⊱Upptäcksfärd och ett fynd i skogen⊰

 
 
Under helgen har jag försökt att ta tillvara på soltimmarna genom att vara ute och gå i området, trots att jag har bott här i 18 år hittar jag jämt och ständigt nya platser och nya små stigar som rådjuren har trampat upp. När årstiderna ändras är det som om att man ser allting med nya ögon, bara en sådan sak som att se en plats från ett annat håll kan verkligen få en att glömma bort att man har varit på platsen flera gånger förut. Det finns alltid nya detaljer att upptäcka. 
 
 
 
 
Förra året tyckte jag vintern var tung och jobbig, just på grund av att det är så mörkt men i år har jag inte känt av den dysterheten. Tvärtom så tycker jag det är riktigt mysigt, det är i princip skymningsljus hela dagen och allt blir så magiskt på något sätt. Det känns som att jag äntligen har lärt mig älska alla årstider och det kanske verkar som en liten grej men för min del är det väldigt skönt att kunna släppa allt motstånd och bara följa med i naturens gång, tacksam över vad varje årstid har att erbjuda.
 
 
 
 
Just den här årstiden tycker jag är perfekt för att gå och utforska, myggen är borta samtidgt som man kan gå i princip vart som helst då allt det höga gräset har dragit sig undan, vilket gör det väldigt enkelt att upptäcka stigar som man aldrig skulle ha sett annars. Sen är det som sagt väldigt behagligt och mjukt ljus hela tiden villket är mysigt samtidigt som det är bra för bildernas skull.
 
 
 
 
 
 
Och ibland är det ju faktiskt så att man hittar saker och ting när man är ute och går i skogen, halvt gömd bland löv och jord...Jag kommer göra ett inlägg om det här fyndet någon gång i framtiden men först ska jag se till att göra denna vackra kreation rättvisa genom att få bort all jord.
 
 



⊱Daughter of the woodland realm⊰

 
 
Modell: Alina Aquino Sahlén
 
 
Några bilder som jag fotade på fantastiska Alina i onsdags, vi fick i uppgift att bekanta oss med ljuset i studion och jag som i princip bara fotar med naturligt ljus fick det lite kämpigt i början då det inte allt stämde överens med den bild jag hade i huvudet, men det är bara att fortsätta experimentera! Tycker verkligen skolan har en fantastisk studio, även om jag inte är där så ofta så är det verkligen ett ställe som man gärna dröjer sig kvar i när man väl är där. Vi estetare har i princip fri tillgång till studion och får själva gå in och boka tid vilket är supersmidigt! Ska verkligen försöka ta tillvara på den här möjligheten nu under sista halvåret.
 
Redan innan jag fotade dessa bilder visste jag att jag ville försöka få in naturen i bilderna och trots att det "bara" är i form av ett par vackra älghorn så gör det mycket för bilderna tycker jag. Dom tillsammans med Alina = Magi. 
 
 
 
 
 
Redan den tredje december och myskänslan stiger för varje dag som går, har skapat en egen liten "veckokalender" som går ut på att varje lördag ska jag se en Harry Potter film och idag blir det: Harry Potter och Fången från Azkaban, blir inte mycket bättre än så!
 
 



⊱Presentation & Info⊰

Hej och välkommen! Mitt namn är Molly Wiström, jag föddes den 19 september 1998 och bor på landet med mina föräldrar, omgiven av fält, djur och skogar. Just nu går jag sista året på estetik och media på Hedbergska skolan i Sundsvall.
 
Som liten ville jag alltid vara på alla ställen, förutom här. Redan då var jag lite av en äventyrare och drömde mig ständigt bort till andra landskap. Idag har jag dock lärt mig älska norrlands djupa granskogar och de har intagit en plats i mitt hjärta. Förutom att uppleva naturen har jag haft en lång rad med andra intressen, bland annat har jag ridit sen jag var sju år och tävlat i voltige. Även om jag varken går på ridskola eller tränar voltige längre så är det en period i mitt liv som formade mig väldigt mycket och som jag kommer ihåg med glädje. Ridskolan gav mig en kärlek till hästar och idag är jag halv fodervärd åt en nordsvensk vid namn Tösen. Voltigen gav mig en chans att resa runt i Sverige och genom åren har jag både tävlat på små tävlingar nere i södra Sverige såväl som i Umeå. Något som jag ständigt går tillbaka till är den där känslan av att få upptäcka, alla långa tågresor där man såg hur landskapet sakta förändrades...
 
Mitt största intresse idag är att fotografera, något som jag har gjort i några år nu. Tillsammans med min Canon EOS 6D och mitt favoritobjektiv Canon EF 50mm f/1,4 USM dokumenterar jag delar av mitt liv genom bilder. Jag har lärt mig otroligt mycket genom att fotografera och för mig fungerar bilder som en dagbok eftersom bilder har den egenskapen att ta en tillbaka till den tidpunkt när man fångade just det ögonblicket.
 
På senare tid har jag har jag gradvis märkt att minimalism och slow living är något som resonerar med min livsuppfattning, liksom intersektionell feminism. Att ta varje dag som den kommer, uppskatta det lilla och konsumera mindre är något jag tror på. Tidigare i år bestämde jag mig för att bli vegetarian och senare började jag rensa ur mitt rum och min garderob och märkte snabbt att jag ägde många saker som varken gav mig glädje eller fyllde någon funktion. Det vart lite av en nystart för min del och med all sin enkelhet kan det vara bland det bästa jag har gjort då det ändrade mitt perspektiv. 
 
I framtiden vill jag leva i ett litet hus på landet med fruktträdgård, katt och hund. Vad jag vill jobba med har jag ännu inte listat ut helt och hållet men det vore fantastiskt om jag kunde involvera mina intressen. Framtiden innebär för mig skräckblandad förtjusning då jag är lite av en övertänkare som ofta fokuserar på det jag kan göra fel istället för vad jag kan göra för att det ska gå bra, så en av mina största utmaningar är att lära mig att ta utmaningar med beslutsamhet istället för något som jag potentiellt skulle kunna misslyckas med.
 
Trots det jag nämnde i föregående stycke så försöker jag bemöta omvärlden med positivitet och lugn, jag tänker att saker och ting händer av en anledning samt att vi ständigt kan lära oss något bara vi är öppna för det.
 
 
 
Om det är något du undrar över är det antingen bara att kommentera eller skicka ett mejl till
mollywistrom@gmail.com. Annars kan ni även hitta mig här:
 
 Instagram (@mollywistrom)
 Tumblr
 
 
 
 
" So, if you are too tired to speak, sit next to me, because I, too, am fluent in silence. "
- R. Arnold
 
 



⊱Pepparkaksbak i slutet av november⊰

 
 
27 November och i år innebär det första advent. Snön som kom i början av månaden saboterade mina tankar om att november är en höstmånad och även om snön i princip har smält undan så verkar det som den har tagit hösten med sig i smältvattnet. Pumpan som jag karavde till Halloween står fortfarande kvar ute på bron trots att den nu, i och med plusgraderna, ser ut att vara inne på sina sista dagar. Jag har inte haft hjärta att slänga den åt sidan, så den får fortsätta stå där ett liiitet sag till med sin sammanbitna min.
 
Julkänslorna nästlar in sig allt mer och igår följde jag med upp till mormor och morfar för att ta upp traditionen med att baka pepparkakor igen. Det har inte blivit av på ett par år på grund av olika anledningar men innan det var det alltid något som jag såg fram emot. Mitt tålamod höll sig inte speciellt länge så på den tiden åt jag mest degen, jag har alltid älskat deg, haha.
 
Det var dock mysigt att baka pepparkakor i år, dagen innan första advent. Mormor spelade julmusik och trots att hon svor på att hon inte skulle dekorera speciellt mycket det här året fick jag julkänsla så fort jag klev in i lägenheten. 
 
 
 
 
Innan // Efter. Bara en ytterst liten andel av alla kakor vi bakade.
 
