⊱Morgonpromenad i duggregnet⊰

 
 
Vad hände med September? Den här månaden har verkligen gått hur snabbt som helst. Oktober är snart på ingång och jag känner mig smått upprymd, jag har inget speciellt inplanerat men jag har aldrig sett fram emot halloween så mycket som i år! Jag älskar oktober/halloween just för att saker och ting utgår från det normala under en viss period och det är helt accepterat. Sen är ju mysfaktorn på topp med murriga höstfärger, levande ljus, äppelpaj och akustisk musik. Något som jag dock måste se upp för är att inte sätta skyhöga förväntningar utan att istället ta en dag i taget och vara nöjd över det lilla. När jag blir peppad på någonting är det lätt att jag väntar på speciella tillfällen som kanske aldrig kommer. Självklart ska man ha ambitioner men för mig gäller det att se upp med att säga "Nej jag tror jag väntar på ett bättre tillfälle..." 
 
 



⊱En morgon i september⊰

 
 
"The sunrise, of course, doesn’t care if we watch it or not. It will keep on being beautiful,
even if no one bothers to look at it."
 
Gene Amole 
 
 
 
 
Måndag, har lovat mig själv att ta nya tag och det känns bra, som om att jag har väntat på detta. Jag har en del grejer som behöver göras den här veckan då vi i skolan jobbar med att göra en tidning, vi jobbar i mindre grupper men temat handlar i stort sett om att lyfta fram Norrland, man skulle kunna säga att vi gör en turisttidning med olika (och kanske något okända) smultronställen. Ska försöka ta mig upp på ett berg här till veckan och det ska bli kul, har varit uppe på det här berget en gång för några år sen och utsikten är verkligen makalös.
 
 
 
 
 



⊱Fotografering med Moa⊰

 
 
Igår spenderade jag dagen med min fina vän Moa, på eftermiddagen körde vi en fotografering och vädret var perfekt! Vi var ute efter lite höstiga bilder och det tycker jag vi fick, så fort tillfälle ges ska jag börja redigera men jag bjuder på lite svartvita "behind the scenes" liknande bilder varav majoriteten är på Moa och hennes gosiga katt Albin.
 
Det har varit lite mycket på sistone med Tösen, födelsedagen och olika skolarbeten men en ny vecka får symbolisera nya tag för min del. Har bestämt mig över hur jag ska göra med Tösen, det var inte lätt men det känns som att det är rätt beslut, jag känner mig sorgsen men samtidigt lättad över att kunna fokusera mer på att skapa. Min gissning är dock att ni inte har sett det sista av Tös på den här bloggen, vi får se vad som händer men jag har en positiv känsla, vad som än händer är menat att hända.
 
 
 
 



⊱Tankar kring Tösen⊰

 
Bild från December 2015.
 
Jag trodde aldrig jag skulle behöva stå inför det beslut jag står inför nu. Det värsta är kanske att jag inte ens behöver, allt skulle kunna fortsätta som vanligt, men det är knappt jag själv vet vad jag vill. När jag började rida min foderhäst Tösen nådde mina ben knappt nedför sadeln, inte för att jag var liten utan det var snarare Tösen som var stor. Den här hästen och jag har gått igenom mycket, både hon och jag har utvecklats tillsammans på alla möjliga sätt. Vi har gått igenom så mycket tillsammans och Tösen har utgjort en väldigt stor del av mitt liv under en väldigt lång tid, något jag är tacksam för. För att komma till saken någon gång så funderar jag på att sluta rida Tösen. Allt är bara tankar än så länge och jag velar konstant fram och tillbaka, målet med det här inlägget är egentligen bara att sortera mina egna tankar och kanske finns det någon som läser som känner igen sig. Jag älskar Tösen och jag älskar fortfarande hästar, det gör jag verkligen, men tiden räcker inte till för allt jag vill göra. Jag har även andra intressen såsom fota, blogga och äventyra i skogen. Att försöka hinna med allt + skolan fungerar inte riktigt, det blir halvhjärtat, något som gör att det mesta blir lidande. På sistone har stallet kännts lite som en börda, det är roligt att träffa Tösen men allt annat runt omkring tenderar att kännas jobbigt och det har kännts som att jag alltid måste skynda mig för jag vill även hinna fota eller blogga innan dagen är slut, men när jag väl kommer hem är klockan ändå åtta och jag har ingen motivation över till att göra någonting mer. 
 
Att göra något halvhjärtat och att ha många bollar i luften är inget jag tycker om, jag föredrar att hålla saker och ting koncentrerade och istället lägga ner mycket tid och energi på dom. I början var inte detta ett problem med Tösen, stallet var mitt största intresse, men det har egentligen aldrig varit mitt kall här i livet. Jag kommer alltid älska hästar men jag är inte den som vill tävla och träna. Jag är snarare bara den som helst spenderar tid med dom och kanske rider en tur i skogen då och då om möjlighet ges. Att fota och skapa är något som känns som jag, något jag vill utvecklas i.  Hästar kräver tid och omsorg men jag känner att jag i det här läget inte kan ge Tösen den tid och omsorg hon är värd vilket i sin tur konstant ger mig dåligt samvete. Jag är i stallet fem dagar i veckan men det är inte helhjärtat alla gånger vilket inte är rättvist mot någon av oss, något som jag inte tvekar på att Tösen känner av.
 
Jag är också en sån som tror på att alla vi möter kommer in i våra liv för att lära oss någonting, även om vi kanske inte gillar en person så finns det alltid något man kan lära sig, vare sig det är ifrån dom eller om en själv. Tösen har varit någon som har lärt mig enormt mycket, hon har främst tvingat mig att konfrontera sidor av mig själv som jag aldrig skulle behövt konfrontera om jag inte hade varit fodervärd på en envis nordsvensk med en vilja av stål. Hon har också fått mig att inse det där med villkorslös kärlek, man kan aldrig förvänta sig att ett djur ska älska en tillbaka bara för att man tar hand om dom. Vissa gör det, men det är inget man kan förvänta sig. Jag har upplevt Tösen som väldigt "självständig", hon är inte den som kommer springandes mot en (om man inte har mat med sig) och hon är inte heller den som uppmärksamt lyssnar på ens minsta signaler och det måste jag acceptera henne för även om jag var inne i en period när allt jag ville var att kunna rida utan varken tyglar eller träns. Det kanske skulle kunna vara möjligt men då kommer frågan om tid upp igen. Djur har alltid något att lära en men jag kan inte låta bli att tänka att kanske är det dags för mig att stå på egna ben, så länge jag kan minnas har jag alltid haft en häst bakom mig. Innan Tösen var det Raisa och samtidigt red jag på ridskolan. Man skulle nästan kunna säga att hästar har varit en aktiv del av min identitet och det skrämmer mig lite att tänka på vem jag är utan dom och det är kanske just därför jag borde ta en paus, för att kunna fullborda mig själv på något sätt.
 
