A collection of several small adventures

 
 
Från små äventyr till stora äventyr, just nu befinner jag mig i fjällen bland berg som är fläckade av snö och renar som ständigt springer över vägen. Det är inte förrän på tisdag eftermiddag som det är dags för hemfärd och jag ser fram emot att få spendera fler dagar här i Hamra än förra gången när jag var här i augusti. 
 
 
 
 
Bilderna i det här inlägget kommer från tre små äventyr som jag har vandrat iväg på när dimman låg som ett lock över landskapet. Jag är väldigt bra på att dokumentera molniga då de alltid får mig att vilja gå ut haha, finner det väldigt mysigt och mystiskt.
 
 
 
 
 
 
 
 







Studentbilder på mitt sätt

 
 
Tanken var egentligen att fota studentbilderna i solnedgången men att fota när det är mulet är ju bra det också, det hjälper dessutom verkligen till att ge bilderna den där mörka känslan som har blivit lite av min stil. Att klä sig helt i vitt är dock något som jag tror aldrig har hänt tidigare men är det studenten så är det. Lyckades hitta några plagg som jag trivdes riktigt bra i! Eftersom vitt inte är min cup of tea så ville jag inte köpa något som jag bara skulle använda en gång, det enda jag köpte (förutom mössan då) var toppen/bh:n resten lånade jag från mamma, väldigt smidigt att vi i princip har samma storlek!
 
 
 
 
 







Bilder från en regnig dag & lite om att blogga

 
 
 
Monday rant
 Då och då händer det att jag kommer på mig själv med att fundera över varför jag bloggar, inte för att jag överväger att sluta eller något sådant utan snarare av nyfikenhet. Jag lägger trots allt ner ganska många timmar på att pyssla med det här lilla utrymmet på internet som jag kan kalla mitt. Att driva en liten blogg kan ibland vara tufft men samtidigt har jag insett att det har lärt mig otroligt mycket. Det kan kännas en aning frustrerande när man lägger ner så mycket tid på något och när man väl publicerar det är det som att det går obemärkt förbi, jag tror att det är många som ger upp vid den punkten. Även om jag förstår den känslan så tror det det är viktigt att påminna sig själv om varför det är man gör det man gör. Att blogga har gett mig många nyttiga färdigheter som jag tvivlar på att jag hade utvecklat lika snabbt utan den här plattformen, det väcker en strävan efter att hela tiden bli en bättre kreatör. Personligen ger det mig även ett mål med mina bilder, allt blir ett projekt med en början och ett slut, man lär sig att skapa en helhet. Det är en hel vetenskap i sig att försöka göra allting till en visuell berättelse men det är också riktigt kul att försöka pussla ihop bilder för att skapa en specifik känsla som man inte kan förklara med ord. Det är vad jag gillar med att blogga. Det lär en också att bli tryggare i sin roll som kreatör (älskar det ordet), man lär sig att inte basera värdet på det man gör efter statistik och siffror, något som kanske är en bedrift i sig med tanke på de värderingar som finns i samhället. Jag ser den här bloggen lite som ett personligt projekt, det är här jag försöker skapa mitt "märke", försöka hitta min nisch och det som gör att jag som kreatör sticker ut. Det är en spännande utmaning och det enda sättet att anta den är att fortsätta skapa. Jag tror på att alla har något att tillföra, något att ge och meningen är kanske att hitta sin nisch så att man i sin tur kanske har möjlighet att inspirera andra. Jag själv har en lång väg kvar men det är en väg jag gärna vandrar. Det kan vara svårt att veta vart man ska börja men det viktigaste är att inte vänta på något startecken, börja nu.
 
 
 
 
Det jag vill med det här utrymmet är att dela med mig av berättelser, i bilder, stora som små. Vare sig det handlar om en utflykt eller en porträttserie, det finns en berättelse i allt och en fotografs jobb går ut på att hitta den.  Kanske berättas den bäst via en bildserie eller så lägger man allt krut på att frambringa den ur en bild som får tala för sig själv. Jag vill låta det ta tid, fokusera på en sak i taget och göra det med hela mitt hjärta. 
 
 
 
 
 







Nytt kapitel ~ Studenten 2017!

 
 
 
 
På grund av att jag ändrade outfit i sista sekund vill jag göra en ny fotografering som definitivt kommer bli ljusare, men känner ändå att jag måste göra ett inlägg om studenten innan jag kan göra någonting annat (därav en ganska så anonym bild). Även om jag förmodligen kommer plugga vidare så är den "klassiska" skolan över och nu är det dags att fördjupa sig, i fortsättningen är det jag som specifikt väljer vad jag vill läsa.
 
Mina tre år på gymnasiet har varit fantastiska och jag är så glad att jag valde estetik och media. Studenten är dock inte en tid för att blicka tillbaka, det är nu dags att blicka framåt även om allt man vill göra är att klamra sig fast vid minnen, det som känns tryggt. Framtiden är så oviss och det är nu det börjar gå upp för en att det är jag som måste börja styra nu, skolan blir som en slags autopilot. Det finns en destination och en specifik plan för hur man kommer dit. Någonting stort har avslutats men något ännu större har tagit sin början. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det men just nu är det en dag i taget som gäller. Jag har inget sommarjobb men det kanske är lika bra eftersom en stor del av juli kommer gå åt till att ta körkort. Den 14 juli får jag även reda på om jag har kommit in på universitetet här i stan med inriktningen grafisk design. Det är nästan så jag inte vet vad som skrämmer mig mest, tanken på komma in eller att inte göra det haha (Det är klart jag vill komma in men universitet...Det är stort). 
 
I ett nötskal så är det vad jag har i tankarna just nu, en underlig blandning av oro men också en enorm glädje såklart. Jag har gjort det jag har kunnat uder gymnasiet och jag känner mig klar, klar är dock inte detsamma som redo men det kommer nog snart det också tror jag. Att ta studenten var helt klart bland det roligaste jag har gjort. Att få springa ut genom de stora portarna och ut på trappan var riktigt mäktigt. Sen en parad på avspärrade vägar ner till torget där flaken väntade på oss. Känslan av att stå där med alla sina klasskamrater och dansa omkring till dunkande musik medan man åker runt i stan bland massa människor, det är sannerligen något man bara gör en gång i livet men jag njöt av varje sekund haha. Fick även ett stipendium på 4000kr från Hedbergska för goda studieresultat, något som gjorde mig rätt lamslagen, stolt och väldigt tacksam så klart!
 
Nu återstår det bara att komma ner på jorden igen och hitta rytmen efter allt firande. Tror jag ska försöka rensa ut
och organisera, det inger alltid en slags känsla av kontroll/nystart för min del. 
 
 
 
Vill även passa på att hylla min fina vän Moa som tog studenten idag,
den här bilden är från en fotografering vi hade för någon vecka sen.
 
 
Grattis också till Josefine som tog studenten tillsammans med mig! Även Josefine
fotade jag för några veckor sen tillsammans med hennes häst Folly.
 







Antlers & other thrifted curiosities

 
 
 
För exakt en vecka sen när jag var ute och övningskörde med mamma i stan bestämde vi oss även för att besöka några loppisar i närheten. Vissa dagar hittar man ingenting, den här dagen var dock ingen sådan dag. Hittade flera grejer som jag har spanat efter under en längre tid. Bland annat en sliten ljusstake, en glaskupa (kan ses i bilden ovan) och en liten väska. Därefter hittade jag även en del oväntade saker som två renhorn och en liten tång (ungefär en sådan man kan plocka upp oliver och dylikt med) format som två kråkfötter i viktoriansk stil. 
 
 
 
 
 
Renhornen var nog dock det som jag jublade mest över, tycker horn är otroligt vackra. De är snygga att inreda med samtidigt dom de kan användas som rekvisita på bilder. Var nära att gå förbi rummet de låg i då det såg mest ut att vara bråte där inne men regel nummer ett när det kommer till den här typen av affärer: Kolla igenom allt och gräv.
 