 
 
 
 
 
Bloggen har stått still lite och det har gett mig tid att reflektera lite, ibland känns det som att olika saker kommer till en precis när man behöver de som mest. När jag gick där och ältade över att jag inte hade bloggat på ett tag läste jag en artikel, som visserligen handlade om kapitalism, men också om hur det leder till att vi lägger vårt värde i hur mycket vi gör. Det här är något som jag konstat kämpar med, jag lägger alldeles för mycket värde i att jag måste prestera hela tiden på olika sätt. 
 
Jag försöker fortfarande hitta min stil när det kommer till att blogga och jag tänker väldigt mycket på vad jag vill göra, det är svårt men jag antar att så är det med allt i början. Nedan kommer en kort lista på generella idéer/tankar.
 
 
☽ Fixa små detaljer på bloggen
Ska börja spåna på en ny header samt så ska jag fixa en infosida med lite kontaktuppgifter och länkar till olika sociala medier osv. 
 
☽ Instagram
Instagram är lite av min fovoritapp och, tillsammans med bloggen, den plattform som jag känner att jag vill lägga ner tid på. Just nu känns min instagram lite haltande och jag känner att jag måste hitta vad det är jag vill posta där så att den har samma stil som bloggen samtidigt som den också erbjuder något annat.
 
☽ Utveckla mig själv
Okej, det jag menar är att "man är sitt eget märke". Vem är jag? Vad vill jag symbolisera, och vad står jag för? Tre frågor som kan vara värda att reflektera över och som kan hjälpa en att hitta inriktningar och bygga sitt eget "märke". Försöker också tänka på vad det är jag kan ge till andra. Jag vill inte bara posta saker utan mening, jag brukar tänka "vad skulle jag själv vilja läsa?", att lyssna på andra är en bra idé men för att kunna göra det måste man först bygga upp något och det är just det där "något" som jag försöker hitta. Jag har hittat delar av det men långt ifrån allt. 
 
 



⊱Dagar som gått...⊰

 
 
Från bitande kyla till plusgrader som får snön att smälta i rasande fart. Av någon anledning känner jag mig ivrig och en aning viljelös på samma gång, men för min del är det bara att vänta ut det. Inspirationen kommer och går, under tiden man inte kommer sig för att skapa något får jag chans att jobba på andra saker, vare sig det är yoga eller ta promenader (måste verkligen gå ut mer för det ger så mycket), det är kanske inte så motiverande att bege sig ut när allt man ser är mörker ute, men på sitt eget sätt är det vackert också. Det är otroligt egentligen hur snabbt man anpassar sig, från det att solen knappt gick ned till att egentligen bara ha några timmars dagsljus om dagen. När det var ljust tänkte jag att det här är livet och nu känns det mysigt med mörkret på något sätt, tända ljus och varma drycker.
 
Häromdagen tog jag en omväg genom stan, på väg till bussen som skulle ta mig hem, jag går vanligtvis väldigt snabbt och brukar alltid gå den kortaste vägen, men den dagen hade jag ingen brådska så jag gick väldigt långsamt och tog istället en liten sväng ner på gatan där alla stora butiker ligger. Julbelysningen har precis blivit uppsatt i stan och istället för att gå i rask takt försökte jag bara ta in så mycket som möjligt. Ljus, belysning, rörelser, temperatur, ansiktsuttryck...Det är ganska härligt ändå att bara släppa allt och verkligen lägga märke till sin omgivning ibland. Jag är medveten om att det låter väldigt uttjatat osv men faktum är att det aldrig är fel att lägga märke till sin omgivning, så är det med det.
 
 
 
 
Sen det där med att gå ut när det börjar skymma, eller snarare: att inte låta sig hindras av skymmningen. Dags att plocka fram pannlampan igen tror jag. Speciellt vackert kommer det bli när det kommer nysnö, ser fram emot att trotsa mörkret och bege mig ut i skogen. Det lär ju inte bli så bra bilder men ibland får man bara lämna kameran hemma så man kan springa runt som ett barn igen, haha.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Även om jag inte har fotat så mycket den senaste veckan så har jag läst en del samt börjat kolla på en serie som jag har blivit något investerad i. Även om "The White Queen" kom ut för ett tag sen så har jag inte hört talas om den förrän nu, jag har ganska många saker jag irriterar mig på angående den serien men trots det vill jag se mer. Tror det mest beror på omgivningarna och alla vackra kläder och håruppsättningar, själva storyn blir lite repetitiv men eftersom jag fortsätter kolla på den måste den ju göra något rätt antar jag.
 
På svenskan jobbar vi just nu med modernismen och jag har valt att läsa en bok av Karin Boye vid namn Kallokain, en klassiker. Jag har inte läst någon bok i den här stilen innan, tror jag, men trots att jag är ett fan av fantasy så fastnade jag verkligen för den här boken och kan verkligen tänka mig att läsa mer (mellan Game of Thrones och The Stormlight archive dvs). Läste ut den idag så den tar i hög grad upp mina tankar för tillfället och jag gillar böcker som får en att tänka på lite filosofiska frågor, haha.
 
 



⊱Bananpannkakor & utskrifter⊰

 
 
Häromdagen gjorde jag några bananpannkakor till lunch/mellanmål, jag blir inspirerad av alla dova matbilder och det var egentligen den största anledningen till varför jag gjorde dom, för att få fota! Dessvärre blir det ju väldigt mörkt väldigt tidigt så man får jobba snabbt, vilket man förvisso alltid måste göra när det kommer till att fota mat (något jag har insett trots min nästan obefintliga erfarenhet inom området) En annan grej som jag insåg när jag skulle bygga upp scenen var hur många möjligheter man har. Det finns så mycket som är snyggt så det gäller att man lär sig vad som passar till vad. Har inte riktigt lärt mig den konsten än så just nu kör jag på "less is more" haha, ska dock fortsätta experimentera med hur man bygger upp en scen som dels berättar något men som också ger rätt känsla samt bidrar med de rätta färgerna. 
 
 
 
 
 
 
Det känns märkligt att det snart (redan) är december. Blir alltid förundrad över hur snabbt tiden går så här års. Det känns dock skönt också, december är en mysig tid och sen rör vi oss mot ljusare tider igen. Förr i tiden firade man solens födelse ungefär när vi firar jul eller Yule. Sammanträffande? Om man frågar mig så tror jag att några utav de högtider vi firar nu delvis bygger på de uråldriga nordiska traditionerna som fanns innan kristendomen befann sig i den här delen av världen och att vi idag har någon slags blandning. Men det är bara min personliga uppfattning. Jag ska dock inte börja prata om julen utan istället kan jag nämna att jag var på bio och såg Fantastic Beasts and Where to Find Them igår, så bra verkligen! Jag både hoppas och tror att Harry Potter är  något som aldrig kommer dö ut.
 
 
 
 
Bestämde mig också för att sätta upp lite nya egna bilder på rummet och jag gillar verkligen hur det blev i all sin enkelhet. Utskrifter som man gör själv brukar ju ha en tendens att bli lite av en besvikelse men det vart över förväntan den här gången. Har blivit lite kär i det vissna lövet som jag fotade ovanpå snön. Otroligt simpelt men väldigt snyggt och stilrent på ett rustikt vis med sina ärrade blad. 
 
 



⊱Self portraits⊰

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
" Maybe you are searching among branches for what only appears in the roots. "
 
 
Med inspiration från citatet i första bilden fotade jag några slarviga självporträtt. Har renast igenom min externa hårddisk för att skapa mer utrymme och varje gång jag öppnar mapparna som innehåller bilder från flera år tillbaka är det som att dras tillbaka i tiden, tillbaka till en person som man fortfarande är men som man ändå inte riktigt kan känna igen. Jag skulle dock vilja tacka mig själv för alla självporträtt jag har tagit genom åren, på något sätt blir utvecklingen tydligare. Det är roligt att se hur man börjar våga ta för sig mer och mer framför kameran, det beror inte bara på att man har vant sig vid själva kameran utan jag skulle också säga att man har börjat vänja sig vid sig själv.  Om man tänker sig kroppen likt kläder som var för stora men som man bara väntade skulle passa en så småningom så känns det som att jag har kommit in i läget där det passar perfekt och att det kommer fortsätta göra det tills jorden täcker en med sin mantel.
 