Som sagt så äger jag inte Tösen, jag har nämt det förut men anledningen till varför jag gavs möjlighet att rida Tösen var för att hålla henne i form. Hon har nämligen lätt för att lägga på sig vilket vi gång på gång har konstaterat att hon inte alls mår bra av. Tidigare i texten påpekade jag att jag inte längre är intresserad av hårda träningspass i paddocken, den ridningen är inte längre något som tilltalar mig. Tösen verkar inte heller tycka det är kul men det känns som att jag har en plikt att träna henne på ett visst sätt, och att tvinga Tösen att göra något känns mer och mer fel ju äldre jag blir. Det går emot det jag står för vilket leder till att jag känner mig som världens hycklare, säger en sak men gör en annan.
 
 
Det känns klart vilket håll jag lutar åt men det är fortfarande svårt. Fina häst. 
 
 
And though where the road then takes me,
I cannot tell
We came all this way
But now comes the day
To bid you farewell

Many places I have been
Many sorrows I have seen
But I don't regret
Nor will I forget
All who took that road with me
 
The last goodbye - Billy Boyd
 
 
Vad som än händer kommer det förmodligen inte att innebära att jag måste säga adjö till Tösen helt och hållet, även om det just nu kan känns så.
 
 



⊱| 18 |⊰

 
 
September 19 
 
 
Kanske inte de typiska "Jag fyller 18!" bilderna men att le på bilder och hålla på är inte riktigt min grej haha, sen är jag förkyld och det är inte speciellt trevligt. Gick på första lektionen för jag var rädd att missa något viktigt men sen sjukanmälde jag mig och tog bussen hem för att plugga hemma istället. Till middag blev den en vegansk currygryta med aubergine, vilket är en av mina favoriträtter, dessvärre kände jag bara hetta men ingen smak på grund av förkylningen, ugh. Kanske inte det optimala firandet men det gör inte så mycket, på lördag har jag förmodligen tillfrisknat och då blir det storbak så att vi har något att bjuda släkten på!
 
 
 
 



⊱Porträtt i skogen & dekorativa träskivor⊰

 
 
För en vecka sen begav jag mig upp i skogen på kvällskvisten för att fota och plocka lite blåbär lite i det magiska ljuset. Även om det tar väldigt lång tid föredrar jag att plocka blåbär för hand, då slipper man stå inne och rensa i evigheter i stället. Det är ju ändå otroligt mysigt i skogen så det gör inget att det tar lite extra tid tycker jag. Som sagt så fotade jag också och det var härligt att springa runt i skogen för att leta efter de bästa platserna, ljuset ändrades otroligt snabbt så det gällde att vara uppmärksam och ta tillfällerna i akt. 
 
Helgen har dock inte varit någon höjdare för min del, började få ont i halsen på fredagen och sen på lördagen hade förkylningen slagit ut fullständigt. Hatar att vara förkyld. Man är tillräckligt pigg för att inte kunna sova sig igenom det värsta men tillräckligt sjuk för att inte orka göra någonting så jag käkade äppelpaj och kollade på film hela dagen. Kändes inte fantastiskt att bara sitta still men det finns inte så mycket man kan göra. Kollade bland annat ikapp på Vikings och senare på kvällen tittade jag på två halloweenfilmer (jag är så taggad, ni anar inte) En av dom var "Silent Hill" och jag förstår inte hur jag har kunnat missa den? Den kom ut 2006 liksom. Tyckte i alla fall att den var riktigt bra, rätt kuslig mellan varven. The Nightmare Before Christmas är min absoluta Halloweenfilm följd av Trick 'r Treat och Sleepy Hollow, rena skräckfilmer är inte riktigt min grej utan föredrar thrillers, en hårfin skillnad, vill tycka det är kusligt men inte för kusligt haha.
 
 
 
 
Just nu håller jag på att försöka höstpynta lite smått, har faktiskt aldrig höstpyntat tidigare så det är en väldigt långsam process då jag inte riktigt vet hur jag ska göra det. Anledningen till varför jag vill pynta i år är för att jag tycker hösten/halloween är en fantastiskt tid, dessvärre håller det inte i sig så länge...Om man inte börjar pynta och fira redan nu. Har kollat på diverse videos på Yt som handlar om att höstpynta och något som jag verkligen gillade var dessa "dekorativa träskivor" (vet inte om de har något riktigt namn). Dessa kan man förvisso ha framme året runt så även om de egentligen kanske inte kan klassas som höstpynt så känner jag att det blir vad man gör det till. Jag tänker på brasor när jag ser dessa samt så ser jag höstiga bilder för mitt inre så för min del uppfyller sitt syfte. Simpelt och snyggt!
 
 
 
 



⊱Veckan som gått⊰

 
 
Skönt med Torsdag, det har varit en lite hektiskt vecka för mig samtidigt som den har varit väldigt lugn. Det känns som att det är mycket men backar man ett steg och kliver ur bubblan så är det inte speciellt mycke, det ändrar ju dock inte det faktum att det känns mycket, ni förstår. Jag har både tänkt och skrivit väldigt mycket, skolan står för anledningen till varför jag har skrivit mycket, analyser hit och reflektioner dit. Intressanta ämnen men det svåraste för mig är alltid att börja och när jag väl börjar vill jag ha det klart så snabbt som möjligt. Även om jag inte alltid tycker det jag skriver om är speciellt kul är det som att jag konsumeras av det och det enda sättet att släppa det är om jag slutför det, vilket jag känner både är positivt och negativt på samma gång. Dock gör jag det så att jag kan släppa det helt och hållet under helgen. Fredagar, helgen och måndagar är mina "inte plugga hemma dagar", istället kan jag ägna mig åt det jag känner för även om det såklart görs undantag då och då. 
 