 
 
 
Nämnde också att jag hittade en liten väska, väldigt behändig när man bara vill ta med sig det allra viktigaste. Den här väskan skulle dessutom smälta in relativt bra på en medeltidsmarknad och det är ju alltid ett plus. Såg den faktiskt för ett par månader sen men eftersom jag då var på jakt efter en ryggsäck lät jag den gå. När jag dock såg att den var kvar och bara kostade 40 kr kände jag att det var som menat, haha.
 
 
 
 







Tomatplantor & Harry Potter

 
 
 
Midweek ramblings
För ungefär en dag sen gick det upp för mig att det bara är lite drygt en vecka kvar tills jag tar studenten. På något sätt kändes det som att det var flera veckor bort, betygen är satta och det finns med andra ord inget mer att göra i skolan. Man tappar tidsuppfattningen lite. Det är ett märkligt mellanläge och jag försöker bara få tiden att passera i väntan på nästa milstolpe. Det är en dålig vana att vänta, ständigt vänta på ett bättre tillfälle. Sanningen är att livet består av väntan men man behöver inte leva väntandes. Även om jag inte vad vad ännu så är det någonting nytt på gång, mitt i allt det nya bestämde jag mig dock för att plocka upp något bekant. Att öppna den första Harry Potter boken igen var lite som känslan av att komma hem efter ett långt äventyr. 
 
 
 
 
Några bilder från när Josefin och Thimmy kom hem till mig för att planera roadtripen vi gjorde
för ett par veckor sen. I väntan på att kakan vi bakade skulle svalna hälsade vi på grannens kor.
Gillar verkligen första bilden på Josefin och korna.
 
 







Kväll i stallet

 
 
Tre bilder som för mig ruvar på ett av mina bästa minnen, hemkommer från en hel dag fylld med äventyr känner jag mig fortfarande inte klar. Regnmolnen har skingrats och jag vill ut, vart vet jag inte men jag dras till stallet och efter att ha sadlat Tösen med den tunga westernsadeln bär det iväg ut i skogen. Det är tyst, bortsett från fågelsången som ekar mellan träden och Tösens dova steg på skogsstigen. Luften är fuktig från allt regn och framhäver alla dofter från skogen, himlen har skiftat färg och på avstånd stiger en vägg av ånga upp från den närliggande älven som ringlar sig genom landskapet. Det finns ingen tillstymmelse till mänsklig aktivitet och det enda vi möter är en skara hästar som nyfiket står och betraktar oss från andra sidan staketet.
 
Vi rider vidare och svänger in på en gammal skogsväg som leder ner till grustaget. Ångan i luften färgas till guld av de sista solstrålarna och jag ler för mig själv. Väl nere i grustaget är vi bara några meter från älven och vi är omgivna av dimma. En lång raksträcka är framför oss men idag håller vi oss till skritt för att kunna njuta så länge som möjligt av naturfenomenet, jag tänker tyst för mig själv att det är såhär kvällar ska spenderas. En brant backe tar oss upp ur grustaget och jag känner hur Tösens muskler spelar under mig. Väl uppe blickar jag ut över dalen som badar i de varma färgerna från solnedgången.
 
Tösen känner av att vi är på väg hem och ökar självmant på steget, vi tar skogsvägen hem. Tösen sträcker sig efter de färska bladen på de närliggande grenarna medan jag försöker få se en skymt av tjärnen som då och då glimmar mellan träden. Nästan hemkommen vänder jag mig om i sadeln och blickar tillbaka på skogsgläntan som är insvept i dimma. Det ser ut som en port till en annan, magisk, dimension och när jag låter min blick återgå till stigen vi har framför oss känner jag mig nöjd.
 
 
 
 







June Bucketlist

 
 
 
Under juni vill jag: 
 
Ha studentfotografering
Eventuellt ska jag fota två kompisar men om inte annat ska jag ta mina egna studentbilder, istället för de trista skolbilderna som i princip ser likadana ut med bakgrund, ljussättning osv, så jag vill helt enkelt försöka göra något som är lite mer personligt.
 
➢ Ta studenten
Kanske den mest uppenbara punkten för den här månaden. Har fortfarande lite svårt att greppa det faktum att mina tre år på gymnasiet är över. Det är väldigt blandade känslor och även om jag är taggad på att ta studenten kan jag inte låta bli att undra, med skräckblandad förtjusning, vad händer sen?
 
Stanna uppe en hel natt
Juni är månaden där solen knappt går ner här i norr. Jag gillar natten. Dess mystik och stillhet är trollbindandande och det är något jag inte tänker gå miste om. Det är när solen börjar gå ner som den riktiga magin börjar träda fram, vinden lägger sig, himlen skiftar färg och dimman dansar över ängarna...
 
 
 
 
➢ Äventyra längst med en lång skogsväg
En punkt som jag tar med mig från maj.
 
➢ Äventyra till en närliggande by
Också en punkt jag tar med mig från maj.
 
Skriva mer
 Det här är en punkt som ständigt återkommer, alltid något jag har i tankarna. Varför ska det vara så svårt att skriva varje dag? Den här månaden har jag förhoppningar om att göra det till en slags ritual, skriva ner tankar och idéer istället för att låta dom bli ett ohanterbart virrvarr.
 
 
 
 
Ha datorfria dagar
Speciellt nu över sommaren när det finns så mycket att göra vill jag försöka ha åtminstone en dag i veckan där jag inte sitter framför datorn/mobilen. Istället vill jag fokusera på att skapa eller bara vara, tillåta mig själv att ha tråkigt/se hur jag löser en sån situation när datorn inte är ett alternativ.
 
Lära mig att göra sallader
Jag lagar väldigt mycket mat, men sallader är något jag inte har provat ännu. Jag vill kunna göra robusta sallader som man kan ha med sig när man är ute på äventyr. Vem som helst kan göra en sallad men det är en konst i sig att lära sig hur man gör en sallad som "engagerar" med smak, innehåll och textur. Jag har alltid tyckt att sallader verkar ganska trista och det är den tankeställningen jag vill ändra på under den här månaden.
 
 
 
 







Maj ~ Månadssummering 2017

 
 
 Maj...För mig har den här månaden varit en berg och dalbana, jag har ständigt pendlat mellan att känna mig pigg och hoppfull till att bli extremt introvert och vilja ta avstånd från allt. Något som man får förvänta sig av livet men det har varit många kurvor på kort tid och när man väl står på fast mark igen är det som att all energi är borta från att man har suttit och spänt sig genom hela resan. Maj är en av mina favoritmånader men för mig känns det som att dagarna har flutit ihop och bildat någon slags massa som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med än. Det är bara mycket på tankarna nu med studenten, körkortet, framtiden och samtidigt ska man försöka forma sig själv. 
 
 
 
 
Om det är något jag har insett under maj så är det att jag har en lång väg kvar. I juni vill jag vara brutal, för det är vad som krävs om man ska riva ner de stenmurar som man har byggt upp genom åren. Jag har irriterat mig på människor som har ett ursäktande sätt, folk som inte verkar stå för något. Grunden till den irritationen tror jag beror på att jag har sett delar av mig själv som jag inte har velat konfrontera, irritationen är som ett bevis på relationen jag har/haft till mig själv. Mitt mål är att hitta balans, jag tycker och tänker mycket men det är så mycket lättare att rycka på axlarna än att faktiskt sätta sig i opposition till något man inte håller med om. Ta ingen skit, va djärv och se till att vattna växterna, (motto för juni) haha. 
 
 
 
 
Jag har gjort det lite till ett personligt mål att införskaffa åtminstone en ny växt i månaden. Under den här månaden har jag införskaffat 6 nya växter, det gör mig glad. Tre har jag adopterat från mormor, en stod halvt bortglömd hemma och två köpte jag på Plantagen när jag såg att de hade sänkt pris på vissa växter. Jag gillar verkligen att pyssla med växter, hitta rätt kruka och rätt placering. Jag sökte faktiskt sommarjobb på en lokal blomsterbutik men det verkar inte som att jag har fått det så jag får helt enkelt leka florist hemma istället haha. Inte för att jag egentligen kan så mycket men krukväxter är ju rätt självständiga och jag gillar att se dom växa, hur svårt ska det vara liksom?
 