Jag tror fotografin har hjälpt mig hitta någon slags självacceptans och en inre djärvare röst, min röst, som inte fanns där när jag var yngre. Tidigare fanns en röst som bara ville dra ner mig i avgrunden, en röst som gjorde allt för att, visserligen, hålla mig trygg. Gör ingenting, säg ingenting, va ingenting. Jag älskar rådjur, men jag gillar att tänka att, speciellt kvinnor, har lite varg i sig. Orädd, otämjd, vild, kraftfull och som inte backar för någon för hon vet sitt värde samt att hon ensam klarar av allt och lite till om hon bara bestämmer sig för det.
 
 
 
Gör du någonting som har gjort att du har hittat något inom dig själv som du kanske inte trodde fanns där till en början? 
 
 



⊱Snövärld⊰

 
 
Vi har haft utvecklingssamtalsdagar på skolan vilket innebär att man bara behöver komma in på sitt samtal och sen är man ledig i två dagar. Jag tog första bästa tid på onsdagen och sen var jag fri, lite som ett förlängt lov. Vart ska jag ens börja, snöstormen eller presidentvalet? Trodde inte mina ögon när jag vaknade på onsdagen och såg att Trump ledde, när jag kom hem var han helt plötsligt president. Det är tråkigt att se människors hat vinna. Trodde vi hade kommit längre men bevisligen verkar det fortfarande som att många människor känner sig hotade av andra människors hudfärg, kön, sexuella läggning och religion, suck. Gjort är gjort och nu får vi blicka framåt, det bådar inte gott men samtidigt hoppas jag på att detta blir som ett "wake up call" samt att det börjar diskuteras mer än någonsin.
 
 
"May the election of Trump bring forth the fiercest, smartest, toughest generation of ass-kicking women this
country could possibly imagine." - Jeffrey Wright
 
 
 
 
Men trots det så har jag passat på att njuta av dessa vinterdagar, har mest tagit det lugnt, tränat yoga, druckt varm choklad och kollat på film. Jag kollar på väldigt mycket film under vintern och nu har jag äntligen sett Miss Peregrine's Home for Peculiar Children och om jag ska vara ärlig så tyckte jag inte alls om den haha. Har läst boken två gånger nu och känner mig rätt klar med hela den där serien. 
 
 
 
 
Även om jag tycker det ser mysigt ut så har jag aldrig gillat varken te eller kaffe. Däremot så har jag börjat dricka varm choklad igen, det går i perioder men måste säga att jag älskar att sitta med en varm kopp i köket och kolla ut genom fönstret när det håller på att skymma. På sistone har jag har experimenterat med att göra varm choklad på havemjölk och efter många motgångar har jag äntligen hittat en blandning som jag tror kommer bli en standard på helgdagarna.
 
 
 
 
Kakao, lite gurkmeja, kanel och rörsocker är blandningen jag kör med för tillfället, måste säga att jag gillar att
det är lite kryddigt! Ska fortsätta experimentera med det här under vintern, ska försöka hitta någon bra topping,
är lite sugen på att prova kokosgrädde...
 
 
 
 
På onsdagen snöade det mest men idag, torsdag, har det varit helt stilla. På eftermiddagen började en dimma att träda fram vilket var väldigt vackert. 
 
 
 
 
Alltså dessa färger...
 
 
 
 



⊱Snöoväder, fantasi & en övergiven lada⊰

 
 
Just nu vräker snön ner och på bara en dag har snödrivorna vuxit som om det hade varit vinter i en månad, sittandes i bussen på väg till skolan passerar man isklumpar till bilar, bärgare och plogbilar omvartannat. Det är nästan en slags apokalypskänsla i luften (som ett resultat av ett sinne med vild fantasi). Dagar som dessa kan jag inte låta bli att begrunda någon slags undergång, det låter väldigt märkligt och kanske lite oroväckande men tanken på att allt skulle vändas upp och ned är lite spännade på något sätt. Jag vill såklart inte att det ska hända på riktigt men det är väl det som gör den tanken så lockande, tänk om liksom, vad händer när hela samhällsstrukturen rasar samman? Tror jag har läst för mycket fantasy haha.
 
 
 
 
Skämt åsido så tycker jag det är viktigt att stretcha fantasin så ofta man kan. Samtidigt som den kan skapa fantastiska världar som man ser för sitt inre så skulle jag säga att fantasin också hjälper oss att skapa en slags förståelse för allt levande i vår omgivning, med hjälp av den kan vi lättare föreställa oss hur andra har det samt hur de kan uppleva saker och ting. Fantasi skulle jag vilja påstå är som en "hemlig" ingrediens som verkligen framhäver allt den kommer i kontakt med. Kunskap och fantasi kan leda till nya uppfinningar. Kreativitet och fantasi kan leda till verk som har chans att påverka och inspirera andra människor. 
 
 
 
 
 
 
Från det ena till det andra: Några dagar innan snöovädret drog igång tog jag en promenad till stallet och stannade
en stund vid en gammal lada, träet är sådär underbart väderbitet och charmigt.
 
 
 
 
 
 
Som jag nämnde tidigare har årstiden verkligen skiftat till vinter, just vintern är den årstid som jag fortfarande kämpar lite med, nysnön är vacker men mörkret infinner sig allt tidigare och kylan får mina fingertoppar att domna och skifta i blått. Behöver jag ens säga att jag inte hanterar kyla speciellt bra? I år tänker jag dock inte famla runt i mörkret, inleder man en strid mot en årstid får man förbereda sig på nederlag, och eftersom vintern varar i flera månader i detta nordliga land så får jag helt enkelt arbeta med istället för emot. Tidigare har jag känt att vintern begränsar. Det blir svårare att fota och det är lite bökigare att gå ut, inte som på sommaren när man bara kan springa ut barfota. Igår skrev jag dock en kort liten text bara för att motivera mig själv genom hela vintern, hur kall och lång den än blir. Fokuset låg lite på att se det hela som en möjlighet att arbeta på sig själv, vare sig det är att skriva/rita mer, köra mer yoga eller lägga ned lite extra tid på att laga mat. Vintern är trots allt vacker på många sätt och det är ett utmärkt tillfälle att utvecklas, reflektera och läsa. ( Förra året läste jag A Song of Ice and Fire  och iår funderar jag på att läsa Lord of the rings. Finns inget bättre än episk fantasy på vintern känner jag, den ultimata årstiden för att upptäcka en ny värld.) Efter att ha funderat lite så tycker jag det ska bli härligt med vinter, det bästa är ju att verkligen älska alla årstider så att man till fullo bara kan släppa taget och följa med genom årets gång istället för att försöka klamra sig fast vid ett sjunkande skepp.
 
 



⊱Några höstiga bilder på Moa & hennes häst⊰

 
 
Marken är täckt av ett tunt lager snö och enstaka små snöflingor faller sakta mot marken, hösten varma färger känns helt plötsligt så avlägsna. Dessa bilder på Moa och hennes häst Minne fotade jag i mitten av september, hösten går verkligen i en rasande fart. Skrev i förra inlägget att jag brukar se november som en höstmånad men i år får jag nog ta tillbaka det, hann inte mer än publicera inlägget förrän marken var vit haha. Även om jag personligen hade föredragit om marken var bar månaden ut, främst på grund av gymnasiearbetet, så är det ju samtidigt lite mysigt med snö, åtminstone när den ligger och vilar sådär fint på grenarna. 
 
 
 
 
Men tills dess att den "riktiga" vintern drar igång hänger jag kvar i hösten liiite till med hjälp av dessa bilder. 
 
 



⊱Frukost, november och bilder på mitt rum⊰

 
 
Jag har alltid tyckt om att hålla på med typsnitt och som en följd av att vi håller på med en tidning på medieproduktionen så har jag kollat runt på dafont.com i jakt efter något spännande, så bilden ovan är ett resultat av att jag ville prova det nyaste typsnittet. Förutom det så har jag under den senaste veckan kollat på flera klipp om matfoto på youtube, jag vet inte varför men jag vill verkligen fota mat haha! Dock så är jag inne i en period där jag mest bara svänger ihop något när det kommer till matlagning. Vill helst att det ska gå snabbt, men någon dag hoppas jag att jag börjar lägga ner mer tid på att faktiskt få uppläggen att se snygga och aptitliga ut. Morgongröten är väl den måltid som jag alltid vill fota, gröten i sig är ju inte något speciellt men inget kan ju gå fel med frukt på toppen! Bestämde mig för att lyxa till den med lite mango och då var jag tvungen att plocka fram kameran, duken är egentligen svart men pga av vitbalansen fick den en blå ton, tänkte rätta till det men sen insåg jag att det vart rätt snyggt så jag förstärkte det istället, går bra ihop med blåbären!
 