För några dagar sen kändes det som att jag inte kunde skriva ett ord, tror jag satt med en mening i nästan en halvtimme. Jag kunde inte formulera mig som jag ville och det var minst sagt frustrerande då text är i princip är mitt sätt att reflektera och uttrycka mig. Sen i och med skolan tvingades jag till att skriva, om man räknar ihop allt tror jag att jag har skrivit runt 8 A4 sidor sen i måndags och jag känner att det kanske var bra för nu är det som att någon blockering har släppt (på bekostnad av att man känner sig lagom utmattad i hjärnan). 
 
 
 
 
 
Tror jag håller på att dra på mig en förkylning så nu tänkte jag värma upp lite havredryck och blanda i lite gurkmeja.
 
 



⊱Morgon i skogen⊰

 
 
Såhär såg min söndagsförmiddag ut! Helt fantastiskt att gå i skogen när solen står lågt och ljuset silar in genom de täta grenarna, som hämtat ur en John Bauer saga. Det märks att det är ett bra år för bären, tror jag aldrig plockat så stora blåbär i hela mitt liv om jag ska vara ärlig. Mamma och jag hittade även några trattkantareller som vi senare under dagen åt till middag, så underbart gott!
 
 
 
 



⊱Från gårdagens äppelkaksbak⊰

 
 
Grenarna är tunga av knallröda äpplen, titt som tätt hörs det ett rassel bland löven som följs av den svaga dunsen som uppstår när ett äpple faller till marken. Även om det kanske inte är så bra för ett äpple att ligga kvar på marken alltför länge så kan jag inte hjälpa att tycka det ser vackert ut, rött mot grönt. Det är som att äppelträden har bestämt sig för att dekorera gräsmattan. 
 
Den här helgen har verkligen varit härlig och jag har hunnit med många mysiga grejer, plockat svamp och bär, ridit på långritt, bakat äppelpaj och njutit av morgondimman. Har även hunnit med att övningsköra hemma och vågade mig ut på vägen för första gången, för bara någon månad sen fick jag panik över att köra på en tom parkering så även om jag körde på en väldigt lugn väg ser jag det som ett framsteg. Tycker dock fortfarande att 40-50 km/h är en otroligt bra och lagom hastighet, man skulle kunna säga att jag måste jobba på att få upp farten haha ( men hellre att man kör för långsamt än för fort just när man håller på att lära sig antar jag ).
 
 
 
 



⊱For the night is dark and full of terrors⊰

 
 
Lagom till kvälls rullade dimman in och jag passade på att ta
ett par bilder i det lilla ljus som fanns kvar. 
 
 
 
 
Dagen inleddes med strålande sol och nu märker man verkligen att ljuset är annorlunda, lägre. På förmiddagen passade jag och mamma på att plocka äpplen till en smulpaj, enkelt men oerhört gott! Efter att ha fyllt magen med paj begav jag mig upp till stallet och red ut på en lång skrittur med Tösen, tror vi var ute i nästan tre timmar och man kunnde inte göra annat än att njuta av det ljumma septembervädret.
 
 
 
 



⊱Horses & People⊰

 
 
Mamma följde med till stallet för några dagar sen och jag bad henne att ta lite bilder på mig och Tösen, det var länge sen sist. Tänker tillbaka på när den här bloggen enbart inriktade sig på hästar, då ville jag blogga om westernridning, men tiderna har förändrats och jag känner mig nöjd över vilken riktning den här bloggen har tagit, även om hästar fortfarande utgör en stor del av mitt liv. Det ligger en viss sorg över stallet just nu men livet går vidare. Har tagit det lugnt med Tösen de senaste dagarna och funderat på lite allt möjligt. När jag började rida Tösen kunde jag knappt rida en sväng i skogen på henne då hon vägrade att gå framåt, efter fem år finns tendenserna fortfarande kvar trots att vi har kommit en lång väg bort från det. Ibland undrar jag varför hon inte bara kan traska på som en "normal" häst när vi är ute och rider men samtidigt är det del av hennes personlighet liksom många andra av henns egenheter som ibland nästan kan driva mig till vansinne på en dålig dag när man har ont om tid. 
 
Ibland känner jag mig nära Tösen och ibland känner jag att det är precis som när vi började, jag antar att det viktigaste för mig är att inse och acceptera att hon är en egen individ med en egen (och mycket stark) villja. Hon lär aldrig bli hästen som lydigt följer efter en på löst grimskaft när man går i närheten av gräs, hästen som inte alltid är uppmärksam på vart jag har mina fötter. Nej, Tösen kommer alltid vara den häst som nästan får axlarna att gå ur led när man är ute och går vår/sommar/höst. Hon kommer alltid vara den smått klumpiga hästen som blir förvånad när jag helt sonika kan börjar vråla i panik över att jag har en vikt på 450 kg på mina tår, det har hänt några gånger. Trots det har hon aldrig klivit på varken mig eller någon annan när det verkligen gäller, till exempel vid avramlingar eller när hon har blivit rädd och kastat sig mot en av ren reflex.
 
Det finns förmodligen dom som skulle säga att jag borde ha bättre pli på henne och att jag borde vara strängare. Jag har provat det också när jag var yngre men det har varken fungerat eller känts rätt. Att vara med hästar ska inte vara en maktkamp, man ska inte känna konstant irritation över sin häst, önska att den kunde vara annorlunda, enklare på något sätt. Att vara med hästar ska vara avslappnande och roligt, att dessa djur ens låter oss komma nära och att de överhuvudtaget låter oss sitta på deras ryggar är ju helt galet när man väl tänker på det. Vi borde nöja oss där men vi människor har en tendens att alltid vilja ha mer. Att skala bort alla lager av förväntningar man har på sin häst kan nog vara nyttigt för oss, gå tillbaka till den där känslan man fick när man var liten och fick komma nära en häst för första gången, glädjen över att få klappa ett djur som var flera gånger ens egen storlek. Jag tror att hästar, liksom många andra djur, kan ge oss så mycket om vi bara är öppna för det. 
 
