varit fantastiskt på många sätt men samtidigt skulle det ta ifrån mycket spänning också. Men vad hade du gjort om det fanns? Kanske kan man lära sig något av svaren trots allt. 
 
 







En vårdag i februari

 
 
 
Tror detta kan ha varit en av de härligaste dagarna på hela månaden, +8°, strålande sol, fågelkvitter och bar mark (här och där). Under lördagen hade jag dessvärre ingen energi till att göra någonting alls egentligen men orken och motivationen verkade vända över natten så idag har jag hunnit med en hel del. Började som vanligt dagen med en skål havregrynsgröt, trodde jag hade ätit upp alla blåbär som jag plockade i höstas men så visade det sig att det fanns en låda kvar, lycka! 
 
 
 
 
 
 
Efter att ha läst lite Sherlock Holmes tog jag en promenad till Tösen för att pyssla om henne lite, hon har fått en mystisk bula på ena knäet så även om hon inte markerar något så tar vi det lugnt tills vidare. Hennes päls markerar dock att "nu är det vår" så det blir extra mycket borstning just nu, haha. Jag klagar dock inte, tycker det är mysigt att lugnt kunna stå i utestallet och höra smältvattnet som droppar ned från taket.
 
 
 
 
 
 
På väg hem från stallet bestämde jag mig jag mig för att ta en omväg och tack vare det hittade jag ett rådjurshorn liggandes under en gran precis bredvid stigen. Synd att jag inte hittade det innan gnagarna gjorde det men trots att det nästan var helt söndergnagt tog jag med mig det hem. Tycker det är fint på sitt eget vis.
 
 
 
 
 
 
Väl hemkommen åt jag en rejäl lunch bestående av pasta med tomatsås, broccoli och svarta bönor (smaksatt med curry). Så simpelt och gott. 
 
 
 
 
 
 
Efter lunchen lindade jag in de mest söndergnagda delarna av hornet med hampasnöre i ett försök att göra det något jämnare. 
 
 
Det är lustigt hur man kan gå från att vara helt trött i kroppen till att känna att man bara vill dra iväg på en springtur. Har inte sprungit sen i somras så även om jag har gått på många promenader så är konditionen lite såhär. Bättre än vad jag hade väntat mig dock så det är ju skönt att inte behöva starta helt från noll i alla fall. Att springa är verkligen en träningsform som jag gillar så det ska bli skönt att komma igång igen!