 
Förutom det har jag också gjort om lite på rummet, en av mina favoritsysslor haha. Bestämde mig för att ta bort en möbel (en tv-bänk som jag använde som en liten bokhylla) som stod framför elementet och det vart som ett nytt rum, jag vart väldigt nöjd och naturligtvis kände jag för att fota lite. 
 
 
 
 
Jag gillar att med små medel göra om på rummet, dock handlar det inte längre om att lägga till med en massa prylar utan numera handlar det för det mesta om att plocka bort, göra det enklare och luftigare. Spara de grejer som jag verkligen tycker om och bort med resten, jag tänker att ju mindre grejer man har desto enklare blir det att städa. Just nu känner jag att jag inte har så mycket mer att göra mig av med, vilket känns bra. Jag är dålig på att ta före/efter bilder, skulle vara riktigt kul att jämföra med hur mitt rum såg ut i början av sommaren, precis nnär jag påbörjade den här resan med att förenkla saker och ting.
 
 
Annars har ju november smugit sig på, november känns lite som den månad som kommer i kläm. Höst eller vinter? Just nu räknar jag det som en höstmånad men kommer det snö blir det helt plötsligt vinter, dock så brukar det inte komma snö och jag håller tummarna för att det blir så även i år, jag har lärt mig att älska de kala grenarna och de avskalade färgerna. Trots att november är en något oviss tid med tanke på vädret så känns det lugnt på något sätt. Kanske är november tiden där man kan pusta ut. Affärerna har visserligen julpyntat men jag bryr mig inte nämnvärt om julen förens en bit in i december, november kommer bli en tid för mig att skapa sagor.
 
 
 



⊱Pumpkin queen⊰

 
 
Happy Halloween!
 
 
 
 
 
 



⊱Essence of fall⊰

 
 
En bild som jag har jobbat med till en fotouppgift, har velat göra en "svävningsbild" rätt länge nu och den här uppgiften gav mig den där sista knuffen att faktiskt göra något. Det är nästan löjligt hur enkel redigeringen är men istället är det själva utförandet som är något ansträngande, hade träningsvärk dagen efter haha.
 
Vår lärare ville gärna att vi skulle ha en mening med bilden, den bild jag hade i huvudet var egenligen bara ren skaparglädje, varken mer eller mindre. Jag gillar ju dock att reflektera över saker så någon slags innebörd växte fram i takt med att jag redigerade den och den skulle kunna summeras i "Essence of fall". Hösten kan mycket väl vara min favoritårstid och det är lätt att man vill pausa den, fånga det där perfekta ögonblicket när allt är perfekt. Vädret, färgerna, grödorna osv. Det är ett ögonblick som inte varar alltför länge men när det väl kommer gäller det att ta tillvara på det. Att jag svävar får i mitt fall symbolisera att tiden stannar. Ljusen är mest där för att göra bilden lite mer intressant vilket jag tycker de lyckas bra med, de ramar in på en väldigt bra sätt.
 
Imorgon tror jag att jag ska försöka fota lite mörka Halloweenbilder som jag gjorde förra året, något som jag verkligen tyckte om. Skulle till och med kunna kombinera det med gymnasiearbetet, två flugor i en smäll!
 
 



⊱Kattporträtt⊰

 
 
I mitten av förra månaden var jag och tog lite bilder på både Moa och hennes djur, hon har fått bilderna för längesen men jag har inte kommit till skott att göra dom klara för bloggen riktigt än, mest på grund av att det har kommit andra fotograferingar emellan och så har jag blivit ivrig på att få redigera dom osv, men nu när lovet är på ingång tänkte jag sätta mig ned och fixa dom innan hösten släpper taget helt och hållet. Tills dess att dom är klara kan jag visa några spontana bilder på Moas katt (som jag har glömt namnet på).
 
Till en början var inte jag en kattmänniska, den främsta anledningen berodde kanske på det faktum att min mamma ogillar katter (om man ska vara mild), så det är vad jag har vuxit upp med och jag antar att det har färgat mina egna åsiker även om jag alltid är snabb att sätta mig på huk och klappa en katt om den är inom räckvidd. Förr ansåg man att katter var onda varelser, häxans följeslagare. Kanske är det omedvetet något som ligger kvar, den där fruktan som så småningom ledde till häxprocesserna. Om man ska hoppa av spåret en stund så är en häxa för mig är inte någon ond person, en häxa för mig skulle kunna vara en kvinna som besitter mycket kunskap om djur och natur. Men för att återkoppla till katter så kom jag till en punkt där jag insåg att katter är fantastiska djur, de gör som de vill och ställer till med kaos ibland men även om vi numera säger "tamkatter" så är de i allra högsta grad vilda djur som, för det mesta, väljer att bo med oss. Jag gillar den här villkorslösa realtionen vi har med katter, vi förväntar oss inte speciellt inte mycket av dom. Av hundar kräver vi lydnad och av hästar kräver många att den ska gå att ridas. Katten är det djur som vi har lättast att bara acceptera och det tycker jag kan lära oss någonting. Det lär oss att ta saker och ting för vad det är utan att ständigt sätta upp krav och villkor.
 
 
 
 



⊱Endless sea⊰

 
 
Ute vid havet på en mulen dag, öde stränder och klänning i oktober.
 
 
Jag har aldrig varit en havsmänniska, böljande fält kantade av skog är landskapet som gör att jag känner mig hemma. Men i söndags fick jag se havet som jag alltid har velat se det, öde, otämjdt och alldeles magiskt. 
 
 
 
 
En vy som får äventyraren inom en att vakna till liv.
 
 
 
 
Inspirerad av islands Black Sand Beach, kan man inte ta sig till Island får man resa dit på andra sätt.
 
 
 
 
Vackra mönster.
 
 
 
 



⊱The Spooky Halloween Tag⊰


 
Eftersom att Halloween närmar sig och jag har fotat några pumpabilder så känner jag för att skriva något Halloweeninspirerat, så jag sökte upp en lista med frågor som jag tänkte svara på i det här inlägget, lite kul sådär (mest för min egen del tror jag haha) Listan kan ni hitta här! Frågorna kommer jag låta stå kvar på engelska även om jag besvarar dom på svenska.
 

 
 
 
1. Favourite horror or Halloween-themed song?
Spooky Scary Skeletons är ju fantastisk men jag måste gå med klassikern: This Is Halloween från The Nightmare Before Christmas.
 
2. Name something you wouldn’t want to run into in a dark forest or in an abandoned building.
Förmodligen en varulv eller en snabb zombie, det är hemskt att bli jagad och värre blir det ju när man inser att man inte har någon chans...
 
3. Have you ever played with a Ouija Board?
När jag var mindre spelade jag faktiskt tillsammans med några kompisar men den var ingen riktig ouija-bräda dock och inget speciellt hände.
 
4. Favourite horror monster or villain?
För någon vecka sen fick vi i uppgift att hålla ett tal på engelskan som gick ut på att var och en skulle nominera en fiktiv karaktär till USA:s nästa president, dessa karaktärer fick vi inte välja själva utan vi var tvungna att dra lott, jag fick The Joker. Så det i kombination med att jag precis har sett Suicide Squad gör att jag har ganska svårt för att inte välja honom för tillfället haha.
 
5. The creepiest thing that’s ever happened while you were alone?
Vet inte om jag har varit med om så mycket kusliga saker egentligen men jag kommer ihåg en vinter för flera år sen när jag och en kompis var och åkte madrass i en backe som ligger vid skogen, några hundra meter från mitt hus. Vi hade kul och stannade långt efter att solen hade gått ned. För hundrade gången började jag klättra uppför backen medan min kompis Maja fortfarande satt kvar nere på åkern. Ungefär halvvägs upp tycker jag mig se något stort och mörkt som springer längst med skogskanten. Jag stelnade till innan jag i panik gjorde en tvärvändning. Maja och jag sprang skikandes hem och lugnade inte ner och förrän vi var inomhus, haha. Visserligen var jag inte helt ensam i den situationen, men men. Vet fortfarande inte vad det var jag egentligen såg, kanske var det ett rådjur eller så var det en blodtörstig best (där och då trodde jag på det senare alternativet).
 