 
 
 



⊱Earth tone⊰

 
 
Fick inte riktigt till de toner jag var ute efter men äsch, det är en liten omställning även i bildbehandlingen när det blir höst, det tar ett tag för en att bli varm i kläderna, så är det för mig i alla fall. Jag hoppas på mer molniga dagar så jag kan fota mer dunkla höstbilder, det är lite min stil har jag insett. Ljusa bilder i all ära men jag dras till de lite mer murriga bilderna även om jag fortfarande inte kan sätta fingret på varför, det bara är så helt enkelt. 
 
 
 
 



⊱En dimmig höstmorgon⊰

 
 
Jag försöker inte ens att förneka att hösten har anlänt till Norrland, istället omfamnar jag den med öppna armar. Ljusen tänds tidigare och jag har börja pynta rummet lite smått. När jag redigerar gör jag bilderna lite extra murriga, mycket svärta med både varma och kalla toner. Äpplena börjar mogna och det innebär att nu ska det bakas äppelpaj! Finns det något mysigare än när dofterna av kanel och äpple sakta börjar fylla huset samtidigt som regnet smattrar mot rutorna?
 
 
 
 
Dimman lockade mig att dra på ytterkläderna och bege mig ut på en kort promenad, vart överraskad av tre rådjur som graciöst galopperade över ängen, otroligt vackra. Hann inte få någon bra bild men när man ser dom på flykt inser man att dom är som gjorda för att springa, trots deras enorma språng rörde dom sig så gott som ljudlöst.
 
 
 
 
September är min födelsemånad så den här tiden på året ligger mig varmt om hjärtat, både fält och träd börjar sakta skifta färg.
 
 
 
 
När jag kom hem gjorde jag i ordning en rejäl skål gröt kryddat med kanel och gurkmeja, har ätit gröt varje morgon sen i våras och jag verkar inte tröttna, hur kan man göra det när det finns så mycket gott att toppa den med? Hallonen är slut för i år men vad gör det när skogen erbjuder blåbär i stora lass. Försöker plocka så pass mycket att det räcker genom vintern. Det är så mycket blåbär i skogarna just nu, man känner sig rik när man gång på gång kan komma hem med en hink full med bär.
 
 



⊱September⊰

 
 
Första riktiga skolveckan är avklarad och det känns bra, ibland tycker jag det nästan är skönt att inte ha någon ledig stund på dagarna, förklaringen är väl att jag gillar att vara produktiv. Det låter lite tråkigt men när skolan tar upp mycket tid tvingar det en att verkligen utnyttja den fria tiden man får och i mitt fall kan det låsa upp kreativiteten. Det där med att låsa upp den kreativa sidan kan vara klurigt ibland och det gäller att hitta vad som fungerar för en själv. Några dagar innan skolan började kände jag verkligen inte för att göra någonting och jag tyckte inte alls om det, tvingade mig själv att röra på kroppen genom yoga och en springtur i skogen och det kändes så bra! Ibland får man bara tvinga sig själv att bara köra på och göra vad som helst, det viktiga är att man gör någonting. Om något år kanske jag har lärt mig precis vad som fungerar för mig, jag försöker se dessa omotiverade perioder som en chans att lära känna sig själv bättre.
 
Annars har jag hunnit med att skriva in mig på körskolan och göra boxskyltar till hästarna i stallet, två saker jag drog ut på till sista sekunden men det är skönt att ha det gjort, enkelt var det också, ibland tänker jag att saker och ting är svårare än de faktiskt är.
 
 
☽ ⊱ . . . ⊰ ☾
 
 
 
Utöver det funderar jag mycket just nu på hur jag kan utveckla bloggen, varje dag blir jag ständigt inspirerad av andra bloggar, vare sig det är mat,foto eller livsstilsbloggar och det är svårt att låta bli att jämföra sig med deras fantastiska arbeten, man vet liksom inte vart man själv ska börja. Tålamod är allt just nu. Det här med att bygga upp sin blogg tar tid och jag gör det för min egen skull, det gäller bara att hitta sin nisch. Berättande bilder + text har alltid tilltalat mig så det är väl i den riktningen kan vill röra mig, kommer bli bra till slut!
 
 
 
 
 
If no ones gonna read it, you should still write it.
If no ones gonna see it, you should still do it.
If no ones gonna hear you, you should still say it.
 
- Unknown
 
 
 
 



⊱Autumn mood, det nya skrivbordet & ett citat⊰

 
 
När man vaknar på morgonen visar termometern numera 6-7 grader, jag hanterar inte kyla särskilt väl så även om det känns lite jobbigt att vå går mot kallare tider så är jag ändå taggad på hösten, och Halloween. Jag tror jag uppskattar just Halloween mer och mer för varje år, från att låta den gå obemärkt förbi har jag nu bestämt mig för att göra allt jag kan för att verkligen ta tillvara på den här tiden genom att förbereda i god tid. Så redan nu, i slutet av Augusti, har jag skapat en spellista med Halloween musik. Hade tänkt vänta tills i mitten av September men jag kunde inte hålla mig. I år ska jag även försöka mig på att höstdekorera rummet, något jag inte har gjort tidigare. Jag har ingen lust att köpa onödiga prylar bara för sakens skull så istället ska jag med enkla medel försöka få rummet redo för hösten/Halloween. Använda sådant som vi redan har hemma samt, när tiden kommer, klippa ut fladdermöss och pumpor som jag kan sätta upp på passande ställen. Små detaljer kan göra mer än vad man tror! Än är det dock för tidigt, men snart...
 
 
 
 
 
 
Här kan ni också se skymtar av det nya skrivbordet, är så nöjd! Det är stort och luftigt på samma gång, mer arbetsyta att breda ut sig på samtidigt som det öppnar upp rummet och gör att det ser prydligare ut. Det får mig att vilja skapa och det är möjligtvis den bästa egenskap ett skrivbord kan ha. Funderar på om jag ska behandla det med något så att det blir glansigare och därmed enklare att städa/hålla rent, men vi får se. Har en känsla av att jag kommer fota mycket på det här skrivbordet i framtiden! Jag förstår varför produktbilder med vit bakgrund används men jag föredrar helt klart den där råa, organiska och rustika känslan, trä ger bilderna karaktär och historia på något sätt. Mörka och korniga matbilder fotade på ett mörkt träbord kan vara det vackraste jag vet haha, så jäkla snyggt! 
 