 
 Det här har jag tyckt om under månaden:
 
Planet Earth //Dokumentären som alla pratar/pratade om. Vet faktiskt inte varför det har tagit mig så länge att faktiskt kolla på den för jag sögs in snabbare än jag hade kunnat säga ordet "dokumentär". Verkligen fängslande. 
 
➢ Eurovision song contest | Den där perioden i maj när det känns som att (nästan) hela Europa bara tänker på musik och show. Älskar det.
 
➢ "Paranormal storytime" på Youtube | Vet inte hur jag hittade dessa klipp på youtube men jag har verkligen gillat att lyssna på personer som pratar om sina upplevelser. Jag bryr mig inte ens om det dom säger är sant eller inte, tycker bara om att lyssna på folk med berättelser. Kyla Rebecca, Loey Lane och Harmony Nice är dom jag har lyssnat mest på och som jag tycker är suveräna på att berätta. Själv har jag aldrig varit med om något övernaturligt, tror jag, men jag är definitivt öppen för att det finns "något mer" som vi människor bara inte förstår oss på ännu. Det finns ju såklart alltid en möjlighet att det man hör bara är påhitt men enligt mig gör det inte så mycket, en bra berättad historia är en bra historia, simple as that. 
 
This beautiful fantasticKanske en av de charmigaste filmerna jag har sett, en lugn men väldigt fin film. 
 
➢ Kikärtor | Om jag ska vara ärlig så har jag undvikit kikärtor en aning, tycker inte de har varit så mångsidiga att laga mat på då de har en ganska specifik smak till skillnad från till exempel bönor som man kan ha i allt då de har en väldigt neutral smak. Men det var då och nu är nu. Numera älskar jag att använda kikärtor i grytor och de är makalöst goda att rosta tillsammans med lite kryddor. 
 
➢ Drivved | Jag har varit väldigt dragen till kusten den här månaden och jag har sett till att ta tillvara på den dragningen genom att samla drivved och åka iväg på små utflykter som jag egentligen har velat göra under en längre tid.
 
 
 
 
 
Månadens bucketlist: (in review)
 
Vara ute så mycket som möjligt
➢ Äventyra längst med en lång skogsväg
➢ Åka ut till havet och fota på en molnig dag
➢ Införskaffa mer växter/naturinredning
➢ Bli klar med alla skolarbeten
➢ Äventyra till en närliggande by
➢ Springa + Yoga
 
 
 
 Om du har missat tidigare månadssummeringar kan du kolla in dom här.
 
 







På Hälsinglands vägar ~ Roadtrip

 
 
I söndags korsade jag, Josefin och Thimmy gränsen till Hälsingland och begav oss ut på en roadtrip där vi lät loppisskyltarna avgöra riktningen. Hälsingland är ett otroligt vackert landskap och helt perfekt att åka på roadtrip i, sjöar, skogar, fält och välskötta samhällen om vartannat. Även om jag inte hittade något att ta med mig hem från någon loppis så är det lite det som är tjusningen, man vet aldrig vad man kan hitta. Ibland hittar man ingenting men då och då händer det att man snubblar på något som man halvt omedvetet har sökt och lyckan är total. 
 
 
 
 
I bilen pratade vi lite om att "det är när man tror att man har kommit fel, som man har kommit rätt". Med kartboken i knäet körde vi in på en grusväg som bjöd oss på snäva kurvor och dålig sikt. Kilometer efter kilometer följde vi vägen utan att se tillstymmelse till bebyggelse, men vips övergick gruset till asfalt och granarna till lövträd. En kurva senare kom vi ut i en liten mysig by som bara visade sig vara början på en riktigt fin sträcka...
 
 
 
 
Sjöar, betesmarker, och loppisskyltar som ledde oss till gårdar med lador fulla med prylar till salu.
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi klappade även några kor, en oerhört viktig del av resan.
 
 
 
 
När vi väl började vända hemåt blev vi jagade av ett regnoväder samtidigt som vi körde rakt in i ett åskoväder. De
dramatiska molnen som tornade upp sig på himlen gav slitna hus ett vemodigt, men vackert, intryck. 
 
 
 
 
Med regnet smattrandes på biltaket stannade vi intill en tjärn för att äta kladdkaka,
ett bra avslut på en härlig resa.
 
 







Åstjärnarna

 
 
 
Det var för knappt ett år sen som jag upptäckte den här platsen, första gången jag besökte Åstjärnarna var det relativt soligt men när vi (jag och mamma) svängde in på den lilla grusvägen slog vädret succsesivt om och världens dimma rullade in, som att träda in i en sagovärld (bilder från den dagen kan ni hitta här)Ingen dimma den här gången men fortfarande väldigt vackert, det häftiga med den här platsen är att det gick en väg här som användes flitigt under medeltiden och jag kan inte låta bli att önska att jag kunde färdas bakåt i tiden bara för att se vilka dessa människor var. Någon dag när vädret är rätt vill jag försöka ta mig tillbaka hit, dimma och skogstjärnar är en oslagbar kombination som jag aldrig kommer kunna se mig mätt på.
 
 
 
 







Första skörden

 
 
Rabarber är en såndär tacksam växt som, uppenbarligen, blir ätbar otroligt tidigt på året. Liksom många andra grönsaker innehåller rabarbern en mängd olika vitaminer och mineraler, tycker verkligen om att ha en stor planta på gården som återkommer år efter år. Den första skörden resulterade i en rabarberpaj blandat med ett äpple för att ge lite sötma. Smulpaj är något som jag starkt kopplar till sommaren, sittandes ute på bron i solnedgången med en skål som har blivit varm i botten av den färska pajen, blir inte mycket bättre än så om man frågar mig.
 
 
 
 







Vandring längst med Ljungan

 
 
 
 För lite drygt en vecka sen när dagen inleddes med tunga moln och grönskan ännu inte riktigt hade tagit fart snörade jag på mig mina uråldriga träningsskor som vittnar om alla äventyr de har varit med på. De är slitstarka, något som behövs om man ska vandra längst med Ljungans steniga stränder där stigen ibland leder en under träd och över stenar. Just den här dagen hade jag hela strandremsan för mig själv, med en dånande älv på min ena sida och en brant, skogsbeklädd, sluttning på min andra. 
 
 
 
 
De smala remsorna av sand är korta och avslutas ofta med en krök och ett gäng stenbumlingar som måste passeras innan man kan ta sig vidare till nästa strandremsa, nästa nivå. Ingen plats är den andra lik, vissa är täckta av stenar medan andra är inramade av lågt hängande träd som ger en känslan av att man går under ett tak. Dånet från älvens kollision med stenarna som är fastkilade i botten avtar och ersätts av ett avlägset brus, en slags bakgrundsmusik som påminner en om de krafter som finns under vattenytan. Den starka strömmen bildar linjer på ytan och det ser ut som att älven dansar fram. Harmoniskt och våldsamt på samma gång.
 
 
 
 
På den stentäckta stranden går det att hitta tilltygade åror och avbrutna stammar från träd som kan ha färdats en lång väg. Bland dom ligger det även mindre pinnar och nakna grenar som bävrarna har låtit gå. Pinnarna som ligger kors och tvärs bildar små konstverk, ett konstverk med kontraster, texturer och former som leder blicken vidare till nästa del av tavlan. 
 
 
 
 
 
 
 
 







Porträtt & några tankar om kreativitet

 
 
 

Tumblr var bland det sista jag trodde jag skulle radera. Inte för att jag egentligen spenderade särskilt mycket tid där utan snarare för att jag såg tumblr som en kreativ plats att hämta inspiration. På sistone har jag haft en vilja av att rensa ut, minimera och koncentrera min digitala konsumtion. Så nu är jag här, ett e-melj och tumblr konto lättare, två saker mindre att tänka och lägga ner tid på.