 
 
 
6. If you were dared to spend the night in a “haunted house”, would you do it?
Nah, tror faktiskt att jag avstår ;) (Är lite ärrad efter att ha kollat på säsong 6 av AHS)
 
7. Are you superstitious?
Egentligen inte, men av någon anledning undviker jag helst att gå under stegar så jag är väl ungefär 1% vidskeplig i den utsträckningen.
 
8. Do you ever see figures in your peripheral vision?
Nej.
 
9. Which urban legend scares you the most?
Vet faktiskt inte, på mellanstadiet fick vi läsa ganska mycket sånt där när Halloween började närma sig men jag  minns inte vad de olika berättelserna hade för rubrik men jag kommer ihåg att det var några av dom berättelserna som gav mig kalla kårar, jag läste dom med skräckblandad förtjusning haha.
 
10. Do you prefer gore or thrillers?
Definitivt thrillers.
 
11. Do you believe in multiple dimensions or worlds?
Varför inte? Jag tänker alltid på universum när jag läser sånt här, vi kanske vet mycket om hur allting fungerar men vi vet långt ifrån allt. Vi vet inte ens vad vi inte vet så det är en väldigt stor andel som är outforskad. Mycket av det vi tycker är helt normalt idag skulle man ju tycka var övernaturligt förr i tiden så vad är det som säger att vi inte har upptäckt ett helt nytt spektrum om flera hundra år? Bara för att vi människor inte har upptäckt något betyder det inte att det inte finns. Det är vad jag tror.
 
 
 
 
12. Ever made a potion of any sort?
Nej, om man inte räknar med någon slags lerblandning som jag jämt gjorde när jag var liten, vatten, jord och lite löv eller bär, det var grejer det!
 
13. Do you get scared easily?
Nja, det skulle jag inte vilja påstå.
 
14. Have you ever played Bloody Mary?
Tror jag har varit med någon gång när jag var liten.
 
15. Do you believe in demons/the devil?
Jag tror inte på himlen/helvetet utan jag tror snarare att det är något man skapar själv. Har man en väldigt "låg energi" eller vad man nu ska kalla det så kan man ju uppleva det som ett helvete, men man kan ju alltid ändra sin egen energi. Demoner och djävulen tror jag är något som människan har skapat och som bygger på mänskliga egenskaper, man har tagit människans lite onda sida och format den till ett "objekt".
 
16. You’re home alone but you hear footsteps in your house, what do you do?
Jag skulle förmodligen fråga vem det är, får jag inget svar men fotstegen forsätter vet jag faktiskt inte hur jag skulle reagera, Det känns ju som att man borde hitta källan åtminstone men jag skulle vara beredd på flykt haha.
 
17. If you got trapped in one scary movie, which would you choose? 
Jag såg faktiskt Pride and prejudice and zombies för några dagar sen och det hade varit najs att vara där. För det första får jag komma till den engelska landsbygden, för det andra får jag bo i fina hus och för det tredje skulle det vara lite spännande att se hur man skulle klara sig i en zombie apocalypse (jag förutsätter att jag får samma träning som karaktärerna).
 
 
 
 
18. If you could only wear one halloween costume for the rest of your life, what would you be?
En häxa, då får jag ha på mig häftiga kläder samtidigt som det konstant skulle kännas som att jag var med i en saga.
 
19. Would you ever go to a graveyard at night?
Självklart! Det är så fint på kyrkogårdar och jag skulle inte ha något emot att gå runt där en natt när ljusen är tända.
 
20. In a zombie apocalypse what is your weapon of choice?
Förmodligen ett långt svärd så jag inte behöver komma alltför nära, samtidigt vill man ju ha något som inte är beroende av ammunition.
 
21. Would you rather go to a Halloween party or go trick or treating?
 Det beror lite på, om jag levde någonstans där Halloween verkligen togs på allvar och människor pyntade deras hus hade jag valt bus eller godis bara för att få se alla dekorationer!
 
22. You’re in a horror movie. Are you the final girl, the first to die, the comic relief, the skeptic, the smart one, or the killer?
Den smarta, eller den som lättar på stämningen.
 
23. Do you have to watch something happy after watching a horror movie so you can go to sleep?
Nej, brukar snarare kolla på behind the scenes klipp haha.
 
 
 
 
24. Whilst watching scary movies, are you the person who yells at the characters, the person with their eyes covered the whole time, or the person who falls asleep?
Förmodligen den som skriker på karaktärerna.
 
25. Are you the one who gets scared, or the one who does the scaring?
Jag skulle vara den som skrämmer andra.
 
26. Favorite scary book?
Jag läser inte så mycket skräck men "Flickan på vinden" av Gloria Murphy är rätt kuslig.
 
27. How old were you when you saw your first horror movie?
Kommer inte ihåg, har dock ett väldigt starkt minne av när jag såg delar av "Harry Potter och fången från Azkaban" och varulven tyckte jag var extremt läskig. Det var på den tiden när jag knappt visste vem Harry Potter var.
 
28. What was your first Halloween costume?
Fladdermus eller panter tror jag, haha.
 
 
 
 
29. What are you going to be for Halloween this year?
Vet inte om jag kommer klä mig till något speciellt egentligen, men vår klass har anordnat en utklädningsdag och då tänkte jag vara någon slags häxa.
 
30. If you could have a spooky halloween pet (black cat, owl, bat, rat, wolf), what would you pick?
Jag hade valt en svart katt helt klart!
 
31. Trick… or treat?
Treat.
 
 
 
 



⊱Creating stories...⊰

 
 
 
 
 
Bäckahäst
 
Jag hade tänkt förklara varför uppdateringen är lite haltande men jag känner att ingen förklaring behövs. Jag fotar mycket till gymnasiearbetet nu och här är några nyfotade utkast som jag har redigerat lite snabbt. För några veckor sen skerv jag ett inlägg om Tösen och efter att ha diskuterat med hennes ägare så är jag numera bara halvfoderväd till henne vilket känns bra då jag fortfarande får spendera tid med henne samtidigt som jag får tid över till skola/kreativt arbete.
 
 
 
Några saker jag jag insett/tänkt på under de senaste dagarna:
 
~ Det första jag vill göra efter att alla bilder är fotade är att klippa håret. Efter att ha haft långt hår har jag utvecklat en slags hatkärlek till det.
 
~ Rustika matbilder i kombination med murriga livsstilsbilder kan vara bland det bästa mina ögon har sett. 
 
~Den här musikvideon är magisk, liksom musiken.
 
 
 
 



⊱Jakten på intressanta naturmotiv & tidningsuppslag⊰

 
 
Den här veckan har gått i rasande fart och det känns som att det är inte förrän nu som jag kan andas ut, även om
det har varit hög fart på ett bra sätt så har det gjort att jag har känt mig rätt trött. I början av veckan framförde vi
tal på engelskan och på torsdagen bakade jag och ungefär hälten av klassen tårta inför fredagens tårttävling. För
att sammanfatta så tävlar vi om vilken klass som får gå ut på trappan först den dag vi ska ta studenten och detta
kan man väl säga var den första tävlingen. Efter 10 timmars arbete var tårtan klar och det var jag och fyra till som
satt uppe till 23:00 och finputsade den, vi fick dock lön för mödan när vi kom på delad förstaplats dagen efter
med vår Harry Potter tårta!;)
 
Efter dom dagarna har jag bara velat ta det lugnt, gick ut en sväng för att försöka ta lite "miljöbilder" till mitt
gymnasierabete under lördagen och på söndagen hjälpte jag till i stallet för att sen komma hem och jobba med
mina uppslag i en tidning vil håller på att sätta samman, riktigt kul!
 