 
 
" If you love something, love it completely, cherish it, say it, but most
importantly show it. Life is finite and fragile, and just because something
is there one day, it might not be the next. Never take that for granted. Say
what you need to say, then say a little more. Say too much. Show too much.
Love too much. Everything is temporary but love. Love outlives us all. "
 
- Anonymous
 
 



⊱Eldshowen⊰

 
 
~ Väsen ~
 
 
Sent på kvällen bjöds det på eldshow av gycklargruppen Väsen, är faktiskt inte helt säker på att jag har sett någon eldshow live förut men det var häftigt och väldigt
effektfullt! Det syns inte riktigt på de sista bilderna men i slutet skapade dom en eldsprutande drake med rörliga vingar och allt! Ett
fantastiskt avslut på en fantastisk dag i medeltidens tecken.
 
 



⊱Hassela Medeltidsdagar⊰

För en vecka sedan var jag på en av Hasselas två medeltidsdagar. Dagen innan öste regnet ner men på lördagen klarnade det mirakulöst upp över om molnen såg
 hotfulla (vackra och dramatiska) ett tag vilket jag av någon anledning bara förhöjde medeltidskänslan, det vart mysigare på något sätt. Mot kvällen klarnade det dock upp
och det bjöds på ett gyllende motljus. Här kommer dagen i bilder.
 
 
 
 
Marknaden var i full gång när vi anlände och även om den kanske inte
är extremt stor så är det som säljs otroligt välgjort.
 
 
 
 
Mysig atmosfär.
 
 
 
 
Hembakakat bröd, gott och saftigt!
 
 
 
 
Många besökare, alla hittade någonting att göra.
 
 
 
 
Bågskyttetävling.
 
 
 
Efter bågskyttet fortsatte vi att strosa runt lite innan vi slog oss ner på en
filt i väntan på tornerspelet.
 
 
 
 
Maffiga hästar.
 
 
 
 
Efter det vilade vi benen och njöt av den vackra solnedgången.
 
 
 
 
Det bjöds också på vacker sång under kvällen.
 
 
 
 
Efter det satt alla och väntade förväntansfullt på att eldshowen skulle börja...Men mer om den i del II.
 
 



⊱Bilder, uppdatering om livet & nystart⊰

 
 
 
Efter ett långt och härligt lov var det dags att återvända till skolan, ännu vet jag inte vad sista året på gymnasiet har att bjuda på men jag har en bra känsla. Har hört många som säger att det andra året är det jobbigaste året så det känns ju skönt att ha det avklarat, och så jobbigt tyckte jag inte att det var, det var inte alltid kul men fick ett stipendium på skolavslutningen så man kan väl säga att jag fick lön för mödan. Måste säga att jag känner mig nöjd över att jag lyckades balansera skola, mina intressen och häst utan att känna någon särskild stress. Det här året har vi mestadels karaktärsämnen vilket känns kul, till skillnad från förra året när vi hade många "grundämnen" ( historia, idrott, naturkunskap osv) De ämnen jag har valt till är Engelska 7 och Foto 3, båda är på 100p men trots det tvingas vi som har valt foto 3 att läsa hela kursen på vårterminen (samtidigt som vi läser Foto 2) så det kommer bli mycket men jag tror det kommer gå bra. Att arbeta med bilder känns knappt som skolarbete, något man lätt kan sitta och pyssla med med på lördag kväll liksom!;) 
 
Nog om skolan, den senaste veckan har jag jobbat lite med mitt nya skrivbord, hemmabygget. Några plankor och kryssben. Enkelt. Luftigt. Bra. Efter mina anvisningar är det pappa som i princip har gjort allt arbete, jag målade  dock benen. Skivan betsade vi med "mörk ek" vilket verkar bli väldigt snyggt ( Jag säger "verkar" då vi kanske måste behandla den igen beroende på hur träet reagerar, men hittills ser det bra ut! ) Har också kollat på många klipp och minimalism på youtube, personer som gör om sina rum och städar, det är sånt jag kollar på haha. Dels är det väldigt tillfredsställande att se hur det stegvis blir allt prydligare och dels är det kul att se andras stilar. Så jag har gjort några små justeringar i rummet och det känns bra att förenkla sin omgivning. Har också passaat på att rensa och organisera lite på datorn så det känns fräscht inför den nya terminen. Det kan hända att jag blir utan några Adobe program i några dagar i framtiden då rektorn har fixat en ny "deal" så istället för att bara ha några utvalda ska vi istället få tillgång till så många vi vill, vilket känns spännade även om tanken på att vara utan Bridge och Ps (även om det bara rör sig om knappt en dag) skrämmer mig haha. Men det är för något bättre och det innebär att jag kommer få chansen att prova Lightroom utöver Bridge och Ps. 
 
Det känns lite som att jag har gått in för en nystart. Att rensa ut grejer, både fysiska och digitala, ger mig en bra känsla, som någon slags terapi. Jag tror att vi ibland kan behöva någon slags nystart då och då, just det där med att rensa och göra om lite på rummet är något som, för mig, får fungera som någon slags metafor för nystart. Det är mycket som snurrar runt i huvudet just nu både bra saker men också saker som bär med sig stress ( körkortet till exempel ). Så det finns saker jag behöver styra upp och ta tag i så jag slipper ha dom gnagandes på mitt medvetande, jag vill få mycket gjort på samma gång men jag måste lära mig att ta ett steg i taget. När jag känner mig missnöjd och stressad över allt jag behöver göra så brukar jag zooma ut och tänka på universum och hur liten del jag utgör av allt detta. Även om vi är univerum och även om vi är viktiga så är många av våra vardagliga bekymmer inte det. Det är bara något påhitt om saker som människor borde göra, hur vi borde leva, när i livet vi borde göra vissa saker. Vi är den enda arten som behöver betala för att leva och det får mig att vilja ta det mesta  som har med vår samhällsstruktur att göra med en nypa salt. 
 