För er som inte är bekanta med tumblr så kan man säga att det är som en mindre organiserad version av pinterest, en del använder även tumblr som en plattform att blogga på. För mig fungerade tumblr som en moodboard och inspirationskälla, det var åtminstonde vad jag tänkte. Anledningen till varför jag raderade min tumblr har att göra med att jag vill bli tryggare i min egen kreativitet. Tanken på att jag kanske, på något sätt, skulle bli mindre kreativ om jag skulle radera "min tänkta inspirationskälla" var och är kanske det första tecknet på att man bör släppa taget då man omedvetet låtit en utomstående faktor bli del av ens identitet.

Även om tumblr inte var speiellt stort för mig så var jag väldigt nöjd över det lilla värld av bilder som jag hade byggt upp under en tidsperiod på lite drygt fyra år. Det var dock inte mina bilder och inte heller mina kreationer. Jag tänkte att jag skulle använda bilderna som ved till den kreativa glöden men faktum är att majoriteten förblev oanvända och bortglömda. Inser man det inser man också att det börjar växa en känsla av meningslöshet. Det är som att köpa saker man tror man kommer behöva bara för att sen lägga dom någonstans och glömma bort dom, något som inte skulle inträffa om man verkligen behövde något.  

 
 
 
 
Trots det ångrar jag dock inte att jag skaffade tumblr för alla herrans år sen, kollar jag tillbaka kan jag se mig själv växa upp genom bilderna jag valde att spara. Genom att se allt jag sparat kunde jag också få insikt i hur min egen stil och smak har förändrats genom åren, trots att det inte var mina bilder. För det är jag tacksam. Det kommer dock en tid när man börjar ifrågasätta det där stödhjulet som skaver i ögonvrån. Man börjar undra om man verkligen behöver det och tillslut börjar det kännas som en börda. Jag har börjat inse att så länge jag kollar på andras bilder non-stop desto svårare kommer det att bli för mig att hitta min personliga nisch. Det är inget fel med att hämta inspiration från andra men det finns en tendens, åtminstone för mig, att man fastnar i ”inspiration-samlar-stadiet”. Istället för att scrolla genom bilder vars kreatör jag inte ens vet namnet på väljer jag hellre att  samla inspiration från att läsa bloggar eller att följa personer på instagram i fortsättningen. Eller också lita på att jag kan skapa min egen inspiration, kanske hittar man en bok vars bilder får en att vilja skapa eller så ser man en färgkombination någonstans när man är ute och går som man sen låter influera ens bilder på något sätt. Närproducerad inspiration av kvalité. Skämt åsido så tror jag det är nyttigt att vänja sig av vid att ständigt ha något att kolla på. Vid låg inspiration är det kanske värt att vänta några dagar på att en kreatör man ser upp till publicerar något eller, kanske bäst av allt, släppa den digitala världen för en stund så man kan skapa något eget med det man har i sin omgivning.
 
 
 
 
 Moral of the story: Du har kontroll över din kreativitet, inte sociala medier. Ta del av vad andra skapar men se
också till att bli självständig som kreatör genom att bli trygg i din egna kreativitet. Lita på den.
 
 
 







Shaped by waves

 
 
 
 







Feathers & Driftwood

 
 
 
Bilder från när jag var ute vid kusten och samlade drivved tillsammans med mamma. Att samla drivved är något som jag kopplar till min barndom, lukten av tång och saltvatten gör mig alltid lite nostalgisk även om mitt rätta element är skogen, men det ena utesluter inte det andra som man brukar säga. Trots det har jag känt en dragning till havet på sistone och jag vet inte riktigt varför. Kanske är det helt enkelt för att det är så spännande att gå längst med kustremsan och klipporna, en slags skattjakt där guldet består av stenar slipade av vågorna, fjädrar och träbitar som har flutit i land. 
 
 
 
 







Murky woods

 
 
 
Äntligen har jag börjat komma igång med att fota porträtt i naturen igen, har alltid gillat kombinationen av människa och natur vilket kanske är anledningen till varför jag inte tycker det är speciellt kul att fota i studion, något som vi har fått göra mycket i skolan på sistone. Även om det är kul att bredda sina kunskaper har jag insett att jag själv föredrar spontaniteten med att gå ut, hitta en intressant plats att placera en modell framför och arbeta med naturligt ljus. Vissa som fotograferar tycker inte om att redigera och jag tillhör dom som inte tycker om att släpa runt på en massa utrustning helt enkelt. Visst kan man planera lite men samtidigt är det kul att fånga ögonblick, bilder som kanske har en del tekniska brister men som istället har en historia att berätta.
 
 
 
 
 
Eurovision song contest gick av stapeln igår (om man på något sätt hade missat det) och Portugal var helt klart en värdig vinnare, ett otroligt charmigt uppträdande på alla sätt och vis. Om jag ska vara ärlig så tog jag mig aldrig tid att verkligen lyssna på Portugals bidrag, första gången jag lyssnade på hela var faktiskt i semifinalen och det var då jag insåg att jag hade gjort begått ett stort misstag haha. Många av de som jag hade som förhandsfavoriter föll när jag såg framträdandet och hörde dom live, som det brukar vara, men några få vart nästan bara bättre. Min absoluta favorit som höll hela vägen var Bulgariens bidrag Beautiful mess med Kristian Kostov, vilken röst och vilket framträdande, så vackert!
 
 
 
 







Naturens konstverk

 
 
 
Det finns ingen designer som lägger ner så mycket tid på detaljer som naturen själv. Varje kvadratmillimeter bygger på en formel lika gammal som universum själv. Det finns mycket man kan lära sig av naturen bara väljer att se, den största lärdomen är dock kanske detaljerna. I naturen finns det ingen rangordning, här är en frökapsel värd lika mycket tid och energi som ett träd. Vi människor dras till detaljer och hantverk men trots det är det som att vi tror att vi är dom enda som kan skapa dom, vi är bara nybörjare. Klumpiga händer som redan är fulla med detaljer som vi bara kan drömma om att efterlikna. Imperfektionerna vi bär är våra märken, vår identitet. Jakten på perfektion är som ett barns trotsighet mot sina föräldrar, ett sätt att finna självständighet. Det vi dock finner till slut är imperfektion, en perfekt sanning. 
 
 
 
 
 
 
 
 







Dear May

 
 
Maj...Du trädde in med en storm, en storm jag inte var beredd på. Det var inte starten jag hade förväntat mig men kanske starten jag behövde. Jag tänker inte säga att allt händer av en anledning, jag är privilegierad nog att bara handskas med problem som ger mig andrum att stanna upp och reflektera. Med det sagt så har jag lärt mig en hel del om mig själv under de senaste veckorna. Under större delen av april grubblade jag över småsaker. April fick mig att, stundvis, reflektera över allt jag inte tyckte om med mig själv, jag var smärtsamt medveten om allt jag inte gillade på en ytlig nivå. Inte nog för att förstöra min livskvalité men nog för att hålla mig från att prata i vissa situationer och nog för att hitta fel i varje självporträtt jag tog. Det som dock alltid lyckas få dessa tankar att vända är inte komplimanger från andra utan det är tanken på att jag faller i fällan som så strategiskt är utsatt för mig, och miljoner andra, att falla i. Företag tjänar massvis med pengar på allt som vi är osäkra på med oss själva. Det är meningen att vi inte ska gilla det vi ser. Om alla var nöjda skulle vi förmodligen inte köpa lika mycket, vi skulle inte känna det behovet. För kvinnor handlar det ofta om utseendet och för män handlar det ofta om att en produkt ska ge en känsla av makt och status. Allt är bara temporärt förstås, det är också meningen att vi ständigt ska jaga det senaste och göra oss av med det gamla.
 