 
 
 
Några av min uppslag (minus den mörka ramen), kände att jag ville göra något simpelt för att lägga fokus på bilderna. Är dock inte helt klar men jag har insett hur mycket jag älskar bild och text tillsammans. Typografi är hur kul som helst! Redan när jag var liten och gjorde designer i gimp till stallet.se så pysslade jag mycket med att designa text. Det såg förskräckligt ut men tack vare alla timmar i gimp känns det ändå som att jag har börjat hitta det jag tycker om även om jag har mycket kvar att lära och utforska. Grejen med typografi och typsnitt är att det finns så mycket som är snyggt, det är väldigt lätt att man vill göra allt på samma gång, men "less is more". Jag antar att det är en konst i sig att lära sig när det passar att använda vad, men det lär jag mig gärna!
 
 



⊱Vissna ormbunkar & onsdagstankar⊰

 
 
Något jag har tänkt på ett tag nu är hur mycket kapacitet varje enskild människa besitter, vi kan lära oss nästan vad som helst, bara vi lägger manken till. Jag blir väldigt inspirerad av människor som tecknar sådär hastigt och enkelt. Skissliknande teckningar som nästan ger ett slarvigt intryck men som samtidigt besitter någonting som får en kolla en gång till, den där konstnärliga känslan. Varje gång jag ser något i den stilen, vilket är ganska ofta, har jag tänkt att sådär vill jag också kunna teckna, den tanken följs av en annan "synd bara att jag inte är bra på att rita" tanke och så lämnar jag det där. Men så en dag dök det upp en annan tanke, varför börjar jag bara inte att träna då? En sån enkel fråga med ett så svårt svar, varför inte egentligen? Om jag nu verkligen vill någonting hur kommer det sig att jag bara inte börjar? Jag kan fortfarande inte svara på den frågan men jag insåg att det egentligen inte fanns några ursäkter, vi lever i en tid där det så lätt att lära oss saker. Idag finns det gratis information att hämta om nästan vad som helst vare sig det är att teckna, fota, designa, skriva, skapa musik eller bara lära sig mer om något ämne i allmänhet. Vi har så många resurser men ändå är det som att vi är rädda att börja, rädda för vad vi skulle kunna åstadkomma.
 
Kanske är vi lite lata också, det är alltid svårast att börja. Speciellt när det är något nytt, allt man ser är slutmålet och när man börjar är det svårt att låta bli att jämföra sig. Istället för att finna någon slags motivation ger många upp, " jag kommer aldrig blir bra." Vad vi ofta glömmer bort är att vi har alla börjat någonstans, eftersom att jag just nu håller på att övningsköra så tar jag det som ett exempel. Vet inte hur många gånger jag ville ge upp i början bara på grund av dragläget. Motorstopp på motorstopp, jag tänkte att det här kommer jag aldrig att lära mig, men så en dag gick det bara och man förstår inte hur man kunde tycka det var så otroligt svårt. Vad det än gäller får vi alla motorstopp någon gång ibland här i livet, det kan hända vem som helst och då är det bara att stänga av och starta om, inga konstigheter. 
 
 
 
 
Ibland när jag kollar på mina bilder kan jag känna mig missnöjd, jag börjar ifrågasätta mig själv och precis när jag nästan vill ge upp påminner jag mig själv om att om mitt femtonåriga jag hade sett vad jag skulle komma att skapa i framtiden skulle den yngre versionen klappa händerna i förtjusning. Med det menar jag inte att man ska nöja sig men ibland är det kanske viktigt att påminna sig själv om att det hela är en resa och att man konstant utvecklas även om det kanske inte känns så alla gånger. En annan aspekt som jag tycker är viktig är det faktum att det inte finns någon slutdestination, har man satt en sådan begränsar man sig själv, man kan ha mål men aldrig en slutdestination. Det går alltid att expandera.
 
Det här är något jag försöker ta med mig när det kommer till att teckna, att måla stora verklighetstrogna tavlor kommer inte vara det jag vill göra. Det jag vill är att bli säkrare i mitt skapande, att rita för hand utmanar mina tankar om att allt måste vara perfekt. Det blir sällan perfekt när man ritar och suddar man alltför mycket kommer papperet till slut att ta skada, bara tanken på att man endast har x antal försök på sig att göra det "rätt" får en perfektionist att svettas. Så att rita är något jag vill bli bättre på även om jag nöjer mig med att kunna skapa "snyggt kludd", konsten att se en bild för sitt inre och sen förflytta den bilden till papperet.
 
 
 
 
Du kan lära dig själv vad som helst. Det är nästan skrämmande att tänka på alla outforskade möjligheter.
 
 



⊱9 Oktober⊰

 
 
Äppelträd tycker jag är otroligt vackra, speciellt nu på hösten när äpplena har mognat. Det första jag ser när jag kollar ut genom mitt fönster är tre äppelträd, kanske därför jag tycker äppelträd är så mysiga, det känns som hemma. Förra året, i september, fotade jag också bland dessa träd och jag har fortfarande kvar den där goa höstkänslan sen den gången när jag fotade med lyckta och allt så jag bestämde mig för att göra en liten repris och jag tror det får ta och bli en tradition! Ska bli spännande att se vad för sorts äppelträd jag hittar i framtiden, kanske har jag en egen liten tomt med knotiga äppelträd...Det finns precis en sådan tomt i grannbyn, skulle kanske inte vilja bo just där men varje gång jag går förbi dras min blick automatiskt dit. Om jag får bo i en liten stuga på landet med katt, hund och en liten fruktträdgård så är jag nöjd.
 
 
 
 
Gryniga porträtt. Brusiga svartvita bilder alltså, älskar det!
 
 
 
 
Har befunnit mig som i en slags sagovärld större delen av dagen, började med att fota dessa bilder och sen drog jag upp i skogen för att fota lite till gymnasiearbetet, det känns så skönt att äntligen ha kommit igång. Jag antar att jag ska försöka hålla det hemligt eller något i den stilen men någon bild lär väl fixas nu till Halloween, jag älskar Halloween så jag kan ju inte låta det gå obemärkt förbi.
 
 
 
 
De här skorna tillsammans med knästrumpor ger mig "witchy vibes", älskar't!
 
 



⊱Detaljer från mitt rum & annat⊰

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Balance.
 
Den här fredagen har varit väldigt lugn då våra lärare på estetikavdelningen har dragit ner till Stockholm för att heja på en av deltagarna i Idol haha. Har inte gjort speciellt mycket annat än att fixa lite på rummet, sen tvingade jag mig själv att köra lite yoga då jag har känt mig en smula bortkopplad från kroppen på sistone. Det låter lite underligt men jag tror det är ganska vanligt. Vädret idag har varit milt men dagarna innan har varit riktigt kyliga och eftersom jag är en väldigt frusen person som inte alls hanterar kyla speciellt bra (blåa läppar är lite av mitt kännetecken så här års) har jag gått och spänt mig vilket jag misstänker har bidragit. Så det var skönt att få igång cirkulationen ordentligt igen!
 
Som sagt pysslade jag lite i rummet och jag hade tänkt försöka göra en egen "banner" av två bamburör och svart tyg men sen insåg jag att jag inte har någonstans att sätta upp en sådan och jag vill inte borra några fler hål i väggen så jag gjorde något annat av de två bamburören.
 
 
 
 
Sen har vår aroniahäck börjat skifta färg och bladen är så vackra nu, tog in några för att lägga i press men innan det ville jag fota dom lite tillsammans med den lilla pumpan som jag är så kär i samt en bok som jag har läst för andra gången nu, det var dock ett tag sen men eftersom filmen kom ut för bara några dagar sen så kände jag att det skulle passa bra att fräscha upp minnet lite, älskar bilderna i den!
 
 
 
 



⊱Tidiga morgnar och planering⊰

 
 
De två senaste dagarna har jag vaknat tidigare än vanligt, har inte ens tyckt det har varit jobbigt att kliva upp utan det har bara varit att öppna ögonen och börja dagen, kanske börjar jag (äntligen) bli en morgonmänniska? Har alltid velat kliva upp tidigt men det har aldrig riktigt fungerat tidigare haha.
 