 
 
 
 



⊱Moody weather⊰

 
 
När jag redigerade dessa bilder satt jag och lyssnade på videos från youtubekanalen StyleLikeU, jag vet inte hur jag ska beskriva kanalen annat än att den är fantastisk. Skaparna ställer samma frågor till olika människor och man får ta del av andra individers tankar och erfarenheter. Konceptet för hela projektet är i stort sett att skala av det yttre för att verkligen visa att en människa är så mycket mer än det man ser på utsidan, något man hör hela tiden men det blir så verkligt när man hör och ser andra, "helt vanliga" människor prata om det, en rått och vackert på något sätt.
 
Klippen får mig alltid att tänka, och jag har tänkt mycket på sistone, på gott och ont antar jag, men mest gott skulle jag säga. Jag strävar alltid efter att utvecklas som person, hur kan jag expandera mitt sinne? Acceptans är något jag fokuserar mycket på för tillfället. I grunden är jag en perfektionist men det är ett tankesätt som lätt kan bli destruktivt, just nu försöker jag bara lära mig att acceptera alla möjliga "imperfektioner" i det som är jag. Om någon frågar mig om vad jag har gjort i sommar skulle jag förmodligen säga "Inget speciellt" även om det är långt ifrån sanningen. Jag har tagit mig tid att försöka utvecklas som person, mentalt. Jag har så mycket tankar som far omkring och det känns som att jag försöker skriva bara blir en röra men jag får bara acceptera det och vänta på att någon slags ordning infinner sig, det är ganska spännande faktiskt. Jag har mycket i min personlighet som jag vill och måste utveckla, tricket är bara att inte vara så hård mot sig själv och ta ett steg i taget. Jag frågar mig själv konstant: vem vill jag vara egentligen? Men det finns ett grovt fel i den frågan, det är som att den utgår från att man bara kan vara en specifik sak. Precis som att man måste välja. Nej, vi är kapabla till så mycket mer. 
 
 



⊱Mirkwood⊰

 
 
Höst
 
 
Förr i tiden fattade jag inte grejen med tv-serier, mest på grund av att jag tyckte dom höll så dålig kvalité, men saker och ting har förändrats sen dess. Numera är tv-serier uppenbarligen väldigt välgjorda och jag har äntligen börjat förstå grejen. Hur som haver så har jag kollat på "Stranger things" de senaste dagarna och jag gillade den verkligen! Började kolla på den utan att egentligen ha någon aning om vad den handlade om men jag vart positivt överraskad! 
 
Igår var jag även på en medeltidsmarknad större delen av dagen vilket var kul (bilder kommer)! Idag har molnen hängt tungt över grantopparna så jag har försökt tagit tillvara på den mysiga atmosfären genom att rida på en mysig skogstur med Tösen.
 
 
 
 



⊱Dear August⊰

 
 
De senaste dagarna har jag känt mig lite frånkopplad, ingen lust att göra någonting egentligen, och det i sin tur får mig att bli besviken på mig själv för att jag inte gör någonting. Dessa onda cirklar, men jag vet att det vänder förr eller senare. På sistone har det kännts som höst men jag har inte velat släppa taget om sommaren riktigt än, vilket jag antar skapade något slags motstånd för hur man än försöker kan man inte spola tillbaks tiden till nätterna där solen knappt gick ned. 
 
Den här gången var det Tösen som väckte mig ur min dvala med en mysig skogsritt i magiskt kvällsljus, motståndet släppte. Senare "råkade" jag även lyssna på en Halloween låt, trots att det är på tok för tidigt så kunde jag inte hjälpa att känna en enorm glädje över vad som komma skall. Det är inte så att jag längtar utan det hjälpte mig bara att komma ihåg hur mycket jag älskar hösten och när sommarens sista dag väl anländer kan jag enkelt släppa taget för att omfamna nästa årstid. Det är vackert att få uppleva alla dessa årstider, alla bär på sin charm. Jag tror också att de kan lära oss att inte frukta förändring, släppa taget. 
 
 



⊱Being with horses⊰

 
 
Mysiga dagar i stallet.
 
 



⊱En promenad, grounding och en ny möbel⊰

 
 
Kände jag att jag verkligen behövde gå på en promenad i skogen, det var ett tag sen sist. Väl inne i skogen tog jag av mig skorna och gick barfota på det mjuka skogsgolvet. En sån där grej som får mig att tänka på forntidens människor. Ni kanske har hört talas om "earthing" eller "grounding" och det är något jag tror starkt på. Jag är ingen expert, men att direktkontakt med jorden har positiva effekter känns logiskt. Det finns inget annan art på den här jorden som har separerat sig så mycket från naturen som människan, inte konstigt att vår hälsa inte alltid är den bästa.
 
Annars har jag mest pysslat med mitt rum de senaste dagarna,  rensat bort saker och skapat mer utrymme. Jag har ett rätt litet rum och för bara några veckor sen fick jag en impuls av att försöka öppna upp och "skapa mer luft". Så dels flyttade jag ut en byrå och ersatte den med en steghylla från Rusta, vart väldigt bra om jag får säga det själv! Sen är tanken att jag ska byta ut skrivbordet mot ett hemmabygge. Skrivbordet jag har nu är överdrivet stort och klumpigt med alla sina lådor som jag förövrigt knappt har något i. Pappa hjälper mig med att göra ett betydligt luftigare skrivbord som bara kommer bestå av några bräder och kryssben. Vill att det ska se lite åldrat ut så funderar på ett behandla bräderna med järnvitriol, något jag tror skulle kunna bli riktigt snyggt!
 
 
 
 
Delar av den nya hyllan, jag är inge vidare på att fota inredning men samtidigt gillar jag den där "imperfekta" känslan.
 
 



⊱The traveler's notebook⊰

 
 
För någon vecka sen snubblade jag över ett klipp på youtube som visade hur man kunde göra sin egen "traveler's notebook", började kolla upp konceptet och eftersom det verkade lätt att göra en så tänkte jag att jag åtminstone skulle försöka. Efter det stod det still ett tag då jag inte hade materialet som behövdes, förutom en liten skrivbok. Men så häromdagen fick jag äntligen tag på allt meterial! Konstläder + två till små skrivböcker. Tygaffären hade halva priset på allt så jag fick en rätt stor bit med konstläder för 24 kr, skrivböckerna köptes på akademibokhandeln och de kostade runt 25-30 kr de med.
 