Bara genom att komma på det vill jag börja skratta och tålmodigt vänta på att tåget ska stanna så jag kan hoppa av på nästa perrong och börja göra något jag faktiskt bryr mig om, som att fota, gå ut i naturen eller laga någon riktigt god maträtt. Det är inte alltid så lätt att skaka av sig en tanke när den väl har infunnit sig men bara man inte står på det där tåget kan man börja ifrågasätta varför jag känner på det här sättet. Det är då man har chans att nå roten på problemet. Det kanske tar tid men det är okej. 
 
 
 
 
 
 
"Self-love is not the process of ignoring things, paying attention to fewer flaws or forcing yourself to look away from the parts of you that you perceive as ugly or unwanted. Self-love is the process of expanding your awareness, of seeing those flaws and imperfections alongside the incredible potential of the universe flowing within you, alongside the eternal truth of life flowing within your veins in each second, alongside the flickers of creativity and opportunity present within each moment of your existence. Like this, the imperfections persist, but only as lovable quirks, like a bad doorknob on the front door of a cottage in paradise, like a few thorns on a beautiful rose, like a cloud in a sunset. Like this, what was once unwanted becomes essential, memorable, humbling."
- Vironika Tugaleva
 
 
 
 
 
I slutet av April fick jag ett grepp igen, innan eldprovet kom i maj (Bokstavligen. med tanke på majbrasan haha). April rustade upp mig och maj testade den rustningen och tvingade mig att gå genom eld, min eld. Maj fick mig dock inte bara att konfrontera mörkret, maj fick mig också att inse att jag kan vara bekväm med att se in i mörkret, att inte riktigt veta vad som kommer hända. Det är inget jag föredrar, men jag klarar det. Det är i sådana stunder som man lär sig vart man har sina klippor, man lär sig vad som är viktigt och vad som är onödigt. Vad som har betydelse och vad som bara gör en långsam. Det hände inte av en anledning, det var jag som såg till att det hände och det var jag som såg till att lära mig något av det. 
 
Det är fortfarande mycket kvar av maj månad så...Kära maj, jag omfamnar dig och är redo för din magi, din grönska. 
 
 







Några bilder från de senaste dagarna

 
 
Rent emotionellt känns det som att mycket har hänt under de senaste dagarna och jag vet inte hur många känslor jag har tagit mig igenom. Min situation är kanske inte alltför dramatisk beroende på vad man jämför med men jag tenderar att både överanalysera samt känna allt väldigt djupt. Är jag ledsen blir jag riktigt ledsen och är jag glad, ja då blir jag riktigt glad. Det kändes som att jag tappade fotfästet ett tag, precis när jag trodde att jag hade ett grepp. Det verkar som att jag har lätt för att falla men det innebär också att jag har blivit rätt bra på att resa mig igen bara jag får lite tid. När jag är upprörd gillar jag bland annat att organisera, jag rensar ur min garderob, städar rummet och raderar filer på datorn, jag antar att det är mitt sätt att återfå känslan av kontroll och ge mig själv en slags nystart. 
 
 
 
 
Att vara i stallet är också något som jag uppskattar i stunder som dessa, jag tror verkligen på att djur kan känna vilket humör man är på. Tösen får mig alltid på andra tankar genom att bara vara sig själv, lika egensinnig som vanligt haha. Efter sju år har jag insett att vi är väldigt lika trots allt, från början trodde jag att vi var varandras motsatser men jag är inte så säker på det längre (eller så är det bara jag som har gett henne mänskliga egenskaper).
 
 
 
 
 
Besökte även grannens kor en kväll, djur har en sådan fantastisk förmåga att koppla en till stunden och få en att fokusera på att bara vara. Är man som mig och oroar sig över framtiden är dessa stunder ovärderliga. Det är dessa enkla stunder som ger mig kraft. Jag ska hitta min rytm igen och när jag väl gör det, kommer den vara starkare än innan. Keep going, keep growing.
 







Rök & Eld

 
 
 
Öppen dagbok
Mitt liv är en krigszon. På något sätt hamnade jag emellan och kan inte göra annat än att invänta förstörelse. Den vita flaggan håller mig utanför kriget men det hindrar inte området jag så varsamt byggt upp under 18 år att hänsynslöst trampas över. Gräs förvandlas till lera och kriget drar fram likt eld i torrt gräs. Det är sorgligt att se hur världen man långsamt byggt upp gradvis faller samman, precis i den stund när man inbillade sig att saker och ting gick som planerat. Det jag inte hade i åtanke var kriget som till en början endast höll sig i fjärran men som sakta spred sig och satte horisonten i brand, min horisont. Jag hade inte i åtanke att våra liv ofta är beroende av andra människor, det kungadöme vi bygger upp som små är ofta också byggt av våra föräldrar. Det är inte vårt men på något sätt intalar vi oss att det är det, tills den dag när marken ger vika under fötterna och vi inser att den här grunden är för ostabil att bygga vidare på. Det svåraste blir att lämna det kungadöme man förknippar så mycket med, alla minnen och alla känslor man har upplevt där. Någonstans inom en vet man att det är dags att gå vidare även om allt man vill göra är att sjunka ihop i askan i hopp om att återuppleva något som har slukats av flammorna. Händerna är sotiga men hur djupt man än gräver kommer inget att växa ur askan, den tiden är förbi. 
 
Det kommer en tid när man måste hitta ett nytt område, en plats som ingen annan har makt över, förutom en själv. En plats med en stabil grund som endast en själv har tillåtelse att förstöra och riva upp. Jag ska bygga ett vildvuxet drottningdöme som ekar av fågelsång. En plats där jag inte behöver gå omkring i en tung rustning för att skydda mig från faror som är bortom min kontroll. I mitt drottningdöme är det jag som har kontroll, ingen annan. Det kommer vara en plats där jag kan släppa den oro som har följt med mig sen barnsben, den har inte tillåtelse att följa med mig längre. 
 
Det är då men nu är nu, jag är tillbaka i askan, sittandes i förstörelsens spår och jag försöker bli okej med att inte vara okej. Jag är omgiven av smärta, en smärta som inte jag har skapat men som jag fortfarande känner som om det vore min egen, brännande. Ett regn börjar falla och döljer det som redan faller ner för mina kinder. Röken stiger som om för att dölja allt som har gått förlorat. Jag kan inte längre se men jag vet att det inte längre finns något för mig att hämta i det här öde landskapet annat än smärta och sorg. Gå.
 
 
 
 
 
Egentligen ska man kanske inte skriva något offentligt när man är upprörd, ord kan bli förvrängda och man tänker inte klart, men jag tänker inte sticka under stolen med att den senaste veckan har varit tuff och jag har gått igenom känslor som sorg, besvikelse och vrede. Jag vill vara ärlig och dela med mig om både fram och motgångar. Jag vill vara ärlig mot mig själv och kanske kan det hjälpa någon att känna sig mindre ensam. Jag kommer gå vidare och jag kommer fortsätta att blogga men jag vägrar blogga vidare som om ingenting har hänt. Även om jag inte tänker låta veckans händelse att påverka mig något mer kändes det viktigt att flika in med att det finns dagar när man inte är okej.
 
 
 







Framed by trees

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 







May Bucket List

 
 
Under Maj vill jag:
 
➢ Vara ute så mycket som möjligt
Maj är lite av min favoritmånad och jag vill verkligen ta tillvara på den genom att vara ute så mycket som möjligt. Naturen förändras nästan varje dag och har det väl börjat blir det grönt vansinnigt snabbt, vill inte missa en sekund. Sen är maj en perfekt månad för att gå på äventyr, lagom temperatur och inte så mycket mygg.
 
➢ Samla drivved
Tar med mig den här punkten från förra månadens bucket list.
 
➢ Äventyra längst med en lång skogsväg
Det finns en stig/väg en bit bort från stallet som jag är intresserad av att utforska till fots, jag har ridit där med Tösen två gånger tidigare men skulle vilja ta mig tid och utforska småstigar osv (+ ta med kameran såklart). Har också bara ridit där när det har varit höst så det skulle vara fint att gå den stigen på våren också, väldigt fin natur!
 