I fredags bestämde jag mig för att på lördag morgon skulle jag planera mitt gymnasiearbete och jag fick inte lämna skrivbordet fören jag hade en klar bild över vad jag skulle göra. Saker och ting tillkommer såklart alltid när man håller på med kreativt arbete och jag tycker det är viktigt att inte hålla för stramt i tyglarna men det ger ett visst lugn att veta att man har någon form av plan istället för ett virrvarr av oorganiserade idéer. Dessa idéer har legat och gnagt i mitt huvud större delen av sommaren och nu var det dags att ta itu med dom. Hade ju tänkt börja fota under sommaren men det har varit så jäkla mycket mygg i skogarna *hint hint* och jag tål dom bara inte. Det positiva med granskogen är att den ser i princip likadan ut i alla årstider och jag handskas hellre med kyla än med mygg.
 
Hur som helst styrde jag upp arbetet och jag har nu en bättre överblick över allt, vilket känns väldigt skönt. Den här helgen har gått åt till att planera det, leta lite fakta, skapa små moodboards och leta fram saker jag har/inte har så att så mycket som möjligt är klappat och klart för att fotas. Mycket stillasittande den här helgen men ibland är det vad som krävs.
 
Var dock ute och fotade lite till en uppgift som vi har i kursen Foto II, tanken är att vi ska skapa ett bildspel "som engagerar", vi ska försöka skapa någon slags spänning och i sista sekund bytte jag idé och valde att göra en kort berättelse som bygger på citatet "Books permit ut to voyage through time". Bilderna som följer är det som utgör delar av slutet på min berättelse, egentligen ska allt visas i samma klipp med mer bilder, musik och videoklipp men det kommer jag inte att ladda upp. 

 
 
 



⊱Blåbär i mängder⊰

 
 
Blåbär gör sig väldigt bra på bild så när vi skulle göra en liten turisttidning om Norrland kom jag direkt att tänka på dessa vackra bär som förvisso inte är unika för endast norrland men det är ett fint komplement när man är ute och äventyrar i granskogen. På sistone har jag passat på att plocka mycket blåbär så nu är ena facket i frysen fullt med lådor, men det finns ju alltid plats för liiite till...
 
Imorgon är det första oktober och jag värmer upp genom att lyssna på lite soundtrack från The Nightmare Before Christmas. Till helgen ska jag se till att planera bilderna till mitt gymnasiearbete och eventuellt fota några av dom, tänker inte säga något mer om det för det men förhoppningsvis blir det likt det jag föreställer mig. Om jag ska vara helt ärlig så har jag varit lite rädd för att börja, jag hoppas att jag en dag kan bli en sån som med glädje tar sig an utmaningar men för tillfället är det något jag bävar mig för, när jag väl kommer igång och det går bra tycker jag det är hur kul som helst men att börja tycker jag är det svåraste. Vill alltid att det ska bli så bra som möjligt men det sätter ofta käppar i hjulet då jag sätter skyhöga förväntningar på mig själv och jag vill verkligen inte misslyckas, men jag ser det såhär: Om jag lyckas så är det bra, om jag mot förmodan misslyckas så lär jag mig någonting av det också.
 
Trevlig helg!
 
 



⊱Morgonpromenad i duggregnet⊰

 
 
Vad hände med September? Den här månaden har verkligen gått hur snabbt som helst. Oktober är snart på ingång och jag känner mig smått upprymd, jag har inget speciellt inplanerat men jag har aldrig sett fram emot halloween så mycket som i år! Jag älskar oktober/halloween just för att saker och ting utgår från det normala under en viss period och det är helt accepterat. Sen är ju mysfaktorn på topp med murriga höstfärger, levande ljus, äppelpaj och akustisk musik. Något som jag dock måste se upp för är att inte sätta skyhöga förväntningar utan att istället ta en dag i taget och vara nöjd över det lilla. När jag blir peppad på någonting är det lätt att jag väntar på speciella tillfällen som kanske aldrig kommer. Självklart ska man ha ambitioner men för mig gäller det att se upp med att säga "Nej jag tror jag väntar på ett bättre tillfälle..." 
 
 



⊱En morgon i september⊰

 
 
"The sunrise, of course, doesn’t care if we watch it or not. It will keep on being beautiful,
even if no one bothers to look at it."
 
Gene Amole 
 
 
 
 
Måndag, har lovat mig själv att ta nya tag och det känns bra, som om att jag har väntat på detta. Jag har en del grejer som behöver göras den här veckan då vi i skolan jobbar med att göra en tidning, vi jobbar i mindre grupper men temat handlar i stort sett om att lyfta fram Norrland, man skulle kunna säga att vi gör en turisttidning med olika (och kanske något okända) smultronställen. Ska försöka ta mig upp på ett berg här till veckan och det ska bli kul, har varit uppe på det här berget en gång för några år sen och utsikten är verkligen makalös.
 
 
 
 
 



⊱Fotografering med Moa⊰

 
 
Igår spenderade jag dagen med min fina vän Moa, på eftermiddagen körde vi en fotografering och vädret var perfekt! Vi var ute efter lite höstiga bilder och det tycker jag vi fick, så fort tillfälle ges ska jag börja redigera men jag bjuder på lite svartvita "behind the scenes" liknande bilder varav majoriteten är på Moa och hennes gosiga katt Albin.
 
Det har varit lite mycket på sistone med Tösen, födelsedagen och olika skolarbeten men en ny vecka får symbolisera nya tag för min del. Har bestämt mig över hur jag ska göra med Tösen, det var inte lätt men det känns som att det är rätt beslut, jag känner mig sorgsen men samtidigt lättad över att kunna fokusera mer på att skapa. Min gissning är dock att ni inte har sett det sista av Tös på den här bloggen, vi får se vad som händer men jag har en positiv känsla, vad som än händer är menat att hända.
 
 
 
 



⊱Tankar kring Tösen⊰

 
Bild från December 2015.
 
Jag trodde aldrig jag skulle behöva stå inför det beslut jag står inför nu. Det värsta är kanske att jag inte ens behöver, allt skulle kunna fortsätta som vanligt, men det är knappt jag själv vet vad jag vill. När jag började rida min foderhäst Tösen nådde mina ben knappt nedför sadeln, inte för att jag var liten utan det var snarare Tösen som var stor. Den här hästen och jag har gått igenom mycket, både hon och jag har utvecklats tillsammans på alla möjliga sätt. Vi har gått igenom så mycket tillsammans och Tösen har utgjort en väldigt stor del av mitt liv under en väldigt lång tid, något jag är tacksam för. För att komma till saken någon gång så funderar jag på att sluta rida Tösen. Allt är bara tankar än så länge och jag velar konstant fram och tillbaka, målet med det här inlägget är egentligen bara att sortera mina egna tankar och kanske finns det någon som läser som känner igen sig. Jag älskar Tösen och jag älskar fortfarande hästar, det gör jag verkligen, men tiden räcker inte till för allt jag vill göra. Jag har även andra intressen såsom fota, blogga och äventyra i skogen. Att försöka hinna med allt + skolan fungerar inte riktigt, det blir halvhjärtat, något som gör att det mesta blir lidande. På sistone har stallet kännts lite som en börda, det är roligt att träffa Tösen men allt annat runt omkring tenderar att kännas jobbigt och det har kännts som att jag alltid måste skynda mig för jag vill även hinna fota eller blogga innan dagen är slut, men när jag väl kommer hem är klockan ändå åtta och jag har ingen motivation över till att göra någonting mer. 
 
Att göra något halvhjärtat och att ha många bollar i luften är inget jag tycker om, jag föredrar att hålla saker och ting koncentrerade och istället lägga ner mycket tid och energi på dom. I början var inte detta ett problem med Tösen, stallet var mitt största intresse, men det har egentligen aldrig varit mitt kall här i livet. Jag kommer alltid älska hästar men jag är inte den som vill tävla och träna. Jag är snarare bara den som helst spenderar tid med dom och kanske rider en tur i skogen då och då om möjlighet ges. Att fota och skapa är något som känns som jag, något jag vill utvecklas i.  Hästar kräver tid och omsorg men jag känner att jag i det här läget inte kan ge Tösen den tid och omsorg hon är värd vilket i sin tur konstant ger mig dåligt samvete. Jag är i stallet fem dagar i veckan men det är inte helhjärtat alla gånger vilket inte är rättvist mot någon av oss, något som jag inte tvekar på att Tösen känner av.
 