 
 
 
Hela grejen med den här typen av skrivbok är att man fäster flera böcker i samma fodral men alla går att byta ut vid behov eftersom dom bara hålls på plats med hjälp av elastiska band. Så man behöver alltså inte göra ett helt nytt fodral bara för att man har fyllt skrivböckerna. Man kan göra dessa på flera olika sätt även om alla bygger på samma princip men jag valde att följa den här videoinstruktionen även om jag gjorde små justeringar och kom på egna lösningar då och då. Väldigt enkel att göra! 
 
 
 
 
Min tanke med den här skrivboken är att jag ska ta med den när jag går någonstans för, som vi alla vet, idéer har en tendens att komma när man minst anar det, vare sig det är på bussen eller när man har klivit av och börjar gå hem. Visst man bär ju för det mesta alltid runt på sin mobil men att skriva för hand med penna och papper känns bättre på något sätt. Skriver jag något på mobilen har jag ingen struktur och sen stannar den idén bara som några digitala bokstäver. I den här skrivboken ingår tre separata skrivböcker och varje bok har ett eget syfte. Jag har en för blogg/foto idéer, en för tankar som bara dyker upp men som jag vill bevara, läser jag något fint citat som jag tycker om skrivs det också ned i den boken, och den sista skrivboken är till för listor av olika slag, saker som behövs göras, filmer jag vill se, böcker jag vill läsa osv. Sen klistrade jag också fast en liten ficka på insidan av fodralet där jag kan fästa lite vad som helst, just nu är det som ni kan se en lista på saker jag vill få gjort.
 
 
 
 
Här har det regnat och varit kallt så jag har hållit mig inomhus och pysslat med diverse saker. Jag tillhör dom dom räknar hela augusti som en sommarmånad, trots det har det som sagt varit bitande kallt, men det är "sommarkyla" eller hur?;) Nämen det har både känts och sett ut som höst så jag har tjuvstartat hösten med att lyssna på vad som enligt mig är lite "höstiga låtar". Jag älskar verkligen hösten men jag tänker inte ge upp på sommaren än.
 
 
NOVO AMOR - Holland
Aquilo - Human
Riley Pearce - Brave
Matt Millz - Follow You Home
 
 



⊱Högsta punkten | Fjärde dagen⊰

 
 
Vi startade den fjärde och sista dagen i Hamra med att besöka fjället
en sista gång, den här gången tog vi dock fjället på andra sidan dalen.
 
 
 
 
Andra som också var uppe på fjället och njöt av utsikten.
 
 
 
 
Renarna var också där.
 
 
 
 
Sen var det bara att börja klättra, när man hade kommit upp för det man tyckte
var den värsta biten tornade en ny kulle upp sig. Utsikten var dock oslagbar
när man hade kommit upp på den högsta platån.
 
 
 
 
Ens ego försvinner när man är på sånna här ställen, vi bär alla små världar
inom oss men här existerar bara en. Man inser ett och annat när man kan
kolla på sin uppbyggda värld utifrån, man kan börja skala av sådant som man
tidigare ansåg var vikitgt men som nu, sett från ett annat perspektiv, bara håller
en tillbaka.
 
 
 
 
På vår väg nedför berget.
 
 
 
 
Detta var det sista inlägget med bilder från vår resa till Härjedalen/Norge. Jag har verkligen haft en magisk upplevelse och jag är tacksam över allt vi har hört, sett och gjort under dessa fyra dagar. Som jag nämnde redan i första inlägget så hade jag egentligen inga förväntningar och det är just när man inte förväntar sig något som magiska saker händer, ibland handlar det bara om hur man väljer att tolka det man ser i sin omgivning. 
 
 



⊱En dag i Røros | Tredje dagen⊰

 
 
Som jag nämnde i slutet av förra inlägget så körde vi över gränsen och spenderade
en dag i Norge också! Norge är ett så vackert land, dyrt men vackert haha.
 
 
 
 
Røros var väldigt mysigt och så fort vi kom i de äldre
kvarteren av byn så fick vi syn på en fin fjording.
 
 
 
 
Fina (och färgranna) hus.
 
 
 
 
Rustiskt och vackert!
 
 
 
 
Vi träffade ett par ståtliga kallblod också!
 
 
 
 
Mäktiga utsikter.
 
 
 
 
Ännu mer kallblod! Dessa verkade tillhöra en teatergrupp.
 
 
 
 
Tillbaka i Sverige!
 
 
 
Fint avslut på en mysig dag! Dagen efter åkte vi hem men 
inte förrän vi hade klättrat upp på fjället en sista gång...
 
 



⊱Fjällvandringen | Andra dagen⊰

 
 
Andra dagen inleddes med en renflock som passerade vår stuga, här är en som stannade för att beta. Jag som
är från kusten har målat upp renar som något slags mytologiskt väsen så när morfar lugnt utbrast att det stod
en ren på gräsmattan hade jag lika gärna kunna hört det som att "det står en enhörning på gräsmattan".
 
 
 
 
Efter frukosten begav vi oss ut, uppför fjället vandrade vi. Vi var inte riktigt säkra på hur vi skulle gå
så vi hamnade på en led som visade sig bestå av ganska mycket sumpmark, men vi tog oss igenom,
fint var det i alla fall! (även om vi tog en annan väg ner)
 
 
 
 
Många leder att välja mellan.
 
 
 
 
Innan vi kom upp på kalfjället gick vi igenom en skog som
var som hämtat ur en sagobok med sina knotiga träd.
 
 
 
 
...Men så öppnade landskapet upp sig och vyerna som presenterade
sig var som balsam för sinne och själ. Vad är det med dalar och berg
som får en att må så otroligt bra?
 
 
 
 
Vi bestämde oss för att ta en liten paus, mormor och morfar berättade
gamla minnen från den här platsen, hur dom hade vandrat och vad
dom hade sett.
 
 
 
 
Man kan ju inte göra annat än att le och känna sig rik på livet.
 
 
 
 
Efter pausen gjorde jag en liten egen avstickare för att ta en ordentlig
titt på utsikten,  efter det begav vi oss av mot sjöarna.
 