 
 
 
➢ Åka ut till havet och fota på en molnig dag
Ännu en punkt som jag tar med mig från förra månaden.
 
➢ Åka på roadtrip med några vänner
Ingeting är planerat ännu men jag och några till är sugna på att dra iväg på en roadtrip (ungefär som vi gjorde förra året vid den här tiden), men tanken nu är att vi ska stanna vid små loppisar som vi hittar längst med vägen. Jag hoppas verkligen detta blir av för tycker det låter hur kul som helst!
 
➢ Äventyra till Åstjärnarna
Vill åka ut till den här platsen igen nu när det är vår och vattendragen äntligen har tinat upp. En helt makalös plats verkligen.
 
 
 
 
➢ Införskaffa mer växter/naturinredning
Vill verkligen få in mer växter i rummet, det är ganska mycket skugga i mitt rum så det påverkar ju valet av växter samtidigt som det är en av anledningarna till varför jag vill ha mer. Det är någonting med växter som ger rummet en varmare känsla, tycker inte om när ett rum känns "kallt". Naturinredningen är inget jag tänker lägga ner pengar på utan det handlar mer om att använda kreativiteten och att hitta saker som ligger löst i naturen att inreda med.
 
➢ Bli klar med alla skolarbeten
Våra betyg sätts den 31 maj sen är vi klara med skolan och får gå på lov tills den 15 juni när vi tar studenten. Detta är altså sista riktiga "skolmånaden", tror jag inte riktigt har förstått det ännu. Hur som helst så är jag klar med det mesta vilket är väldigt skönt, dock har vi några mindre moment kvar så nu är det bara att ge järnet!
 
➢ Äventyra till en närliggande by
Finns en by som jag tycker om att cykla i, har dock inte gjort den sen förra sommaren så det är verkligen något jag ser fram emot. Vet egentligen inte varför jag tycker om det stället så mycket men första gången jag såg det sa jag till mig själv att "Här vill jag bo en dag", det kändes hemma men samtidigt nytt och spännande. 
 
 
 
 
➢ Springa + Yoga
Alltid. Har haft ont i halsen de senaste dagarna och har därmed inte sprungit på ett tag. Under tiden har jag dock skaffat nya träningsskor, då mina gamla gav upp efter fem år av flitigt användande, motivationen till att springa är med andra ord stor haha.
 
➢ Fota i naturen och med naturen
Knyter an till den första punken med att vara i naturen så mycket som möjligt, jag vill både fota mycket naturbilder samtidigt som jag vill fota mycket självporträtt i naturen. Nästa månadssummering ska bestå av 95%  grönska haha!
 
➢ Äventyra längst med älven/grusgropen
Igen, fast på en annan plats. Förra gången jag gick var det kallt + så var de små strandremsorna fortfarande täckta av is.
 
 
 
 







April ~ Månadssummering 2017

 
 
 April, mycket händer både i naturen och skolan. De senaste dagarna har varit tunga men det överskuggar inte resten av dagarna som har varit rätt suveräna, lite kalla men man kan ju inte låta bli att glädjas över att det numera är ljust till halv nio på kvällen. Det känns ändå som att jag har hunnit med en hel del under månaden (vilket förmodligen beror på påsklovet), jag har spenderat några dagar hos mormor och morfar, lagat god mat, gått i skogen och planterat växter. Just det där med växter är ett "intresse" som verkligen vaknade till liv under april. Ena veckan tyckte jag bara tanken på att omplantera verkade tidskrävande för att i nästa finna mig själv med att pyssla med jord och växter nästan varje dag. Numera har jag betydligt fler växter i rummet och det är nästan så att jag inte vill ge mig förrän mitt rum förvandlas till en mindre djungel haha. Förutom att pyssla med växter har jag dekorerat en hel del, kanske var det som en följd av att jag besökte trädgårdsbutiken Herbanist som jag fick en våg av inspiration som gjorde att det började klia i fingrarna. Mitt mål har varit att få in mer natur i mitt rum och jag tycker att jag har lyckats!
 
 
 
 
Ett sätt att inreda med naturen, använda en stor gren som smyckeshängare. Cred till bävrarna som har gnagt av perfekta krokar. 
 
En annan lite större grej som har hänt den här månaden är att jag blev tillfrågad att gå med i Ruff Diamonds, vilket jag tackade ja till! Ruff Diamonds är sammanfattningsvis en grupp alternativa bloggare som har en egen sida på blogg.se. Ruff Diamonds håller just nu på att startas upp igen av Anna Munkhammar från bodenbynight.se och för tillfället är den tekniska biten lite rörig men bara vi får göra lite justeringar tror jag det kommer bli riktigt bra så småningom!
 
 
Det här har jag tyckt om under månaden:
 
A monster calls | Fruktansvärt sorglig men fruktansvärt fin på samma gång. Förutom att den är otroligt snyggt gjord lyckades den även förmedla en väldigt stark känsla. Har svårt för att gråta till filmer men den här lyckades med just det. 
 
Hidden FiguresHar egentligen inte så mycket att säga annat än att den här filmen är otroligt bra.
 
Leney's text "Imperfections" | Av någon anledning har jag känt mig väldigt medveten om alla yttre "imperfektioner" jag har den här månaden. Under hela min uppväxt har jag aldrig tänkt nämnvärt på mina sneda tänder men den här månaden kom det en period när allt jag kunde tänka på var hur ful jag kände mig, vilket samtidigt irriterade mig då jag hatar den här utseendefixeringen som vi har idag. Jag har väldigt lätt för att acceptera hur andra ser ut men när det kommer till mig själv verkar det gå lite trögare, den här texten kom precis när jag behövde den skulle man kunna säga.
 
➢ Vera - Säsong 7 | Förra året när jag var i fjällen med mormor och morfar visades det ett avsnitt av Vera en kväll. Tror vi började kolla mitt i ett avsnitt så trots att jag inte fick en speciellt tydlig bild av serien var det något som tilltalade mig. Tycker man om Sherlock kommer man förmodligen tycka om Vera också, tror jag. Får en mysig känsla när jag kollar på den här serien!
 
Breeny Lee's "Soul Surgery" yt-serie | Upptäckte den här yt-serien av en ren slump och jag tycker den är hur bra som helst, snyggt gjord och väldigt äkta. 
 
 
 
 
 
➢ Bege mig ut på en längre utflykt längst med den närliggande älven | Definitivt något jag kommer försöka göra om i maj när det är lite grönare på träden och varmare i luften.
➢ Åka ut till havet på en molnig dag | Egentligen så har jag typ gjort det men har en annan plats i tanken så jag tar med mig denna punkt in i maj.
 ➢ Fota självporträtt i naturen | De inläggen har inte kommit upp än men jag har gjort det! Inte så mycket som jag hade önskat men tycker det har varit lite för kallt och det får mig bara att se överdrivet sammanbiten ut på bild haha.
 Besöka traktens second hand butiker Har inget inlägg om det men hittade ett par saker som jag kommer försöka fota någon dag framöver. 
➢ Förså & eventuellt omplantera växterna på rummet 
➢ Bygga kondition | Har börjat springa 2-3 gånger i veckan och det är kul att man för varje gång orkar springa liite längre! 
➢ Försöka testa ett nytt recept varje vecka
➢ Övningsköra
➢ Gå till byns majbrasa | Kan förhoppningsvis strykas ikväll!
 
 
 Om du har missat tidigare månadssummeringar kan du kolla in dom här.
 