Jag är också en sån som tror på att alla vi möter kommer in i våra liv för att lära oss någonting, även om vi kanske inte gillar en person så finns det alltid något man kan lära sig, vare sig det är ifrån dom eller om en själv. Tösen har varit någon som har lärt mig enormt mycket, hon har främst tvingat mig att konfrontera sidor av mig själv som jag aldrig skulle behövt konfrontera om jag inte hade varit fodervärd på en envis nordsvensk med en vilja av stål. Hon har också fått mig att inse det där med villkorslös kärlek, man kan aldrig förvänta sig att ett djur ska älska en tillbaka bara för att man tar hand om dom. Vissa gör det, men det är inget man kan förvänta sig. Jag har upplevt Tösen som väldigt "självständig", hon är inte den som kommer springandes mot en (om man inte har mat med sig) och hon är inte heller den som uppmärksamt lyssnar på ens minsta signaler och det måste jag acceptera henne för även om jag var inne i en period när allt jag ville var att kunna rida utan varken tyglar eller träns. Det kanske skulle kunna vara möjligt men då kommer frågan om tid upp igen. Djur har alltid något att lära en men jag kan inte låta bli att tänka att kanske är det dags för mig att stå på egna ben, så länge jag kan minnas har jag alltid haft en häst bakom mig. Innan Tösen var det Raisa och samtidigt red jag på ridskolan. Man skulle nästan kunna säga att hästar har varit en aktiv del av min identitet och det skrämmer mig lite att tänka på vem jag är utan dom och det är kanske just därför jag borde ta en paus, för att kunna fullborda mig själv på något sätt.
 
Som sagt så äger jag inte Tösen, jag har nämt det förut men anledningen till varför jag gavs möjlighet att rida Tösen var för att hålla henne i form. Hon har nämligen lätt för att lägga på sig vilket vi gång på gång har konstaterat att hon inte alls mår bra av. Tidigare i texten påpekade jag att jag inte längre är intresserad av hårda träningspass i paddocken, den ridningen är inte längre något som tilltalar mig. Tösen verkar inte heller tycka det är kul men det känns som att jag har en plikt att träna henne på ett visst sätt, och att tvinga Tösen att göra något känns mer och mer fel ju äldre jag blir. Det går emot det jag står för vilket leder till att jag känner mig som världens hycklare, säger en sak men gör en annan.
 
 
Det känns klart vilket håll jag lutar åt men det är fortfarande svårt. Fina häst. 
 
 
And though where the road then takes me,
I cannot tell
We came all this way
But now comes the day
To bid you farewell

Many places I have been
Many sorrows I have seen
But I don't regret
Nor will I forget
All who took that road with me
 
The last goodbye - Billy Boyd
 
 
Vad som än händer kommer det förmodligen inte att innebära att jag måste säga adjö till Tösen helt och hållet, även om det just nu kan känns så.
 
 



⊱| 18 |⊰

 
 
September 19 
 
 
Kanske inte de typiska "Jag fyller 18!" bilderna men att le på bilder och hålla på är inte riktigt min grej haha, sen är jag förkyld och det är inte speciellt trevligt. Gick på första lektionen för jag var rädd att missa något viktigt men sen sjukanmälde jag mig och tog bussen hem för att plugga hemma istället. Till middag blev den en vegansk currygryta med aubergine, vilket är en av mina favoriträtter, dessvärre kände jag bara hetta men ingen smak på grund av förkylningen, ugh. Kanske inte det optimala firandet men det gör inte så mycket, på lördag har jag förmodligen tillfrisknat och då blir det storbak så att vi har något att bjuda släkten på!
 
 
 
 



⊱Porträtt i skogen & dekorativa träskivor⊰

 
 
För en vecka sen begav jag mig upp i skogen på kvällskvisten för att fota och plocka lite blåbär lite i det magiska ljuset. Även om det tar väldigt lång tid föredrar jag att plocka blåbär för hand, då slipper man stå inne och rensa i evigheter i stället. Det är ju ändå otroligt mysigt i skogen så det gör inget att det tar lite extra tid tycker jag. Som sagt så fotade jag också och det var härligt att springa runt i skogen för att leta efter de bästa platserna, ljuset ändrades otroligt snabbt så det gällde att vara uppmärksam och ta tillfällerna i akt. 
 
Helgen har dock inte varit någon höjdare för min del, började få ont i halsen på fredagen och sen på lördagen hade förkylningen slagit ut fullständigt. Hatar att vara förkyld. Man är tillräckligt pigg för att inte kunna sova sig igenom det värsta men tillräckligt sjuk för att inte orka göra någonting så jag käkade äppelpaj och kollade på film hela dagen. Kändes inte fantastiskt att bara sitta still men det finns inte så mycket man kan göra. Kollade bland annat ikapp på Vikings och senare på kvällen tittade jag på två halloweenfilmer (jag är så taggad, ni anar inte) En av dom var "Silent Hill" och jag förstår inte hur jag har kunnat missa den? Den kom ut 2006 liksom. Tyckte i alla fall att den var riktigt bra, rätt kuslig mellan varven. The Nightmare Before Christmas är min absoluta Halloweenfilm följd av Trick 'r Treat och Sleepy Hollow, rena skräckfilmer är inte riktigt min grej utan föredrar thrillers, en hårfin skillnad, vill tycka det är kusligt men inte för kusligt haha.
 
 
 
 
Just nu håller jag på att försöka höstpynta lite smått, har faktiskt aldrig höstpyntat tidigare så det är en väldigt långsam process då jag inte riktigt vet hur jag ska göra det. Anledningen till varför jag vill pynta i år är för att jag tycker hösten/halloween är en fantastiskt tid, dessvärre håller det inte i sig så länge...Om man inte börjar pynta och fira redan nu. Har kollat på diverse videos på Yt som handlar om att höstpynta och något som jag verkligen gillade var dessa "dekorativa träskivor" (vet inte om de har något riktigt namn). Dessa kan man förvisso ha framme året runt så även om de egentligen kanske inte kan klassas som höstpynt så känner jag att det blir vad man gör det till. Jag tänker på brasor när jag ser dessa samt så ser jag höstiga bilder för mitt inre så för min del uppfyller sitt syfte. Simpelt och snyggt!
 
 
 
 



⊱Veckan som gått⊰

 
 
Skönt med Torsdag, det har varit en lite hektiskt vecka för mig samtidigt som den har varit väldigt lugn. Det känns som att det är mycket men backar man ett steg och kliver ur bubblan så är det inte speciellt mycke, det ändrar ju dock inte det faktum att det känns mycket, ni förstår. Jag har både tänkt och skrivit väldigt mycket, skolan står för anledningen till varför jag har skrivit mycket, analyser hit och reflektioner dit. Intressanta ämnen men det svåraste för mig är alltid att börja och när jag väl börjar vill jag ha det klart så snabbt som möjligt. Även om jag inte alltid tycker det jag skriver om är speciellt kul är det som att jag konsumeras av det och det enda sättet att släppa det är om jag slutför det, vilket jag känner både är positivt och negativt på samma gång. Dock gör jag det så att jag kan släppa det helt och hållet under helgen. Fredagar, helgen och måndagar är mina "inte plugga hemma dagar", istället kan jag ägna mig åt det jag känner för även om det såklart görs undantag då och då. 
 
För några dagar sen kändes det som att jag inte kunde skriva ett ord, tror jag satt med en mening i nästan en halvtimme. Jag kunde inte formulera mig som jag ville och det var minst sagt frustrerande då text är i princip är mitt sätt att reflektera och uttrycka mig. Sen i och med skolan tvingades jag till att skriva, om man räknar ihop allt tror jag att jag har skrivit runt 8 A4 sidor sen i måndags och jag känner att det kanske var bra för nu är det som att någon blockering har släppt (på bekostnad av att man känner sig lagom utmattad i hjärnan). 
 
 
 
 
 
Tror jag håller på att dra på mig en förkylning så nu tänkte jag värma upp lite havredryck och blanda i lite gurkmeja.