 
 
 
Vädret enligt mig var helt perfekt, dramatiska moln som
verkligen framhävde landskapets skönhet.
 
 
 
Vi kom in i ett och annat skogsparti, och vilken skog! Lövskogarna i söder i all ära men
dessa partier av björkskog med sina förvridna träd var något alldeles extra. Men jag säger som
mormor "Det ena behöver inte förta det andra". Vad ser du för något i bilden längst ner?
Jag kan inte släppa bilden av en ko som håller huvudet högt med mulen i vädret.
 
 
 
 
Sen kom vi fram till en liten sjö där det finns ett träd, vildmarkens tron,
eller "mormors träd" som vi också kallar det. På vissa ställen var det
otroligt många flugliknande insekter i luften (se de svarta prickarna i
bilden längst ner) Inte så trevligt då de lätt fastnade i håret men det
positiva var ju att de var fredliga till skillnad från myggorna (som
lyckligtvis bestämde sig för att inte dyka upp)
 
 
 
 
Efter att ha gått i ett par timmar tog vi en lunchpaus vid en flod, aldrig har en macka smakat så gott!
 
 
 
 
Efter det började vi sakta gå tillbaka genom den vackra fjällvärlden.
 
 
 
 
När vi kom nedför fjället och ner bland stugorna höll vi nästan på att missa den vita renen
som till en början lugnt stod på bron vid en av stugorna, bara hornen stack fram haha.
 
 
 
 
Senare under dagen åkte vi till en närliggande by som vi utforskade lite. Dagen efter
åkte vi över gränsen till Norge för att gå runt i den mysiga tätorten Røros.
 
 



⊱Första dagen i Tänndalen⊰

Redan i våras pratade mormor och morfar om att de ville ta med mamma och mig till Hamrafjället, en plats där dom var rätt mycket när dom var yngre/när min mamma var liten. När
jag tänker på fjällen tänker jag på skidbackar och jag som aldrig ens har stått på ett par slalomskidor är långt ifrån bekant med fjällen. Så även om jag tyckte denna resa lät spännande så hade
jag nog inga egentliga förväntningar, kanske för att jag inte ens visste vad man kunde förvänta sig. Jag var allt annat än beredd på fjällens storhet.
 
 
 
 
Dock så hade jag en förhoppning om att få se en ren och den
förhoppningen uppfylldes redan på väg dit, otroligt fina verkligen.
 
 
 
 
Vi stannade också till en stund i Funäsdalen där dom hade anordnat en marknad,
 kolbullar är ju bland det bästa som finns så vi passade på, lätt att få vegetarisk också! 
 
 
 
 
"Stugan" vi bodde i, eller ja, ena halvan av den vilket räckte gott och väl! Vi anlände ganska sent på
eftermiddagen så det blev rätt sent innan vi hade packa upp och värmt maten vi hade tagit med
oss. Inte överdrivet sent men tillräckligt för att man inte skulle hinna utföra något större äventyr. Så vi
nöjde oss med att klättra upp på ett fjäll, haha. Nämen vi tog en liten promenad i området och det bara
blev så att jag och mamma började klättra uppför fjället. 
 
 
 
 
Hur vackert som helst. Mormor och morfar följde med oss en bit men eftersom mormor
har problem med sina knän så stannade dom när sluttningen övergick till ren och skär brant.
Jag kunde dock inte hålla mig från att ta mig ända upp (och inte mamma heller).
 
 
 
 
Det var så vackert. Har man inte varit i fjällerna är det omöjligt att förstå hur det verkligen ser
ut och känslan man får när man står där och blickar ut. Obeskrivligt. 
 
 
 
 
Kan du hitta renarna?
 
 
 
 
Vi fick minst sagt en underbar start på denna resa, här är förresten en bild på mormor i branten
fast hon sa att hon inte skulle gå där haha, jag antar att vi har en viss kämparglöd i släkten.
 
 
 
 
När vi kom ner gick det en renflock och betade vid ena hotellet.
 
 
 
 
Dag två gick vi på fjällvandring och åkte till en närliggande by, bilder kommer, många bilder. Ska bara redigera dom först.
 
 



⊱Fjällen...⊰

 
 
Tusen tack för denna upplevelse.
 
 



⊱Protector of the woodland realm⊰

 
 

Långt bort i fjärran ljöd jakthornet, genast väcktes skogen till liv och sattes i rörelse. Allt liv i skogen visste nu att de stora bestarna, människans tjänare, var lösa och

hade satt sina första tassavtryck på skogsgolvet. Runt om i skogen flydde djur i panik, trots det dunkla ljuset fann de dom smala stigarna som skulle leda dom djupt in

i skogen, till säkerhet, en plats där varken människa eller best någonsin hade vågat sätta sin fot, det sades att där lurade det varelser som var lika gamla som moder jord

själv. Genom tiderna hade ett fåtal människor kommit nära, när de återvände till byn berättade de historier om hur de hade känt av en närvaro olik någon annan,

framför dom tycktes skogen mörkna och ju närmare dom kom desto mer tilltog en isande vind från norr, en vind som fick trädkoronorna att skapa märkliga ljud.

Vissa påstår att de har sett något vitt springa fram mellan träden, en späd flicka med en klänning vit som snö, ögon svarta som natten. Redo att försvara skogens

innersta väsen från giriga människor som sökte efter något som inte var deras. ~

 

 
En liten berättelse jag slängde ihop, det är kul att bara börja skriva något helt kravlöst utan att egentligen veta hur det kommer sluta, detta kan jag  bygga vidare på om jag någon gång känner för det. Hur som helst vill jag bara säga åter igen att jag kommer befinna mig bland dalar och berg de närmsta dagarna (kommer hem på lördag) så det kommer stå lite stilla här fram tills dess, eventuellt kanske jag fixar ett tidsinställt inlägg, så om det är någon själ som har kommenterat men ej fått något svar så vet ni varför. Känns som att jag ska ut på någon slags livsresa (likt Bilbo Baggins) men riktigt så dramatiskt är det kanske inte, haha. ...To the Lonely Mountain we go! Är i fantysymood just nu och jag älskar det, det enda som spelas just nu är keltisk musik.