 







Villovägar

 
 
Life is tricky baby,
stay in your magic 
- Unknown
 
 
 
 
Det verkar som att jag och aprilvädret har en del gemensamt. Från solsken till bitande kyla. Dramatiska moln som tornar upp sig som från ingenstans och som slänger en skugga på ett landskap som bara några ögonblick tidigare badade i solsken. Det är oförutsägbart och inte alltid lätt att förstå sig på, men även om det är våldsamt i sin gång är det också vackert och kraftfullt, ett tecken på att temperaturen stiger och naturen börjar vakna till liv. Som om moder jord testar sin potential. Ett helt spektrum av känslor som till en början känns överväldigande. Att känna kan vara skrämmande, vare sig det är eufori eller djup sorg, men hellre det än att inte känna någonting alls. Hellre det än att befinna sig i en gråzon som ger trygghet i utbyte mot syre. Glädje och sorg befinner sig på samma skala, ett försök till att kväva en kommer också att kväva den andra. Aprilvädret är en fas, en förberedelse. Ett startskott. Är du redo?
 
 







Shoreline

 
 
 
 
Förra veckan spenderade jag några dagar av lovet hos mormor och morfar, liksom mig tycker de om att promenera i naturen så en utav dagarna begav vi oss ut till Indalsälvens mynning i Timrå. Det hängde regn i luften men trots det gick vi hela kustremsan ut, hänförda av allt som vågorna hade spolat upp på stranden. Allt från vackra fjädrar till jättelika rötter och stammar. I början av april skrev jag en lista på vad jag ville göra under månaden, ett av målen var att åka ut till kusten för att samla drivved och nu kan jag bocka av den, halvt. Kommer ta med den punkten igen i maj för det är så kul + så har jag några specifika bilder jag skulle vilja fota på en specifik plats.
 
 
 
 







När världen känns för stor

 
 
Till alla vilsna själar
 
Det är lätt att måla upp en fasad av ett perfekt liv idag, vi plockar ut specifika delar ur vår vardag som vi väljer att visa upp samtidigt som det finns så mycket mer bortom bildens kanter, sådant som bara en själv ser. Jag har egentligen ingenting emot sociala medier eller sättet vi dokumenterar våra liv med fokus på höjdpunkterna, det jag tänker på är snarare hur lätt det är att känna sig ensam med sina problem, som om att man är den enda som har dom. 
 
Studenten närmar sig och även om jag är lycklig över många saker händer det rätt ofta att ett mörker smyger sig på och lägger sig som en tyngd på mina tankar. Vad som egentligen grundar sig i glädje vissnar och förvandlas till tvivel. Vilsen är ett bra ord för att beskriva hur jag känner mig just nu, jag vill kunna se vart jag är på väg men skogen är för tät och stigen gör kraftiga svängar. Känslan för äventyr är dock större än viljan att vända tillbaka men trots det är det sättet stigen delar sig som väcker en känsla av oro. Tiden räcker inte till för att gå på alla stigar så hur ska jag veta vilken som är den bästa, för mig? Människorna i min omgivning verkar veta precis när de ska vika av och vilka stigar de ska undvika för att komma dit de vill, som om de har blivit utrustade med en karta och att jag är den enda som inte fick någon. Den enda som inte vet var tusan jag är på väg.
 
 
 
 
Även om jag har det bra och är lyckligt lottad på många sätt verkar det som att jag är inne på en stig där det dyker upp snår som gör rispor i min hud när jag försöker ta mig igenom. Jag försöker inte låtsas som att mina problem är de största, det finns många som skulle ge allt för att bara behöva bekymra sig över taggiga snår men samtidigt får inte det mina rispor att sluta svida. 
 
Förr eller senare kommer risporna att förvandla min hud till pansar, alla stigar jag viker av på för att sen tvingas återvända kommer göra mig uthållig och en dag kommer jag att lära mig att älska den täta skogen där man inte ser vart stigen leder en, men jag är inte där riktigt än. Ännu skyggar jag undan för det mesta och snubblar över rötter som en följd av att jag ständigt håller uppsikt bakåt istället för framåt. 
 
 
 
 
Även om det på sitt sätt är vackert att vi idag kan ta del av andras liv via den digitala världen måste jag ibland påminna mig själv om att först och främst fokusera på mitt eget. Vilket såklart låter självklart men det jag menar är att när vi ser andras höjdpunkter är det lätt att bli missnöjd med sig själv, det man har åstadkommit känns helt plötsligt inte så fantastiskt längre och istället vill vi försöka hitta någon annans stig. En stig som vi kanske tror är lättare men som egentligen också har hinder som vi aldrig skulle kunna föreställa oss. När jag ser bilder från exempelvis andra länder är det lätt, åtminstone för mig, att längta efter något annat. "Om jag bara skulle ha varit där så..." är en giftig tanke som inte leder någonstans. Det är okej att låta andras bilder och berättelser ge en inspiration men man måste själv lära sig att hitta den där balansen, låter man vågen tippa över för mycket åt andra hållet kan det lätt leda till en känsla av avund, vilket inte bara är onödigt utan också förblindande då man riskerar att missa ens egna, unika, möjligheter.
 
Om två eller tre år vill jag blicka tillbaka på den här perioden i mitt liv och kunna säga till mitt yngre jag att det är okej att vara vilsen, det är okej att inte ha någon karta (och många av dom som hade en karta läste den fel), för så är livet och så är det att växa upp. Sluta vara så jävla rädd för att begå misstag och sluta vara så fixerad av tanken på den "rätta stigen" för det finns ingen, faktum är att du en dag kommer att föredra att gå där det inte ens finns någon stig. Ord som jag en dag önskar att jag kan säga med säkerhet, men skulle jag säga dom nu skulle jag vara en hycklare.
 
Det jag dock vet redan nu är att ens största svagheter har potential att bli ens största styrkor. Det handlar inte om att låsa in och förtränga oönskade känslor utan jag skulle snarare säga att det handlar om att konfrontera och lära sig att samarbeta. Mycket av det vi oroar oss över har en chans att lära oss något om oss själva, vi smider de verktyg som hjälper oss med det vi kämpar med, verktyg som sen också kan hjälpa någon annan som tror att hen är ensam i en värld som kan kännas alldeles för stor.
 
 







Att ta med sig naturen in

 
 
 Mitt rum har sett väldigt olika ut genom åren, jag har gått från att täcka varje vägg med hästaffischer till att rensa ut nästan varje onödigt föremål i mitt rum. Förra året påbörjade jag min resa mot att leva mer minimalistiskt, för mig är minimalism en filosofi. Det har inget att göra med hur många saker man faktiskt äger utan det handlar snarare om förhållandet man har till det man äger samt hur man konsumerar. Att man börja rensa ut och göra sig av med saker är/kan vara en följd. Trots det ser jag inte nödvändigtvis mig själv som en minimalist, jag ser inte mitt sätt att leva som en kategori och även om jag inte har något problem med att bli kallad minimalist bryr jag mig inte speciellt mycket om benämningar varken på mig själv eller andra. Jag bara gör mitt bästa för att lotsa mig genom livet och hittar jag en stig som verkar intressant så undersöker jag den.
 
Den senaste sidostigen som jag har börjat följa involverar växter och naturen, jag har insett att jag älskar växer och att jag gärna låter dom ta plats i mitt rum tillsammans med andra föremål som jag på något sätt har hittat, vare sig det är i en second hand butik eller på skogens mjuka golv. 
 
(Kan passa på att nämna att de bruna fasanfjädrarna i bilden till vänser är köpta för några år sen i en pysselbutik, idag hade jag aldrig köpt dom. Gjort är gjort men planen nu är att för varje fjäder jag själv hittar ska jag byta ut en av dom.)
 
 
 
 
Numera har jag till exempel en gardinstång som består av en gren samt en klädhängare av drivved. Det ger mer själ och karaktär samtidigt som det påminner mig om om någonting, en historia. De prickiga fjädrarna från en hakspett tar mig tillbaka till en ridtur med Tösen och drivveden på bokhyllan påminner mig om en dag när jag gick med mormor och morfar på stranden. Det jag omger mig med är levande och det finns ingenting som slår det, för mig är det är ovärderligt. Från ett minimalistiskt perspektiv så handlar det om att inte låta det man äger bli en del av ens personlighet. När jag var mindre var det definitivt något som jag föll för, det fanns faktiskt en tid när jag tog med mig vissa böcker till skolan för jag tänkte att om vårt hus började brinna när jag var borta skulle jag inte kunna rädda dom, haha. Idag gillar jag att hålla ögonen öppna och sparsamt samla saker jag tycker om, till skillnad från när jag var liten låter jag dom inte utgöra min personlighet, istället tänker jag att det är på grund av min personlighet som jag samlar dom. De reflekterar den även om de inte utgör den.
 
 
 
 
Just det där med att samla drivved är något som jag förknippar med utflykter och äventyr då min mamma alltid brukade ta med mig och min bror till kusten för att leta vackra trädformationer. Kanske är det anledningen till varför jag har placerat en halvrostig gammal hink vid skrivbordet där jag i fortsättningen tänker samla drivved, något som får symbolisera de smä äventyr jag har varit på.
 
 
 







Vårtecken, kladdkaka & vad jag gör när motivationen dalar

 
 
 Naturen är på gång och det enda som saknas nu är plusgraderna, det var riktigt varmt ett tag men de senaste dagarna har det varit ungefär -1° till 1° och min hud har svarat med att bli extremt torr. Inte speciellt lönsamt att klaga på vädret men är man dålig på att hantera kyla är det irriterande när allt man vill göra är att springa ut med vårjackan utan att behöva oroa sig för att frysa. 
 
Ibland kommer jag in i perioder när jag inte känner för att göra något, jag har skrivit om det förut då det kommer och går med jämna mellanrum. Dessa perioder är ofta rätt kortvariga men är man som jag och gillar göra saker kan det vara en aning frustrerande att inte ha varken energi eller motivation. På sistone har jag dock nästan skapat som en rutin för dessa dagar när motivationen dalar, inget som jag egentligen har tänkt ut men vanor som jag har byggt upp över tid.
 
 
 
 
En lista på saker jag brukar göra när motivationen dalar
 
☽ Städa
Det fanns en tid när jag försökte "tvinga" mig själv till att fota i ett försök att få upp motivationen, ibland fungerar det men för min del handlar det mest om att acceptera och ta det lugnt, på ett produktivt sätt. Brukar se det lite som att så ett frö, ge det rätt omständigheter och så småningom börjar det växa. Så när jag känner mig låg på motivation passar jag på att göra sådant som får mig att hamna "i fas". Att städa är inget jag föredrar att göra när jag egentligen vill ut och fota till exempel, så när jag väl har motivation strävar jag efter att det inte ska finnas några ursäker/hinder för det jag vill göra ( + Ett rent rum ger ju för övrigt en väldigt härlig känsla).
 
☽ Planera
Något som jag har börjat göra på sistone och som hjälper massor även om det bara är enkla planeringar som veckans matsedel, saker jag vill få gjorda under veckans gång eller i mitt fall, planera vad jag vill blogga om. En simpel sak som hjälper och underlättar mer än vad man tror. 
 
☽ Dekorera
Att dekorera behöver verkligen inte betyda att man åker iväg och köper nya saker, att bara flytta runt sådant man redan har kan skapa en helt ny känsla. Flyttar man en grej skapar det ofta en slags dominoeffekt som kan hålla en sysselsatt under en längre tid. På sistone har jag med enkla medel börjat inreda med naturen och det går verkligen att förlora sig själv (på ett bra sätt) i sådant pyssel. 
 
 
 
 
☽ Rensa & Organisera
Jag har alltid tyckt om att rensa och organisera, som liten var jag personen som städade mina kompisars rum när jag var hos dom. Att organisera är som terapi för mig, var sak har sin plats och att se hur ett rum långsamt går från stökigt till ordningsamt är något som jag njuter av att se haha. Att rensa är helt enkelt något som både är motiverande och rogivande på samma gång så detta är bland den första sysselsättningen jag brukar vända mig till när jag inte har något bättre för mig. Tycker man inte om att rensa och organisera så är det åtminstone värt det när det är klart.
 
☽ Yoga
Normalt sett är jag en ganska aktiv person med mycket energi men jag har dagar när jag kan känna mig svag och orkeslös. Sånna dagar tenderar jag att bli stillasittande och då är det extra bra med yoga eller bara vanlig stretching för att mjuka upp musklerna och få igång blodcirkulationen.
 
☽ Plugga
Att plugga behöver inte ha med skolan att göra, det skulle ju faktiskt kunna vara så att det finns något ämne man bara skulle vilja lära sig mer om och som man kan hitta gratis information om på internet. Sitter man framför datorn kan man lika gärna passa på att försöka lära sig själv någonting istället för att slösurfa.
 
 
 Man skulle kunna säga att det här är mitt sätt att fördriva tiden i väntan på att motivationen ska knacka på dörren igen. Egentligen handlar det bara om att acceptera och förstå att dessa lugna perioder är fullkomligt normala, det är bara det att i vårt samhälle ses det som något bra att ständigt vara upptagen. Det finns en press på att man hela tiden ska producera något, vilket är synd då det skadar både producenter och konsumenter.
 
 
 
 
 
 
 
Något annat som jag också brukar göra när jag känner mig lite låg på energi är att försöka lägga lite extra tid på att laga något gott. Det är sällan jag bakar nuförtiden men häromdan passade jag på att prova göra en kladdkaka med avocado istället för smör. Tror jag behöver justera receptet en aning men vart ändå positivt överraskad av den här kakan måste jag säga, lite nyttig samtidigt som den stillar sötsuget.
 
 







Utflykt längst med Ljungan

 
 
Alltid när jag rider förbi den här åkern kan jag inte låta bli att fästa blicken på en liten stuga som står i skuggan av skogen. Varje gång har den väckt min nyfikenhet och varje gång har jag tänkt att någon dag ska jag ta mig en närmare titt. Det var dock inte förrän nu som jag för första gången korsade åkern, och vilket kungadöme jag upptäckte...
 
 
 
 
Det var tydligt att stugan har varit bebodd en gång i tiden, förutom den uppenbara skorstenen som kan ses på långväga håll fanns där även små sängar. Även om stugan i sig var intressant så var det skogen bakom som fick fantasin att vakna upp på riktigt. Små stigar som förband stugan med en förfallen lada och delar av ett staket som skulle kunna vittna om att den glesa skogen en gång i tiden har varit hagmark. Det är såklart närmast omöjligt att veta exakt hur deras liv såg ut men det lämnar bara ännu mer rum för fantasin att ta plats. Vintrarna måste ha varit hårda men somrarna måste stundvis ha varit ljuva...
 
 
 
 
Vart en aning chockad när jag fick syn på något knallrosa som växte i ena hörnet av åkern. Temperaturen var runt noll, resten av landskapet var brunt och livlöst men ändå blommade en växt (tibast) precis som om sommaren var nära. Den doftade dock ljuvligt och jag hade lite svårt för att gå därifrån då det kändes som att jag hade gjort världens upptäckt, haha.
 
 
 
 
Någon gång i maj när det är varmare och grönskan börjar spira kommer jag utan tvekan återvända till den här platsen. För mig, som älskar att upptäcka, var detta som att träda in i Narnia. Trots det ville magin inte riktigt fastna på bild, men snart så...
 
Tillslut gick jag dock vidare och med stelfrusna fingrar följde jag älven och diverse skogsstigar. Även om naturen är fin på sitt sätt redan nu blir den lätt tråkigt på bild om man inte fotar något objekt som får bakgrunden att smälta ihop till vackra naturfärger. Så istället passade jag på att fota matsäcken som jag tog med mig, kändes rätt lyxigt på något sätt att äta en avocadomacka (med örtsalt) i naturen, det gäller att uppskatta det lilla i livet ;) Fick mer bilder på mackan i sin lilla plastbytta än vad jag fick på älven som dånade i bakgrunden, prioriteringar.